Går det då att sätta EFS traktatutgivning i relation till en pågående sekulariseringsprocess? Ja, det kan på goda grunder hävdas. Samban
det ligger i att traktaterna främjade en individualiserande och reflekte
rande läsning och på så sätt bidrog de till frigörelsen av läsaren.108 För en bredare allmänhet skedde detta först inom väckelsekretsar, men sedan spred sig denna läsart utanför denna krets. Läsakten gav indivi
den verktyg för att resonera om sig själv och för att se sig själv utifrån.
Traktaterna är betydelsefulla i denna process inte bara för att de lästes på ett nytt begrundande sätt. Även deras innehåll hade betydelse
I32
för den process som här beskrivs i termer av sekularisering. I traktate
rna förmedlas en bild av den enskilde individen som ett ansvarstagande subjekt som själv har att förvalta sitt liv. Individen skulle inte använda sin fria vilja till att slösa bort sitt liv på att leva i synd, eftersom hon till sist skulle stå till svars för sina handlingar.
I den betydelse sekulariseringsbegreppet används här betonas att kristen tro under det sena 1800-talet blir till ett individuellt valt alter
nativ bland andra ideologier och livsstilar. De evangeliska traktaterna betonar just tron som övertygelse och aktiv överlåtelse, och därmed även som en frivillig handling med möjlighet att avstå. Exempel på människor som avstått från den kristna tron är många i traktaterna.
I en religiöst heterogen situation introduceras tro som handling, frälsning och engagemang, vilket oundvikligen också ledde till att tviv
let infördes.109 Frank M. Turner understryker att endast den som har en fast tro kan förlora den på ett problematiskt sätt, och i de väckelse
traktater EFS tryckte och distribuerade ifrågasattes trosövertygelsen ständigt.110 Därigenom underminerades också kristendomens uni-versalistiska och objektivt tagna anspråk genom att bli utsatt för sub
jektivism och relativism. Traktaterna utgör alltså en ingrediens i be
tydelseförskjutningen av vad religiös tro innebar. Ett genomgående tema i flesta traktater är just spänningen mellan tro och tvivel. Indivi
den står inför valet att överlåta sitt liv till Herren Gud eller stå kvar i sitt syndiga liv. Det är en valsituation som betonas om och om igen i traktaterna. Detta var ett förhållningssätt som tidigare inte varit lika tydligt artikulerat, men som hos väckelserörelsen utpekas som livsav
görande. Valmöjligheten framhölls genom traktater, och manifestera
des även av kringresande predikanter (kolportörer i EFS fall) och fram
växten av bönhus. Antingen tillhörde man »världens barn« eller »Guds barn«. Ingen annan än individen själv gjorde detta val, och det var ett personligt ansvar inför Gud att förvalta och vårda livet.
När religiositeten kom att baseras på individuella val uppkom även möjligheten att avstå från den. Ett aktivt val mellan två alternativ, båda med sina för- och nackdelar, innebär av nödvändighet att några väljer det ena och några väljer det andra alternativet. Väckelserörelsernas
1 3 3
olika samfund utgjorde i sig också olika alternativ att välja mellan, till skillnad från den tidigare situationen med statskyrkan i en tydlig mo
nopolställning. I traktaterna, och överhuvudtaget i den retorik som omger EFS, är det som om man tror att ifall bara den »sanna« kristen
domen presenteras, med övertygande argument om »det enda nödvän
diga«, så kommer anhängare automatiskt att ansluta sig. Men riktigt så enkelt var det inte. Den svart-vita bild som traktaterna presenterade var kanske inte helt övertygande och verklighetstrogen för alla läsare.
Att inte vara frälst, visste många, innebar nödvändigtvis inte ett otrev
ligt hem med ovårdade barn och ständiga gräl. Detta undergrävde skrifternas trovärdighet.
Både de olika väckelseorganisationerna och statskyrkan var, som vi såg i föregående kapitel, mot 1800-talets slut tvungna att anpassa sig till det allt mer pluralistiska samhället. För kyrkan och väckelseorga
nisationerna kan utvecklingen beskrivas som att de denominaliserades - de blev båda mer lika trossamfund, med en mer rörelsespecifik kultur.
I denominaliseringsbegreppet ligger också, för EFS del, att rörelsen från sin tidigare position som inomkyrklig organisation och allt mer blev en definierbar egen organisation.111
I traktaterna är det dock svårt att tala om någon anpassning till den föränderliga yttre verklighet som påverkade svensk kyrklighet. Snarare var det så att traktaterna blev allt mer otidsenliga med åren. Den enda förändring som kan märkas inom EFS traktatutgivning över tiden var introducerandet av den fromma berättelsen, vilken egentligen bara förmedlade det gamla budskapet i något nyare form. Samma samhälls-och människosyn genomsyrar traktaterna hela perioden igenom. Män
niskan är syndig till sin natur och ingenstans märks en anpassning, eller vilja till förändring, även om betonandet av människans syndfulla na
tur tonas ned något under 1800-talets sista decennier.
Försök till emancipation på exempelvis politisk väg motarbetades eftersom den vägen ansågs allt för världslig och konfliktorienterad.
Filantropi med syfte att frälsa människor var den förkunnade vägen till hjälp och förändring. Den enda förändring EFS ville se var att folk skulle bli kristna i allt större utsträckning. Erforderliga samhälls
134
förändringar skulle följa på det. Så när till exempel Egil Johansson, Olle Josephson och andra skriver att traktatläsningen utgjorde ett vik
tigt steg i frigörelsen av individen är det möjligt att hålla med, eftersom traktaterna och den kontext inom vilken de användes betonade det individuella tillägnandet av texterna. Men då skall vi också vara på det klara med att det var inget EFS hade haft för avsikt att uppnå med sin traktatutgivning. Stiftelsen verkade i sin tids anda och ansåg att folket hade ett behov av litterär fostran av religiös art som bibehöll den sam
hälleliga ordningen.
Den oavsiktliga utvecklingen beskrivs väl av Jarrick vid en liknande läserevolution som föregick det tidiga 1800-talets väckelserörelser.
Den omvälvningen hade hängt ihop med den av kyrkan förespråkade alfabetiseringskampanjen genom exempelvis katekesläsning. När läs
ningen blev en privatsak som skedde i tysthet »skapades utrymme för en inre dialog. Nu kunde tolkningen av den heliga kanon bli mer personlig och ordets absoluta sanning reduceras till en relativ. « Tro ts kyrkans in
tention att stärka den kristna tron hos allmogen kunde den alltså inte förutsäga effekterna som istället slog tillbaka mot kyrkan själv.112 Det är en händelseutveckling fullt jämförbar med EFS traktatutgivning.
Att tillhöra EFS, eller andra kyrkliga samfund, blev något som grundades på ett aktivt beslut, vilket inpräntades genom traktaterna.
Lägg därtill den ständiga uppmaningen att arbeta för att frälsa andra människor och att vara ett föredöme för de som ansågs vara världens förtappade barn. Kanske är det en anakronistisk hypotes att påstå att tudelningen av världen, och den ena partens ständiga vilja att omvända den andra parten till ett »äkta« liv, i sin tur leder till att intresset för att knyta sig till ett kristet samfund minskade? Påstridighet kombinerat med en auktoritär och mästrande attityd tycks ofta få motsatt effekt.
Om inte annat så tvingade situationen fram ett religiöst avgörande där utfallet kunde bli antingen det ena eller det andra. Däremot säger detta ingenting om människors personliga religiösa övertygelser som även fortsättningsvis kunde vara baserade på antagandet av en högre exis
tens. Tro gick alltså i riktning mot att bli en fråga om individuella pre
ferenser.
135
Traktaternas betydelse för att utskilja EFS från det allmänna sam
hället förefaller uppenbar, samtidigt blev traktaterna i allt större ut
sträckning litteratur för redan initierade. Vid mitten av 1900-talet, skriver Elisabeth Tykesson, hade den religiösa litteraturen stagnerat och hon betraktar den som bakåtsträvande och ur sin tid.113 Detta är en tendens som torde kunna spåras ännu längre tillbaka att döma av de undersökta traktaternas innehåll. Genom årsberättelserna kan vi se att traktaternas missionerande gärning tonades ned. De blev samtidigt allt svårare att sprida liksom den övriga litteratur som utgavs av EFS-för-laget. Klagomål hördes exempelvis från kolportörerna i vars uppgifter det ingick att sprida EFS-litteraturen. Flera brev finns där kolportörer skriver till expeditionen i Stockholm och nämner svårigheterna att sprida skrifterna. EFS riksorganisation bekräftar kolportörernas upp
levelser och nämner som orsak bland annat att gemene mans läsesmak har utvecklats och att bokmarknaden på det hela taget är mer omfat
tande och variationsrik.114 Även om en avmattning blev märkbar från och med början av 1900-talet fortsatte EFS att trycka och distribuera traktater.
1 3 6