Kommunikatörens AI-insatser utifrån mottagarens perspektiv

För att söka svar på hur vi i framtiden använder AI-lösningar framgångsrikt mot publiker tog vi i intervjun hänsyn till mottagarperspektivet. Detta då det är viktigt för kommunikatörerna att förstå hur deras insatser vilka baseras på AI tas emot, för att kunna vara effektiv och framgångsrik i sin kommunikation. Vi har nedan sammanställt respondenternas åsikter och tankar kring inställningen hos mottagare av kommunikativa budskap vilka bygger på AI.

“Jag skulle tro att det beror väldigt mycket på vad det är för typ av tjänst eller produkt det handlar om. För vi är ju ändå människor och det vill vi ju fortsätta att vara och vi vill känna att vi är människor bland andra människor, [...] Sen om AI kan hjälpa oss att få snabbare hjälp av kundtjänst eller få bättre svar från en bot, då tror jag vi struntar i om det är en människa eller om det är AI i andra änden. Vi vill ha svar på våra frågor och lösa våra problem och gå vidare”

[Hanna].

Mattias menar i sin tur att publiken till en början kommer se och märka skillnad på budskap vilket kommer skapa reaktioner. En del menar han kommer reagera negativt, andra antar en mer neutral inställning och avsevärt få kommer ställa sig positiva kring frågan.

“Jag tror ingen kommer vara speciellt jättepositiv och glad att det är en AI som har varit med skrivit budskapet eller bearbetat fram budskapet. Men sen tror jag att det kommer bli så vanligt så att sen kommer folk att strunta i det ju längre tid sånt här används” [Mattias].

Mikael ger en möjlig förklaring till den skepsis vilken ter sig relativt vanlig bland publiker om vi ser till de tillfrågades uppfattningar.

Den presentation AI har fått, lite sådär luddig AI har fått efter Hollywood-filmer och annat. De har väl fött en skepsis tror jag uppblandat med [...] den där känslan av att vi människor är oss närmast” [Mikael].

Mikael spekulerar kring det framtida förhållandet mellan AI-baserade tjänster och mottagande publiker.

“Jag ser ju framför mig ett samhälle och ett läge där publik, kunder och

medlemmar inte kan välja bort AI då det är såpass implementerat i vårat system”

Mikael lyfter även en annan aspekt där kunder, publiker och medlemmar kan välja bort kommunikativa AI-lösningar. Ett sådant exempel är chatboten vilket han under intervjun lyfter som en på flera håll, i dagsläget ofullständig, kommunikationslösning. Han presenterar även en problematik med att förutsäga publikers mottagande av AI-lösningar då artificiell intelligens är alldeles för bred i sina funktioner och måste bakas ner och konkretiseras för att slutligen diskutera.

“Att svara på en fråga om AI är egentligen nästan omöjligt därför att det är så oerhört brett. Vi måste nästan ner på chatbot-nivå för att verkligen kunna diskutera […] den är så omvälvande och bred i sina funktioner. AI är inte bara hammaren. Den är hela verktygslådan och den är mycket mer än det också”

[Mikael].

Hanna beskriver i sin intervju hur lätt våra förväntningar förskjuts i takt med att vardagen förändras runt omkring oss. I en tid med mycket förändring där AI träder fram kan det, vi vid första anblick känner obehag kring, senare normaliseras och slutligen gå i linje med våra förväntningar, menar hon.

“Första gången som jag fick en direktreklam som sa ‘Hej Hanna! […] här får du erbjudanden på några av dina mest populära inköp’. […] Då tänkte jag lite ‘Usch vad obehagligt, vet dom vad jag äter’. Det är vi ju väldigt vana vid nu, nu blir man ju snarare skeptisk mot att det inte var tillräckligt personifierat. Vi förändrar ju vår förväntan allt eftersom vardagen förändras runt omkring oss.”

[Hanna].

Martin presenterar i sin intervju en tänkbar konsekvens av att en idé snabbare når publiken med hjälp av nya innovativa lösningar. Det hela leder till publiken tröttas ut och att bruset vi haft som avsikt att reducera endast växer allt starkare.

“… det blir en överproduktion av innehåll, därför att ju mer tid man snabbar upp det som kan göra innehåll på olika sätt, desto mer innehåll kan vi göra […] Det här bruset vi skulle slippa i framtiden, det blir bara starkare och starkare och vi alla måste överrösta varandra för att höras. Alla lösningar som gör att det går smidigare för oss att ta en idé ut till en publik gör ju att det kommer att komma fler idéer ut till en publik och då kommer vi trötta ut publiken” [Martin].

Därefter redogör Martin för spekulationer kring framtida producering av material, vad som är sant och falskt, samt om det finns något värde i att det jag konsumerar är tillverkat av en människa.

“Om det är den första helt AI-konstruerade filmen eller om det är en artikel eller liknande konstruerad av AI, kommer nog förändra lite hur vår publik tar emot saker. Det kan finnas något skönt i att det man läser till exempel är skrivet av en annan tänkande människa och vi kan nog känna oss lurade om vi läser någonting vilket framställs som att det är gjort av en tänkande människa vilket i själva verket är konstruerat och gjort helt och hållet av en algoritm som försöker övertala mig om någonting” [Martin].

Under intervjun berör Martin även mottagarens perspektiv vid kontakt med en AI-lösning och menar på att det eventuellt kan uppstå frustration om stor del av allt innehåll börjar

produceras utan att avsändaren avsatt någon tid eller ansträngning. I exemplet hänvisar han som vi tidigare varit inne på till Google Duplex vilket är en förlängning av Google Assistant som låter assistenten hålla en konversation åt dig genom att härma en mänsklig röst.

“Antingen är man tacksam för att man tog emot en bokning, men man kan också börja ifrågasätta varför jag avsatt tid på det här samtalet om det nu inte var den riktiga människan som ringde. Varför kunde den inte prata med min almanacka på en gång? […] Om mycket innehåll börjar produceras på det här sättet så kan mottagarsidan börja ifrågasätta varför jag ska lägga tid på det här om inte avsändaren vill lägga tid på det här? Sändar/mottagar- balansen på det sättet kommer vara ganska snabbt övergående tror jag” [Martin].