Kommunikationen i förskolan

I förskolan Ekorren hade en av de två flickorna med ett annat modersmål en större förståelse för det svenska språket, och kunde hantera detta bättre i samtal. Detta medan det andra deltagande barnet med invandrarbakgrund hade svårigheter med att uttrycka sig verbalt och att medverka i samtal. När det sedan kom till förskolan Månen så var de två deltagande barnen med ett annat modersmål båda pojkar, och deras situation liknande den som fanns hos förskolan Ekorren. Detta var att det ena barnet hade en större förståelse för det svenska språket medan den andra hade svårigheter i att hitta uttryckssätt som var acceptabla för dennes kamrater, och som uppmuntrade till samtal. Under analysen så har vissa mönster i det analyserade materialet upptäckts, detta gäller specifikt de verbala tillsägelserna som skedde under observationerna. Det färdiga materialet kommer att redovisas senare i texten i figur 1:2. Inledningsvis så delades det renskrivna och kodade materialet upp i olika teman. Detta

gjordes manuellt där materialet skrevs ut och sedan klipptes ut för att lägga i fyra olika högar. Dessa högar representerade de fyra teman.

Dessa teman var då:

• Pedagoger som inleder/leder samtal • Barn som inleder/leder samtal

• Utomstående element - Miljöns påverkan • Barn/Barn som interagerar

För att få fram data så räknas antalet inom de olika teman per förskola, för att sedan se hur mycket genomsnittet blir. Resultatet blev då att under lunchtillfällena i förskolan så är det barnen som interagerar mest, medan pedagoger och utomstående element, som påverkan från miljön, inte sker i samma omfattning.

42 Fig. 1:1

Men det finns exempel inom temat pedagoger som inleder/leder samtal hur framförallt en av de två deltagande pedagogerna, använder sig av matsituationen vid ett antal tillfällen för att ta upp intressanta ämnen som barnen visar intresse för. Inom detta tema så kan man även dela upp materialet i positiva lärandesituationer och inte fungerande lärandesituationer beroende på hur de medverkande barnen reagerar. Ett exempel på en positiv lärandesituation inom temat pedagoger som inleder/leder samtal, är den situation som uppstod under observation 3 vid förskolan Månen, där pedagogen Pedagog 2 tar tillfället i akt att informera de två barnen vid bordet på ett intressant och lärorikt sätt att när man nyser så kan man inte se det, men det kommer då en massa olika partiklar som är så små ut i luften. Hon andas ut, och visar med kroppen samtidigt som hon berättar att det finns små partiklar som nu kom ut från hennes mun. Och att hela tiden så finns det en massa olika små, små partiklar i luften runt omkring som är viktiga för oss. Pedagog 2 berättar även då att våra ögon inte kan se så små saker, utan man behöver ett mikroskop för att kunna se alla de här partiklarna. Denna händelse ledde automatiskt till ett moment som jag kopplar ihop med det sociokulturella perspektivet, genom att pedagogen diskuterar med barnet och utmanar barnets tankesätt på ett positivt sätt.

Diskussionen fortsätter direkt från det förgående som handlade om små partiklar.

0 1 2 3 4 5 6 7 8 Pedagoger som inleder/leder samtal

Barn som inleder samtal med pedagog

Utomstående element Barn/Barn interagerar

Data indelat i teman

Pedagoger som inleder/leder samtal Barn som inleder samtal med pedagog

43 - Nä, men stora saker! Säger barnet glatt.

- Ja, stora saker. Svarar Pedagog 2.

- Men jag kan se myror, och då mosar jag dom! Säger barnet glatt. Nu har Sami slutat äta, och tittar på den svenska flickan.

- Men det kan man ju inte göra…! Svarar Pedagog 2 lite upprört. Barnet ser chockad ut, och tar ett djupt andetag innan hon fortsätter.

- Nää… Säger hon tyst. Hon tänker ett bra tag innan hon svarar. Men jag kan klämma dom! Hon använder sina fingrar för att visa hur hon kan klämma ihjäl myrorna, men får inte den reaktionen från Pedagog 2 som hon verkar önska. Sami tittar storögt på henne, och sedan på Pedagog 2. Observatören tolkar hans beteende som att han lyssnar intresserat.

- Men hur tror du att myran känner då? Frågar Pedagog 2 lugnt. Barnet svarar inte, utan tittar ned på sin tallrik. Hon verkar tänka efter ordentligt, och biter sig lite i läppen. Analysmässigt så skulle man kunna säga att barnet i det här scenariot har fått sig en tankeställare där barnet nu börjar att undra hur myran känner sig. Det här barnet var inte ett av de fyra medverkande barnen med invandrarbakgrund, men hennes kamrat vid bordet var ett av de deltagande barnen med ett annat modersmål. Även han visade ett stort intresse för det som pedagogen berättade, även om han inte valde att medverka i diskussionen. Pedagogen i den här situationen använde sig av ett lugnt språk för att få kontroll på situationen, samtidigt som det blev till en lärandesituation som kan kopplas till hermeneutiken (Westlund, 2015) där Pedagog 2 skapar en hermeneutisk dialog med barnet där Pedagog 2 försökte skapa en förståelse för hur myran skulle kunna uppfatta hur det är att bli mosad av ett barn. Här var det förvisso det svenska barnet som exemplet beskriver, men det är ändå relevant eftersom det här var en situation där Sami deltog genom att lyssna. Pedagogen gjorde helt rätt i sitt sätt att hantera situationen med myran genom att med frågor och uppmuntran till barnet att tänka empatiskt på hur myran kunde känna sig, skapade en situation där det syns att pedagogen har kunskap i scaffolding, stöttning (Kultti, 2012).

För att besvara den första frågan som ställdes inledningsvis i detta arbete, och som behandlade huruvida barnen gjorde sig förstådda på tal - eller kroppsspråk, så ställdes de fyra medverkande individerna med ett annat modersmål mot varandra genom att man i analysen isolerade allt

44

material som härleder till just de fyra barnen. Denna analys visar att barnens användning av tal eller kroppsspråk varierade beroende på den situation som barnet befann sig i, barnets kunskap i det svenska språket men även pedagogernas interaktion med det individuella barnet. Som exempel så kan man se att i situationen med barnet Zain så använde barnet sig av ett språk som till största delen baserades på enstaka ord och mycket kroppskontakt. Hans sätt att kommunicera visade sig vara frånstötande för de övriga barnen vid matbordet och hans försök till kommunikation med pedagogen fungerade inte. Jämför man sedan med de andra barnen så betedde sig barnet Jina sig helt motsatt från Zain. Hennes kommunikationssätt innehöll förvisso både det verbala språket och kroppsspråket (Allwood, 2021), men på ett sådant sätt att hon enbart sökte kontakt med pedagogen om hon behövde dennes hjälp med något. De svenska barnens kommunikation skedde även den via talspråket, men kombinerade detta med kroppsspråket när deras ordförråd inte räcker till när de försöker att kommunicera. Barnen i observationerna vid förskolan Månen som alla hade en svensk bakgrund, använde kroppen och verbala tillsägelser för att tillrättavisa men också för att hjälpa varandra och framförallt den andra medverkande barnet Sami. Flickorna hade en tendens att påminna och hjälpa Sami vid matbordet så som att påminna honom om att han inte hade smörat sitt knäckebröd, eller fråga honom om han behövde något att dricka.

Det insamlade materialet från förskolan Månen har visat på att det finns ett klimat runt matbordet där alla barnen får ta plats, och där samtal mellan barnen är tillåtna. De barn med annat modersmål tillåts att ta plats, men hade olika strategier när det kom till att interagera med de andra barnen. Det ena barnet, Zain, använde sig av ett mindre önskvärt språk, vilket kan ses i hur det fick de andra barnen att inte vilja interagera med honom. Medan det andra barnet, Sami, som var i precis samma ålder, hade det lättare med den sociala interaktionen. Han kunde lättare tolka de sociala koderna för uppförande, och hade inget större behov av att få pedagogens uppmärksamhet. Det kan tolkas som att Sami känner en känslomässig trygghet (Förskolan del 1-2 SOU 1972:26-27, 1972). Zain visade stor sårbarhet i sitt sätt att interagera med de övriga i gruppen, en sårbarhet som skulle kunna betyda att han känner sig osäker i situationen med den som observerar (Askland & Sataøen, 2014). Men också att kan känner en stor otrygghet som får honom att agera aggressivt, något som Barnstugeutredningen tar upp (1972). Men det som saknades under de här observationerna var att barnen inte uppmuntrades att använda sina egna språk. Inga frågor ställdes som skulle ha kunnat uppmuntra barnen att använda sina egna språk,

45

och det var bara vid några enstaka tillfällen som deras modersmål kan eventuellt ha fått ta plats. Men detta var inte något som från pedagogens sida uppmuntrades att ske mer än en gång, när barnet hade tappat intresset för att fortsätta med en konversation.