Pedagogens språk

Det finns ett återkommande mönster i analyserna av de två olika förskolorna och de matsituationer som har observerats, och det är att pedagogen tenderar att ge de flerspråkiga barnen mer uppmaningar och tillsägelser. De svenska barnen får även de tillsägelser och rättningar när de gör något fel men själva språket är annorlunda i kommunikationen med dessa barn. De flerspråkiga barnen tilltalas mer bestämt, med kortare meningar och lättförståeligare ord. En anpassning av språket görs alltså vid tilltalet med de flerspråkiga barnen, en anpassning som kan i vissa situationer verka obetydlig vid själva tillfället. Som i det första exemplet på förskolan Ekorren där pedagogen vid matbordet kan beskrivas hade ett mer ledigt sätt att rikta sig till barnen med svensk härkomst, jämfört med hur hon använde sig av en mer direkt och framförallt pedagogisk ton när hon ville få svar.

Det insamlade materialet ger även svaret på den andra frågan som ställdes, vilket var hur pedagogerna själva gör sig förstådda med hjälp av talspråket? Vid vissa tillfällen tvingas pedagogerna ingripa med hjälp av sina kroppar. Detta gällde specifikt Pedagog 2 som använde sig av betydligt fler fysiska tillsägelser vid sin kommunikation med de barn som deltog än vad hennes kollega gjorde. På förskolan Ekorren användes talspråket för att kommunicera och då var det speciellt volymen på språket som användes som en kontrollerande effekt på barnen. Det betyder att Pedagog 1 använde sig av språket för att samtala med barnen om utvalda ämnen, och vid tillsägelser höjdes volymen medan själva rösten blev djupare för att få uppmärksamhet och lydnad, vilket också fungerade. Men då uppstår frågan om detta är ett acceptabelt sätt att ge respons på barnens ljudnivå? Svaret skulle kunna vara att den reaktion och det sätt att lugna ner en situation för att få tyst vid bordet inte kan beskrivas som en hög pedagogisk kvalitetsmetod. Askland och Sataøen (2014) tar upp att inom det sociokulturella perspektivet så är språket ett psykologiskt redskap där en individ lär sig att kontrollera sin röst för att få fram sina önskningar. Här använde sig pedagogen av ett sätt som endast fungerade under en kortare tid, men som inte löste några problem, snarare tvärtom. Vid endast några tillfällen så fick

46

individuella barn tillsägelser av henne, medan det i förskolan Månen skedde betydligt oftare. Då gällde det till större delen av tiden ett specifikt barn. Under de två tillfällen som detta barn i förskolan Ekorren medverkade så mottog barnet i genomsnitt 5 tillsägelser per tillfälle från pedagogen och två tillsägelser från medverkande barn per tillfälle, då både verbala och fysiska. På samma gång fick resterande medverkande barn motta sammanlagt tre verbala tillsägelser från pedagogen under de två första tillfällena. Informationen angående deltagarnas kommunikation har sammanställts i ett stapeldiagram. Ett diagram är ett sätt att visa framkommen information, men här leder den sammanställda informationen till en djupare förståelse när användandet av den allmänna tolkningsläran tas in.

fig. 1:2

Orsaken till att det främst i kolumnen med samtal mellan barn och pedagog är så pass mycket högre, är för att observationerna i förskolan Månen skedde vid tre tillfällen jämfört med de två tillfällen som tog plats i förskolan Ekorren. Vid det tredje tillfället medverkade endast två barn jämfört med fyra till fem barn under de första två observationerna, vilket ledde till en mer intim atmosfär vid bordet där de båda medverkande barnen fick mer tid med pedagogen. Tabellen visar på de stora skillnaderna som fanns mellan de två deltagande förskolorna rent kvantitativt, men när vi sedan går på djupet i det empiriska materialet så syns det att trots att det verkade i tabellen som att Ekorren hade en miljö där tillsägelser inte skedde lika ofta, så var det på Månen

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

Fysiska tillsägelser Verbala tillsägelser Samtal mellan

barn/pedagog

Samtal mellan barn/barn

Kommunikation

47

som den egentliga kvaliteten, som förskolor ska sträva efter, fanns. Sheridan och Pramling Samuelsson (2016) tar upp att kvalitet i förskolan handlar om pedagogisk kvalitet, och detta kan hittas i kommunikationen mellan förskollärare och barn, samt mellan barn och barn. På Månen syntes det bättre hur Pedagog 2 lättare kunde kommunicera med barnen runt matbordet, och pedagogen använde även tiden som ett lärandetillfälle. Hennes röst anpassades till situationen och hon såg till att ge omsorg till det barn som dominerade vid bordet många gånger (Johansson & Pramling Samuelsson, 2001).

Två specifikt utvalda teman som dyker upp i det analyserade materialet, och som har med den tidigare ställda frågeställningen att göra, är pedagogernas användning av språket som en kommunikationsväg med de barnen med ett annat modersmål. I alla situationer sker olika interaktioner med pedagogerna, varav några sker helt på pedagogernas villkor. Det här temat visar på hur pedagogerna kan hålla lärarledda samtal med barnen, men valet av språk är alltid det svenska. I förskolan Månen skedde diskussioner angående vilket djur som är starkast vid matbordet, där pedagogen Pedagog 2 ledde samtalet genom att fungera som berättaren. Barnen kunde avbryta och berätta om vilket djur som de ansåg var starkast, men det var Pedagog 2 som dominerade samtalet. I förskolan Ekorren skedde följande samtal, som inleddes och styrdes av pedagogen 1 som inledde samtalet genom att fråga barnen om vad de har gjort under dagen med de andra pedagogerna.

- Vi har varit och sjungit! Säger en av pojkarna. - För Polisen! Säger då Lili.

- Jaa, det har vi ju gjort. Var det roligt? Frågar Pedagog 1. - Ja, men det var inte många poliser. Säger Lili.

- Jaså, var det inte det? Svarade Pedagog 1.

- Nä, det var många vanliga människor där också! Svarar Lili lugnt. Pedagog 1 går upp från bordet en liten stund för att hämta salt, men när hon kommer tillbaka till bordet så fortsätter hon samtalet. Hon frågar barnen om de var uppklädda när de lussade för polisen. Pojkarna berättar glatt att de var uppklädda, men Pedagog 1 vänder sig speciellt till Jina som sitter till vänster om henne.

48 - Jina, var du Rudolf? Frågar Pedagog 1.

- Nä! Hon var ju tomte! Svarar Hampus. Pedagog 1 lyssnar inte på honom utan tittar på Jina. Men Jina svarar inte på Pedagog 1:s fråga, utan viskar tyst att hon vill ha ketchup. Pedagog 1 tillåter att hon går till köket för att hämta en ketchupflaska, medan hon själv sitter kvar och i tysthet fortsätter att äta. I det här samtalet så ser man att Pedagog 1 försöker att få med sig det ena av två barn med annat modersmål att delta i samtalet. Detta till trots att barnet inte visat något intresse för att samtala med någon vid bordet. Detta är något som går igen i båda förskolorna. Barnen med annat modersmål i båda förskolorna deltog på andra villkor än de barn med svenska som modersmål. De svenska barnen deltog naturligt i samtalen, medan barnen med annat modersmål ofta fick lockas av pedagogen till att delta i samtalen. Det är något som går igen i alla observationer, de svenska barnen tar naturligt för sig av samtalen, medan barnen med utländsk bakgrund inte var lika framåt i närmandet av samtalet. Man kan då tolka detta som att barnen i fråga varit osäkra på sina egna språkkunskaper och valt att inte delta i samtal.

Ett annat exempel på det andra temat som syntes i det analyserade materialet, vilket var samtal som inleddes eller leddes av barn, kan man se ett relativt tydligt exempel på hur barnet styrde när samtalet mellan henne och pedagogen skulle avslutas. Det börjar med att barnen pratar om att deras föräldrar ska komma till förskolan på eftermiddagen denna dag och höra dem sjunga Luciasånger.

- Mamma… Pappa! Säger Lili.

- Ja, din pappa ska komma, men inte din mamma. Svarar Pedagog 1. - Apo! Svarar Lili.

- Är det vad pappa heter på ditt språk? Frågar Pedagog 1, och barnet nickar, och tittar ned i tallriken.

- Och Anya… Säger Lili tyst, fortfarande med blicken i tallriken.

- Och är det vad man kallar mamma…? Frågar Pedagog 1 och Lili nickar utan att titta upp på Pedagog 1 och fortsätter att äta. Pedagogen försöker samtala mer, men Lili visar ett ointresse med kroppsspråket (Allwood, 2021) genom att ignorera pedagogen och titta bort.

49

Här kan man koppla hermeneutiken till Pedagog 1 sätt att kommunicera med Lili, detta genom att hon visar ett intresse för Lilis livsvärld (Bjereld, Demker, & Hinnfors, 2017). Ett intresse som barnet i fråga visar tydligt inte är intressant för henne. Lili har tidigare visat i det insamlade materialet att hon inte är blyg, men i det här fallet så tolkas hennes kroppsspråk av observatören som att hon kände sig helt klar med samtalet. Pedagogen använder sig av en lugn röst, men lyckas ändå inte att riktigt utveckla samtalet med barnet. Lili är en av de fyra medverkande barnen med annat språk, och bara den enda som uttalar mer än ett ord av sitt eget språk. Pedagog 1 visar ett tydligt intresse, men det räcker inte för att få igång ett eventuellt samtal där Lili hade kunnat använda sig mer av sitt eget språk. Det samma skedde i förskolan Månen, och i båda fallen så användes inga strategier som hade kunnat inledda ett längre samtal om barnens modersmål.

De båda pedagogerna hade gemensamt att de båda tillät och uppmuntrade barnen till samtal, vilket då gör att materialet kan besvara två av frågorna på samma gång, nämligen tillåts barnen att samtala vid matsituationen och hur gör sig pedagogerna förstådda? Barnen uppmuntrades till att samtala med varandra genom användning av det svenska språket, samtidigt som pedagogerna fanns tillgängliga för gemensamma diskussioner, men även samtal mellan ett individuellt barn och pedagogen. Barnen använde sig av en kombination av det svenska språket och kroppsspråket (Allwood, 2021) vid kommunikationen med både sina medverkande kamrater och med pedagogerna. Skillnaden fanns dock i situationen med barnet Zain, då han tenderade att vara mer fysisk i sina kontakter med pedagogen genom att han använde sig av sina händer i kombination med sin röst för att få kontakt med pedagogen. Han kunde då ta tag i pedagogens ansikte om hennes uppmärksamhet inte var riktad mot honom. Hans mer fysiska kommunikation ledde då till att pedagogen istället för att bli arg, använde sig av en lugn men bestämd röst i kombination med att hon fysiskt tvingade honom att släppa henne. Pedagog 2 använde sig av en slags omsorg, som står beskrivet i Barnstugeutredningen (1972) för att få hans uppmärksamhet på ett sätt som Pedagog 1 inte gjorde.

Askland och Sataoen (2014) beskriver hur viktigt det är att barnen har jämnåriga kamrater. Författarna hävdar att ett barn utan nära relationer till jämnåriga barn ligger i riskzonen för ett flertal psykiska svårigheter som vuxna. De tar upp tidigare forskning som har sett ett samband mellan otillräckliga relationer med jämnåriga i barndomen och psykiska problem i vuxenlivet.

50

I fallet med Zain så skulle man kunna tolka hans beteende vid matbordet som något som gör att han ligger i den riskzonen att få det svårare i äldre ålder, då han vid matbordet inte kunde kommunicera med de övriga barnen på ett sätt där alla barnen hade kunnat ha vad som skulle kunna sägas vara ett positivt samspel. Hans beteende gentemot de andra vid bordet visar på svårigheter med impulskontroll, men också i svårigheter med att kunna ta och upprätthålla kontakt med de andra barnen, en slags otrygghet (Hellström, o.a., 1972), kan sägas prägla hans beteende. Barnet saknar verktygen som behövs för att kunna skapa bra relationer och istället använder ord och sin röstvolym samt en mer fysisk kommunikation likt den icke-verbala kommunikationen (2021), för att få uppmärksamhet. Som ett exempel på hur han använder sig av sin röst för att få uppmärksamhet, kan en händelse vid matbordet användas där barnet hade insett att genom att upprepa vissa ord så kunde han få alla deltagarnas uppmärksamhet. Denna händelse kan då representera ett tredje tema som då handlar om fysiska tillsägelser. De flesta tillsägelser där pedagogens kropp användes för att få slut på ett visst beteende var som tabelldiagrammet (fig. 1:2) visar, betydligt högre på förskolan Månen. Men som tidigare sagts, så fanns det en stor skillnad mellan pedagogerna vilket gjorde att kvaliteten på omsorgen och lärandet upplevdes genom närmare analyser som bättre på förskolan Månen. Detta kom fram speciellt då man använde sig av det sociokulturella perspektivet för att tolka händelserna. Som ett exempel på hur Månens pedagog hanterade mer problematiska situationer kan man använda en situation där det barn med störst behov av omsorg och tillsyn, hade svårt att lunga ned sig. - Flyger du, grabben? Frågar pedagogen med ett leende. Hon stoppar honom från att ta sig från bordet utan tillåtelse. Zain sätter sig åter igen på sin plats, men har svårt ändå att sitta stilla. - Schakalakkamacka! Utbrister han, och de andra barnen skrattar. Zain ler nu stort.

- Vad betyder det? Frågar pedagogen, samtidigt som hon har lagt en hand på hans rygg som hon rör i cirklar.

- Schackalackamacka majsa! Säger han till henne med ett leende. Hon ler tillbaka. De andra barnen skrattar lite grann. Men fortsätter att äta.

- Vi får nog fråga din mamma. Säger pedagogen.

- SchackalackamackaFUCKYOU! Säger han högt. Nu drar sig den svenska flickan som sitter närmast Zain ifrån honom. Hon uttrycker inget verbalt men med kroppsspråket syns det att hon

51

är obekväm. Hon flyttar på sitt mjölkglas. Men pedagog 2 flyttar honom närmare och pratar tyst med honom, vilket gör att han lugnar ner sig.

Zains icke verbala uttrycksformer i samspel med hans begränsade kunskaper i det svenska språket, skulle kunna vara en orsak till att relationerna mellan honom och de andra inte riktigt fungerar på samma sätt som det andra medverkande barnet med liknande invandrarbakgrund (Kultti, 2012). Och det är ofta i den här situationerna som barnen gör sig förstådda genom en kombination av tal- och kroppsspråk, beroende på den nivå som de ligger på när det kommer till förståelsen av det svenska språket. Kroppsspråket (Allwood, 2021) används ofta av barnen, speciellt i de situationer där det individuella barnet uppvisar en mer generell oro, eller där den omgivande miljön skapar en situation där barnet blir oroligt. Detta sker under ett antal gånger på båda förskolorna. Som ett annat exempel där det inte var en fysisk tillsägelse av pedagogen, utan det blev upprepade verbala tillsägelser av pedagogen, så kan man se hur Lili reagerar när ett barn från den andra avdelningen kommer in och sätts i soffan.