Den pedagogiska måltiden som lärandetillfälle för barn med invandrarbakgrund i förskolan

Den pedagogiska måltiden som

lärandetillfälle för barn med

invandrarbakgrund i förskolan

En observationsstudie om pedagogers interaktion med barnen under lunchen

Pedagogues interaction with children during lunch

About the pedagogue's use of the educational meal as a learning opportunity in preschool

Thérèse Strömberg

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Förskollärarprogrammet

Grundnivå: 15 poäng Handledare: Petra Appell

Examinator: Getahun Yacob Abraham 15 april 2021

Sammanfattning

Det här arbetet jämför två förskolor i samma stad under sammanlagt fem observationer som utförts under matsituation i vardera förskolan. Syftet är att undersöka huruvida barn med ett annat modersmål än det svenska uppmuntras och får utrymme i skolan för sina egna modersmål, eller om det är en situation i förskolan som inte används som en lärandesituation. Metoden för att få in empiri har varit icke deltagande observationer som utförts under lunchen på de medverkande förskolorna. Det inkomna materialet har manuellt nedtecknats och sedan kompletterats direkt efter avslutade observation med nödvändiga anteckningar. Resultatet som framkom var att trots att pedagogerna gav intrycket av att vara någorlunda positivt inställda gentemot barnens egna modersmål så uppmuntrades inte barnen till att uttrycka sig på sina egna språk.

Nyckelord: Måltid, Matsituation, Modersmål, Hermeneutik, Lunch, Förskola

Abstract

This academic work compares two different preschools within the same city during a one-year period. The purpose is to investigate whether children with another mother tongue other than Swedish are encouraged as well as given the space in the preschool setting to practice their language skills in their own language. Or if the lunch situation is a learning situation that is not used in the preschool setting. The method for obtaining empirical data for analysis has been non-participating observations performed during lunch at the participating preschools. The incoming material has been manually recorded and then supplemented immediately after completion of observation with the necessary notes. The result that emerged was that despite the teachers being reasonably positive towards the children's own mother tongue, they do not encourage any of them to express themselves in their own languages during the lunch situation.

Keywords: Preschool, Lunch, Pedagogue, Hermeneutic

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.2 Syfte ... 2

Frågeställningar ... 2

2. Forsknings- och litteraturgenomgång ... 3

1.2 Tidigare forskning ... 3

1.2 Kommande skolgång ... 6

3. Teoretiska utgångspunkter ... 10

3.1 Hermeneutik ... 10

3.2 Sociokulturellt perspektiv ... 11

4. Metod ... 14

4.1 Urval ... 15

4.2 Beskrivningar av Observationsgrupperna ... 17

4.3 Problematisering kring de två Förskolorna ... 18

4.4 Datainsamlingsmetod ... 18

4.5 Observationsschema ... 19

4.6 Analys av material ... 20

4.7 Genomförande ... 21

4.8 Analysmetod ... 21

4.9 Databearbetning ... 22

4.10 Reliabilitet ... 24

4.11 Validitet ... 25

4:12 Etiska överväganden ... 25

4.13 GDPR ... 28

5. Observationer ... 30

5:1 Observation 1 på Förskola Ekorren ... 30

5.2 Observation 2 på förskolan Ekorren ... 33

5.3 Observation 1 på Förskolan Månen ... 34

5.4 Observation 2 på Förskolan Månen ... 37

5.5 Observation 3 på Förskolan Månen ... 39

5.6 Sammanfattning av observationerna ... 40

6. Resultat ... 41

6.1 Kommunikationen i förskolan ... 41

6.2 Pedagogens språk ... 45

6.3 Miljön... 51

7. Diskussion ... 53

7.1 Resultatdiskussion ... 54

7.2 Metoddiskussion ... 56

7.3 Slutsatser ... 57

7.4 Vidare forskning ... 58

Referenser ... 59

Bilaga 1 ... 63

Observationsschema ... 63

Bilaga 2 ... 65

Bilaga 3 ... 66

1

1. Inledning

Fokuset i studien kommer från personliga erfarenheter under både de VFU perioder som jag har genomgått under min utbildning, men också från erfarenheter från olika vikariat i förskolor och skolor. Som en person med en mindre funktionsnedsättning så var matsituationerna en av de få tillfällena under min barndom inom förskolan, då det var lugn och ro runtomkring mig.

Det var då man även kunde prata med pedagogerna utan att behöva skrika för att få uppmärksamhet. Ser man sedan till hur mina erfarenheter som vuxen, blivande pedagog så har jag ett stort intresse av hur matsituationerna i förskolan och förskoleklass används. Under många tillfällen som VFU-elev och vikarie så har jag sedan uppmärksammat hur varierat de många pedagogerna har använt sig av den pedagogiska lunchen. Det gamla ordspråket ”låt maten tysta mun” har vid många tillfällen fått råda vid matborden, trots att det många gånger hade behövts ett stimulerande samtal med de barn som satt runt bordet. Då speciellt med barnen vars svenska kunskaper inte var på samma nivå som de svenska barnens.

Av mina erfarenheter runt den pedagogiska lunchen, som i det här examensarbetet kommer främst att kallas för matsituationer, så är det bara på en förskola med en specifik pedagog som jag har kunnat se ett stort intresse av att ta tillvara på barnens egna hemspråk, så kallade modersmål. Denna pedagog har avsiktligen samlat de barn vars kunskaper i svenska inte var på samma nivå som barn från svenska familjer, och tillsammans använt sig av lunchen som en chans att diskutera med barnen och tillsammans med barnen lära sig mer om alla de olika språken som barnen har haft. Pedagogen använde sig av gaffel, kniv och övrigt material på matbordet för att tillsammans med barnen lära sig hur man både uttalar orden på svenska samt på barnets hemspråk. Under dessa tillfällen som jag har bevittnat och även deltagit i, så har barnen kunnat uttrycka sig på ett sådant sätt så att de kunnat göra sig förstådda. På samma gång så är denna pedagog unik bland alla mina olika erfarenheter då jag har ofta kunnat bevittna i andra situationer hur barn som pratat mycket på sitt eget språk när de har försökt att kommunicera med pedagogerna eller med andra barn, blivit tillsagda att vara tysta. På grund av detta så har jag fått med mig ett intresse av att undersöka hur matsituationerna används som lärandetillfälle av pedagogerna ute i verksamheterna.

2 1.2 Syfte

Studiens syfte är att bidra med kunskap kring matsituationer i förskolan som lärandetillfällen för barn med invandrarbakgrund, men som även skulle kunna ge en insikt i hur miljön runtomkring påverkar situationen vid matborden.

Frågeställningar

För att kunna fördjupa mitt syfte så har jag valt följande frågeställning.

• Hur används den pedagogiska lunchen som ett lärandetillfälle för barnen?

• Hur kommunicerar pedagogerna med barnen som inte har svenska som första språk?

• Hur påverkar miljön runtomkring det som pågår vid bordet?

3

2. Forsknings- och litteraturgenomgång

Inom ämnet språkutveckling hos barn med invandrarbakgrund är den tidigare forskningen stor.

Svensson (2012) belyser specifikt i sin artikel om hur situationen för flerspråkiga ser ut samt tar upp hur förskollärare och övriga pedagoger kan stödja barnens ordförrådsutveckling på bästa sätt. Samtidigt som hon knyter ihop sin egen forskning om språkstimulans i förskolan med tidigare forskning utförd av andra forskare om språkutvecklingen inom förskolan, vilket gör det till en bra och lättförståelig artikel. Hon tar även upp att det positiva med att vara flerspråkig för både ordförrådet och språkutvecklingens skull. Svensson hänvisar sedan i artikeln till Sheridan, Pramling Samuelsson och Johanssons studie, (2009), där författarna uttryckligen skriver att förskolans kommunikationsmönster är avgörande i barnens språkutveckling. Men till skillnad från språkutvecklingen hos barn så finns det inte mycket forskning som just kombinerar barnens språkutveckling med användandet av måltider som en lärandesituation. Det finns forskning inom matpedagogiken som framförallt författaren och pedagogen Hanna Sapp har publicerat men även andra forskare som då fokuserat på andra områden inom matsituationerna. Som till exempel hur pedagogerna själva upplever matsituationerna. Något som de flesta forskare har gemensamt är att de sätter ett stort värde på att pedagogerna ska sitta tillsammans med barnen vid matborden och gärna också äta av samma mat.

1.2 Tidigare forskning

Inom den för förskolans utveckling så viktiga Barnstugeutredningen, som den kallas i folkmun, dess riktiga namn är Förskolan del 1-2 SOU 1972:26-27 (1972), står det uttryckligen att de yngre barnen behöver både få en ren omsorg från pedagogerna i förskolan i situationer som till exempel toalettbesök och av- och påklädnad såväl som pedagogiska lärtillfällen. Barnen bör få både delta i vuxnas samtal och samtidigt få chansen att både se och höra när de vuxna, pedagogerna, uttrycker sina egna känslor, åsikter och förhoppningar anses vara lika viktigt som att bli omhändertagen och ompysslad av vuxna. Ahlberg (2017) för fram att pedagogerna under en längre tid ansett att det är en viktig del i deras dagliga arbete att sitta tillsammans med barnen vid matbordet och äta samma mat som barnen. Detta ska vara för att man anser att matsituationerna ger pedagogerna en chans att använda både pedagogik och omsorg i samspelet med barnen, samtidigt som de föregår med ett gott exempel vid matbordet genom att äta samma

4

mat som barnen och visar hur ett gott bordsskick ska eller i alla fall bör se ut. På detta sätt så lär pedagogerna ut hur man använder artefakter så som kniv och gaffel, samt hur man smörar sina egna smörgåsar. Författaren och pedagogen Hanna Sapp tar upp i sin bok (2017) att det varje dag läggs mellan 2 till 3 timmar sammanlagt på alla måltider i förskolan, vilket då gör att en stor del av barnets tid i förskolan läggs på maten samt rutiner och normer runt de olika matsituationerna. Sapp (2017) är en stark förespråkare för måltidspedagogiken i förskolan där intentionen är att skapa en miljö i förskolan där man både utforskar mat och matlagning, samtidigt som man gör måltiderna till välfungerade och inkluderande stunder för både barn och vuxna. Men både Sapp (2017) och Ahlberg (2017) tar upp att måltiderna i förskolan tenderar att vara omgärdade av olika regler och normer som ofta är exklusiva till den enskilda förskolan, och där pedagogerna under matsituationerna tenderar att ta på sig rollen som uppfostrare vid bordet. Enligt Sapp (2017) så kan dessa regler och normer inte alltid vara gemensamma inom det specifika arbetslaget eller ens resten av förskolan. Utan det beror på den enskilda pedagogen och hur denna styr sitt matbord. Men det kan också vara så att ett arbetslag följer samma regler och normer som har ärvts av en äldre kollega som arbetat på avdelningen längst, oavsett utbildning eller roll på avdelningen.

Ahlberg (2017) tar upp hur hon under tidigare studier ofta observerat hur pedagoger lagt ned mer tid på att uppfostra och tillrättavisa barnen vid matbordet istället för att ta chansen att föra ett mer pedagogiskt baserat samtal med barnen där barnen själva får försöka utföra lite svårare uppgifter som att bre en smörgås. Johansson och Pramling Samuelsson, (2001) beskriver i sin gemensamma akademiska artikel att måltiden är ett viktigt inslag i förskolans vardag där måltiden skapar en chans till kommunikation och samspel mellan deltagarna. Samtidigt som måltiden utmanar deltagarnas färdigheter genom att man då behöver använda sig av både fysiska och emotionella redskap. Enligt författarna så skulle då måltiden vara en stund i vardagen där förskolans läroplans olika mål skulle kunna uppfyllas. De här målen är då enligt Skolverkets ramverk för förskolan (2016) bland annat att barnen ska utveckla normer och värden så som solidaritet för andra personer. Samtidigt så påpekar Lpfö 98 (2016) att;

Av skollagen framgår att förskolan ska medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål.

5

(Skolverket, 2016, s.7)

Vilket då betyder att ett barn med ett annat modersmål har rätten att utveckla sitt modersmål samtidigt som de får motta det svenska språket tillsammans med pedagoger och övriga barn i förskolegruppen. Sepp (2013) tar upp att idag är förskolan en egen skolform med en egen läroplan, som också har ett uttalat pedagogiskt uppdrag. Detta uppdrag ska i grunden kombineras med ett omsorgsbehov eftersom detta behov då ofta finns hos barn inom förskolan.

Förskolans utmaning är att då kunna skapa en pedagogisk miljö där barnen även får sina omsorgsbehov tillgodosedda utan att det pedagogiska uppdraget tar över och skapar en undervisningsmiljö lik den som finns bland de högre klasserna inom skolan. Sepp (2013) tolkar då att läroplanens intention är att barnen ska inom ramarna för lekar och det mer vardagliga livet ha ett flertal möjligheter till att både utforska och upptäcka på ett lustfullt sätt som ger både glädje och inspiration till vidare engagemang hos barnen. Även Barnstugeutredningen (1972) tar upp hur viktigt leken är för barnen i förskolan, och att språklig stimulans är viktig för både invandrarbarn och barn med andra svårigheter.

Den tidigare forskningen som kombinerar både måltider och utvecklandet av språket hos flerspråkiga barn, vilket är specifikt intressant för det här arbetet, är knapp. Det finns inte mycket forskning som kan beskrivas som en kombination av de två ämnena. Istället så får man titta närmare på den tidigare forskningen inom språkutveckling hos flerspråkiga barn (Benckert, Håland, & Wallin, 2010) bland annat, som visar att barn med invandrarbakgrund behöver få ordentligt med stöd i sin erövring av det svenska språket. Och kombinera den forskningen med forskning inom just matsituationer inom förskolan. Där är det främst Hanna Sepp, Universitetslektor vid Institutionen för Mat och Måltidsforskning vid Högskolan i Kristianstad som är en av de ledande forskarna inom matsituationer och måltidspedagogik. Hennes forskning är den som är en av de mest omfattande och närliggande till det utvalda ämnet i det här arbetet.

6 1.2 Kommande skolgång

Taube (2007) skriver att det kan vara viktigt att både pedagoger och annan personal inom förskolan gör så mycket de kan för att stödja barnen, främst eftersom kraven på barnens kunskaper höjs märkbart när barnen väl nått skolåldern. Det betyder då enligt Taube (2007) att när ett barn med invandrarbakgrund går från förskolan till skolan så höjs kraven på deras språkkunskaper märkbart eftersom språket i skolan används mer intensivt på en helt annan nivå än de nivåer som barnet tidigare befunnit sig på i förskolan. Fredriksson och Taube (2015) skriver i sitt kapitel att kraven ökar på att barnen både ska förstå orden och deras innebörd, samtidigt som de ska lära sig läsa och skriva. Samtidigt så tar författarna upp att misslyckas ett barn oavsett bakgrund att lära sig det mest fundamentala i det svenska skolväsendet så är risken stor att det enskilda barnet utvecklar en negativ syn på sig själv. Fredriksson och Taube (2015) skriver att ett sådant misslyckande i sig själv kan skapa ännu större svårigheter i barnets lärande av språket. Barnet kan då komma att stanna upp i sin utveckling då känslan av att vara inkompetent kan ha en förlamande effekt på inlärningsviljan (Fredriksson, 2015). Och utan en ordentlig förståelse eller nog med kunskap för det svenska tal och skriftspråket så blir problemen allt större ju äldre barnet blir eftersom det i barnets framtid krävs i det moderna samhället att man har bra kunskaper i både skrift och talspråket för att kunna undvika att leva i fattigdom.

Fredriksson och Taube (2015) tar även upp att det finns många olika orsaker till att ett barn med invandrarbakgrund inte tar till sig det svenska språket ordentligt, och att det då finns ett antal olika riskfaktorer som gör att barnets framtida inlärning av olika ämnen kan skapa stora hinder för barnets framtida utbildning. De här riskfaktorerna är allt från barnets hemförhållande, kunskaper i sitt eget modersmål, hur deras närsamhälle är uppbyggt till eventuell fattigdom.

Fredriksson och Taube (2015) tar även upp att ett större misslyckande kan skapa en ond cirkel med fler misslyckanden som då fortsätter och fortsätter. I samma kapitel (2015) så tar de två författarna upp att svårigheterna ökar ju mer riskfaktorer passar in på ett barn, vilket gör att chansen att barnen misslyckas i skolan bara ökar. Författarna skriver också att det därför är viktigt att pedagogerna har en grundläggande respekt för barnets hemspråk och kultur, samtidigt som pedagogen inte ser det som sin uppgift att ersätta modersmålet med det svenska språket,

7

utan inser vilken betydelse det kan vara för barnet att vara tvåspråkig. Pedagogen ska se det unika i varje barn, trots generella svårigheter som kan finnas hos ett flertal barn, och på så sätt lära sig förstå vad just det individuella barnet behöver för att kunna utvecklas på ett positivt sätt. Detta är för att undvika att barnet efter ett framtida misslyckande ska hamna i en så kallad ond cirkel (Fredriksson, 2015; Taube, 2007).

Taube (2007) skriver att omgivningen som pedagoger, vårdnadshavare och kamrater, kan vid ett barns misslyckande utveckla en syn på det aktuella barnet som att barnet är svagt. Att barnet inte är stark nog för att kunna klara av det specifika ämnet, och förmedlar detta till barnet med kropps eller talspråket. Taube (2007) skriver även att barnets egen förväntan på sig själv blir då att de inte kommer klara av det, vilket bara förstärks om de återigen misslyckas. Taube (2007) tar upp att det blir till en profetia som slår in för varje misslyckande. För varje misslyckande så sjunker barnets självförtroende, vilket då skapar en mur mellan barnet och dess omgivning.

Denna mur blir synlig genom hur barnet sedan interagerar med sin omgivning och hur de tar sig an uppgifter. Taube (2007) skriver att om ett barn inte har något som helst självförtroende så kommer de inte heller att vilja utföra några uppgifter, vilket då kan göra att barnet agerar defensivt gentemot sin omgivning. Det är därför lättare att förhindra en ond cirkel än att bryta en, och har barnet tyvärr visat sig ha problem inom ett visst område redan från första klass så har de här problemen en tendens att följa med upp i högre klasser om det inte åtgärdas direkt när det uppstår.

För att sedan motverka en ond cirkel så behövs det lugna, trygga pedagoger som har en positiv syn på sig själva som pedagoger men också på sig själva som individer. En sådan pedagog med en positiv syn kan lättare skapa varma, positiva relationer med barnen, samtidigt som de är flexibla i sitt arbetssätt (Taube, 2007). En trygg pedagog känner inte ett behov av att försvara sig och blir mer tillåtande och accepterande i sina handlingssätt, enligt Taube (2007). Samtidigt så skriver hon att en pedagog som inte känner sig trygg i sig själv blir ofta stelare i sitt sätt att arbeta och blir låst i sitt tankesätt. De behöver mer regler och disciplin för att kunna fungera, vilket oftast betyder att om en pedagog är fastlås i ett visst arbetssätt så kan de inte skapa lika starka relationer med barn som har större behov av närhet och förståelse.

8

Detta betyder att ett barn i en sådan miljö tenderar att fortsätta att sitta fast i en ond cirkel ju äldre barnet blir då den ansvariga pedagogen inte kan bryta den från första början. En pedagog med en mer positiv syn på sig själv som pedagog och som person kan lättare bryta ett barns onda cirkel (Taube, 2007). Därför krävs det att en pedagog har en ökad självkännedom och förståelse till sig själv för att kunna bidra till en positiv lärandemiljö i både förskolan och skolan.

När det sedan kommer till barn med svårigheter med det svenska språket är situationen sådan att barnen måste få en positiv start när de börjar lära sig svenska för att kunna känna en anledning till att fortsätta att lära sig språket. I förskolans styrdokument (2016) tas upp att förskolan ska enligt skollagen medverka till att barn med ett annat modersmål än just det svenska, ska kunna få chansen att kunna utveckla både sitt modersmål och det svenska språket.

Det betyder att en pedagog inom förskolan bör ha en förståelse för hur invandrarbarnen tar till sig svenskan, och hur de kan bli positivt uppmuntrade till att fortsätta att lära sig mer av språket ju äldre de blir, för att kunna uppnå de mål som satts upp för förskolan. Svensson (2012) beskriver hur viktigt det är för barn att känna sig accepterade trots att de kan ha både svårigheter att kommunicera på svenska som ett andraspråk och andra kommunikationssvårigheter. Det här är för att det är i en miljö där barnet känner sig accepterade som de vågar använda sig av nya ord och fraser vilket då leder till att barnens språk utvecklas. Och eftersom det i förskolans läroplan (2016) uttryckligen står att förskolan ska ge barn med ett annat modersmål, möjligheter till att utveckla sina kunskaper om sitt modersmål såväl som deras kunskaper om det svenska språket. På samma gång så står det i läroplanen att förskolan bör uppmuntra barn med en utländsk bakgrund att utveckla en flerkulturell tillhörighet.

Den term som används främst inom området om barn som inte har en god språklig bas för det svenska språket är termen ”invandrarbarn” (Fredriksson, 2015). Termen syftar till barn som är födda i andra länder eller där en av eller båda föräldrarna är födda i ett annat land. Termen är så omfattande att den tenderar att innefatta barn som kommer från en svensk bakgrund men som av olika anledningar har vistats under en längre period utomlands. Den tar inte heller hänsyn till att många barn som anländer till Sverige, inte kommer hit av fri vilja, utan anländer som flyktingar. UNCHR (2019) definierar flyktingar som personer som tvingats fly sitt hemland av olika anledningar som exempelvis religiös förföljelse, krig och svält. Men även inom gruppen flyktingar så finns det en stor skillnad, detta enligt Fredriksson och Taube (2015).

9

Denna skillnad ligger i ursprungsland, språk och kulturer, och kan skapa konflikter om personer från två rivaliserade folkgrupper placeras inom samma område. I den här studien kommer termen invandrarbarn att fokusera på de barn som inte omges i hemmen av svenska som förstaspråk eller av språk som är närbesläktade med det svenska språket, eller som är så pass nyinkomna till Sverige att det svenska språket inte ännu fått en självklar plats.

Lindberg (2011) tar upp att Sverige som land har bara på några årtionden gått från ett relativt homogent samhälle med få språk förutom det officiella språket, till ett mångkulturellt land med runt 200 olika språk. Det betyder att det finns stora grupper i det svenska samhället idag som talar något av de större invandrade språken så som spanska, arabiska och turkiska. Det finns sedan ett större urval av små grupper av minoriteter som sinsemellan använder sig av andra minoritetsspråk, men gemensamt är att alla de invandrade språken i samhället idag har skapat en stor, språklig mångfald, (Lindberg; 2011), där användandet av språket skiftar i kreativitet och användande beroende på den situation som språket används. Det betyder alltså att en så stor mängd olika språk har gjort att det svenska språket i dagliga situationer blandas med ord och betydelser från andra språk och kulturer. Lindberg (2011) tar även upp att barnens modersmål är en stor del i formandet av deras identitet eftersom det är både en del av deras personlighet men också en levande länk till barnets ursprung. Modersmålet är oftast det enda sättet för ett barn att kunna kommunicera med familjemedlemmar som har begränsade till inga kunskaper i det svenska språket.

10

3. Teoretiska utgångspunkter

Genom användandet av de två utvalda teorierna i detta kapitel, i kombination med den av hermeneutiken närbesläktade fenomenologin (Christoffersen & Johannessen, 2015), som är en teori vars syfte bygger på att få kunskap genom att försöka förstå och tolka individers, men även större gruppers uppfattningar och reaktioner under specifika situationer. Detta är något som kan kopplas till arbetets inledande syfte, där den kommunikation som kan pågå i förskolan och förskoleklass kan vara kroppslig istället för verbal. Fenomenologin har en del i de teorier som används i studien, men då främst inom analysmetod och databearbetningen. Men det är en stor skillnad mellan fenomenologin och hermeneutiken. För trots att de är besläktade så är de samtidigt olika. Inom fenomenologin studeras och beskrivs ett fenomen utan att man går alltför djupt ner under ytan på det intressanta fenomenet, som Hilli (2017) beskriver medan man inom hermeneutiken anser att det är viktigt att man fördjupar sig för att på sådant sätt förstå subjektets livsvärld och samband mellan deras handlingar och vad som får dom att göra dessa handlingar.

3.1 Hermeneutik

Ett sätt att se på hermeneutiken är att det är en metod för att kunna förstå individens livsvärld.

Askland och Sataoen (2014) beskriver hur en forskare eller observatör vill förstå det samband mellan människans handlingar och de känslor, önskningar eller tankesätt som driver igenom handlingarna. Emilsson skriver om att se på ett fenomen ur olika glasögon i Förskollärarens metod och vetenskapsteori (2015). Detta betyder alltså att man tittar på ett fenomen, så som matsituationen i förskolan ur olika perspektiv och teorier. I den här vetenskapligt baserade studien så kommer hermeneutiken att användas. Hermeneutiken är ett tolkande perspektiv som fokuserar mer på det känslomässiga än det rent intellektuella. Hermeneutiken går ut på att verkligen förstå en persons handlingar genom att använda sig av empatin. Man kan på ett visserligen på ett intellektuellt sätt förstå andra personers handlingar, men man har samtidigt inte någon djupare förståelse så som en mer emotionell förståelse. Men genom att använda introspektion (Askland & Sataøen, 2014), förmågan att observera sina egna tankar och känslor, så kan vi på ett mer empatiskt sätt förstå andras upplevelser och handlingar, till skillnad om vi endast hade använt oss av ett intellektuellt sätt att se på situationer och händelser. Detta kopplar jag med den allmänna hermeneutiken (Westlund, 2015), vilket gör det lättare för mig som observatör och student att förstå det empiriska materialet. Widén (2015) skriver att ordet

11

hermeneutik kommer från det grekiska språket och betyder att tolka och förklara. Han skriver också att hermeneutiken innebär att man vill tolka, förstå och skapa mening utifrån texter. I samma bok skriver Westlund (2015) att det inom hermeneutiken finns många olika riktningar, men den som har valts ut för denna studie är den allmänna tolkningsläran inom hermeneutiken.

Eftersom det är den allmänna tolkningsläran så kommer materialet och de moment som kommer fram att även tolkas i texten (Westlund, 2015).

Detta är den bredaste inriktningen och innebär att man vill kunna förstå ett fenomen istället för att endast förklara det. Målet är att med det insamlade materialet använda sig av den allmänna tolkningsläran för att bättre förstå resultatet då observationen har transkriberats och satts ned på papper. Då materialet har satts på papper så tillåter teorin att forskaren tolkar allt material allt efter som händelser som har koppling till det önskade syftet upptäcks inom texterna.

Bjereld, Demker och Hinnfors (2017) beskriver användare av hermeneutiken som någon som intresserar sig för människornas olika livsvärldar, samt hur de upplever sina situationer. En hermeneutiker letar även efter samband mellan till exempel olika individers föreställningar om olika fenomen. Med utgångspunkt i hermeneutiken så framläggs i detta examensarbete hur deltagarna involverade i observationerna reagerade i de olika situationerna som uppstod.

Eftersom det gäller observationer så kan inte slutsatser dras baserade på de medverkandes känslor och tankar, utan slutsatserna som dras baseras på tolkningar av observatören efter den allmänna hermeneutiken (Westlund, 2015).

3.2 Sociokulturellt perspektiv

Det sociokulturella perspektivet utvecklades av Lev Vygotskij (Forsell, 2011; Askland &

Sataøen, 2014), en rysk psykolog vars teorier inte uppskattades under hans levnad men som kom att få stor betydelse efter hans alltför tidigare död 1934. Vygotskijs teori utgår från tanken att barn lär sig i interaktionen med sin omvärld redan från en tidig ålder. Genom en konstant interaktion med sin omgivning så lär sig barnen allt från sociala regler till mer komplicerade beteenden och kunskaper. Betydelsen av socialisation är stor från ett tidigt stadium, och som Sheridan, Pramling Samuelsson och Johansson (2009) tar upp att barnen i en förskolegrupp deltar alla på sina egna villkor, men det som alla barn har gemensamt är att de observerar varandra och vuxna i deras omgivning för att på sådant sätt växa i självförtroende och förståelse.

12

Enligt Säljö (2012) så såg Vygotskij på skolan som institution som en plats där människor ges en möjlighet till att lära sig på ett helt annat sätt än hur man lär sig i det vardagliga livet. Säljö (2012) skriver att en sådan lärandesituation är en sorts primär socialisation som har en stor påverkan på de erfarenheter som en människa samlar på sig.

Säljö, (2011), tar även upp att Lev Vygotskij ansåg att människans biologiska utveckling och dess sociokulturella process var sammanvävda. Det betyder att den biologiska utvecklingen som alla barn oavsett bakgrund går igenom. Den börjar innan födseln, och fortsätter när den nya människan har fötts till världen. Det lilla barnet utvecklar en rad färdigheter som att den lär sig att fästa blicken, kontrollera sin kropp och lär sig att krypa, gå och till slut springa. Samtidigt som den här biologiska processen pågår så börjar barnets sociokulturella utveckling att ske med de första andetagen. Barnet lär sig att kommunicera med sin omgivning genom först gråt, joller och andra läten till att sedan lära sig att skratta och prata. Men medan den biologiska processen är rent generellt den samma oavsett barnets bakgrund så är den sociokulturella utvecklingen helt unik för varje barn och beror helt och hållet på barnets omgivning. Säljö (2011) tar också upp begreppet mediering som beskrivs som en av de mest centrala delarna i det sociokulturella perspektivet. Det baseras på uppfattningen att människan är olik andra djur då vi både dagligen använder oss av redskap men även utvecklar olika redskap. Vygotskij (Säljö 2011) beskrev dessa redskap som både fysiska och psykologiska, och använde vid beskrivandet av fysiska redskap även ordet artefakter. Vygotskij (Säljö 2011) beskrev de psykiska redskapen för det som vi använder oss av för att både tänka och kommunicera med. Det här menar Säljö (2011) betyder att människan använder sig av fysiska redskap som spadar när de gräver ett dike så används psykiska redskap för att forma tankar och idéer, samt för att kunna kommunicera med omgivningen. Det allra viktigaste psykologiska redskapet ansåg Vygotskij (Säljö 2011) var språket eftersom det är just genom språket som människan delar med sig av sina egna perspektiv med omgivningen samtidigt som hon tar del av andras. Språket är då ett redskap som används både mellan människor men också inom människor. Säljö (2014) beskriver på ett bra och tydligt sätt den proximala utvecklingszonen inom det sociokulturella perspektivet, som är ett steg i barnets sociokulturella utveckling där barnet använder sig av härmning för att på sådant sätt ta till sig nya kunskaper och komma vidare i sin utveckling på ett sätt som är till nytta för deras språkliga progress.

13

Ett ord som är viktigt inom sociokulturella perspektivet är ordet scaffolding, eller stöttning, som ordet översätt till på svenska. Kultti (2012) beskriver innebörden av ordet som att pedagoger och andra vuxna i barnets omgivning bör samarbeta tillsammans med barnen genom att reflektera, stötta och uppmuntra när barnen försöker att erövra en ny kunskap. Pedagogerna ska fungera som en byggnadsställning där barnen gör arbetet men där de vuxna stöttar och uppmuntrar för att barnen ska känna sig säkra på sin egen förmåga.

14

4. Metod

När det kommer till metoder så måste man som forskare komma ihåg att studien är mer än de metoder som man använder för att samla in data, skriver Bjereld, Demker och Hinnfors (2017), och man får därför inte tro att bara för att man använder sig av olika metoder för att få in data så utför man ett vetenskapligt arbete. Forskning är mer än metoder för att få in data, det har med allt från den första planeringsfasen då man väljer inriktning och fenomen att fokusera på, till det färdiga resultatet (2017). Studien är också en kvalitativ, empirisk studie där empirisk står för material som samlats in av forskaren själv (Skolverket, 2018).

Eftersom syftet i den här forskningen är att ge mer kunskap kring lärandetillfällen vid matsituationer, så är insamlingsmetoden av data som valts ut observation. En observation är en metod som används för att kunna studera den verkliga interaktionen inom en grupp individer, där en person inte utses för att tala för gruppen. Detta betyder då att man får tillgång till den egentliga gruppdynamiken på ett annat sätt, än om man hade valt en annan sorts metod så som intervju. Interaktionen blir då mer påtaglig och lättare att analysera, skriver Christoffersen och Johannesson (2015). Observation är en metod som Tjora (2012) redogör för i sitt vetenskapliga arbete, genom att ta upp de olika roller som en observatör kan använda sig av under observationen. Observatören kan vara en deltagande observatör, icke deltagande observatör eller observera under olika grader av deltagande. Observationsobjekt/subjekt kan vara mer eller mindre medveten om att de observeras. Öppna observationsroller är när de som observeras är medvetna om att det pågår en observation. Det finns också olika grader av icke öppna observationer där de som observeras är mer eller mindre medvetna om att de observeras. Han skriver att det är viktigt att hitta en fungerande roll beroende på var en observation tar plats och vad som skall observeras. Det här betyder att en observerande deltagare (Bryman, 2011) kan medverka i situation som observeras samtidigt som observatören tar anteckningar, alternativt där en observerande observatör sitter vid sidan om och i tysthet antecknar det som pågår.

Bryman (2011) skriver att den valda rollen som observatör är viktig att definiera eftersom det påverkar vilken data som samlas in. Jag valde att vara icke-deltagande observatör för att inte störa interaktionen. Vidare valde jag att vara synlig så att barnen skulle kunna avstå från ett deltagande om de upplevde det obehagligt.

15

Inom den aktuella studien har observationen valts ut för att få en neutral syn på hur en matsituation kan användas som ett lärandetillfälle. Genom att observera hur det går till utan att lägga tid på just en utvald, individuell persons åsikter så hoppas observatören kunna se hur det går till med egna ögon. Detta till trots att en observation inte kan ses som helt objektiv då den influeras av observatörens egna åsikter, kunskaper och erfarenheter, men den kan erbjuda andra perspektiv som en intervju inte kan ge (Lindgren & Sparrman, 2003). Det är orsaken till att en observation har valts ut som metod för att få in mer information till studien. När det sedan kommer till språkutvecklingen i förskolan lades studiens fokus på hur barnen använder sig av språket för att kommunicera med pedagogen samt hur pedagogen använder språket att kommunicera med barnet. Detta innebär att hur pedagogen använde sig av språket, vilka ord de valde att använda och hur reaktionen från barnen blev var viktigt att analysera och möjligt att studera. Här kommer också behovet av att göra studien till en kvalitativ studie istället för en kvantitativ då det är detaljerna som är störst intresse och som spelar störst roll i resultatet i studien.

4.1 Urval

Matsituationen är en situation som sällan antas handla om lärande och därför var just denna situation intressant för en närmare studie. Samtidigt är matsituationen ett informellt möte mellan barn och pedagog, samt mellan barn och barn, vilket gör det intressant att studera interaktionen som sker mellan deltagarna. För att kunna utföra observationerna har kontakt tagits med olika förskolor med en önskad målgrupp. Det vill säga att det fanns på dessa förskolor barn med utländsk bakgrund som inte kunde svenska. Kontakt skedde både genom e- post och genom telefonsamtal. Förskolorna som valdes ut hade en blandning av svenska och invandrade barn, där genomsnittet av etniskt svenska barn var högre än barn med invandrarbakgrund. Detta då de medverkande förskolorna låg i områden med störst andel invånare med svensk bakgrund. Och med svensk bakgrund är det då barn vars föräldrar är födda i Sverige och vars egna bakgrunder är svenska. Underlaget till studien kunde variera beroende på vart förskolorna finns placerade, men också beroende på hur långt de flerspråkiga barnen har kommit i sitt erövrande av det svenska språket. Observationerna på förskolorna skedde under den pedagogiska matsituationen, specifikt lunchen. Detta val gjordes därför att det brukar

16

vara mer barn på förskolan vid lunchtiden och de så kallade 15 timmars barnen också brukar delta under lunchen.

Lunchen är en vardaglig rutin som följer samma mönster varje dag, och där det väldigt sällan sker några undantag eller förändringar. Det är en del i det dagliga schemat på en förskola (Markström, 2014). Det är en välkänd rutin som visserligen kan skifta beroende på pedagoger, förskola och plats. För det mesta så sitter pedagogen med och äter tillsammans med barnen, vilket då kallas för en pedagogisk måltid. Detta är något som livsmedelsverket anser är viktigt (2020). Syftet är att om man äter med barnen så kan man använda situationen till att visa barnen hur viktigt det är att äta tillräckligt med mat, och att man kan smaka på okända matvaror, något som Sepp tar upp (2013). För pedagogerna är det ett utmärkt tillfälle att praktisera sin pedagogik genom att samtal med barnen vid matbordet. I förskolan är det extra viktigt för barnen att få sitta med en vuxen vid matbordet då barnen i förskolan oftast har ett större omsorgsbehov, men också för att barnen kan vid matsituationer lära sig goda vanor inför skolstarten. Därför valdes matsituationer ut som den önskvärda tiden att observera, och då framförallt lunchen.

Kontakt har främst tagits via email med de förskolechefer som har ansvar för förskolorna, och genom email har då tillstånd getts till att observationer får ske i de önskade förskolorna. Efter detta har kontakt tagits med själva förskolorna för att på så sätt kunna presentera studien och dess syfte. När väl tillstånd att få komma och observera har getts verbalt så delades samtyckesblanketter till vårdnadshavare och pedagoger ut för påskrift, detta då ingen observation kan genomföras förrän skriftligt tillstånd finnes. Alla förskolor som tillfrågas fick ett antal exemplar på både samtyckesblanketter till pedagoger och vårdnadshavare, själva blanketterna delades sedan personligen ut. För att sedan kunna kommunicera med de utvalda förskolorna användes textmeddelanden för att påminna om att samtyckesblanketterna behövde bli påskrivna, samt för att bestämma dag för observationerna. Detta gjordes för att undvika att störa under pågående verksamhet. Samtidigt så är det viktigt att påpeka att de medverkande pedagogerna blev väl informerade om att syftet var att de samt barnen skulle observeras. De fick även tidigt i den verbala kommunikationen veta att det insamlade materialet skulle analyseras och jämföras med vardera medverkande pedagog och förskola, information som de fick innan de tog beslutet att medverka eller inte.

17

Urvalet bestod av barn mellan 3 till 5 år med varierade bakgrunder som tillsammans med en ordinarie personal sitter vid ett matbord under ett lunchtillfälle. Detta för att barn i den övre åldern av förskoleåldern ofta befinner sig längre fram i erövringen av det talande språket.

Barnen som medverkade i studien behövde dessutom vara barn vars kunskap om det svenska språket är limiterad, och pedagogerna behövde då bestå av ordinarie personal. Orsaken till att pedagogerna behövde vara ordinarie personal var för att de har en närmare kontakt med de utvalda barnen till skillnad från en vikarie, detta eftersom de spenderar mer tid med barnen.

Samtidigt så behövde de medverkande pedagogerna vara utbildade förskollärare eftersom förskollärare har en mer omfattande utbildning än exempelvis barnskötare. Barnens ursprung togs inte i större beaktande, förutom att det behövde vara minst ett till två barn med annat modersmål vid varje situation, och att dessa behövde komma från länder där deras språk inte är närbesläktat med det svenska språket, eller som gjorde att man enklare kan förstå svenska. Detta betyder att urvalet valdes ut efter bara några få kriterier. Det togs hänsyn till det faktum att dagens förskola ofta består av blandade grupper med barn, vilket betyder att det förekom barn med helsvensk bakgrund vid matsituationerna. Samtidigt så kan valet av förskolorna beskrivas som ett bekvämlighetsval, då förskolorna ligger inom promenadavstånd av varandra och studentens hem. Valet togs på grund av studentens oförmåga att kunna ta sig längre bortifrån hemstaden.

4.2 Beskrivningar av Observationsgrupperna

Observationerna tog plats på två olika förskolor i samma stad. Den första förskolan låg i närliggande lokaler till ett mindre lågstadium, i ett område med till större delen lägenhetsbyggnader. Barnen på förskolan bestod av en blandning av barn med svenska som modersmål, och barn med annat modersmål, och i min observation deltog två av barnen med ett annat modersmål. Det första barnet kom från en ungersk bakgrund, vilket är ett språk som inte är nära besläktat med det svenska men där barnet har en europeisk bakgrund till skillnad från de övriga barnen i undersökningen, medan det andra barnet kom från en afrikansk bakgrund.

Den andra medverkande förskolan låg placerad i ett område med till större delen privatägda hus och ett fåtal hyresrätter, och där två barn med ungefär lika bakgrund deltog i undersökningen. I det här fallet så kom de båda barnen, två pojkar, från ett land där deras modersmål inte var nära

18

besläktat med det svenska språket. Pojkarna som tillhörde samma åldersgrupp visade stora olikheter i sin erövring av det svenska språket. Där det ena barnet använde sig av ord som ett försök att få uppmärksamhet, så använde sig det andra barnet språket som ett sätt att på ett lugnare sätt kommunicera med sina kamrater runt bordet, och med pedagogen. Barnen använde sig alltså av kommunikationen på olika sätt.

4.3 Problematisering kring de två Förskolorna

Eftersom det i den första förskolan endast fanns ett barn med utländsk bakgrund som medverkade i den första observationen, så skulle detta ha kunnat problematisera det material som kom till användning för den här studien. Observatören tog beslutet vid en senare analys att barnets medverkan och det material som det resulterade i, var tillräckligt för en närmare analys.

Detta då materialet besvarade de frågor som ställts under kapitlet Observationsschema i detta arbete. Men också för att vid det andra, och avslutande tillfället i förskolan, medverkade ett till barn som hade ett annat modersmål. När det gällde den andra förskolan så var situationen en annan. Där fanns det två barn med liknande bakgrund och med ett språk som inte var nära besläktat med det svenska. I två av tre tillfällen så medverkade båda dessa barn, men vid det tredje observationstillfället så medverkade endast det ena. Vid detta tredje, och sista tillfälle, togs beslutet att det ändå fungerade med endast ett av de flerspråkiga barnen närvarande. Detta då barnet och interaktionen mellan dem och pedagogerna och det svenska barn som medverkade, ansågs uppfylla en del av det som önskades observera.

4.4 Datainsamlingsmetod

Observation valdes för att samla in data. Observationerna skedde på ett icke-deltagande sätt, vilket betyder att observatören inte beblandade sig med pedagogen och barnens interaktion, detta för att försöka att inte påverka situationen på något sätt. För att säkerställa att inget material gick förlorat gjordes dels anteckningar dels spelades samtalen in på en mp3-inspelare.

I den här studien har de medverkande varit medvetna om att en observation har pågått, eftersom det var viktigt att de medverkande barnen framförallt accepterade observatören. Detta för att denna roll vara mer passande för studiens syfte. Samtidigt är det viktigt att ha i åtanke att resultatet skulle kunna bli annorlunda beroende på vilka pedagoger som deltog vid observationstillfället. Det kan också ha påverkat att de visste vad observationen fokuserade på.

19

Hade man valt att göra en dold observation så kunde resultatet bli annorlunda, genom att man som observatör håller inne med informationen till de medverkande. Inför observationstillfället togs beslutet att berätta för de medverkande pedagogerna samt barnens vårdnadshavare om vad observationen hade i fokus. Information om vad det var som observerades skedde dels i samband med att de tackade ja till deltagande, dels i samband med observationstillfället. Arbetet gjordes på ett strukturerat sätt för att på sådant sätt att underlätta den framtida analysen och säkerställa att de olika observationerna motsvarade varandra. Vilket betyder att det vid varje observationstillfälle observerades liknande saker. Lindgren och Sparrman (2003) lyfter dilemmat att dokumentation som samlas in handlar om att synliggöra de olika förhållanden och beteenden i förskolan, i en förhoppning om att den framkomna informationen ska kunna gynna både barn och pedagoger i de enskilda förskolorna. Men där i ligger dilemmat att den som betraktar får ett övertag över den som betraktas (Lindgren & Sparrman, 2003). Ett övertag som kan ha påverkan på slutresultatet av ett större arbete.

4.5 Observationsschema

Valet av de egenskaper som fokuset av observationen vilar på gjordes efter en längre stunds noggrann efterforskning. De är valda utifrån de frågor som uppstod när bearbetningen av syftet och den tillhörande frågeställningen påbörjades. När egenskaperna väl hade valts ut så utformades observationsschemat. Själva observationen utfördes på sådant vis att ett schema med väl utvalda punkter, (se Bilaga 1), användes för att leta efter beteenden som kunde ge svar på det uttalade syftet. Själva observationsschemat bestod då av följande punkter:

• Hur gör sig barnen förstådda? Talspråk eller kroppsspråk?

• Hur gör pedagogerna sig förstådda?

• Uppmuntras barnen att göra sig förstådda genom talspråket?

• Används de eventuella svenska barnen som draghjälp i lärandetillfället?

• Om det svenska språket finns hos barnen, uppmuntras dom till att prata på sina egna språk, så som med frågor; ”Vad heter gaffel på ditt språk?”

• Tillåts barnen prata vid matbordet?

• Uppmuntras samtal mellan barnen, eller mellan barn och pedagoger?

20

Observationsscheman har använts under observationerna, samtidigt som fältanteckningar har förts. Detta för att kunna på ett mer detaljerat sätt dokumentera det som har pågått. Som ett extra stöd under observeringarna har röstinspelning använts, detta för att lättare kunna få med för syftes skull intressanta samtal som sedan kan transkriberas. Under de två första observationerna vid förskolan den första medverkande förskolan så fungerade inte inspelningen men eftersom noggranna anteckningar hade tagits så bedömdes eventuellt inspelat material vara oväsentligt för de två observationerna. Efter varje observation utvärderas det insamlade materialet för att på sådant sätt få reda på huruvida de väsentliga frågorna blev besvarade eller inte.

Detta innebär att observationen kommer främst att kolla efter hur pedagogerna använde sig av det talande språket, alltså ord, i kommunikationen med barnen vid matbordet. Här kommer även den icke verbala kommunikationen att observeras där deltagarnas gester, ansiktsuttryck och handlingar anses som viktigt att notera för senare analys. Kroppsspråk, eller kroppskommunikation, kännetecknas enligt NE (Allwood, 2021) som de kroppsrörelser som människan använder sig av förutom talet och skriften för att uttrycka sig och föra vidare information till andra. Kan även jämföras med icke-verbal kommunikation (2021) där kommunikativa signaler inte förmedlas med tal och skrift. Under tiden som observationerna skedde så noterades så många gester och ansiktsuttryck som mycket som möjligen i marginalen i anteckningarna, medan handlingarna som skedde under observationerna dokumenterades i den löpande texten i mina anteckningar.

4.6 Analys av material

Det insamlade materialet analyserades efter ett antal kriterier. Dessa var:

1. Pedagogens bemötande vid matsituationen. Där jämfördes pedagogerna med varandra för att hitta eventuellt liknande koder, så som tillsägelser och uppmuntran av de individuella barnen.

2. Miljön runt omkring togs i beaktande och jämfördes även dem mot varandra.

3. De svenska barnens beteende i relation till de flerspråkiga barnen analyserades.

21 4.7 Genomförande

Själva genomförandet på plats i förskolan skedde genom att observatören satt vid sidan av ett specifikt bord under lunchen. Alla vårdnadshavare till barnen inklusive pedagogen vid bordet, och även barnen själva har gett tillåtelse till observationerna. Om barnen hade frågor så besvarades dessa av främst pedagogen, men om barnet specifikt vände sig till observatören så var det denna som besvarade frågorna. Under observationen satt jag som observatör en bit ifrån matbordet. Jag satt ofta på en lite högre stol än de jag observerade och fick därför en god överblick över vad som hände vid bordet. Inspelningsapparaten låg intill bordet där barn och pedagoger satt. Observationen omfattade hela måltiden och avslutades i samband med avdukningen.

4.8 Analysmetod

Tjora (2012) skriver att den första renskrivna texten kallas för analysdokumentet, och det är när detta dokument har renskrivits som den sedan genomläses för att på så sätt kunna hitta de ord, fraser och uttryck som beskriver delar av texten. De här orden, fraserna och uttrycken kallas i detta sammanhang för koder och de samlas in under den fortsatta analysen för att sedan sammanställas, för att på detta sätt kunna se eventuella mönster i materialet. För att kunna analysera ett insamlat material så finns det ett stort antal metoder att välja mellan. I det här arbetet har en specifik metod valts ut. Den valda bearbetningen av den insamlade data är en metod som har kopplingar till hermeneutiken, och heter Interpretativ fenomenologisk analys, förkortat IPA. Metoden förklaras i närmare detalj av Back och Berterö (2015) som tar upp att hermeneutiken som forskningsmetod baseras på att tolkningar är det centrala, men att IPA har även kopplingar till den filosofiska teorin fenomenologin. Genom att IPA har både hermeneutiken och fenomenologin som utgångspunkt så ser man människorna som meningsskapande individer som konstant försöker att skapa en mening i varje situation.

Orsaken till användningen av den hermeneutiken inspirerade IPA i det här arbetet, är för att man inom denna metod anser att människan lär sig i samverkan med andra individer, vilket då kan kopplas ihop med det sociokulturella perspektivet, där det är genom interaktion med omvärlden som individen utvecklas (Back & Berterö, 2015). Därför valdes IPA ut som den metod som skulle användas till dataanalysen, men inte till insamlandet av själva materialet.

Detta val gjordes för att IPA metoden är främst avsedd att användas inom mindre grupper som

22

är mer homogena, vilket då betyder att deltagarna har liknande, gemensamma erfarenheter. Och även om de medverkande deltagarna hade gemensamma drag och erfarenheter, så var de inte helt homogena. Men då grupperna som deltog var små, och materialet renskrevs, så togs beslutet att IPA metoden skulle användas ändå. Samtidigt är det viktigt att veta att för studenten som gör detta arbete behövdes det extra stöttning för att lättare kunna förstå det insamlade materialet på bästa sätt. Genom en användning av IPA som metod vid sidan om det hermeneutiska och sociokulturella perspektivet så fick jag bättre överblick. IPA dominerade inte arbetet utan fick användas som utgångspunkt för varje fråga, för att på så sätt kunna komma närmare svar.

4.9 Databearbetning

När valet av metod har gjorts så kan det insamlade materialet nu analyseras efter IPAs faser (Back & Berterö, 2015). Man börjar med att renskriva materialet. I det här fallet är det manuella anteckningar som skett under observationer som direkt efter avslutade observationer har kompletterats med nödvändiga anteckningar. Under renskrivningen så antecknas olika tankar och frågor som uppstått under renskrivningen, medan man efter att materialet har renskrivits och dokumenterats skriftligt, läser igenom texten ordentligt minimum två gånger. Detta är för att man ska kunna markera utvalda ord.

De markerade orden kallas för kodning, ett förlopp där man lättare kan tyda data som kommit fram och dela upp den i kategorier (Thornberg & Forslund Frykedal, 2015). Vilket leder oss till nästa fas i analysarbetet av materialet. Kodning används för att organisera det skriftliga materialet, reducera texten i stycken för lättare analys och delas nu upp i olika teman. De olika teman som används här i detta arbete namnges beroende på vad det är som eftersöks, som exempel så kan man nämna pedagogledda samtal. Detta görs efter IPA:s faser (Back & Berterö, 2015). Inom de olika teman så räknas de markerade orden ihop, för att se hur ofta orden eller händelserna upprepas under de olika observationerna och om de följer ett visst mönster. Varje stycke som uppkommit under fas två ska under fas tre passas in i de olika teman, men om detta inte går så behöver man gå tillbaka till början för att försöka se vad som gjort fel. Man kan då behöva göra om analysen. Har man utfört analysen rätt och med de rätta utgångsfrågorna så når man nu den fjärde, och sista, fasen. Här räknas nu alla de kodord som noterades under fas två ihop. Dessa kodord kan som tidigare beskrivits i detta kapitel, både vara specifika ord men även

23

händelser som upprepar sig. Detta resultat skrivs nu ihop och det skapas då diagram över den information som framträder. I det här arbetet så kommer fokuset att vara på den information som kan besvara arbetets frågor, antingen genom att då bekräfta antaganden i arbetets början, eller genom att bestrida arbetets antaganden. Tabellen kommer då att fokusera på den kommunikation som pågått vid borden under de observationer som har utförts.

Själva IPA metoden (Back & Berterö, 2015) är avsedd att användas inom mindre grupper som är mer homogena, vilket betyder att deltagarna har liknande, gemensamma erfarenheter.

Grupperna som medverkade hade vissa gemensamma drag och erfarenheter, men var ändå inte helt homogena. Men eftersom grupperna var små, och materialet som samlades in renskrevs, så togs beslutet att IPA metoden skulle användas ändå. Detta trots att metoden använder sig också av intervjuer, fokusgrupper och skriftliga dagböcker som datainsamlingsmetoder. Det var därför beslutet togs att IPA skulle användas till själva dataanalysen, och inte till insamlandet av själva materialet. Användandet av IPA som dataanalys har även anpassats i det här arbetet efter forskarens egen förståelsenivå, vilket har gjort att i varje fas så har materialet hanterats efter den förståelse för analysmetoden som uppkommit hos forskaren.

Det insamlade materialet analyserades efter ett antal kriterier. Dessa var:

1. Pedagogens bemötande vid matsituationen. Där jämfördes pedagogerna med varandra för att hitta eventuellt liknande koder, så som tillsägelser och uppmuntran av de individuella barnen.

2. Miljön runt omkring togs i beaktande och jämfördes även dem mot varandra.

3. De svenska barnens beteende i relation till de flerspråkiga barnen analyserades.

För att få ut så mycket som möjligt av det empiriska materialet så ställs de två medverkande förskolorna mot varandra för en närmare jämförelse. Den socioekonomiska situationen hos de medverkande tas inte i beaktande i analysen, utan fokuset läggs på det insamlade materialet men också på den miljön runtomkring. Samtidigt så besvaras de tidigare ställda frågorna för att se om ett specifikt mönster framträder. De framträdande mönstren har sedan analyserats närmare, och där har resultatet sammanställts i ett stapeldiagram. Sammanlagt så medverkar fyra barn med ett annat modersmål än svenska, och deras kunskapsnivåer inom det svenska

24

språket varierade stort bland de fyra barnen. Det som de fyra barnen hade både gemensamt, men som också skiljde dem åt var, språket.

4.10 Reliabilitet

Reliabilitet innebär att resultatet förblir det samma när studien upprepas av andra personer (Christoffersen & Johannessen, 2015), detta oavsett vem eller vilka som har utfört det arbetet.

Det betyder att studien ska kunna beskriva hur genomförandet har gått till för att andra ska kunna upprepa samma procedurer för att få samma resultat. Det är då viktigt att studien beskriver så korrekt som möjligt hur studien har gått till. Reliabilitet handlar enligt Christoffersen och Johannessen (2015) mer om hur noggranna det insamlade materialet är, samt hur exakt den är. Här kommer också frågan om neutralitet och objektivitet in. Tjora (2012) tar upp hur viktigt det är inom den kvalitativa forskningen att man ser till att redogöra för vart man själv står i frågan om neutralitet. Detta är för att idealet inom forskning tenderar att vara att den som utföra studien ska vara så neutral som möjligt, men inom den kvalitativa forskningen har man kommit underfund med att det inte kan finnas en total neutralitet eller objektivitet, och att det ibland krävs att forskaren har ett större engagemang för ämnet, beroende på vilket område som har valts ut för att studeras (Tjora, 2012). Detta betyder att man för att kunna garantera att studien har en hög reliabilitet beskriver hur studiens författare står i frågan om objektivitet. För att kunna säkerställa att materialet var så tillförlitligt som krävs för att hålla en hög standard genom hela arbetet så användes ett observationsschema. Detta för att säkerställa att det vid varje tillfälle observerade samma saker.

En kvalitativ forskning tenderar att vara mer medgörlig än den kvantitativa, som brukligen används för att få fram svar på specifika frågor där svarsalternativen tenderar att styras av forskaren. Backman (2015) skriver att den kvalitativa forskningen ger ofta ett större utrymme för variation, där olika moment kan pågå tillsammans på samma gång, vilket då Backman (2015) säger inte kan separeras utan måste studeras tillsammans på samma gång. Vilket då gör att den kvalitativa forskningen går djupare än den kvantitativa.

25 4.11 Validitet

Validitet är relaterat till reliabilitet, men fokuserar mer på hur metoderna som används för att besvara det utvalda syftet i en studie. Validitet beskrivs av Christoffersen, Johannessen (2015) som en relation mellan studiens utvalda fenomen och den insamlade data. Målet är att den insamlade data ska vara starka representationer av fenomenet, och kan beskrivas som ett mätningsfenomen som mäter hur väl det fenomen som undersöks överensstämmer med det insamlade materialet. Validiteten i den här studien stärks genom att texterna genomläses ett flertal gånger, detta inkluderar de transkriberade texterna från observationerna såväl som de vetenskapliga texterna som används som stöd i studien. Det handlar om att kunna visa hur relevant det insamlade och framkomna resultatet är för det fenomen som studeras i studien (Christoffersen & Johannessen, 2015). Den här studiens reliabilitet och validitet kommer från dokumentationen som visar vägen från den första kontakten till genomförandet av den utvalda metoden, till hur materialet analyserats för att sedan presenteras. För att uppnå en hög nivå av validitet så har det här examensarbetet fokuserat på att se till att det material som användes var noggrant utvalt efter en lång period av utforskning av det valda ämnet. Efter vad Tjora (2015) skriver så presenteras också resultatet efter de förutbestämda teorierna, men han skriver också att det är viktigt att komma ihåg att den som både samlar in material och analyserar materialet är en egen individ vars egna förutbestämda meningar och sätt att se på världen kan ha inflytande på resultatet av en studie. De medverkande i studien har inte sedan tidigare någon kunskap om observatören, detta för att undvika att det finns en tidigare koppling mellan observatören och de som observerats.

4:12 Etiska överväganden

För att kunna bedriva en forskning, oavsett om det är ett examensarbete eller en djupare forskning angående ett större ämne, så måste man följa reglerna angående hur man bedriver sin forskning för att på bästa sätt på fram ett resultat utan att man kränker de eventuella deltagarna (Vetenskapsrådet, 2017). Som forskare så måste man inte bara följa de regler som finns angående forskning utan man måste också tänka på att man ska leverera något som ska kunna läsas av för forskaren okända personer. Forskaren ska genom detta kunna leverera en ren och oförfalskad kunskap till det offentliga rummet, vilket då kräver att de som utför studien måste

26

kunna visa upp hur de har forskat, vilka referenserna är och hur de har genomfört analysen av de insamlade data, (Vetenskapsrådet, 2017).

Då denna studie kommer att fokusera på invandrarbarn som har en begränsad förståelse för det svenska språket, så kommer det oftast till att deras vårdnadshavare har samma svårigheter, ibland även större svårigheter med att förstå det svenska språket. Därför kan det bli svårt om de inte har en förståelse för vad det är som du som forskare vill göra, vilket kan skapa problem med den empiriska insamlingen (Skolverket, 2018). Har man begränsade sätt att kommunicera med vårdnadshavarna så blir det svårt för forskaren att be om medgivande. Där kommer ett etiskt problem in där man som forskare behöver få in material, men man kan inte kommunicera med barnens vårdnadshavare för att få deras medgivande till att de ska vara med och observera.

Observatören har ett etiskt ansvar att se till att de deltagande personerna är väl informerade om att deras deltagande är helt på frivillig bas, vilket betyder att de kan när som helst avsluta sin medverkan. I det skriftliga arbetet bör både miljön och kontexten anonymiseras och beskrivas på en sådan generaliserad bas som möjligt. Detta görs för att undvika personliga detaljer som kan användas som identifiering (Christoffersen & Johannessen, 2015). De etiska aspekterna i ett arbete som fokuserar till större delen på hur pedagogerna kommunicerar med barnen, är att man måste även få barnens tillstånd även om det många gånger inte ses som en nödvändighet.

Den som utför ett vetenskapligt arbete som ett examensarbete, måste be om tillstånd att observera pedagogerna när de interagerar med barnen från barnens vårdnadshavare, såväl som från pedagogerna och förskolechefen på den utvalda förskolan.

En forskare måste vara medveten om och respektera individens rättigheter och det måste sedan speglas i den sammanställda studien där de medverkande inte namnges eller identifieras på ett sådant sätt som gör det lätt för utomstående att identifiera de inblandade, skriver Vetenskapsrådet (2017). När man har fått ett medgivande från pedagoger och vårdnadshavarna så är det viktigt att man inte glömmer bort barnen själva. För även om studiens fokus inte kommer att ligga på själva barnen så är de en stor del i själva observationen som ska göras.

Därför är det etiskt viktigt att man åtminstone ger barnen chansen att välja själva (Vetenskapsrådet, 2017). I det här arbetet tillfrågas varje barn vid varje tillfälle om de vill medverka i observationen. Samtidigt som det läggs stor vikt på att barnen samt pedagogerna förstår vilka rättigheter de har inför arbetet. Orsaken till att det här kommer att göras är för att

27

man vill undvika situationer där deltagarna känner sig pressade eller tvingade till att deltaga.

Det har sedan i det här arbetet uppstått ett antal olika frågor som rör det etiska perspektivet.

Frågor som handlade just om huruvida de deltagande barnen verkligen ges chansen att avstå från att delta, eller om det är så att intentionen är att ge barnen rätten till att neka, men att det i verkligheten inte görs, då på grund av att barnens protester eventuellt inte tas på allvar. Liknande frågor uppstod kring de medverkande barnens föräldrar. Föräldrar med en liknande bakgrund som pedagogerna och observatören skulle realistiskt sett ha lättare att förstå den information om studien som finns att tillgå medan föräldrar med utländsk bakgrund skulle kunna ha svårare att förstå innebörden i den informationen som ges. Tanken var först att observatören själv skulle bemöta de önskade deltagarnas vårdnadshavare på plats för att göra arbetet mer etiskt, men på grund av främst tidsbristen så beslöts det att låta informationen inför observationerna komma skriftligt från observatören.

Christoffersen och Johannessen (2015) skriver om de riktlinjer som satts upp av vetenskapsrådet, som i sin tur publicerade den för forskaren viktiga skriften God forskningssed, (2017), där riktlinjer tar upp angående forskarens etiska och juridiska ansvar gentemot de informanter som medverkar i forskningen. Christoffersen och Johannessen, (2015) tar specifikt upp de fyra huvudkrav som en forskare behöver följa före, under och efter arbetets gång. Dessa fyra krav har som syfte att se till att de individer som medverkar skyddas. Det första kravet handlar om att en forskare alltid behöver informera de som medverkar om vad forskningens syfte är, och hur data kommer att samlas in för senare bearbetning. Detta kallas då för informationskravet (Christoffersen & Johannessen, 2015).

Det andra kravet handlar om att den som deltar i ett vetenskapligt arbete har rätt att själva bestämma om de vill medverka eller inte, och de har alltid rätten att dra sig ur studien när som helst. Sker detta så tas den information som samlats in från de som valt att inte längre delta, bort från studien. Respektive deltagare behöver tydligt och då helst genom användandet av ett skriftligt avtal, ge sitt medgivande. Detta kallas då för samtyckeskravet (Christoffersen &

Johannessen, 2015) och är det andra av fyra krav som ansvariga för studien behöver förhålla sig efter.