Kommunikationen innan och under nedskärningen

Under intervju berättade R5 om sina 36 år i restaurangbranschen och berättar att respondenten började sin yrkeserfarenhet som kallskänka. De senaste åren talar R5 om möjligheten att styra ett helt kök där respondenten ansvarade för all matlagning, beställningar och fick egen kontroll över köket. Skiften i R5s roll förändrades hastigt under nedskärningen då chefen dagen innan berättade att dokumentet kring ansökning av konkurs skulle lämnas in till tingsrätten och samma dag blev R5 uppsagd.

“Jag tycker att man har hanterat konkursen bra utåt men inåt blev det kaos. Man visste inte hur man skulle göra och förstod inte vad som skulle hända och då blir man såklart upprörd men jag tror inte jag visade det utåt utan höll det för mig själv.

R5

R5 har påverkats negativt av covid-19 och det var första gången som respondenten varit arbetslös.

Respondenten talade om den nya anställningen under intervjun och berättade att det inte är samma ansvarsroll som tidigare då R5 inte vågat ställa några krav och inte är helt nöjd då det inte är en heltidsanställning.

4.5 Kommunikationen innan och under nedskärningen

Före nedskärningarna var samtliga respondenter överens om att det fanns en bra kommunikationen mellan medarbetare och ledning. Respondenterna beskrev att kommunikationen skedde under dagliga

26

möten under arbetspassen samt genom mejl och sms. Samtliga respondenter angav att det inte fanns en ansvarig person för kommunikationen i restaurangerna utan att det oftast var restaurangchefen eller hovmästaren som meddelade personalen om viktiga händelser. Alla respondenter arbetade inom en platt organisationsstruktur där direktkontakten mellan medarbetare och chef var lättillgänglig. Under intervjuerna framkom det inte om det fanns fasta scheman för kommunikationsutskicken utan

respondenterna uttryckte att kommunikationen delades ut när de var på plats och vid behov. Trots det upplevde samtliga respondenter att det inte behövdes mer kommunikation och att de nöjde sig med det de fick. Utifrån intervjuerna upptäcktes det en stor skillnad i åsikterna kring kommunikationen under nedskärningen mellan heltids- och deltidsarbetarna.

Enligt R1, R7 och R8 som arbetade heltid förändrades kommunikationen inte under nedskärningarna till det sämre. Det fortsatte enligt respondenterna vara en bra kommunikation mellan dem och deras chefer. Till en början förmedlades kommunikationen ut genom dagliga möten under arbetspassen där de pratade om vad som skedde och vilka förändringar som skulle göras. R7 upplevde även att de som fick stanna kvar längre än de andra blev mer sammansvetsade under perioden då de gjorde allt för att hjälpa varandra. R1 menade även på att chefen var väldigt mån av sin personal och att det var en öppen kommunikation mellan alla.

“Jag vet bara att personal har fått stöttning härifrån, sen har inte jag med att göra vad de har pratat om. Men absolut att chefen har stöttat sina medarbetare, jag personligen har inte behövt det nej.”

R8

R4, R5 och R6 som även arbetade heltid, meddelades om att nedskärningarna skulle ske en tid innan det drabbade dem. Det gemensamma var att de upplevde att cheferna uteslutade viktig information i samband med nedskärningarna. Då respondenterna hade en nära relation med sina chefer upplevde de att ingen konkret kommunikation egentligen behövdes, då de insåg vad som var på väg att hända genom att se deras chefers agerande och utifrån folkhälsomyndigheten. R5 uttryckte även att det önskats att chefen försökt kämpa för företaget. Vidare menade respondenten att det var svårt att avgöra hur dåligt det verkligen gick då den informationen inte nådde ut och att det hade varit bättre om det fanns en tvåsidig kommunikation.

“Sen var det en dag, en torsdag där min chef visade lappen om ansökning av konkurs som han skulle lämna till tingsrätten dagen efter och då fick jag ta mitt pick och pack samma dag och lämna.”

R5

27

R2 och R3 som tidigare arbetat deltid uppgav att kommunikationen slutade nå dem när

nedskärningarna började och att de plötsligt slutade bli inbokade på passen som de hade på sitt schema. Det skickades ut information att restaurangerna skulle börja trappa ner på arbetstimmar men enligt respondenterna var det riktat mot de som arbetade heltid. Det fanns inget tydligt avslut och ingen diskussion kring nedskärningarna som R2 och R3 fick ta del av. Det var även endast de som var heltidsanställda som fick arbeta alla sina kommande pass. R3 uppgav att det var en tråkig och osäker situation som ledde till att många blev besvikna på ledningen. En anledning till att respondenten kände sig besviken var då R3 tidigare ställt upp för restaurangen.

“Jag hade pass på mitt schema som jag visste att jag skulle få jobba men även de blev bortplockade från ingenstans.”

R3

“Som deltidspersonal kändes det som att de kunde göra lite vad som helst med oss och jag tycker det är tråkigt för så kan de egentligen inte göra. Det fanns pass som försvann en vecka innan man skulle arbeta.”

R2

R3 berättade vidare under intervjun att närmaste chefen aldrig ställde frågan kring hur personalen kommer att göra framöver efter nedskärningarna. Arbetsplatsen har sedan dess hört av sig efter restriktionerna släpptes då de vill ha tillbaka personal. R3 berättade att rekommendationsbrev skickades ut till anställda som blev uppsagda men ingen tydlig förklaring om vad som skett och ett genuint avslut. R2 hade liknande upplevelser där det uttrycktes att det inte fanns något stöd att få och att kommunikationen försvann från en dag till en annan. R2 och R3 upplevde att ett stöd från

närmaste chef hade hjälpt och om cheferna ansträngt sig mer för att se vad de kan göra åt situationen.

Det var även en anledning till att R3 valt att gå en annan yrkesväg. R2 menade även på att om arbetsplatsen erbjudit möjligheten att prata med någon eller att ett sms skickats iväg med frågan om hur de mådde hade hjälpt. Det upplevdes enligt R3 under nedskärningen att det inte fanns någon som brydde sig. Även R6 och R7 som fick gå efter första nedskärningarna på restaurangen önskade att de fick ett bättre avslut när all personal fick sägas upp.

“Man vill vara på ett ställe där man känner att folk verkligen bryr sig om en, genuint bryr sig och det märker man ganska tydligt. Jag hade roligt där men nej.”

R3

28