Första specificerade frågan riktade sig mot respondenternas uppfattningar om den kommande gymnasiereformen:
Vilka konsekvenser upplever de intervjuade rektorerna och lärarna att reformen kommer få genom utredarnas förslag i SOU 2008:27 och Skolverkets Gy2011? I denna fråga har jag i resultatet utvecklat jämgörelser med den gamla gymnasiestrukturen och Gy2011, de nya förutsättningarna för eleven och skolpersonalen, relationen skola/samhälle/avnämare/elev och kvalitetskraven.
7.1.1 Tydligare likvärdighet - en kvalité i examensmålen
När jag genom respondenterna jämför den gamla gymnasieskolan vilken förespråkar en mer öppen lokal frihet i 1991-års reform (SOU 2008:27, kap. 2.2.4) och reformen i Skolverkets Gy2011, upplever jag att de tillfrågade är mycket väl insatta i reformens mer statliga ambitioner. Statens syfte är att stärka avsaknaden av ett likvärdigt utbildningssystem och att det varit svårt med dagens kursplaner och betygssystem att få en likvärdig bedömning i en nationell jämförelse. Det är här definitionen i regeringspropositionen om kvalitén får sin tydlighet (Regeringen [c]). Den lokala friheten och det egna utrymmet att profilera sig med special kurser har helt enkelt skapat för olika förutsättningar att nå målen för eleverna, vilket flera respondenter poängterade (kap.6.1). I egenskap av lärarkandidat har jag själv också haft svårt att se tydligheten med examensmålen när jag själv har arbetat i gymnasieskolan. I mina intervjuer framträder att förändringarna är välkomna med tydligare examensmål i styrdokumenten, att reformen kan skapa tydliga ramar för en utbildnings målsättning (profilering), och vad den faktiskt ska leda till. Att gymnasieprogrammen blir tydligare i sin uppdelning mellan yrkes- och högskoleprogram ser jag som ett bättre anpassat system med tanke på elevers olika studieambitioner (många hoppar av utbildningen, ett välgrundat problem) och en marknad med olika anställnings- och kompetens krav. SOU-rapporten underströk denna önskan från branschorganisationer som tydligare ville se elevers kompetensnivåer (Regeringen [b]). En sammanfattning av respondenternas tankar är att:
Tanken är god att alla elever ska kunna nå högskolebehörighet i den nuvarande gymnasieskolan. Men konsekvenserna har blivit att ”en lika för alla skola” inte
fungerat när elevernas förutsättningar varit för olika. Det har varit ett för oflexibelt utbildningssystem.
Likvärdig nationell utbildning anses underlätta bedömningen med mindre lokal frihet och att examensmålen tydligare skall visa vad utbildningen leder till.
När förutsättningarna är olika för eleverna och att de teoretiska kunskaperna är så ojämna - då kan en tydligare uppdelning mot yrkes- eller högskolexamen skapa fler möjligheter för eleverna. Detta skapar en tydligare programprofilering.
7.1.2 Större medvetenhet och högre behörighetskrav
Det verkar alltid ha funnits en stor tro på likvärdigheten i läroplanerna (Lpf 94) och den demokratiska modellen att alla elever ska kunna lyckas nå målen i skolans kursplaner. Det är vad jag som lärarstudent har lärt mig. Men min egen uppfattning var inte alltid likställd med uppfattningen att alla elever ska kunna nå målen i utbildningen. Denna uppfattning blev nu bekräftad när en av rektorerna poängterade att det krävs en medveten elev som har rätt förutsättningar hemifrån eller någon form av stöd för att du ska klara dagens gymnasieskola (kap.6.1). Konsekvenserna har på så sätt blivit att elever som inte har varit medvetna om sitt framtida yrkesval fått svårt när delar av utbildningen varit för teoretisk, de har saknat rätt grundläggande kunskaper från grundskolan som flera av respondenterna poängterade (kap. 6.1, 6.2 & 6.3). SOU-rapporten vill ha tydligare formulerade mål i skolförfattningarna, därför ses just uppdelningen mellan ett högskoleförberedande- och ett yrkesprogram som en tydligare väg att gå (Regeringen [b] & [d]. Jag upplever samma rädsla som en av respondenterna betonade, att man tar det säkra före det osäkra. Om man är osäker på sin yrkesväg, då väljer man ett högskoleförberedande program. Konsekvensen, som jag ser det, blir att man kanske väljer mer teori framför praktik, fast man kanske senare upptäcker att en mer praktiskt inriktad väg hade varit bättre. Som flera av respondenterna framhävde är otydligheten i programmens inriktningar en orsak till att för många flummat runt utan bestämda mål. Min uppfattning är att lärarna och rektorerna inte är förvånande över att de lågt ställda behörighetskraven från grundskolan skapar problem i gymnasiet. Ställt mot detta är det ju märkligt att inte en reform har kommit tidigare. Respondenternas uppfattningar kan sammanfattas med att:
Den gamla treämnesskolan inte klarat kraven på elevers kunskapsnivå när de kommer in på gymnasiet.
Avsaknad av medvetenhet hos eleverna och rätt förutsättningar med stöd hemifrån har gjort det svårt för dagens elever att klara de teoretiska kraven. Klara mål har saknats för eleverna med utbildningen, därför har många flummat runt.
Kravet på elever och föräldrar ställs tidigare på att vara upplyst så man kan ta ställning för en yrkesinriktning eller mot högskolebehörighet.
7.1.3 Tolkningen av betygskriterierna blir tydligare
Min spontana tanke var också under intervjuerna att det flexibla sättet att tolka betygskriterier på en lokal nivå, när det gäller elevers prestationer, blivit godtyckliga och svåra att kontrollera. Tanken, som representerar alla men inte fick plats av utrymmesskäl, framkom genom en av rektorernas beskrivning att ”tolkningen ställt till det en hel del”
(6.1.1). I fokus finns här rättssäkerheten för individen så de kan bli mer medvetna om vad de kommer läsa, att resultatet blir väsentligt för vad eleven egentligen har uppnått och ska leda till i examensmålen, vilket regelverken måste lyfta fram enligt utredarnas primära problemformulering (Regeringen [b] & 2.2.4). Det här kan tyckas vara uppenbart, men orsakerna och konsekvenserna för detta kan härledas åt flera håll bland respondenterna; att det kommer ställa högre krav på ”varje skolform att göra sin hemläxa”, som en av rektorerna uttryckte det. När kraven också höjs och regelverket blir striktare finner jag själv som blivande lärare att stödet måste bli bättre för att kunna följa upp elevernas utveckling mot examensmålen. Därför tror jag mycket på, som en av respondenterna förklarade, att specialpedagogerna kommer få en tydligare roll som handledare för lärare, elever och skolpersonal i framtiden. Uppfattningen hos respondenterna kan sammanfattas med:
Att det blir en tydlig fördel i Gy2011 för lärarna när det kommer vara Skolverkets tolkning av betygskriterier som gäller, detta kommer underlätta för lärarna.
Rättssäkerheten för eleverna stärks med tydligare examensmål i betygsresultaten. Kraven på de olika skolformerna att klara elevers kunskapsmål (de måste göra sin läxa)
och specialpedagogstöd kommer vara tydligt i framtiden.
7.1.4 Entreprenörskap och kvalitetstänkande
Respondenternas koppling till marknadskraven och det överliggande uppdraget att skolan ska ha ett entreprenöriellt tänkande, skapar en viss kluvenhet bland respondenterna hur eleverna ska kunna leva upp till detta krav. Min upplevelse i samtalen är att ämnet Entreprenörskap ändå ses som viktiga egenskaper att utveckla och att flera av de intervjuade ser naturliga strategier i sina programråd för att bemöta kraven i Gy2011. Branscher måste ses som nödvändiga bollplank för utveckling av gymnasieprogrammen, vilket flera av respondenterna också betonande. Själv är jag inte förvånad, tanken är nödvändig på en liberaliserad marknad där flera kopplingar finns till utredarnas frågor. Reformen har en stark marknadspolitisk ideologi (Regeringen [b] & kap.2.2.4). Dessa handlar om en skola med yrkesinriktning där utbildningsuppdraget handlar om tillväxtfrågor som kräver en välutbildad arbetskraft med organisationstänkande. Som Svenskt Näringsliv klargjorde i sin rapport för Skolverket så måste perspektivet inifrån skolan vara att ha strategier för förändringsbehov. Som jag ser det, med tanke på det hårdnande marknadsperspektivet, måste skolan bemöta detta med ett entreprenöriellt nytänkande. (Myndigheten för skolutveckling 2008). Detta ser jag som en svårhanterlig uppgift att lösa, även om entreprenörskap berör vissa yrkesprogram, så råder en viss osäkerhet bland respondenterna hur det ska integreras som ett överliggande uppdrag på hela skolan. Detta kan sammanfattas med att:
En bättre koppling till samhällets olika aktörer (branscher inom näringslivet och högskolesektorn behöver komma närmare varandra). Det har saknats en tydlighet i ramarna för skolans regelverk att kunna ha kvalitativa mål. Detta är respondenterna medvetna om, men inte helt på det klara hur skolan ska leva upp till med tanke på att det inte alltid är naturligt hemifrån för alla elever att tänka kreativt med entreprenörskap.
Lärarkåren får i större utsträckning med Gy2011 (med Skolverkets stöd) tänka kring kreativitet och företagsamhet. Lokala programråden får en tydligare roll. Kunskap måste tas in utifrån och in i sin rätta utbildningskontext för att bemöta marknadskraven från avnämarna (högskolesektor och blivande arbetsgivare). Entreprenöriellt tänkande handlar inte enbart om att vara den kreativa ”Kamprad entreprenören”, som en av lärarmentorerna förklarade, det finns också andra mjuka sidor där social kompetens är lika viktigt men inte framkommer lika tydligt i de nya styrdokumenten.