Samhällsvetenskap
Varför en reformerad gymnasieskola 2011?
(En reformanalys utifrån rektorer och lärares uppfattningar – kopplat till John Deweys teorier)
Magnus Roudén
D-uppsats – 15 hp Höstterminen 2010
Handledare: Gunnar Hansson Institutionen för samhällsvetenskaper
Linnaeus University School of Social Sciences
University education: Political/Social Science, 15 hp Teacher Education Programme
Title: Why A Reformed High School 2011? – A reform analyzes based on school principals and teachers view on the reform connected to John Dewey’s theories
Author: Magnus Roudén
Supervisor: Gunnar Hansson
ABSTRACT
This empirical work and base has been to analyze the government’s investigation (SOU 2008:27):
the future road – a reformed high school, which led to the high school reform that the Swedish government introduced as proposition (2008/09:199) about: Higher demand and quality within the high school. Skolverket (part of the Swedish government) has worked with the development of this steering document within their own mission Gy2011 in connection with the high schools during the transition. The reform comes into effect 1 of July 2011. This led to the main purpose to ask questions what high school principals and teachers think of the reform and to what extent it effects the high school programs, the examination system, what impact they see on the individual and the demand from society, and to some extent what the respondent´s answers about the government’s definition of what the higher demand and quality in the reform signify. The scientific base of this method has also been to analyze the pedagogue and the pragmatic John Dewey’s theories connected to the SOU 2008:27, Gy2011, historical reforms and education politics through scientists and views in a changeable society.
The result shows that the principals and teachers have high hopes that the reform can lead to equal value in a national view and that the evaluation will become easier with less local freedom within the high school programs. They see a problem with present-days high-school that everyone in the system is able to reach university qualification. But this “school for everybody” hasn’t worked when the knowledge condition is too different among students. The respondents see that the student’s theoretical knowledge from the primary school (with only three approved school subjects) makes it tough to reach the goal in the high school programs – this doesn’t answer the quality demand from the market and the customer. The result also shows that the demand on awareness on students (and parents) will be harder when too choose either a university- or an occupational training program (examination). The respondents seem to agree (with the reform and state investigator) that the definition on the difference between the examinations makes it clearer what the education plans (and the goals) actually leads to for the students. When scientific theories in these analyzes is placed against the reform, the result shows that Dewey’s theories is much current as an organic pragmatic education process (the individual in interaction with society), today’s school system isn’t up to date in the process with society and the consumer (the buyer). The politics within the government has been to slow to reform the high school – the consequence has led to that students haven’t been able to reach the goals during their education programs (the obscurity has been obvious). The lack of equal value of high school education is a national quality problem.
Keywords
Society, education, examination, goal, quality, development, government, investigation, reform, research, interviews, discourse-analyze, pragmatism, entrepreneurship, equal value
INNEHÅLL
1 INTRODUKTION ... 3
1.1 Metodisk struktur och analysmodell ... 4
2 BAKGRUND ... 5
2.1 Statliga beslut och moraliska konsekvenser ... 5
2.2 Reformpedagogisk historia ... 6
2.2.1 Samhälle och utbildning som politiskt reforminstrument ... 7
2.2.2 Tre utbildningspolitiska vågor och konceptioner ... 8
2.3 Utbildningspolitiska förändringar ... 9
2.3.1 Politiska effekter och nya villkor i Svenska skolan ... 9
2.3.2 Gy07 - en avblåst reform ... 10
2.3.3 Den nuvarande gymnasieskolan ... 10
2.3.4 En ny gymnasieskola 2011 ... 11
2.3.5 Utredarnas utgångspunkter i reformen ... 12
2.3.6 Det internationella perspektivet & dess påverkan ... 15
2.4 Kvalitetsdefinition ... 15
2.4.1 Kvalitetstermen utifrån tre kategorier ... 16
2.4.2 Kunskapskvalitén – ett konkurrensmedel ... 16
2.4.3 En investering för framtidens arbetsmarknad ... 17
2.4.4 PISA 2009 – försämrade kunskaper hos svenska elever ... 17
3 TEORI ... 18
3.1 John Deweys utvecklingsfilosofiska pedagogik ... 18
3.1.1 John Deweys pedagogiska koppling till Sverige... 18
3.1.2 Pragmatismens påverkan på skolans pedagogik ... 18
3.1.3 Deweys ontologi, epistemologi och holism ... 19
3.1.4 Deweys människosyn ... 20
3.1.5 Deweys syn på skolan, utbildning och läroplanen ... 20
3.1.6 Deweys syn på samhället och demokrati ... 21
3.2 Sammanfattande utgångspunkter och självkritik ... 22
4 SYFTE/FRÅGESTÄLLNINGAR ... 23
5 METOD ... 24
5.1 Urval, material, avgränsning och kritik ... 24
5.1.1 Val av respondenter ... 25
5.1.2 Frågornas utgångspunkter och kopplingar ... 25
5.1.3 Materialets vetenskapliga perspektiv ... 25
5.2 Analysmodell, design och strukturens enheter ... 25
5.2.1 Första analysenheten - Gymnasiereformen ... 27
5.2.2 Andra analysenheten - Intervjuer ... 27
5.2.3 Tredje analysenheten – Forskning och teorier ... 27
5.2.4 Analysmodellens funktion och vägledning ... 28
5.3 Kvalitativa aspekter och intervjumetodik ... 28
5.3.1 Fenomenologi och deduktion ... 29
5.4 Validitet & reliabilitet ... 29
5.5 Konfidentialitet och Etik ... 30
6 RESULTAT ... 31
6.1 Respondenternas jämförelser ... 31
6.1.1 Sammanfattande kopplingar till SOU 2008:27 och Gy2011 ... 33
6.2 Reformens förutsättningar för eleven och skolans arbete ... 34
6.2.1 Sammanfattande kopplingar till SOU, regeringen och Gy2011 ... 36
6.3 Relationen skola, samhälle, mottagare och elev ... 37
6.3.1 Sammanfattande kopplingar till SOU, Gy2011 och kvalitetskravet ... 40
6.4 Uppfattningen om kvalitetsdefinitionen ... 41
6.4.1 Sammanfattning - kvalitetsperspektiv till SOU/Gy2011 ... 43
6.5 Kopplingar mellan Dewey, reformen och forskarna ... 43
6.5.1 Individens påverkan av det politiska reformarbetet av skolan ... 44
6.5.2 Deweys syn på en teoretisk eller praktisk utbildning ... 45
6.5.3 Skolans bildande uppdrag förenat med det samhälleliga kravet ... 46
6.5.4 En sammanfattande analys ... 47
6.5.5 Den lärande människan – en sammanhållande organisk process ... 48
7 SLUTSATSER ... 49
7.1 Konsekvenser och reformperspektiv utifrån respondenterna ... 49
7.1.1 Tydligare likvärdighet - en kvalité i examensmålen ... 49
7.1.2 Större medvetenhet och högre behörighetskrav ... 50
7.1.3 Tolkningen av betygskriterierna blir tydligare ... 50
7.1.4 Entreprenörskap och kvalitetstänkande ... 51
7.2 Deweys teorier – en högst levande utbildningsfilosofisk process ... 52
7.2.1 Pragmatiska teorier möter statliga utbildningsreformer ... 52
7.3 Avslutande diskussion – konsekvenser att utforska…... 53
Referenslista ...……….……… 56
BILAGA
1 INTRODUKTION
Den svenska gymnasieskolan har under drygt ett decennium varit i fokus för en djupgående reform. Regeringspropositioner har i riksdagens utbildningsutskott varit under betänkande i flera omgångar. Under den sittande riksdagen 2004 tog man beslutet om en gymnasiereform som fick namnet Gy07. Efter valet 2006 revs planerna på gymnasiereformen upp under skolminister Jan Björklunds överinseende, då man ansåg att förändringarna var för undermåliga i vissa delar och var i behov av ytterligare utredning.
Utifrån regeringsuppdraget år 2007 att ta fram en reformerad gymnasieskola, vilken presenterades i SOU-rapporten 2008:27 Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola, vill utredarna i denna nå en tydligare kontroll för att stärka och höja kvaliteten i gymnasieskolan. Enligt utredarna behöver ansvaret, strukturen och regelverken förtydligas, elevernas rätt till en god utbildning behöver stärkas, en ökad samverkan med samhället kommer krävas och en betoning på entreprenörskap är det primära i den kommande gymnasiereformen. Regeringens proposition 2008/09:199 om Högre krav och kvalitet inom gymnasieskolan har lett till att Skolverket nu fått uppdraget att fortlöpande utveckla styrdokumentet Gy2011 som träder i kraft höstterminen 2011.
Uppsatsens empiriska utgångspunkt har varit att försöka ta reda på varför gymnasieskolan behöver reformeras. Med hjälp av de statliga utredarnas SOU-rapport samt Skolverkets Gy2011 ledde det in mig på att intervjua utvalda rektorer och pedagoger inom gymnasieskolan. Deras intryck och uppfattningar om gymnasiereformen har varit och är viktiga i synen på hur detta kommer påverka framtidens skola. Med stöd av John Deweys utbildningsfilosofiska teorier och pragmatiska perspektiv på skolan, individen och samhället i ett historiskt perspektiv, har det givit viktiga parallella perspektiv på skolans utveckling att skapa rätt förutsättningar i dagens samhälle. Med tanke på reformens ambition att nå högre krav och kvalitet inom gymnasieskolan - så blir syftet med denna uppsats än mer tankeväckande när dessa premisser kopplas samman analytiskt mellan intervjuerna, Deweys pragmatiska idéer, SOU-rapportens förslag på ändringar, Skolverkets styrdokument Gy2011 och övrig utbildningspolitisk forskning.
Enligt gymnasieskolans läroplaner och grundläggande värden ligger fokus på att erbjuda en skola anpassad efter individens behov och en modern samhällsordning (Skolverket, Lpf 94). Intressant blir som blivande gymnasielärare hur skolan kan klara en ständig påverkan utifrån reformpolitiska styrdokument, hur den kan leva upp till de samhälleliga arbetsmarknadskrav och utmaningar som ställs på individerna (eleverna och skolpersonalen). Uppsatsen blir en viktig lärdom för att förstå uppdraget som blivande samhällskunskapslärare.
1.1 Metodisk struktur och analysmodell
För att förtydliga arbetets struktur kommer arbetet stödja sig mot en modell, detta för att förenkla tankegångarna och arbetsprocessen i mina slutsatser. Uppsatsen har tre elementariska enheter vilka blir utgångspunkten i det empiriska metodarbetet, dessa bildar syntesen och kopplas samman i slutresultatets analys:
Fig. 1: Analysmodellens enheter för analysmetoden
Resultatanalys
KopplingarSlutsatser
SOU 2008:27,
Prop. 2008/09:199
&
Gy2011
Samtalsintervjuer:
Rektorer &
Pedagogers uppfattningar
Vetenskap & Teorier:
John Dewey;
Individ, Skola & Samhälle
3 2
1
2 BAKGRUND
Gymnasiereformen är en del av nya skollagen, proposition 2009/10:165 (Regeringen [a]).
Med avsikt att avgränsa uppsatsens storlek kommer skollagen inte att behandlas i bakgrunden, istället ligger fokus på regeringens SOU-rapport 2008:27 som ledde till propositionen (nedan kallad prop. 2008/09:199) och Skolverkets styrdokument Gy2011.
En viktig grundsats för syftet med uppsatsen är på vilka politiska grunder staten vill reformera skolan som institution och demokratrisk vägledare, vilket statsvetaren Bo Rothstein ställer som en viktig politisk grundprincip i sin forskning. Viktiga ideologiska problem om politiska läroplansdimensioner, utbildningsaspekter inom samhällsorienteringen och medborglig bildning blir också genom pedagogikprofessor Tomas Englund viktiga i processen av att tolka reformarbetet och dess historiska utveckling (Englund, 2005).
Förändringen av gymnasieskolan har bearbetats under ett år och presenterades i regeringens SOU 2008:27: Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola (Regeringen[b]). Riksdagens utbildningsutskott har haft under betänkande regeringens prop. 2008/09:199 om Högre krav och kvalitet inom gymnasieskolan och riksdagen röstade igenom den i oktober 2009 (Regeringen [c] & Riksdagen/Utbildningsutskottet).
Regeringen gav i början av 2010 Skolverket i uppdrag att förbereda de förändringar av gymnasieskolan som tagits fram i propositionen. Förändringarna har redan börjat påverka skolans arbete men börjar gälla den 1 juli 2011 (Skolverket, Gy2011).
Jag kommer även i slutet av kapitlet förtydliga problematiken med kvalitetsbegreppet som är en viktig del i regeringens formulering i reformen med ökade krav för att uppnå högre kvalitet. Detta blir betydelsefullt i synen på målstyrning anpassat till näringslivets kvalitetsnormer.
2.1 Statliga beslut och moraliska konsekvenser
Problematiken inom utbildningspolitiken handlar i stor utsträckning om vad staten bör göra för att stärka välfärden i ett framtidsperspektiv. Likaså vad staten egentligen kan göra och vad detta kan få för konsekvenser. På vilka politiska grunder vill man reformera skolan som institution och som demokratrisk vägledare. Här kan som statsvetaren Bo Rothstein utvecklar; blicken riktas mot vad politiska beslut ger för möjligheter och begränsningar.
Det handlar om empiriska teorier och filosofierna som skapar underlaget för normativa teorier där Rothstein lyfter fram frågan hur dessa kan mötas och bli konstruktiva i sina teorier att skapa rätt förutsättningar. I detta perspektiv finns en ideologisk koppling mellan arbetsmarknadspolitik och ekonomisk politik (Rothstein, 2006, s.23-26).
En viktig utgångspunkt i Rothsteins forskning är den generella och selektiva välfärdspolitiken där dimensionen i den politiska debatten handlar om hur stor del av välfärden som medborgarna ska innefatta och hur stort servicestöd som statens beslut ska täcka inom t.ex. utbildning. Det är också här de politiska teorierna handlar om normer för
medborgarnas rättigheter, vilka behov som prövats fram genom vetenskapen och tilldelats den enskilde medborgaren. Grunden för besluten bottnar i det politiska stödet inom den politiska eliten, vad som är moraliskt försvarbart när det gäller att nå en samhällsutveckling, ekonomisk stabilitet, socialt ansvarstagande, rättvisa, anpassning mellan kollektivism och individualism samt en uppluckring av offentliga och privata sektorn (Rothstein, 2006, s.25-35).
2.2 Reformpedagogisk historia
Pedagogikdoktor Esbjörn Hellström lyfter fram att det var pedagogen och författaren Ellen Key som ställde den stora samhällsfrågan som gällde relationen mellan individ och samhälle inom framtidens skola, och hur den skulle besannas år 1900 i boken Barnets århundrade. Förhållandet mellan människans personliga frihet/integritet och det sociala kravet på rättvisa/solidaritet fanns i ett flertal pedagogiska visioner och praktiker vid 1900- talets början. Dessa tillsammans kallades reformpedagogik. Historiska utgångspunkten för reformpedagogiken var individen och samhällets gemensamma behov. Den centrala tanken är att utgå från eleverna. Lärandet och bildandet skulle ha en naturlig gång av livssituationer med maximal fokus på spontanitet och kommunikation. Principen var frihet- under-ansvar. Den svenska skolan har sedan 1900-talets början successivt givit uttryck för samhällets gemensamma visioner och värdegrund. Från 1950-talet kom betoningen att ligga alltmer på demokrati. Under denna period förekom flertalet reformpedagogiska vetenskapsteorier som påverkade den svenska skolan från Europa och progressiva pedagogiska tankar från USA (Hellström, 2002, s.1-5).
När dessa tankar hade börjat sätta sig i Europa och Sverige med en mångfasseterad utbildningsram växte också allt snabbare tron på pedagogiska instrument i synen på utbildning som en viktig del i samhörighet, samhällsutveckling och förändringsformer.
Inspirationen till reformtänkandet kan härledas som en parallell utveckling till den amerikanska progressivismen och även till de rådande reformtankar som fanns i slutet av 1700-talets upplysningstid runt om Europa. Den progressiva pedagogiken kom att bli nära förknippad med John Dewey som i slutet av 1800-talet på allvar ställde de viktiga frågorna om pedagogik i det amerikanska samhället (Englund, 2005, s.20-24).
Skolans har sedan decentraliseringen i början på 1990-talet styrts med fokus på mål- och resultatstyrning. Reformstyrningen skall ske med utrymme för lärarna på lokal nivå för att konkretisera målen. Ett reformistiskt tänkande har blivit en naturlig del av skolsystemets gång för att effektivare kartlägga nya vägar till förbättring. Ett ekonomiskt ansvarskrav, kontroll och utvärdering kommer från riksdag, regering, skolmyndigheter och kommuner för att kvalitetssäkra och uppnå bestämda mål som den enskilda skolan skall sträva efter i sin verksamhet. Styrsystemen blir alltmer omfattande och enligt statsvetaren Bo Lindensjö och pedagogikprofessor Ulf P. Lundgren har de dessutom blivit allt fler. Skolverket har också tagit fram tydligare modeller och sätt att kontrollera hur en verksamhet ska bedrivas.
Utgångspunkten är att skolors utbildning ska ge lika värde beträffande jämlikhet och likvärdighet. Under 1990-talet har just kraven på likvärdighet att uppnå målen varit en viktig del i nationella regelverket (Lindensjö & Lundgren, 2000, s.121-122 & s.177).
2.2.1 Samhälle och utbildning som politiskt reforminstrument
Pedagogikprofessor Tomas Englunds historiska forskning om den svenska skolans utbildningssystem och framväxten genom politiska kompromisser berör särskilt läroplanernas funktion för den medborgliga utbildningen. Frågor som rör relationen samhälle-utbildning visar sig särskilt komplexa när de inriktas mot förändringsaspekter om social förändring, utbildningars förändring, personlig utveckling, utbildningsreformernas gränser sedda ur ett samhälls- och institutionsperspektiv. När perspektiven baseras på konsensus eller konflikt etc. uppenbaras hur frågorna glider in i varandra, och präglas av värderingar. Detta gör förändringsarbetet nästan omöjligt att överblicka (Englund, 2005, s.19-25).
Englund menar också i sin forskning att John Deweys utbildningsfilosofiska teorier (likaså franske sociologen/pedagogen Émile Durkheims samhällsstudier) är centrala referenspunkter för just denna problematik kring samhället och utbildningens utvecklingsaspekter. Deweys synsätt på relationen samhälle-utbildning betonar en pragmatisk utveckling mot allt högre stadier där utbildningssystemet har en framträdande plats som reforminstrument:
”Hos Dewey finns en stark utbildningsoptimism och en syn på utbildning som reforminstrument, ett verktyg för kontinuerlig mänsklig erfarenhetsutveckling.
Genom att fokusera individens utveckling och psykologi betonar Dewey utbildning som växande, och han lägger stor vikt vid utbildningens autonomi och värde i sig”
(Englund, 2005, s.22).
Englund klargör också utvecklingens olika ramfaktorer som påverkar utbildningssystemets politiska maktrelationer och hur de transformeras. De ideologiska relationerna förskjuts ständigt genom de successivt förändrade sociala spänningskrafterna:
”Ideologiska konflikter på alla nivåer, samtidigt som en sammanhållande statsmakt och statsapparat har till uppgift att förena de skilda sociala krafternas olika politiska och ideologiska intressen och förmedla en sammanhållande ideologi” (Englund, 2005, s.22-23).
Det är därför nödvändigt att ha ett konflikt- och konsensusperspektiv vid en analys av utbildningens roll i ett västerländskt 1900-tals samhälle. Historiskt sett kan ramverkets grundstenar skisseras ur tre ideologiska förändringsaspekter beträffande inriktning och preciserat innehåll när de analyseras ur ett:
1) längre historiskt perspektiv (kvalitativ förändring över längre tid),
2) med ett samtidigt hänsynstagande till förhållandena i samhället och som utbildning,
3) vilket innebär en analys i en samtida dimension och den urskiljs genom att analysera hur relationen samhälle-individ betraktas (i samhälle och utbildning).
Kartläggningen sker genom olika politikbegrepp som utbildningssystemet avser att förmedla via skolans medborgliga och politiska bildning (Englund, 2005, s.24).
Enligt forskarna Bo Lindensjö och Ulf P. Lundgren är det som institution skolan ska konstitueras genom begreppet pedagogik i vid mening. Man kan säga att samhällets existens och utveckling vilar på två grundläggande processer:
Samhällelig produktion: vilket innebär att alstra livsnödvändigheter och ting, och skapa symboler och kunskap som ger mening åt tingen och utvecklar dessa, men också att producera de villkor i samhället inom vilka produktionen sker.
Samhällelig reproduktion: är de processer som återkapar såväl den materiella basen som kulturen, dvs. kunskaper, färdigheter, värderingar och samhällelig makt i vid mening. Uppfostran och undervisning är processer varigenom kulturen överlämnas från en generation till nästa.
Författarna ser dessa processer i ljuset av John Dewey där samhället existerar genom en överföringsprocess på samma sätt som ett biologiskt liv. Utan dessa processer av kommunikation av ideal, hopp, förväntningar, moral och åsikter från samhällets medlemmar, skulle det sociala livet inte bestå (Lindensjö & Lundgren, 2000, s.13-14).
2.2.2 Tre utbildningspolitiska vågor och konceptioner
Under 1900-talet har läroplanen präglats av tre utbildningspolitiska vågor, koncept och perspektiv som bildat ramen för den medborgliga läroplanen. Uppfattningen har varit åtskild om hur demokrati skall förvaltas som styrelseform och vilken roll utbildningssystemet ska i relation till den styrande makten. Läroplanen har haft en underliggande kod och har karaktäriserats av hur den svenska skolan har analyserats. Dessa olika perioder har fungerat som riktlinjer för hur innehållet ska se ut i undervisningen.
Englund beskriver dessa som utbildningskonceptioner där uppfattningarna varit den patriarkaliska, den vetenskapligt rationella och den demokratiska. ”… d.v.s. skilda grundläggande sätt att tänka och uppfatta världen och vad som bildar mening i undervisningsprocessen” (Englund, 2005, s.313-318).
Det var i början av 1900-talet som den patriarkaliska konceptionen var dominant efter 1918/19-års skolreformer och nådde sin höjdpunkt under andra världskriget. Denna utbildningsfilosofi hade en tydlig uppdelning organisatoriskt med en perennialistisk inriktning. Med denna inriktning menas humanistiska frågor, religion och sekularisering utifrån klassiska historiska berättarverk. Då var det också hanteringen av samhällskriser som stod i centrum genom beredskapspedagogik. Under denna tid var demokratisynen framför allt formell och mer elitistisk inom avgränsade samhällsskikt. Det saknades en naturlig syn på jämlikhetsbegreppet och de högre sociala positionerna var nära förbundna med arv och andra överordnande principer (ibid.).
Under efterkrigstiden ersattes den patriarkaliska successivt med en vetenskapligt rationell uppfattning som dominerade under 1950/60-talen som den mer allmänt präglade idealtypen för utbildning. Det var under denna tid en sammanhållen skolplikt infördes med en samhällsorienterad ämnessektor och med avgränsade skolämnen, vilka relaterade till bakomliggande vetenskapliga discipliner. Det grundläggande var en framåtsträvan till integrering av skolans olika ämnen med eleverna i fokus. Detta kom till uttryck med fria
val och yrkesorientering. Tiden präglades av en funktionalistisk demokratisyn som utmärktes av institutionella aktiviteter för politiska beslut och en konkurrensbetonad strid om folkets röster på en marknad. Det var ett avgränsat rum med ett fåtal politikers kamp om väljarna. Här växte fram en demokratiuppfattning som kunde ses som överideologi och en föreställning om ideologiernas död (ibid.).
Den demokratiska utbildningskonceptionen började redan efter andra världskriget visa tendenser och en reaktion mot krigstidens beredskapspedagogik. Tankegångarna fanns att rekonstruera utbildningsväsendet, men på grund av en snäv vetenskapsuppfattning fick den demokratiska konceptionen inte fäste och kunde karaktäriseras med samma definitiva utformning som sina föregångare. Med ett allt större medborgarinflytande i samhället och arbetslivet utmanade tillslut den demokratiska utbildningskonceptionen rådande utbildningsformer i slutet av 1960-talet. Demokratibegreppet blev alltmer normativt och de jämlika villkoren realiserades som mer jämlika i det politiska deltagandet och en samhällsbild med mänskliga rättigheter får en klar betoning. Utbildningens roll, form och innehåll fick en alltmer tydlig relation till samhället (ibid.).
2.3 Utbildningspolitiska förändringar
I detta kapitel kommer jag punktvis lyfta fram de primära förändringarna och problemen som utredarnas SOU-rapport 2008:27 tar fasta på, villkoren för Skolverkets Gy2011, och den utbildningspolitiska forskningen om skolans förändringar. Dessa styrdokument och villkor kopplas sen till syftet och metoden att analysera dessa i jämförelse med intervjuerna med rektorerna och lärarna.
2.3.1 Politiska effekter och nya villkor i Svenska skolan
1990-talet har föregåtts av reformer om det kommunala huvudmannaskapet (Prop 1989/90:41) och den så kallade ansvarspropositionen (Prop 1990/91:18) som lade grunden för en decentraliserad, kursutformad och målstyrd skola (Dewey, 2004). Lagstiftarna har under 1990-talet gått från att driva ett bevarande av jämlika villkor i skolan som synonymt med en gemensam och likformig skola, till att istället tala: … ”om att undervisningen skall vara ´likvärdig` i de olika former i vilka den bedrivs. Även ´lika tillgång` är ett värde som slås fast i skollagen” (Blomqvist & Rothstein, 2005, s.181). Däremot finns inget uttalat hur denna tillgång och likvärdighet ska kunna garanteras (ibid.).
En tydlig samhällseffekt inom den svenska skolan har varit marknadsstyrningen som bidragit till att skapa en ökad mångfald i systemet och en expansion av den privata skolsektorn, vilket påverkat de politiska beslutsfattarna. Dessa nya villkor har bidragit till moderna pedagogiska visioner och blivit ett viktigt tillskott när det gäller kvalitetsutveckling inom skolväsendet i stort. Den kontinuerliga ökningen av friskolor sedan 1992 har också bidragit till större skillnader vad gäller undervisningsvillkoren, många skolor har upplevt ett utflöde av resurser och elever:
”Att skillnaderna mellan ´duktiga` och ´svaga` elever ökar i Sverige visas bland annat av att en ökande andel elever lämnar skolan utan fullständiga betyg och i vissa fall utan grundläggande färdigheter i läsning och skrivning. Det är mot bakgrund av
denna problembild viktigt att de nya styrformerna inom skolan anpassas till utvecklingen” (Blomqvist & Rothstein, 2005, s.189).
Här menar också statsvetarna Paula Blomqvist och Bo Rothstein att kraven blir tuffa utifrån nationell politisk tillsyn och utvärdering, eftersom beslutsfattandet decentraliserats och verksamheterna inom skolsystemet har getts ökade möjligheter att forma verksamheten lokalt efter egna önskemål:
”Därtill krävs ett aktivt arbete för att motverka ökade kvalitetsskillnader inom skolan. Inte bara mellan kommuner utan också skillnader mellan olika skolor. /---/
Samtidigt krävs en nationell koordinering av detta arbete, exempelvis genom standardiserade kvalitetsmått, om resultaten skall kunna tillvaratas genom ett mer övergripande kvalitetsutvecklingsarbete och dessutom främja likvärdig utbildningskvalitet i hela landet” (Blomqvist & Rothstein, 2005, s.190).
2.3.2 Gy07 - en avblåst reform
Den omfattande utredningen SOU 2008:27 (Regeringen [b] och beslutet med gymnasiereformen (Skolverket, Gy2011), har föregåtts av flera utredningar och ett regeringsarbete som ledde till att proposition 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling – kvalitet och likvärdighet hamnade i flera riksdagsbetänkanden. Där slog motionerna fast att regeringen behövde mer tid i arbetet med en så omfattande och problematisk förändring som föreslogs i propositionen för att kunna genomföras. Även om man 1998 sa ja till en gymnasial examen, så kan den först 2011 realiseras fullt ut (Riksdagen [a]).
Redan 2004 tog den sittande riksdagen beslut om en ny gymnasiereform 2007 och utvecklingen av Gy07 tog fart. Betoningen på att höja kraven och stärka kvalitén för examen ställt mot samhällets behov har länge varit en viktig del i regeringens reformarbete i Gy07 (Riksdagen [b]). Men efter riksdagsvalet 2006 tyckte regeringen med utbildningsminister Jan Björklund i spetsen att många delar behövde ses över och utredas på nytt, t.ex. att det måste föreligga tydligare skillnader mellan högskoleförberedande och yrkesförberedande program för att just kunna bemöta olika krav från samhällets yrkesbranscher och universitet/högskolor. Även förändringen av betygssystemet har varit omdebatterat inom regering och riksdag. Detta ledde till SOU 2008:27 för att en mer omfattande förändring av gymnasieskolan skulle kunna genomföras. Enligt Björklund finns också ett annat avgörande problem som ligger i grundskolan, vilket:
”… hänger samman med att alltför många elever lämnar grundskolan med bristfälliga kunskaper. En reformering av svensk grundskolepolitik står därför högt på den nya regeringens agenda” (Regeringen [d]).
2.3.3 Den nuvarande gymnasieskolan
Gymnasieskolan har sedan 1990 vilat på reformen och propositionen 1990/91:85 (Riksdagen [c]). Läroplanen som beslutas av regeringen anger vad gymnasieskolan har för uppgifter, övergripande mål, samt de värden som ska ligga till grund för undervisningen.
Läroplanen för gymnasieskolan och vuxenutbildningen är uppdelad på följande huvudområden: Kunskaper, Normer och värden, Elevernas ansvar och inflytande,
Utbildningsval, Bedömning och betyg, samt Rektors ansvar (Skolverket, Lpf 94).
Riksdagen har ansvaret och beslutar om vilka program och vilka kärnämnen som ska finnas. Regeringen fastställer programmål för varje nationellt program i gymnasieskolan.
Programmålet bestämmer syftet och målet med utbildningen. Kursplanernas utformning beslutar sedan Skolverket. Kursplanerna anger målet för undervisningen i varje enskilt ämne och kurs.
Kraven för att få läsa ett program i gymnasieskolan är godkända betyg i kärnämnena svenska, engelska och matematik på grundskolan. Totalt finns idag 17 nationella gymnasieprogram. Varje program pågår under 3 år och innefattar:
Åtta kärnämnen; engelska, matematik, estetisk verksamhet, idrott och hälsa, naturkunskap, samhällskunskap, svenska eller svenska som andra språk, samt religionskunskap
Ett antal karaktärsämnen som är speciella för det program som valts
Valbara kurser
Projektarbete
Arbetsförlagd utbildning, APU, på de yrkesförberedande programmen.
Gymnasieprogrammen kan antingen vara studieförberedande, yrkesförberedande eller både och (Skolverket, Om gymnasieskolan, 2005).
2.3.4 En ny gymnasieskola 2011
Det var i oktober 2009 som riksdagen antog den nya gymnasiereformen utifrån proposition 2008/09:199: Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan, vilken också ingår i proposition 2009/10:165: Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet (Regeringen, [c] & [a]). Förändringarna börjar successivt tillämpas höstterminen 2011 och kommer till en början beröra första årskursen i de nya programmen. Detta innebär att lärare och skolpersonal får en övergångsperiod att bearbeta de nya ämnesplanerna (tidigare kursplanerna). En viktig anmärkning i nya skollagen är att skolorna ska anställa utbildade lärare för den undervisning som läraren ska bedriva, inte som tidigare (i huvudsak) ska bedriva (Skolverket/Gy2011). Gymnasiereformens utredare föreslog också att läroplanen som styrdokument, Lpf 94, fortsatt skall bygga på samma värdegrundsprinciper som skall råda i ett demokratiskt samhälle vad gäller människans okränkbarhet, individens frihet och integritet, lika värde och medmänsklighet (Regeringen[b].
Skolverket lyfter framförallt fram följande förändringar (i synen på regeringens krav på högre kvalitet) ur gymnasiereformen Gy2011:
Högre behörighetskrav till yrkesprogram (åtta godkända ämnen) & skärpta krav på grundläggande högskolebehörighet (tolv godkända ämnen).
18 nationella program: tolv yrkesprogram och sex högskoleförberedande program
Examensmål: ersätter dagens programmål. Två olika examina: vilket innebär större skillnader i strukturen mellan yrkes- och högskoleprogram. De som väljer yrkesprogram ska också aktivt kunna utöka teorin inom gymnasiegemensamma ämnen för att få högskolebehörighet.
Mer tid för yrkesämnen och lärlingsutbildning inom yrkesprogram uppdelat 50/50 mellan skola och arbetsplats.
Nationell likvärdighet i utbildningsprogrammen för samtliga skolor
Ny betygsskala med fler betygssteg (A-F) och nya ämnesplaner (ersätter dagens kursplaner) och ska skapa större tydlighet och likvärdighet för eleverna om kunskapsinnehållet och hur de ska bedömas.
Historia blir ett nytt obligatoriskt gymnasiegemensamt ämne (tidigare kallat kärnämne) på alla program istället för Estetisk verksamhet (som nu blir individuellt val där skolorna blir skyldiga att erbjuda en estetisk kurs).
Entreprenörskap och lärande blir eget ämne som viktigt inslag i examensmålen.
Arbetslivet får inflytande över yrkesutbildningen genom lokala och nationella programråd för en bättre anpassning av kompetens mot arbetsmarknaden.
Riksrekryterande utbildningar och spetsutbildningar inom idrotts- och estetiska området som kan ansökas om som speciella varianter med inbyggd flexibilitet.
Särskilda och anpassade varianter av program måste godkännas av Skolverket.
Introduktionsprogram: ska ge elever som inte uppnått behörighet till nationellt program en ny möjlighet att kunna förberedas för arbetsmarknaden eller annan utbildning. Fem varianter kommer erbjudas; preparandautbildning, programinriktat individuellt val, yrkesintroduktion, individuellt alternativ och språkintroduktion.
Gymnasiearbete: finns beskrivet i examensmålet och ska bli ett kvitto på att eleven är förberedd för kommande högskolestudier eller för ett yrkesområde.
I denna förändring av gymnasieskolan finns en överliggande betoning på entreprenörskap, vilket blir ett nytt ämne som också blir en uppgift för hela gymnasieskolan att se över.
Detta ska ses som en möjlighet för elever att fördjupa sig i entreprenörsrollen och företagande. Det ska utmärka samtliga program, ha särskild betoning inom vissa program där entreprenörskap blir ett eget kursämne och ska kopplas till karaktären på det program där eleven ingår. Entreprenörskap blir också ett viktigt inslag i flertalet av examensmålen för de nya gymnasieprogrammen. Därför är också de nya ämnesplanerna allmänt hållna så elever kan ges möjlighet att läsa fördjupande kurser i det individuella valet oavsett program. Uppdraget för gymnasieskolan ses också som ett tredelat uppdrag; en god grund för yrkesverksamhet och fortsatta studier, för personlig utveckling och för ett aktivt deltagande i samhället. Gy2011 är också ett levande styrdokument öppet för ändringar och flexibilitet mellan Skolverket samt skolornas huvudmän, framförallt mellan programråden för yrkesprogrammen (Skolverket, Gy2011).
I regeringens strategiarbete beskriver dem att: ”Entreprenörskap och företagande hänger samman. Entreprenörskap handlar om att utveckla nya idéer och att omsätta dessa idéer till något värdeskapande. Värdet kan skapas i företag, i offentlig verksamhet och i föreningslivet” (Regeringen [e]).
2.3.5 Utredarnas utgångspunkter i reformen
Efter regeringens propositionsarbete 2008 och riksdagens betänkande i september 2009 (Regeringen [c] & Riksdagen/Utbildningsutskottet) som nu har lett till gymnasieskolans förändringar (Skolverket/Gy2011), har det föregåtts av ett års långsiktigt projektarbete.
Arbetet har involverat olika experter inom lagstiftning, ämnesråd med fortlöpande underökningar och analyserande för att nå fram till en framtida väg till förändringarna.
Särskild utredare för SOU 2008:27 har varit Anita Ferm som utsågs av regeringen att driva utredningen. Regeringsuppdraget har riktat sig mot sju olika fokuskommuner i utredningsarbetet som överlämnat synpunkter under arbetets gång, däribland har även fokusgrupper från fyra högskolor medverkat. Samråd har också skett med centrala
arbetsgivare, fackliga organisationer och elevorganisationer. Drygt ett 50-tal olika branschorganisationer har också bidragit till utredningen. Utredarnas förslag har sen genom regeringens proposition lyft kraven på bättre kvalitet för att nå kunskapsmålen (Regeringen [b]).
Problemen som utredarna konstaterar i SOU 2008:27 handlar om:
Nationell likvärdighet betyder mindre lokal frihet.
Konkurrenssituationen om eleverna på kommunal och privat nivå.
Otydlighet i gymnasieprogrammen och svårt att överblicka alternativen.
Inslag av repetition från grundskolan försvinner i A-kurserna och ersätts av fördjupning inom ämnet.
För stor betoning på marknadsföring, för lite vad utbildningen innehåller och leder till.
Avsaknad av tydliga resultatmått för att nå en effektiv målstyrning, ett slutbetyg i dagens gymnasieskola säger inte något om vilka resultat en elev har uppnått.
Högskolebehörighet som är ett tydligt mål i reformen, finns inte formulerad som ett mål i någon av skolförfattningarna.
För många elever avbryter sin utbildning och för få elever når sina mål (endast 62 %).
Avnämarna (mottagarna, beställarna, kunderna) får svårt att bedöma elevers kunskaper, profileringen svarar inte mot deras behov.
Utbildningen håller inte rätt nivå, arbetslivets företrädare är engagerade i frågan om tillgång till utbildning och att den håller rätt nivå med rätt utformning.
Företrädare från högskolesektorn har framfört kritik gällande elevers brist på förkunskaper, de är för låga när eleverna kommer från gymnasieskolan.
Företrädare från skola, arbetsliv och mottagarna (elever, föräldrar) ser hellre en uppstramning och tydligare definiering med mindre variationer i gymnasieprogrammen, och man vill delta i samverkan kring krav och kvalitetsnivåer.
Det internationella perspektivet måste utvecklas utifrån ett nationellt regelverk.
Tre frågor har varit primära i utredningen om framtidsvägen för den nya gymnasieskolan.
Här framkommer grundproblematiken vart de stora förändringarna behöver ske. Här finns också en koppling mellan skolan och arbetslivet i sättet att se på entreprenöriellt lärande som en viktig del av gymnasieskolans uppdrag, som nu ligger på Skolverket att utveckla (Skolverket/Gy2011). Problemfrågorna i (SOU: 2008:27, s.15-24) har varit:
1. Elevernas rätt till en god utbildning behöver stärkas:
En primär fokus i utredningen är eleven som måste ses som huvudpersonen i skolan och det måste visa sig i regelverken och i själva praktiken. Utredarna har saknat definierade mål för vad utbildningen leder till och innehåller när den ska ses i ljuset av fortsatta studier och på en framtida arbetsmarknad. Gymnasieskolans huvudsakliga mål och uppgift, efter en genomförd grundskola, är att det ska leda vägen in i vuxenlivet och att eleverna ska ha möjligheten att nå längre än i den nuvarande gymnasieskolan. Syftet är att eleven ska få rätt verktyg och kunskaper med sig in i ett mångskiftande yrkessamhälle eller vidare som högskolestuderande. För eleven ska detta vara tydligt. I fokus ska också vara elevens möjlighet till val av utbildning och inriktning passande det egna intresset.
Oavsett kön ska eleven ha möjlighet att hitta yrkesutbildningar som leder till anställningsbarhet och erkända kompetensnivåer. Yrkesutbildningen ska få två vägar till yrkesexamen, en gymnasial skolförlagd utbildning och en lärlingsutbildning (se ovan i Gy2011). Där den senare således lägger mer fokus på handledning av yrkeskunnig personal på arbetsplatsförlagt lärande (APL). En högskoleförberedande utbildning ska ge de verktyg som behövs för högskolestudier, med än mer tyngd på teoretiska ämnen, detta gäller även yrkesprogrammen som ska kunna ge specialkunskaper och fördjupning. Med detta tydliggörande stärks elevens rättssäkerhet och nationella likvärdighet i utbildningen.
2. Ansvar, struktur och regelverk behöver förtydligas:
Likvärdigheten nationellt är också en förutsättning för att kunskapen skall kunna bedömas och behöver stärkas för en decentraliserad, målstyrd gymnasieskola. En fastställd nationell tydlighet i målnivån för samtliga program ska gälla både för gymnasieskolan och för gymnasial vuxenutbildning. Med ett införande av en gymnasieexamen där regeringen beslutar om examensmål för respektive program, innebär också nya styrdokument för gymnasiet för att utveckla målstyrningen och underlätta för en bättre helhet i utbildningen.
Lika villkor ska gälla för kommunala och fristående skolor. Utredarna ser att i praktiken är utbildningen mer producentstyrd än ett formulerat statligt uppdrag (detta ställer utredarna i jämförelse till den gamla reformen från 1991 (Prop. 1990/91:85) med dess mer öppna lokala frihet). Formen för en nationell skolpolitik har på detta sätt försvagats och man ifrågasätter om det finns en nationellt likvärdig skola. Slutsatsen blir att det måste föreligga en tydlig uppstramning av rätten att inrätta specialutformade program med lokala inriktningar och kurser. Vägvalet blir här till förmån för en tydlig nationell likvärdig utbildning.
Förslaget är också att Skolverket årligen upprättar en rapport om hur kunskapen ska se ut i landet för kompetensförsörjningen och hur den kan förbättras. Denna rapport skall också ligga till grund för uppföljningsarbete hos regeringen. Ett nationellt råd föreslås och ska inrättas för utvecklandet av gymnasieskolan, det utredarna kallar det Nationella rådet för utbildning. Den lokala friheten innebär att lokala programråd blir ett viktigt instrument i samråd med skolan och det lokala arbetslivet samt de nationella programråden.
3. En ökad samverkan efterlyses mellan avnämare och skolhuvudmän:
Utredarna anser att en gymnasieutbildning ska uppfattas som en strategisk arbetsfråga och en viktig del av infrastrukturen i en kommun, region eller samverkansområde mellan kommuner. Det får en strategisk betydelse för arbetslivet, för både privata och offentliga arbetsgivare. Tillgången till välutbildad arbetskraft får också betydelse för tillväxtfrågor och näringspolitiken i en kommun/region och för hela landet som helhet. Därför är kopplingen till utbildningen också på en entreprenöriell nivå för att bemöta samhällskraven. Exempel på denna samverkan finns redan, men det nuvarande regelverket stimulerar inte till ett sådant samverkande perspektiv. Följden blir att skillnaderna mellan olika kommuner och gymnasieskolor blir stora. Ett förtydligande i skollagen menar utredningen innebär att gymnasieskolans uppdrag ska bli att tillgodose behovet av kompetens för arbetsliv och högskolesektor. Avnämare (beställare, mottagare), arbetsliv
och högskolan ska få en tydligare roll när det gäller kraven på målen med utbildningen och vad den bör leda till. Värdefullt är att de är med och säkrar kvaliteten på utbildningen.
2.3.6 Det internationella perspektivet & dess påverkan
Framstående i SOU-rapportens kölvatten har varit siktet på skolans internationella roll och dess influenser från andra länder. En global lyhördhet i reformarbetet har varit hur de flesta skolor inom EU har ett nationellt regelverk och nationell likvärdighet i jämförelse med den nuvarande svenska skolan. I andra länder finns t.ex. ett tydligare ansvar från grundskolenivå att eleverna har rätt förkunskaper som krävs för att klara en gymnasial utbildning. Som strukturen ser ut idag med de individuella programmen så hamnar detta uppdrag inom gymnasieskolan (Regeringen [b], s.17-18).
Decentraliseringen av skolan har gett stor lokal frihet att utforma utbildningen med lärare inom specialområden. Det internationella perspektivet har också varit tydligheten med ramverken för examen, vilket har påverkat utredarnas sätt att se på behovet av en tydligare definition av målen för utbildningen. Slående är även avsaknaden av nationell utbildningspolitik och att struktur saknas för samverkan med entreprenörer i arbetslivet (vilket är väsentligt internationellt) och skolan. Här ser utredarna att kopplingen är för slumpartad, vilket har visat sig i kartläggningen av att arbetsplatsutbildningen (APU:n) skiljer sig och att kvaliteten i en yrkesutbildning skiljer sig mellan kommuner och olika huvudmän. Denna samverkan kommer bli avgörande för hur unga kan etablera sig på arbetsmarknaden, så även sett till det internationella perspektivet (ibid.).
2.4 Kvalitetsdefinition
När regeringens prop. 2008/09:199: Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan blev antagen av riksdagen, ställdes kvalitetsdefinitionen på sin spets i uppdraget och utformningen av Skolverkets Gy2011. Denna blir en viktig del i slutanalysens modell.
Begreppet kvalitet har många problembottnar, en mångtydighet och har sedan decentraliseringen av skolan på 1990-talet delvis fått en ny innebörd för hur bedömningen av skolans arbete ska se ut och hur väl en verksamhet kan fungera i ett föränderligt samhälle. Skolverket fick 1998 i uppdrag av regeringen att utveckla verktyget BRUK som främst är avsett för skolor att bedöma kvaliteten i den egna verksamheten och som stöd för ett fortsatt utvecklingsarbete. Grunden ligger i de nationella styrdokumenten (Lpf 94, Lpo 94 & Skollag 1985:1100) och kan även tjäna som ett stöd i det lokala läroplansarbetet. I Skolverkets publikation om BRUK definieras kvalitet utifrån hur väl verksamheten:
Uppfyller nationella mål
Svarar mot nationella krav och riktlinjer
Uppfyller andra uppsatta mål, krav och riktlinjer, förenliga med de nationella
Kännetecknas av en strävan till förnyelse och ständiga förbättringar utifrån rådande förutsättningar. (Skolverket, 2001, s.8)
Efter decentraliseringen av det svenska skolsystemet fanns tydliga tecken i samhället på att skolan behövde bli en del av hur organisationer placerades i en global utveckling med framväxande marknadskrav. Många länder i Europa ser skolans marknadsanpassning som
en viktig punkt i en politisk dagordning. Argumenten har varit att man vill se en mer effektiv utbildning, starkare samband mellan utbildning och arbete, att färre elever ska hoppa av på grund av felval, samt livslångt lärande och vägledning (Myndigheten för skolutveckling, 2008, s.47-48).
2.4.1 Kvalitetstermen utifrån tre kategorier
Kvalitetstänkandet och kontrollbehovet har också spridits från olika yrkesbranscher samt vuxit fram genom ökad konkurrens mellan skolor, elever/föräldrars behov och efterfrågan, det massmediala intresset, samt ett allt högre krav på professionalism hos lärare. Även ett ökat tryck både på och från staten att skolan ska hänga med i en modern utveckling ställer högre krav på skolans kvalitetsutveckling (Vernersson, 2007, s.30-38 & 67-69).
Lektorn i pedagogik Folke Vernersson uppfattar kvalitetsbegreppet både i ett konsensus- och ett konfliktperspektiv (se Tomas Englunds beskrivning ovan, 2.2.1). Han lyfter fram tre ordnade kategorier och synsätt för att bestämma kvalitet, vilka är:
Den marknadsmässiga synen med konkurrenstänkande som styr utbud och efterfrågan.
Den administrativa synen vilken värderar verksamhetens relation till uppsatta mål och viktiga styrinstrument.
Den professionella synen där det bestäms inom en verksamhet vad som menas med kvalitet. I demokratiska samhällen finns det hela tiden flera mänskliga uppfattningar om vad som är kvalitet. (Vernersson, 2009, s.34-35)
Man får med andra ord inte använda termen kvalitet som om det bara fanns en enda. ”Det är därför viktigt att kvalitetsbegreppet beskrivs och problematiseras för den kontext som avses” (Vernersson, 2007, s.66).
2.4.2 Kunskapskvalitén – ett konkurrensmedel
Över ett decennium har skolan jobbat med att säkra styrsystem för hur man jobbar med tydligt specificerade mål. Näringslivets representanter har alltmer visat intresse i skolans utformning när det visat sig att målstyrningen har haft svårt att få fäste. I Myndigheten för skolutvecklings kvalitetsrapport utvecklar Jonas Berggren på Svenskt Näringsliv sin tes att målstyrning måste fungera lika effektivt och konkurrenskraftigt även inom skolan som med andra storföretag. Berggren menar att skolan inte får vara en sluten plats, den måste vara öppen för att bemöta kunskapskraven från omvärlden. Vidare menar han att:
Inifrånperspektivet måste vara att kunna möta det segregerade samhället, ha strategier för förändringsbehov, satsa på lärarkompetens och mer makt åt pedagogerna (när det råder en bristande status och lärarflykt), samt att syftet och målet är att skapa förutsättningar för trygga människor.
Utifrånperspektivet är den hårdnande globala konkurrensen som måste bemötas med idéskapande hos lärare och ledning. Berggren menar också att en viktig faktor är ledarskapsutveckling, olika sätt att höja förmågan och kvalitetsuppföljning av alla som är involverade i skolors verksamhet. I slutändan gäller det att öka konkurrenskraften med entreprenörskänsla (Myndigheten för skolutveckling, 2008, s.62).
Internationella krafter utifrån och den tuffa lönepolitiken i Sverige har gjort att näringslivet ständigt söker vägar för konkurrensmedel och för att utveckla olika kvalitéer av kunskaper.
I fokus hamnar alltmer diskussionen om att vara konkurrenskraftig och företag efterfrågar just skolors olika baskompetenser som: ”… Social kompetens, Interkulturell kompetens, Analytisk kompetens och Entreprenöriell kompetens” (Myndigheten för skolutveckling, 2008, s.61). Dessa resonemang kan jämställas med skolans uppdrag i den obligatoriska läroplanen där kunskap inte är ett entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck på olika nivåer och samspelar med varandra genom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet (Skolverket, Lpo 94).
2.4.3 En investering för framtidens arbetsmarknad
Som har påvisats i SOU-rapporten 2008 (se ovan 2.3.5 & 2.3.6) så vill utredarna se att skolan ger rätt verktyg för eleverna att klara ett mångskiftande samhälle och att framtidens skola måste se till det internationella perspektivet. Detta kommer få stor betydelse i framtiden när elevernas kompetens ska ut på en tuff arbetsmarknad. Individen och entreprenörskapet ses som viktiga perspektiv för att bemöta kraven på att klara kvalitén.
Likheter finns således med Svenskt näringslivs lobbying mot dagens skola:
Skolan måste gå från konsumtion till investering. Med tanke på alla de förändringar som framtidens arbetsmarknad innebär och de krav som ställs på individen måste vi börja se utbildning som en investering i tid och resurser för individen.
Skolan måste gå från kvantitet till kvalitet. Det borde snarare heta kvantitet med kvalitet. Alla måste få en kvalitativ utbildning.
Skolan måste gå från en skola i Sverige till en skola i världen. Vi måste jämföra våra utbildningar med hela världens utbildningar.
Skolan måste gå från arbetskraft till initiativkraft/entreprenörskap. Initiativkraft handlar om att ha en förmåga att omvandla sina idéer till handling, få med sig andra.
Kunskaper är viktigt, men det som blir avgörande för konkurrenskraften är nog hur pass entreprenöriella vi är.(Myndigheten för skolutveckling, 2008, s.64)
2.4.4 PISA 2009 – försämrade kunskaper hos svenska elever
OECD länderna gör varje år en internationell kunskapsutvärdering kallat PISA för att se kvalitetsförändringar bland 15-åriga skolelever i ämnena matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Huvudämnet för 2009 års kunskapsmätning var läsförståelse. Från att ha placerat sig i toppskiktet hamnar Sverige bara på en 15:e plats. I topp ligger de asiatiska länderna och Finland. Enligt projektledaren Anita Wester på Skolverket så når bara var femte elev upp till en grundläggande nivå i läsning. Skillnaden i läsförståelse är också stor mellan pojkar och flickor där resultatet visar mest negativt för pojkarna. Sverige har länge lyfts fram som ett av de mest likvärdiga länderna, men nu ligger Sverige på en medelnivå.
Stora skillnader ses hos hög- och lågpresterade elever där en stärkt betydelse av elevers socioekonomiska bakgrund ställs jämförande mellan länderna (Skolverket/PISA2009).
Tillförordnade generaldirektören Helén Ängmo på Skolverket menar att:
”Det är mycket oroande att klyftorna ökar. Likvärdigheten är ett honnörsord för svensk utbildning och vi har höga ambitioner när det gäller skolans kompensatoriska uppdrag och förmåga att utjämna sociala skillnader” (Skolverket/PISA2009).
3 TEORI
För att förtydliga reformens påverkan på samhällets aktörer vill jag i min undersökning lyfta fram forskaren och pragmatikern John Deweys teorier på området pedagogisk filosofi.
Utgångspunkten i hans teorier är individen (eleven) som kuggen i relationen mellan skolan (utbildning) och samhällets avnämare (näringsliv, högskola och staten). Uppsatsens idé är att ställa Deweys teorier bredvid forskningsteorierna i bakgrunden som jämförelse. Detta för att kunna nå en tydligare pedagogisk koppling mellan reformens framtagande och intervjuerna med skolpersonalen i slutsatserna. Trots att Deweys teorier är drygt hundra år gamla vill jag påvisa med detta avsnitt att de är högst aktuella även idag.
3.1 John Deweys utvecklingsfilosofiska pedagogik
Med den pågående gymnasiereformen och förändringar utifrån styrdokumenten i Gy 2011 – blir Deweys vetenskapsteorier om hur utbildningen påverkas elementärt viktig för att förstå tanken med utbildningssystemet. Genom samspelet mellan statligt arbete, skolan, individers livsvillkor, de samhälleliga krav och förutsättningar som väntar examinerade skolelever, får det en stark koppling till Deweys pedagogiska och pragmatiska utvecklings filosofi.
3.1.1 John Deweys pedagogiska koppling till Sverige
I sammanställandet av Deweys utbildningsfilosofiska texter i boken Individ, skola och samhälle, framkommer att skolans reformarbete i Sverige under 1900-talet påverkats starkt av de progressiva pedagogiska vindar som kommit från USA. I spetsen för dessa pedagogiska filosofier samt teorier har varit pedagogen och filosofen John Dewey. Hans arbete lade den teoretiska grunden för den progressiva pedagogiken. Många av dessa idéer har sedan seklets början blivit en inspirationskälla till de skolformer som utvecklats i Sverige (se Englund 2.2.1). Ellen Key skrev redan 1910 i andra upplagan av Barnets århundrade om Deweys pedagogiska idéer. Men det intressanta är att Dewey först under slutet av 1900-talet börjat få alltmer uppskattning för sina idéer, framförallt här i Sverige där han haft en ganska undanskymd roll i ett pågående reformarbete. Genom andra forskare och professorer inom pedagogik som Tomas Englund, Ulf P. Lundgren och Sven Hartman har Deweys texter sammanförts och lyfts fram som mer betydelsefulla än någonsin (Dewey, 2004, s.9-19).
3.1.2 Pragmatismens påverkan på skolans pedagogik
Det grekiska ordet pragma kan översättas med ordet handling, verksamhet eller gärning.
Filosofierna kring dessa handlingssätt blev resultatet av pragmatismens framväxt i slutet av 1800-talet som ett verktyg och en metod för att lösa vardagsproblem. Pragmatismen kännetecknas av en fokusering på: ” … en idés eller teoris praktiska konsekvenser: dess värde (som verktyg) vid lösning av ett problem” (Stensmo, 2007, s.201). Idéer och teorier blir regler för vårt handlande, och bästa sättet att reda ut innebörden av dessa idéer, det är att undersöka. Antingen i praktiken eller genom tankeexperiment, det är så de praktiska konsekvenserna uppstår när de omsätts i handling. Dewey har blivit förgrundsfiguren för pragmatismen och den pedagogiska tillämparen i början av 1900-talet, medans i slutskedet
av 1800-talet filosofen Charles Sanders Pierce sågs som upphovsmannen och William James sågs som ideologen (Stensmo, 2007, s.201-202).
3.1.3 Deweys ontologi, epistemologi och holism
Deweys beskrivning av individens möte med verkligheten är något som han anser som något ständigt föränderligt i sin kunskapssyn. Tydliga tecken finns från Darwins evolutionslära i Deweys synsätt på lärande med en ofullbordad process som kan fortsätta bortom människan och naturens nuvarande utvecklingsnivå (Stensmo, 2007, s.203).
Dewey vänder sig mot den traditionella uppdelningen i praktisk träning och teoretisk utbildning, synsättet är holistiskt där han i sin ontologi överbryggar de dualistiska filosofiernas åtskillnad mellan idealism och realism (Dewey, 2004, s.15-16). Istället för att särskilja det mentala/fysiska, tanke/handling använder han sig av begreppet transaktion för att beskriva den ständigt pågående process i relationen mellan individens medvetande till omvärlden. Människans möte med verkligheten skall ses som problemsituationer där hon uppfattar problemen som verkliga. Detta leder till att teoretiskt lärande har högre status än det praktiska. Detta leder i sin tur till uppdelning i två samhällsklasser… ”en ´olärd` som lär sig enbart för att bli skickligare i produktionen och en ´lärd` som bildar sig för att bli kulturell” (Stensmo, 2007, s.218). Konsekvensen kan bli av denna uppdelning ett odemokratiskt samhälle. I Deweys syn på en pragmatisk utbildning är det praktiska och teoretiska sammanflätat och måste ske samtidigt, och måste utformas av den pedagogiska situationen (ibid.).
Dewey har en förkärlek till dialektiskt formulerade problem och samband där han ställer upp begreppens motsatser som ett växelspel, t.ex. skola och samhälle eller erfarenhet och utbildning. I en av hans egna texter om erfarenhet och utbildning ser han på motsatserna mellan traditionell och progressiv pedagogik:
”Människan tänker gärna i motsatspar. Hon är benägen att formulera sina trossatser i termerna antingen-eller, och däremellan kan hon inte föreställa sig några andra alternativ. När hon tvingas inse att ytterligheterna inte kan omsättas i praktiken är hon fortfarande benägen att hävda att de är riktiga i teorin, men när det gäller praktiken måste man kompromissa på grund av omständigheterna. Pedagogikens filosofi utgör inget undantag” (Dewey, 2004, s.166)
En föränderlig värld och verklighet försätter människan i ständigt nya problemsituationer där lösningar inte alltid är givna på förhand. Människans metoder att vinna kunskap genom reflektivt tänkande är målinriktat och styr mot framtiden. Deweys syn på tankeprocessen är ett komplett handlingsförlopp (den dialektiska interaktionen mellan tanke och handling).
Deweys pragmatiska idéer av att ser att utmana det medvetna, undersöka tveksamheter och finna material som kan upplösa det som kan förvåna och överraska för att nå slutsatser.
Dewey ser lärande genom praktiskt arbete (learning by doing), och elever ska vara aktiva i undervisningssituationerna där läraren ska vara handledaren och stimulera till problemlösning. För exakt 100 år sedan framställde Dewey handlingsförloppet i fem steg där ordningen kan vara flexibel:
1 Problemsituation; en människa ställs inför ett problem. Här kanske inte erfarenheten räcker, då krävs handling och ett nytt sätt att bemästra problemsituationen.
2 Problemdefiniering; här ställs människan inför svårigheten att definiera ett problem där situationen blir en intellektuell utmaning.
3 Hypotesformulering; efter att människan antagit problemsituationen söker hon efter idéer för att klargöra element och fakta kring vad problemsituationen innefattar.
4 Resonerande; handlar om den mentala bearbetningen av fakta och att hypoteser leder fram till olika preliminära (tentativa) försök till lösningar. Utfallen av dessa kan vägas för och emot.
5 Testande; efter en mental bearbetning leder det till att människan valt en hypotes som omsätts i en praktisk handling eller som tankeexperiment. Om den löser problemet, blir den mentala produkten kunskap (Stensmo, 2007, s.205-206).
Det är genom detta laborativa problemlösande man tillämpar det reflektiva tänkandet. Det var också Dewey som myntade uttrycket ”learning by doing” som betyder just lärande genom praktiskt arbete. Eleven ska vara aktiv i undervisningen och läraren ska handleda (Stensmo, 2007, s.220).
3.1.4 Deweys människosyn
Som beskrevs i kapitel (2.1.1) om överföringsprocessen i samhället och en lärande produktion/reproduktion och biologisk liknelse, så är det just Deweys människosyn som åsyftas. Att individen är den lärande människan som lär genom interaktion eller transformation med sin fysiska och sociala omvärld:
1 Den lärande är en levande – biologisk och social – organism vars drifter och impulser är livsuppehållande.
2 Den lärande lever i en naturell och social miljö.
3 Den lärande är aktiv och i konstant interaktion med sin livsmiljö.
4 I interaktion med livsmiljön uppstår problem då människan söker tillfredsställa sina behov.
5 Lärandets kvintessens är att människan lär sig lösa problem. Lärandet resulterar i vanor, som ständigt förändras genom samspel mellan människans impulser och hennes intellekt. (Stensmo, 2007, s.211-212)
Den pragmatiska synen Dewey förespråkade gör att vanor i ett modernt samhälle hela tiden förändras genom t.ex. teknisk utveckling och ständigt nya frestelser. Vanor kan leda till olika karaktärsbetonade önskningar ”… och de kan framträda i form av tekniska färdigheter som att gå, att spela ett instrument eller skriva maskin” (Stensmo, 2007, s.212).
3.1.5 Deweys syn på skolan, utbildning och läroplanen
Skolans uppdrag står ständigt och väger i sin grundläggande motsättning och med sin uppgift mellan barn och läroplan. Dewey menar att utbildningen måste sträva mot framtiden, läroplanen skall skapa förutsättningar för barnen och eleverna. Det handlar om lösningar av framtida individuella och kollektiva problem. Utbildningen skall producera en framtid, snarare än att reproducera det förgångna. På så sätt kan utbildningen ses som förändrings- och förnyelseinriktad. De problem som eleverna möter i utbildningen måste väcka de lärandes nyfikenhet och vara känslomässigt engagerande (Stensmo, 2007, s.217).
