A (rektor/lärarmentor): Regelverket har fått bekänna färg sedan gymnasieutredningarna kom igång i början av 2000-talet med granskningen av friskolornas utbredning:
”Konkurrensen har inneburit bredare profilering från huvudmannanivå för att möta efterfrågan på arbetsmarknaden”.
När det gäller behörighet har ju det innan varit att man varit behörig om man varit godkänd i Svenska, Engelska och Matte. Det är klart att man inte haft förutsättningen när man har haft treämnesskolan för att t.ex. klara kraven på ett naturvetenskapligt program som det varit enklast att komma in på, när det varit svårast att komma in på byggprogrammet:
”På så sätt har man kompromissat med förkunskaperna när alla har fått samma högskolebehörighet. Man kan ju tycka vad man vill om det, för nu delar man ju upp det i nya systemet. Man kortar ju t.ex. ner Historia för yrkesprogrammen och läser mer på högskoleförberedande”.
Vad ser de intervjuade för nackdelar och fördelar i utredarnas SOU-rapport och Gy 2011 ställt mot den gamla gymnasieskolans programstruktur och utbildning?
B (rektor): Fördelen med dagens gymnasieskola ligger hos den medvetne eleven med syftet att den ska vara rättvis och lika för alla, men i ärlighetens namn är den inte det. Saknar man medvetenheten och förutsättningarna hemifrån, eller annat stöd - då är dagens skola egentligen inte en skola du fungerar i. Det är därför som det går ut så många elever med ofullständiga betyg:
”Det är väl här den största kritiken har kommit mot dagens gymnasieskola, att man har hört ibland att den är flummig. Visst kan man kanske kalla den det om man ser den i det perspektivet att man måste vara medveten".
Jag kan också se i reformen att man tycker att dagens skola inte riktigt håller måttet, varken internationellt eller egentligen i det moderna Sverige vi lever i idag. Därför förstår jag förändringen och mycket som ligger i reformen tycker jag är bra och faktiskt bättre:
”Är man medveten kan man både få en yrkeskompetens och högskolebehörighet med sig i nya systemet. Men i gamla kan man få både djup, bredd och spets, det kan man inte få i det nya”.
C (rektor): Skälet till att man har tagit fram en ny reform är att det ska finnas en likvärdig bedömning av eleverna och höja rättsäkerheten för eleverna. Så har det ju inte varit i Sverige, eftersom att lärarna har tolkat betygssättningen på olika sätt, på olika skolor och inom olika ämnen. Det har varit tydligt hela tiden:
"Att tolka betygskriterierna lokalt har nog ställt till det en hel del".
Reformen känns välkommen, för den som kom på förslag i Gy-07 genomfördes inte, det fick luften att gå ur lite grann. Man behöver alltid organisera om, en organisation sätter sig, tänket sätter sig, det blir rutiner och dem kanske inte alltid blir så bra.
E (rektor/lärare): En av de nackdelar som finns idag är att alla som läser ska bli behöriga till högskolan, tanken är god. Men när jag sitter med många elever som upplever att de istället behöver mer praktik än teoretiska ämnen, och tvingas ha tvångströja, att vara med på all den teorin som är, då tror jag nya Gy 2011 kommer bemöta detta på ett bra sätt.
”Min kritik är att dagens gymnasieskola är för teoretisk”.
Vissa program ska vara teoretiska, det är naturligt, men det är inom yrkesprogrammen som det blir problematiskt i den form som är idag (det är lite luddigt). Så tydligheten i nya reformen inom karaktärsämnen med yrkesexamen är positivt som jag ser det.
”Nuvarande system har gjort att valfriheten skapat osäkerhet när eleverna ska välja och var de ska ta vägen i vissa sammanhang. Det har gjort att de väljer den lätta vägen, kurser som inte kräver lika mycket arbete, utan något riktigt mål med sina studier”. En förståelse i detta finns att de söker ett hål i all teori”.
D (rektor): I huvudsak tycker jag dagens gymnasieskola fungerar. Att reformen kommer idag har ju att göra med ideologiska viljor till förändringarna som man inte talar så mycket om. Om man ser tillbaka som man kanske kommer att sakna i det nuvarande gymnasiet, det är det här med lika för alla som kan vara en styrka. Men det kan också bli en nackdel, ett oflexibelt system. D.v.s. att det är väldigt svårt att anpassa t.ex. ämnet svenska som mål för alla oberoende av vilket program du ska läsa. Min svenska ska jag ju använda till olika saker. Å ena sidan ska man gå vidare till universitetsstudier, och för andra har man inte tänkt det:
”Man borde anpassa ämnena mer efter vad man ska använda kunskaperna till”.
Uppstramningen är bra som kommer nu, det blir bättre tydlighet. I det gamla systemet kan man undra om vissa saker verkligen var gymnasieskolans uppgift, som bristen på kunskaper från grundskolan. Man har även hållit på att locka med massa konstiga saker när man utformar kurserna (lokala specialkurser). För eleverna får jättesvårt och har ingen aning om vad man ska välja.
F (lärare/mentor): Det som är bra med den nuvarande gymnasieutbildningen är att: ”Alla är ett A-lag utan uppdelning mellan teoretiska och yrkesprogram”. Att
alla har möjlighet, det är en poäng i det. Sen är det bedrägligt att lura dem att tro att vi har samma förutsättningar, för så är det inte riktigt”.
Att sitta i en NV-klass, Naturvetenskap, där alla är motiverade och ska mäta dem efter samma skala där man kanske har tre motiverade i en livsmedelsklass där resten är helt omotiverade i ämnet – det är inte samma förutsättningar:
”Men möjligheten gillar jag att man uppvärderar yrkesprogrammen i Gy2011”.
G (lärare/mentor): Något som jag tyvärr inte ser komma i Gy 2011 och som har saknats i gamla systemet är fler nationella prov, som jag tror är ett måste om man ska värdera betygen likvärdigt i en kurs som går i Kiruna eller Skåne. För det är ju detta reformen handlar om, det är den bristen jag kan se. I den nuvarande gymnasieskolan finns fördelar att man faktiskt kan skapa egna kurser på det sättet som det faktiskt har funnits utrymme för, och att man kan ansöka om det. Jag kan acceptera att den lokala friheten blir begränsad och sett till helheten så är det bättre om det innebär en ökad likvärdighet för utbildningen:
”Skolan ska utbilda goda samhällsmedborgare med vissa grunder och då är det ju ganska viktigt i demokratisk anda att det faktiskt ska värderas på samma sätt och ges till flesta möjliga individer”.
6.1.1 Sammanfattande kopplingar till SOU 2008:27 och Gy2011
Respondenterna ser tydliga fördelar och nackdelar med både det gamla och kommande gymnasiesystemet. Överlag finns en positiv förståelse för varför reformen kommer nu och att utredarnas målsättning med den nya programstrukturen skapar en tydligare skillnad mellan yrkes- och högskoleprogram i Gy2011. Förutsättningarna är olika för eleven som
individ, nu finns det tydligare valmöjligheter. Flera av respondenterna betonar likvärdigheten i skolsystemet som har saknats nationellt och genom att begränsa det lokala utrymmet för specialkurser skapar det bättre förutsättningar när man ska värdera elevernas insatser. Att behandla alla elever utifrån ”en lika för alla” modell har tidigare visat sig vara ett ”oflexibelt system” och att ämnena borde anpassas till rätt kunskaper som rektor D uttryckte det. Tanken i reformen är att ämnesplanerna ska skapa tydlighet om vilka kunskaper eleverna ska utveckla för att nå examensmålen och hur de ska bedömas. D underströk också den politiska och ideologiska påtryckningen om skolans förändringar som inte alltid kommer fram. Bakomliggande för denna förändring var den sittande regeringens beslut med SOU 2008:27.
Behörighetskraven från grundskolan kommer också fram i resonemangen. Respondent A menade att behörighetskravet har varit för lågt med treämnesskolan vilket skapat för dåliga förutsättningar när de väljer ett program som har tuffa krav. Därför är detta också en av de primära anledningarna till gymnasiereformen eftersom för många elever går ut skolan utan fullständiga betyg, eller hoppar av under utbildningen. Som rektor E påpekade så väljer elever den lätta vägen när de inte orkar teorin. Rektor B ser i ljuset av dessa brister att man i reformen inte tycker skolan klarar måttet varken internationellt eller på nationell nivå. Respondenterna lyfter fram den omedvetne eleven som tydligare kommer se skillnaden mellan programmens inriktning och kan välja den mer uppvärderade praktiska yrkesvägen före den teoretiska, eller vice versa (respondent F). Den medvetna eleven kan dessutom få både yrkeskompetens och högskolebehörighet i Gy2011, påpekade rektor B. Konkurrenssituationen har också inneburit att profileringen blivit mer nödvändig för att bemöta efterfrågan från arbetsmarknaden, vilket respondent A betonade från en av de privata skolaktörerna. Detta är dessutom en viktig betoning i SOU-rapporten. Bedömningsfrågan när det gäller betygssystemet är också en viktig koppling till likvärdigheten mellan gymnasieskolorna på en nationell nivå, denna koppling tar samtliga intervjuade upp. Detta har föranletts av det rapporterade problemet och bristerna angående otydliga resultat i slutbetygen.
En koppling till en mer likvärdig utbildning är fler nationella prov som lärarmentor G underströk. Det ligger i linje med utredarnas syn på att stärka den nationella målstrukturen i utbildningarna. Enligt Skolverket kommer det bli fler prov men inte inom samhällsämnena, detta kan komma att ändras eftersom Gy2011 ständigt utvärderas.