Av materialet framgår att samtliga informanter anser att de klarar matematik i vardagen bra. De använder matematik hela tiden utan att tänka på det. Det kan vara överslagsberäkning när de handlar, använda mått med olika enheter när de bakar och lagar mat, mäta med måttband och tumstock när de syr gardiner eller renoverar hemma. Huvudräkning ges också som exempel på vardagsmatematik. Gemensamt för informanterna är att de använder matematik i vardagen utan att reflektera över det. Livserfarenheten har gjort att de lärt sig att använda matematik i vardagen utan att koppla det till den matematik de hade i skolan. Cecilia förklarar hur vardagsmatematik fungerar för henne:
Det kan vara överslagsräkning på Gekås, man räknar snabbt ut vad man har i kundvagnen så man har råd… jag drar sällan ut ett bankutdrag utan jag vet vad man fick in när månaden började, sen räknar jag vad man gör av med och det brukar ofta stämma ganska bra (Cecilia).
Flera av informanterna uppger att de upplevelser de haft med mötet med lärare som betraktat dem som mindre vetande, har resulterat i att de förstått innebörden av att bemöta sina barn på förskolan respektive elever i skolan på ett personligt och intresserat sätt. I arbetssammanhang ger informanterna olika exempel på hur de använder sig av matematik och hur de anstränger sig i mötet med de barn och elever som är osäkra. Bland de informanter som arbetat i förskolan är de noga med att benämna kuddarnas form med kvadrat, triangel och rektangel. Vid fruktstunden delas en frukt så att alla i gruppen ska få, samtidigt som de ställer matematiska frågor till barnen kring delning (hel, halv och fjärdedel). Några av informanterna har fortbildat sig inom matematik för förskolebarn, för att kunna introducera matematiska begrepp på ett naturligt sätt för de yngre barnen. De tycker att det har varit mycket inspirerande och fått dem att tänka på att göra matematiken positiv för barnen på förskolan samt för sina egna barn. En annan effekt har varit att deras självbild av sig själva som dåliga i matematik har ändrats betydligt hos de flesta av informanterna vilket gör att de kan känna sig lite säkrare när det gäller matematik idag. Emma diskuterar vardagsmatematik på arbetet:
... att man använder matten i vardagen. Vad står det på mjölkpaketet, vad är 1 liter egentligen? Baka med barnen, laga mat. Där är ju så mycket matte som man inte tänker på… man vill ju lära ut matte på ett positivt sätt (Emma).
För några av informanterna sitter fortfarande erfarenheterna av matematikundervisningen djupt, vilket har visat sig i ett stort obehag när de förväntas klara av den grundläggande matematiken på arbetet. Som förälder vill de inte överföra sin matematikångest på sina barn,
38
så därför hänvisar de till den andra föräldern när det gäller barnens läxor i matematik. På arbetet förväntas några av informanterna kunna hjälpa till med matematik, vilket Berit valt att inte göra:
I min roll på jobbet förväntas vi kunna täcka upp i alla ämnen, men jag har sagt att jag tar allt utom matte… fortfarande bär jag med mig bilden av mig själv som en person som är jättekass i matte (Berit).
När flertalet informanter summerar sina upplevelser av matematiken konstaterar de att det har påverkat deras yrkesval på så vis att ingen valt en utbildning med högre matematik. Samtidigt som alla är nöjda med att arbeta med människor i skolans värld, så kommer ibland funderingar kring hur yrkesvalet hade påverkats av att känt sig kompetent i matematik.
... men om jag varit bra på matte kanske jag hade utbildat mig till något annat. Att det öppnar fler dörrar liksom, om man är bra på matte (Berit).
Ovanstående citat visar informanternas tankar hur goda matematikkunskaper hade kunnat ändra deras val i livet.
Analys
Som både Hattie (2012) och von Wright (2000) konstaterar så bekräftar informanterna att bemötandet är avgörande när det gäller relationen mellan lärare och elev. Det påverkade dels inlärningen och därmed studieresultatet, dels den bild som de fick av sig själv, som kompetent eller icke kompetent. En konsekvens av bemötandet under skoltiden har gjort att flertalet av informanterna som vuxna har blivit medvetna om relationens betydelse i arbetet med barnen och eleverna, vilket von Wright (2000) benämner som det relationella perspektivet. Precis som Bandura (1997) och Groth (2007) lyfter fram, intygar även informanterna att deras självbild av att vara en person som inte kan matematik har stärkts av lärare som bekräftat deras misslyckanden istället för att lyfta dem. I vuxenlivet och i arbetslivet har majoriteten av informanterna valt att utmana sig själva i matematik för att stärka sin självbild i matematik, samtidigt som de varit noga med att stärka de barn och elever de arbetar med. I resultatet kan också ses att det som Säljö (2000) och Strandberg (2006) beskriver som medierande artefakter, det vill säga praktiska verktyg som tumstock, måttband och matematiska ord, används av informanterna för att barn och elever ska utveckla kunskaps- och färdighetsträning genom resonemang i den sociala praktik de befinner sig i.
39
Diskussion
Syftet med undersökningen är att undersöka vuxnas erfarenheter av, inställningar till och upplevelser av skolämnet matematik. Genom litteraturstudier och intervjuer har jag fått en djupare förståelse av vad som kan bidra till elevers oro och negativa tankar kring skolämnet matematik och hur det påverkar inställningen till matematik som vuxen.
Resultatdiskussion
Reflektionen över resultatet är att det förmodligen hade sett annorlunda ut om jag hade sökt en mer representativ grupp bland vuxna som haft matematiksvårigheter under skoltiden. Vuxna som inte genomfört gymnasiet eller högre utbildningar på grund av sina matematiksvårigheter. Alla informanter har valt att vidareutbilda sig, där några även valt att utmana sig själva inom matematiken som vuxna.
Informanternas erfarenhet av skolämnet matematik är att det är ett tråkigt, svårt ämne där målet är att arbeta så långt i matematikboken som möjligt. Under skoltiden hade de svårt att knyta matematik till vardagen. Informanterna ansåg att matematik i skolan var en sak och matematik i vardagslivet var något annat. Informanternas skoltid var för cirka 30 år sedan, trots det ser det fortfarande ut så på många skolor idag. Det visar Skolinspektionens (2009) kvalitetsgranskning där majoriteten av lärarna låter matematikboken styra undervisningen, vilket ofta leder till ”tyst” enskild räkning i matematikboken. Det arbetssättet dominerar trots att forskning visar att den enskilda räkningen i matematikboken medför att det kollektiva samtalet förloras samtidigt som de svaga eleverna är de som förlorar mest (Forsmark, 2009; Malmer, 2003; Persson & Persson, 2012). Även Vygotskij (1934b/1999) anser att de elever som lämnas för sig själva i sin kunskapsutveckling kommer att avstanna eller försenas i inlärningen. Lärande bör ske med hjälp av vägledning av läraren eller annan elev. Vidare lyfter Vygotskij fram att i alla samspelssituationer har eleven en möjlighet att ta över och ta till sig kunskap från sina medmänniskor, något han kallade att appropriera kunskap (Melander, 2013; Säljö, 2000). Studiens resultat och tidigare forskning poängterar att den enskilda räkningen förstör elevernas intresse för matematik samtidigt som matematikinlärningen försämras (Skolverket 2011b, 2012). Där anser jag att Skolverket har ett utvecklingsområde att ta tag i.
40
Informanternas negativa erfarenhet av matematik har påverkat dem både privat och i arbetslivet. Majoriteten av informanterna har på grund av sina matematikerfarenheter i skolan medvetet inte valt en gymnasieutbildning eller högre utbildning som innebar svårare matematik. Några informanter har valt att inte alls arbeta med matematik i sitt yrke, medan några känner att de kan hjälpa barnen och eleverna med grundläggande matematik. Något som också påverkats av matematikerfarenheterna är deras självbild i matematik, där känslan har varit och fortfarande är för en del, att de inte kan matematik. Några informanter uppger att deras självbild ändrats till det negativa då läraren har sagt till dem att de inte kan matematik, vilket bekräftas av Bandura (1997) som menar att en person gör en bedömning av sig själv med utgångspunkt från personens erfarenheter av hur betydelsefulla andra (lärare) har bedömt henne. Även Vygotskij (1934b/1999) betonar att det sociala samspelet påverkar oss. Ord som dum i huvudet och trög inom matematik har majoriteten av informanterna tänkt om sig själva, särskilt då de placerades i mindre grupp när klassen nivågrupperades i matematik. Det är, enligt Adler och Adler (2006), vanligt med de tankarna då matematik är det skolämne som är starkast förknippat med begåvning. De tankarna och känslorna har de flesta fortfarande kvar, även om majoriteten av dem försökt ändra sin inställning till matematik. Som vuxna anser de flesta att de genom praktisk erfarenhet har erfarit att de klarar vardagsmatematik bra. Både i arbetslivet och privat är de medvetna om att inte överföra sina tidigare matematikerfarenheter till sina elever eller sina egna barn, vilket är positivt då Skolverkets (2003a) kvalitetsstudie visar att det är vanligt förekommande att man överför sina negativa känslor till nästa generation. Det här är ett viktigt område som alla skolor bör arbeta med, hur lärare bemöter elever och vilka konsekvenser det får för eleven resten av livet.
Alla informanter är överrens om att mycket hade behövts göras annorlunda för att deras erfarenheter av matematikundervisningen skulle varit positiv. Majoriteten tar upp att matematiklärarens bemötande är en faktor som påverkat dem negativt. Om matematikläraren hade sett dem och bekräftat dem i det som de kunde inom matematik, istället för att påpeka det som de inte kunde, hade deras självbild i matematik varit annorlunda. Både Hattie (2012) och von Wright (2000) lyfter även de fram lärarens bemötande som en viktig faktor som påverkar elevens studieresultat. Även inom det sociokulturella perspektivet diskuteras det hur det sociala samspelet påverkar individen. Vygotskij anser att mötet mellan lärare elev är ett viktigt samarbete när det gäller att utveckla zonen för den närmaste utvecklingen (Vygotskij, 1930-1934/1978). Jag anser att det första steget är att bygga relationer med eleverna, innan vi tillsammans kan inhämta kunskap. Målsättningen ska alltid vara att se eleven som ett vem och inte som ett vad (von Wright, 2000).
41
Några av informanterna poängterar nivågrupperingen inom matematik som en negativ faktor, där de menar att hade de bara fått gå i sin vanliga klass under matematiklektionerna hade deras självbild i matematik varit bättre och med det förhoppningsvis även studieresultaten i matematik bättre. Samtidigt anser några informanter att den lilla gruppen i matematik lyfte dem, då de var bland jämlikar och därmed vågade räcka upp handen och fråga om de inte förstod. Informanterna i den här studien är liksom forskningen inte överrens om nivågrupperingens för- respektive nackdelar (Engström, 2003; Skolverket, 2009; Wallby m.fl., 2001). Inom det sociokulturella perspektivet framhålls elevens närmaste utvecklingszon som central vid inlärning (Vygotskij, 1930-1934/1978). Nivågruppering enligt det sociokulturella perspektivet har både sina för- och nackdelar. Fördelen med nivågruppering är att det är lättare att hitta elevens närmaste utvecklingszon, när undervisningsgruppen består av färre elever. Nackdelen med nivågruppering är att lärandet sker med hjälp och vägledning av en elev vars matematikkunskaper är högre, vilket saknas i en kunskapshomogen grupp. I min mångåriga erfarenhet som matematiklärare kan jag precis som forskningen och informanterna konstatera att nivågruppering är positivt för några elever medan det kan vara negativt för andra elever. Det viktiga för kunskapsinlärningen är vilket undervisningssätt du som lärare använder dig av, oavsett homogen eller heterogen matematikgrupp.
Metoddiskussion
Att metodvalet föll på kvalitativa intervjuer med narrativ ansats upplever jag som positivt. Vid intervjuer är det lättare att komma närmre människan och hens tankar på djupet. Om valet istället hade varit kvantitativa enkäter, hade fördelen varit att det är lättare att nå ut till fler informanter, vilket ger fler svar. Men svaren är då oftast inte så djupgående som vid en intervju. Vid intervjuer är det viktigt att ha med sig att min egen förförståelse och kunskaper inom matematik kan påverka både intervjufrågorna och informanternas svar. Mitt intresse för forskningsfrågan och min förförståelse som matematiklärare medförde att det var lätt att ställa följdfrågor samt att informanterna öppenhjärtligt berättade om sina erfarenheter av matematikundervisningen i skolan och hur det har påverkat dem som vuxna. Ett medvetet val var att intervjua vuxna specialpedagoger, då det är intressant att få höra hur en specialpedagog med negativa matematikerfarenheter ser på sitt arbete och hur hennes erfarenheter påverkar hennes elever. Även om en specialpedagog, enligt examensordningen, inte ska arbeta med en till en undervisning så ser verkligheten annorlunda ut på skolorna.
42
Då matematiksvårigheter innefattar mer än bara matematik, ville jag komma nära mina informanters känslor kring sina matematikerfarenheter. Därför föll valet på livsberättelser, där den mest centrala uppgiften är att skapa berättarens identitet (Ekman, 2004). Resultaten tolkades sedan hermeneutiskt, som går ut på att på djupet förstå vad en händelse innebär känslomässigt och inte bara begripa vad som händer intellektuellt (Skott, 2004b). Det var precis det jag önskade vid metodvalet, att komma nära människan och hennes tankar och känslor. Vid tolkningen användes den hermeneutiska cirkeln, där ett första steg är att tolka hela texten, därifrån tolka de enskilda delarna i olika teman, för att sedan sätta ihop de teman som framkommit till en helhet som tolkas (Kvale & Brinkmann, 2009). Nackdelen med att tolka enligt den hermeneutiska cirkeln är när delarna plockas ut till nya teman, då kan informanternas intentioner och insikter gå förlorade, då det är omöjligt att göra vars och ens tankar fullt rättvisa (Forsmark, 2009). Det har jag haft med mig i tankarna när jag har tolkat de teman som framstått efter transkriberingarna.
För att studien ska få så hög trovärdighet och tillförlitlighet som möjligt har jag beskrivit min förförståelse inom ämnet samtidigt som urvalsgruppen, intervjuförfarandet samt analysarbetet är beskriven. Tillförlitligheten i den här studien kan naturligtvis diskuteras, då fem intervjuer genomfördes samt att informanterna intervjuades vid ett tillfälle som inte upprepades. Om det funnits möjlighet att genomföra intervjuerna med samma informanter vid ett andra tillfälle, med en ny person som utförde intervjun, så hade tillförlitligheten varit större.