Man måste alltid be om ursäkt för att man talar om måleri.
Paul Valéry307
Det är allmänt känt att Visby och det gotländska ljuset lockat många konstnärer till skapande verksamhet. Havet och det ljus vattnet reflekterar har attraherat. Även ruinerna och ringmuren har haft sin dragningskraft. C J Bergman skrev 874 att målare kom till Gotland för att ”vilja söka storartade taflor” värdiga att skildras i färger.308 Det är inte bara konstnärer utifrån som målat
utan även många gotländska.
När konstintresserade vill titta på konst på Gotland handlar det om flera tidsperioder och genrer. För vissa är kyrkokonst och ti- dig arkitektur i fokus. Arkitekten och konstvetaren Erik Lundberg skriver i det stora verket Byggnadskonst i Sverige under medeltiden att ”Gotland spelar inom det svenska väldet en så säregen roll och är dessutom till sin topografiska och kulturhistoriska skapnad så egenartad, att det lämpligen behandlas för sig”. Han hävdar att om man tittar på 00-talet så intar Gotland en konstnärligt ledande plats (med mycket gemensamt med Skåne).309 Då är det förstås
öns alla kyrkor han menar, liksom den konst dessa innehåller. Den typen av konst kan sägas ha förflyttats in i en kulturarvssfär. Idé- historikern Richard Pettersson hävdar att denna förflyttning ägde rum i början av 900-talet. Aktörer som Sigurd Curman, Johnny Roosval och Carl Ramsell af Ugglas räddade då undan medeltida krucifix, madonnor och ikoner från vindar och andra utrymmen runt om i Sverige och visade sedan upp dem som bevarandevärda objekt i utställningsform.30
307 Citatet är hämtat ur Sontag, Susan 2005:88. Valéry menar att det är svårt att tala om konst för att det inte går att uttrycka en konstart i ett annat medium, i det här fallet som något verbalt. Om ett konstverk inte gör oss stumma är det ingen bra konst, fortsätter han. Sontag påpekar att konsten naturligtvis inte alls gör oss stumma, men att den stora vördnaden för vissa konstverk och traditioner får oss tysta. När denna vördnad ifrågasätts skapas kritiska samtal.
308 Bergman, C J 874: Högklint. I närheten af Fridhem, söder om Visby. I: Svenska
Familj-Journalen, Band XIII, N:o X
309 Lundberg, Erik 940:28.
30 Pettersson, Richard 200:259. Påpekas bör att dessa objekt redan hade varit med om en förflyttning för att bli konst, då de hade en annan funktion vid tillkomsten som kyrko- byggnader och religiösa föremål.
Bengt G Söderbergs inriktning mot Gotlands och Visbys roll som stilskapande faktor när det gäller landskapskonst med under- avdelningen arkitekturmåleri är mera intressant för min studie. Han påpekar att det kom många betydande tecknare och målare som producerade sina mest kända verk på ön, särskilt under 890- 90-talet, det vill säga under nationalromantiken. Det var då en viss stil skapades på ön och som spreds, menar han. Inom den tidsperioden återfinns många Visbymotiv.3 Även Jan Brunius, ti-
digare chef för Konstmuseet i Visby, poängterar att många kända konstnärer gjorde betydelsefulla verk när de var i Visby och runt om på ön. Han talar om två vågor av konstnärer som kom, den första i slutet av 800-talet och den andra på 950-talet. Efter kriget lockade inte Visby i så stor utsträckning utan snarare Sudret i söder och Fårö i norr.32
Söderberg skriver också att han såg många konstnärer med penslar, block och färger i Visby när han själv var barn. Han föddes 905, så den tid han menar är 90- 920-tal.33 Idag är det inget
vanligt inslag i stadsbilden, men det förekommer. Ibland ser man också skolklasser och kanske någon elev från konstskolan i Visby som tecknar. Kameran är istället det verktyg som fångar landskaps- motiven. I dagens konstdebatt finns fotografiet med som konstart, men när det fotografiska hantverket utvecklades fick konstnärerna konkurrens eftersom motiv som tidigare tecknats av nu lättare kunde avbildas med en kamera. Bilden som vara blev å andra sidan mycket vanligare från senare delen av 800-talet och framåt.34
En aspekt av konst, vare sig det gäller ett brett eller smalt konst- begrepp är att den likt kulturarv ordnas, jämförs och värderas. Kon- stens bilder förs ihop i olika stilar och analyseras, ofta i efterhand, av konstvetare, konstkritiker och andra inom ”konstcirkeln”, för att använda konstvetaren Peter Gillgrens begrepp.35 Pierre Bour-
dieus definition av konstvärldens aktörer (konstens fält) kan också användas här och gälla även på Gotland. Han räknar upp konstnä-
3 Söderberg, Bengt G 978:7. Söderbergs studie bygger i huvudsak på Svenskt konstnär-
slexikon, Allhems förlag, 952-67, uppger han själv i förordet.
32 Intervju med Jan Brunius 2009-03-20. 33 Söderberg, Bengt G 978:7. 34 Johannesson, Lena 978:4ff.
35 Gillgren, Peter, odaterad: Konstcirkeln. Vem bestämmer vad som är konst? http:// mainweb.hgo.se/Forskning/kulturarv200.nsf, 2009-04-20.
rer, gallerister, kritiker, kulturjournalister, forskare och olika insti- tutioner som förlag, akademier, museer och tidningsredaktioner. Det som står i fokus är ofta vad som är ”god konst” och ”konstnär- lig kvalitet”.36. Vilka aktörer som är starkast när det gäller denna
uppdelning och utpekande av olika – ismer, skolor, tidsandor och värdeförmerandet är svårt att säga. Ibland hörs röster inom konst- vetenskapen att kvalitetskravet inte finns hos dem. Det är annat som är mer intressant att studera och tolka.37 Att konsten är en
vara på marknaden bidrar troligen starkt till att vissa inriktningar inom konsten tillskrivs högt värde medan andra hamnar långt ner i värdehierarkin.
Beskrivningarna som blir följden presenteras sedan oftast till- sammans med konstverken. Skyltar upplyser om konstnär, årtal och teknik. Längre texter finns i utställningskataloger och mono- grafier som delar in verken i olika kategorier och beskriver konst- närernas utveckling och produktion.38 Det finns starka diskurser
kring konst och det är svårt att tolka bilder som har uppnått status som konstverk som lekman. Det pågår också ständiga förhand- lingar om vem som får ingå som konstnär i konstvärlden, det vill säga vem som är professionell och vem som är amatör. Ett vanligt förekommande ord i samband med konst är ”kvalitet”. På ett lo- kalplan visas detta bland annat vid evenemanget Öppna ateljéer
Gotland. Varje år görs ett urval av de konstnärer, konsthantverkare
och formgivare som får vara med. En del av dem som inte nått upp till arrangörernas kvalitetskriterier skriver insändare i lokaltidning- arna och hävdar sin rätt att få delta. Arrangörerna svarar med att trycka på just kvalitetskraven. Vem som helst kan inte heller ställa ut på konstmuseer och gallerier. Skälet är detsamma – kvaliteten måste nå en viss nivå utifrån vissa personers bedömningar.
Konstbilderna liknar kulturarvsbilderna så till vida att de väljs ut och tillskrivs värden av aktörer med makt. De kan också in- stitutionaliseras genom att visas upp, köpas in eller doneras till konstmuseer eller införlivas i andra viktiga samlingar, både privata och offentliga. På detta sätt blir konsten något kontrollerbart. Pro- blemet är dock att följden blir ensidighet, inkluderingar, exklu- deringar, positioneringar och hierarkier, precis som för kulturarv.
36 Bourdieu, Pierre 2000.
37 Samtal med konstvetaren Lars Wängdahl 2009-03-27. 38 Jfr Ronström, Owe 2008:09.
Alla känner sig inte utvalda att uppskatta och förstå konst på det sätt som förespråkas inom konstvärlden och det finns kriterier för att få kalla sig konstnär.39 Samtidigt ska konsten vara fri. Det är
en paradox. Det finns flera.
Lena Johannesson menar att all konst är ”tveeggad i den bemär- kelsen att den uttrycker sin tid och bär dess koder, samtidigt som den uttrycker en enskild människas försök att säga något person- ligt om det generella”.320 Joel Björkqvist, konstsamlare från Visby,
har på senare tid hängt årliga utställningar på prinsessan Eugenies Fridhem som numera är pensionat. Han har en friare syn på konst. När han talar om Visbykonstnärer påpekar han att varje konstnär vill tolka Visby på sitt finaste sätt. Han menar också att varje per- son som tittar på konst är en konstkännare.32 Det finns alltså olika
sätt att förhålla sig till konst.
Det har varit tydligt i avhandlingsarbetet att det finns ett starkt regelverk kring de institutionaliserade konstverken med copy- rightregler och förbud att avbilda vissa redan gjorda avbildningar. Osäkerheten är också stor om vad det är för regler som gäller och det finns en rädsla för att göra fel. Det är inte alltid konstnärerna som har makten över verken utan de institutioner som äger dem.