Landskapet konstruerades i Visby med omgivningar liksom på många andra håll för att ge resonans åt en nationell identitet. Samtidigt var landskapsmåleriet ett verktyg för individualitet. Det lyfter konstvetaren Lars Wängdahl fram i sin avhandling om Var- bergskolonins landskapsmåleri.329 Måleriet och praktikerna kring
det, pekar på de mer allmänna borgerliga idealen vid denna tid. Konsten hade också en betoning på det nationella. Det gällde både i Sverige och i Europa. Wängdahl hänvisar till Heidenstam för att beskriva vad det nationella handlade om i detta sammanhang: ”Vad som hela tiden betonas är att den egna nationen är särpräg- lad, att nationen skiljer sig åt i sina egenarter, /…/.” Här hittar vi en skillnad mot dagens tal om särprägel, som ju snarare gäl- ler mindre enheter antingen på ett lokalplan, som regioner inom nationer alternativt som skär över nationsgränser eller som sär- präglade världsarv, där varje sajt på världsarvslistan har ett särskilt tema. Wängdahl påpekar också att den vid denna tid så vanliga uppfattningen ”ett folk, ett land” även gällde bland de konstnärer han studerar.
Bergh påbörjade flera av sina mest kända verk i Visby, Vision
329 Wängdahl, Lars 2000:79ff.
Richard Bergh: Vision. Motiv från Visby. NM 4400.
och Riddaren och jungfrun. Tystnad är en mindre känd målning, vars motiv med höga popplar innanför en kyrkogårdsmur, också var hämtat från Visby. Vision skildrar ringmuren från norr med havet i fonden och ett antal drömlika skepp i fjärran. Skeppen har analyserats som Atterdags flotta på väg hem till Danmark, men även liknats vid vikingaskepp. Att Bergh kallade verket ”Atterdag” under arbetet pekar på att den första tolkningen är rimlig.330
Att konstnärsverksamheten var livlig i Visby vid den här ti- den visar en teckning av Arthur Sjögren i Söndagsnisse 894. Det var ett veckoblad för humor och satir. Bilden visar ett stort antal konstnärer med block och stafflier i Nordergravar. De sitter ut- anför muren, på den och i murtorn. Skyltar hänvisar olika typer av konstnärer i skilda riktningar liksom pekar ut vägen till Falcks affär för konstnärsmaterial. Grundmotivet är just Berghs Vision. Flera kända konstnärer kan urskiljas i tuschteckningen, såsom Carl Larsson och Richard Bergh själv.
Den nationsskapande kraft konstverken ansågs ha när de måla- des i slutet av 800-talet kan anses ha klingat av, men det finns ex- empel på motsatsen. När Bosse Ringholm var finansminister hade han Richard Berghs Vision på väggen i sitt arbetsrum, inlånad från Nationalmuseum.33 Ibland skymtade den i TV under någon in-
330 Wängdahl, Lars 2000:28.
33 E-post Emelie Sundberg, politiskt sakkunnig, Finansdepartementet, 2004-08-8. Arthur Sjögren, Artisterna
och Visby, publicerad i Sön- dagsnisse 894.
tervju, men sedan försvann den när museet ville ha tillbaka den till en utställning. Att ett sådant konstverk väljs ut till detta ändamål är ingen slump. Samma sak gäller exempelvis den konst som ska hänga på landets landshövdingsresidens. Konsten väljs noggrant ut för att signalera rätt kulturellt kapital och representera länet och staten, samtidigt som landshövdingens och statsrådets egen personliga estetiska smak ska tillgodoses. Vision har tidigare även varit deponerad i Residenset i Visby.332
Vid sidan av stämningsmåleriet eller ”stämningslandskapet” som började växa fram under sent 880-tal, producerades också rena sagomotiv. Dessa motiv knöt an både till identifierbara sagor och till mera obestämda motiv. Ett sådant motiv var Berghs Ridda-
ren och jungfrun (892-99).333 Även Hanna Hirsch-Paulis Prinses-
san vid slottsporten (896) kom till i samma anda. Den föreställer
en ung flicka försjunken i tankar utanför en av Visbys murportar. Flickan har en krona på huvudet, en stor mantel svept runt den späda gestalten och en slända med spunnen tråd. Söderberg me- nar att tavlan kan tolkas som konstnärinnans ”tribut till Visby, till dess medeltidsstämning och förmåga att väcka sagor och legender till liv”.334 Men även andra konstnärer har varit med och skapat
en mer allmän sagostämning som fungerar även utan riddare och prinsessor, en stämning som många sägs uppleva i och kring Visby. I skriften Hvar 8 dag 904 påpekas att Anna Gardell-Ericson gör ”sig till tolk för en viss sagostämning” genom konstverket Midnatt från Visby.335
När jag tittar i Nationalmuseets verkskatalog över äldre svenskt måleri finns många Visbymotiv med från slutet av 800- och bör- jan av 900-talet. Konstverkens tilltal är oftast stillsamt och lite allvarligt. En del av dem kan uppfattas som lite ödsliga att titta på med nutidens ögon. Bortsett från de rena sagomotiven är män- niskor sällsynta och det finns knappast någon rörelse, fart eller humor i verken.336
Fiskargränd med sina rosor finns inte med bland motiven hos dessa konstnärer jag diskuterat ovan. Det motivet har inte ”upp-
332 Svahnström, Karin 975:67. 333 Wängdahl, Lars 2000:7f, 77f. 334 Söderberg, Bengt G 978:97. 335 Hvar 8 dag no 3, 6 oktober 904.
funnits” ännu. Det är andra aktörer, främst fotografer, som gjort den vyn känd, men även en och annan konstnär reproducerat vyn i slutet av 900-talet. Rosorna tillhör turismpraktiken, men spår av dem finns både i kulturarvs- och konstbilderna.
Spridning
Många av de här konstverken visades på utställningar i Stockholm, Göteborg och andra platser, även utomlands. För dem som gick på konstsalong var tavlorna meningsbärande och en socialisationspro- cess var igång. De finkulturellt skolade lärde sig att se platser som Visby på ett nytt sätt. Även ett aktivt bortseende är kopplat till vad och hur man ser. Konstnärerna skapade en romantisk aura kring vissa byggnader och miljöer vilken förstärktes av slingrande mur- gröna, träd och annan grönska. Just grönskan var ett viktigt inslag i konstverken. Det är framträdande även i lyrik och annan litteratur.
Skrifter som Hvar 8 dag och Vecko-Journalen gjorde konstverken med sina motiv kända för en något vidare
krets. På bilder går det att urskilja ett och annat Visbymotiv då galleriets fönster eller någon vägg inne i utställningslokalen hade fotograferats av.337
Även konstböcker fyllde samma funktion. Ett exempel är en liten handbok som ingick i en serie Gleerupska universitetsbokhandeln i Lund gav ut i syfte att lyfta fram svenska land- skap i svensk konst. Boken om Visby var den första, Wisby genom konstnärsögon, med 60 re- produktioner i svart/vitt av både manliga och kvinnliga konstnärer. Alla verken är tillkomna
mellan 870 och 99 och motiven är mestadels olika partier av ringmuren, kyrkoruinerna och gamla hus.338 Kanske är det en för-
337 T ex Hvar 8 dag No 3 6 okt 904 där konstnärsparet Anna Gardell-Ericson och Jo- han Ericson presenteras tillsammans med bilder på några av deras verk från en utställning i Stockholm. Vecko-Journalen visar Visbymotiv från en utställning med Anders Trulsons verk under rubriken ”Svenska bilder” i no 3, 2 januari 92 och under samma rubrik ett konstverk av Louis Sparre i no 3a, 3 mars 92. Även dessa utställningar visades i Stockholm.
338 Wisby med konstnärsögon kom ut 923.
Små landskapsböcker N:o 1. Wisby genom konstnärsögon,
enkling att bara tala om tiden runt sekelskiftet 900 då grunden lades för detta seende. Bilderna i ett längre tidsspann skiljer sig inte särskilt mycket åt. Det är kanske snarare en femtioårsperiod eller mer som gör sig gällande. C. J. Bergman räknade upp ett stort antal konstnärer i boken Wisby 30 bilder som kom redan 89 för en tysk marknad med teckningar av den unge gotlänningen Karl Romin.
Dass eine Stadt von so altertümlichen Aussehen und mit so vielen grossen, aus früheren Zeiten stammenden Bauten wie Wisby dem Künstler viele dankbare Motive zu pittoresken Gemälden geben kann – das haben Scholander, Palm, Charles Mayer, Gellerstedt, Säve, Herholdt, Klingenberg, Raushenberg, Hellqvist, Hallbeck, Haglund, Kahl, Anna Gardell und andere mit Pinsel und Zei- chenstift bewiesen, /…/.339
Bergman inte bara beskriver hur inspirerande de ålderdomliga Visbymiljöerna är för alla konstnärerna i deras arbete med sina pittoreska verk. Mera implicit avslöjar han också att de mestadels är män genom att nämna den enda kvinnan med både för- och efternamn, Anna Gardell (innan hon gifte sig och lade till efter- namnet Ericson). Hon får också stå sist. Det här är till stor del männens värld. Han räknar även upp både gotländska konstnärer och tillresande.
Konstvetaren Nina Lübbren menar att den här typen av måleri bands upp till vissa platser och regioner i Europa knutna till en ex- panderande turism. Hon beskriver också hur konstnärerna började ersätta allt grått på paletten till mer ljusare färger vid sekelskiftet 900. De hade tidigare en ovilja att måla utomhus i solsken utan föredrog grått väder. Hon pekar också på att konstnärerna själva ofta hade en antituristisk inställning.340