Hur konstrueras skolan och eleverna?

Undervisningsförsöket fokuserade på normer i samhället och i elevernas manus, vilket innebar att situationen på den aktuella skolan inte var i fokus för övningarna. Under lektionerna antydde dock eleverna emellanåt att det fanns starka normer på skolan. Då jag ville undersöka hur normkritisk pedagogik skulle kunna användas för att minska diskrimineringen på skolan undersöktes elevernas syn på hur normer präglar skolvardagen i utvärderingen och i elevintervjuerna.

4.6.1 Utvärdering

Då utvärderingen var anonym för att eleverna skulle kunna uttrycka sig fritt utan att kunna bli identifierade redovisas inga namn efter de olika svaren.

Diskrimineringslagen från 2009 säger att ingen i skolan skall utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling.

7a. Vad gör personalen och eleverna på vår skola för att följa denna lag?

-Inget, eller vissa lärare som du säger till vilket e bra. -Ingenting, i alla fall personalen.

-Dom försöker säga att det inte är rätt men ingen lyssnar. -Lärarna är bra och bryr sig om alla elever.

-Pratar med eleverna. Ni behöver inte göra något, för det finns ingen diskriminerade eller kränkt i skolan.

Då det av utvärderingssvaren framstår som att det finns en strid om hur skolverkligheten ser ut fördjupas detta tema under elevintervjuerna.

4.6.2 Elevintervjuer

Under intervjuerna framgår att det finns en diskrepans mellan min och elevernas syn på vad som konstituerar ett samtal om normer:

Annars, hur ofta brukar ni i klassen prata om normer på lektionstid?


 Jag hör det nästan aldrig faktiskt, så som jag uppfattar det hör jag det nästan aldrig.

Då tänker jag även att dels att ni pratar om vilka normer som finns i

samhället, och dels när läraren eller eleverna ger uttryck för åsikter om hur det ska vara i samhället och vad de tycker om olika grupper i samhället. Det kan också vara ett samtal om normer ju. Förekommer det?

Att vi snackar om normer med...?

Jag tänker mig så här: att ett samtal om normer kan t ex handla om "jag gillar inte den här gruppen", eller"jag tycker det är jättekonstigt med de här..." och så vidare. Det är också ett samtal om normer, förstår du vad jag menar?

Ja, men då händer det väldigt ofta...

Då händer det ofta?

Ja, om man ska se det så, jag tänkte inte på det (Elias)

Vad som framkommer i intervjuerna är att eleverna inte ser att det förekommer diskriminering av elever på grund av funktionshinder, kön eller religion, utan det är

framför allt en grupp som är föremål för negativa kommentarer och kränkningar: homosexuella män:

Allting är mot bögar (skratt) det kommer alltid, det är helt otroligt.

Finns det någon som typ försvarar bögar i de samtalen?

Nä, de skulle aldrig våga.

[…] Varför inte?

För att det skulle bli ett jävla, då skulle han vara bög.

Ah, för att han försvarade bögar så skulle han bli bög? 
 Då skulle han bli bög ja (Kim)

Flera elever återkommer till att de tycker att det är fel med den negativa jargongen på skolan men att de undviker att säga ifrån på grund av risken att själv bli utsatt, att de inte har den status som krävs för att bli lyssnad på eller för att det är meningslöst att diskutera med de som använder en sådan jargong. Samtidigt är eleverna medvetna om att detta leder till att kränkande normer kan leva vidare:

Men om alla är med och bestämmer normerna, varför ser det ut som det gör egentligen, för det är ju ganska orättvisa normer...

Ja, alltså det är väl mest för att det är väl färre som har en, den motsatta åsikten om man säger så...och det är ju alltid majoritet eller folk som uttalar sig har större... hörs, alltså de hörs mer, de syns mer, de gör ju mer påverkan på normerna än vad människor som kanske inte säger så mycket […] (Kim)

I ett fall inkluderar eleven sin egen roll i jargongen på skolan:

Vad brukar du säga, hur brukar du hantera detta när det kommer upp?

Inte säga så, jag bara...jag, jag är med på det, kan jag säga...jag snackar smart nu om att man ska inte göra så och så men jag är delvis skyldig till det.

Ok (skratt) det var väldigt ärligt av dig!

Ja, jag är delvis skyldig till det, men du vet, när jag har såna diskussioner i skolan, det är aldrig att jag är seriös med det (Felix)

Överlag finns det en outtalad föreställning om att det för närvarande inte finns några homosexuella på skolan, då eleverna i sina exempel tar upp att ”om en bög skulle börja på skolan” eller liknande utsagor. En elev undviker dock att skapa ett heterosexuellt ”vi” på skolan:

Vad tycker du att jag som lärare ska göra när någon i klassrummet använder bög som skällsord?

Väldigt bra fråga det också, alltså, om det finns bögar i klassen så vet inte jag, jag vet inte hur de tar det om man kallar någon annan bög (Kim)

Flera av eleverna tar upp att jargongen under undervisningsförsöket skilde sig åt från hur de upplever jargongen i skolvardagen:

[…] men det jag tyckte var bra med diskussionerna var att typ så att man kunde få ut, alla fick ut sina tankar och vad de tyckte och sånt du vet, och jag tyckte aldrig att de spårade ut, lektionerna, i alla fall vad jag minns.

Du menar att folk fick uttrycka vad de tänkte...

Ja, och det var ändå så du vet, vi snackade bara, det var inte som att man började förolämpa varandra du vet, alla snackade ändå bra med varandra.

Ah, det hade ju faktiskt kunnat hända... (skratt)

Ja, jag har psykologi nu och det händer.

Allvar? Vad händer då?

Nä men folk kallar varandra bög, alltså du vet, det är inom gränsen, det är inte mobbning, det är inom gränsen det är inte mobbning, för...men du vet vi hade mycket lugnare diskussioner och mycket mer seriösa på den, rörlig bild (Felix)