• No results found

Konventionens fyra grundprinciper

3 Regelverket kring barn som misstänks för brott

3.5 FN:s konvention om barnets rättigheter

3.5.2 Konventionens fyra grundprinciper

I artikel 2 finns den s.k. principen om icke-diskriminering, som är grundläggande i alla konventioner om mänskliga rättigheter. Arti-keln innehåller en skyldighet för konventionsstaterna att respektera

10 Se FN:s barnrättskommitté, CRC/GC/2003/5 p. 6 och 18.

11 Se prop. 2009/10:232 s. 11 och Barnombudsmannen, FN:s konvention om barnets rättigheter, 2018, s. 70.

SOU 2022:1 Regelverket kring barn som misstänks för brott

och tillförsäkra varje barn inom statens jurisdiktion de rättigheter som anges i konventionen utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess förälders eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, reli-gion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ur-sprung, egendom, funktionsnedsättning, börd eller ställning i övrigt.

Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säker-ställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller be-straffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlem-mars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro.

Artikel 2 ska genomsyra genomförandet av övriga artiklar i kon-ventionen för att garantera varje barns rättigheter.

Artikel 3 – principen om barnets bästa

Principen om barnets bästa finns i artikel 3 och anger att vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Barnet ska tillförsäkras sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer barnets föräldrar, vård-nadshavare eller andra personer som har juridiskt ansvar för barnet och konventionsstaterna ska för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder. Det åligger dess-utom konventionsstaterna att säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för omvårdnad eller skydd av barn uppfyller sådana normer som ställts upp av behöriga myndigheter, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal och lämplighet samt behörig tillsyn.

Barnets bästa är en princip som uttrycker både en individuell och en kollektiv rättighet. Principen innebär att barnets bästa ska beaktas i första hand i såväl åtgärder som rör ett enskilt barn som åtgärder som rör grupper av barn. FN:s barnrättskommitté, som övervakar konventionsstaternas genomförande av barnkonventionen, har gett uttryck för att principen om barnets bästa består av flera olika dimen-sioner.12 Det är en materiell rättighet, som innebär att barnets bästa ska beaktas i första hand när olika intressen vägs mot varandra. Som

12 Se FN:s barnrättskommitté, CRC/C/GC/14 p. 6.

Regelverket kring barn som misstänks för brott SOU 2022:1

68

materiell rättighet är barnets bästa direkt tillämplig och kan åberopas i domstol. Principen är också en grundläggande rättslig tolknings-princip. Om en rättsregel är öppen för fler än en tolkning, ska den tolkning som tillgodoser barnets bästa mest verkningsfullt ha före-träde. Dessutom är principen ett tillvägagångssätt i beslutsprocesser.

När ett enskilt barn eller en grupp barn kommer att påverkas av ett beslut, måste beslutsprocessen innehålla en utvärdering av eventuella positiva eller negativa konsekvenser för barnet eller barnen. I den mån barnets bästa inte kan tillgodoses i en beslutsprocess, ska besluts-fattaren identifiera s.k. kompensatoriska åtgärder, som kan säkerställa att ett beslut blir så bra som möjligt ur ett barnrättsperspektiv, även om barnets bästa vid beslutet inte kunde sättas främst.

Barnrättskommittén har betonat att barnets bästa är ett flexibelt begrepp, vars innebörd måste avgöras från fall till fall. När ett beslut ska fattas om en åtgärd som berör ett barn ska beslutsfattaren dels bedöma barnets bästa, dels fastställa barnets bästa i den specifika situationen. Bestämmelsen om barnets bästa har en mycket bred tillämpning och omfattar alla åtgärder som rör barn, inom alla sam-hällsområden där barn kan vara berörda, på såväl nationell som regio-nal och kommuregio-nal nivå. Bedömningen och fastställandet av barnets bästa är dock av störst betydelse när det handlar om åtgärder som har en betydande inverkan på ett barn eller grupper av barn.13 Prin-cipen om barnets bästa ska tillämpas i förhållande till övriga grund-principer i barnkonventionen. Av dessa är artikel 12 av särskild bety-delse eftersom artikel 3 och artikel 12 kompletterar varandra på så vis att barnets åsikter är en viktig del i bedömningen av barnets bästa.

Artikel 6 – barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling

Genom artikel 6 erkänns barnets inneboende rätt till livet och sta-tens skyldighet att i största möjliga utsträckning säkerställa barnets överlevnad och utveckling. Rätten till liv är en allmän mänsklig rät-tighet som bl.a. återfinns i artikel 3 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. I barnkonventionen är rätten till liv enligt artikel 6 kopplad till andra rättigheter i konventionen, som artikel 37 om förbud mot dödsstraff för barn som begått brott, artikel 24 som

13 Se FN:s barnrättskommitté, CRC/C/GC/14 p. 4, 17–20, 32 och 35.

SOU 2022:1 Regelverket kring barn som misstänks för brott

ger barn rätt till hälso- och sjukvård och artikel 38 som rör barn i väpnade konflikter.

Kravet på staten att främja barnets rätt att överleva och utvecklas berör alla aspekter av barnets utveckling och omfattar barnets fy-siska, mentala, andliga, moraliska, psykologiska och sociala utveck-ling. Även rätten till överlevnad och utveckling är kopplad till flera olika artiklar i konventionen. Det gäller artiklar som handlar om bar-nets rätt att få sina grundläggande behov tillgodosedda, som exem-pelvis nyssnämnda artikel 24 om rätt till hälso- och sjukvård, arti-kel 27 om en skälig levnadsstandard och artiarti-kel 19 om rätt till skydd mot alla former av våld och övergrepp.14

Barnets rätt till utveckling handlar också om att barnet ska få de bästa förutsättningarna att utvecklas som individ, vilket bl.a. innebär rätt till utbildning (artikel 28) och rätt till vila och fritid, lek och rekreation samt rätt att delta i det kulturella och konstnärliga livet (artikel 31). Barndomen ska inte bara ses som en förberedelse inför vuxenlivet, utan har också ett egenvärde.15

Artikel 12 – barnets rätt att uttrycka sina åsikter och bli hörd

Grundprincipen i artikel 12 rör barnets rätt att uttrycka sina åsikter och bli hörd. Principen innebär en skyldighet för konventionssta-terna att tillförsäkra barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till dess ålder och mog-nad. För detta ändamål ska barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare, i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet. Artikeln återspeglar det förhållningssätt till barnet som konventionen uttrycker, nämligen att barnet som bärare av rättigheter ska vara delaktigt i och ha infly-tande över sitt liv. Rättigheten i artikel 12 är absolut och gäller alla barn utan åtskillnad, i enlighet med principen om icke-diskriminering i artikel 2. Staten är därmed skyldig att säkerställa att barnet kan ut-öva sin rätt att uttrycka sina åsikter och att bli hörd.16 Barnet ska själv få välja om han eller hon vill utnyttja sin rätt att komma till tals.

14 Se FN:s barnrättskommitté, CRC/C/GC/7 p. 10 och CRC/C/GC/13 p. 15.

15 Se FN:s barnrättskommitté, CRC/C/GC/7 p. 10.

16 Se FN:s barnrättskommitté, CRC/C/GC/12 p. 16, 18 och 19.

Regelverket kring barn som misstänks för brott SOU 2022:1

70

Barnkonventionen innehåller inte några åldersgränser. Hur mycket ett barn förstår och i vilken utsträckning han eller hon kan bilda egna åsikter avgörs inte endast av åldern utan även av omständigheter som information, erfarenhet, miljö, sociala och kulturella förväntningar samt omfattningen av stöd. Barnets åsikter och vilken vikt som kan tillmätas dem måste därför bedömas i varje enskilt fall.17

3.5.3 Ytterligare några artiklar av betydelse för barn