Synpunkter från polisregionerna

I vilken utsträckning förhörs barn av förhörsledare som saknar särskild barnförhörsledarkompetens?

Svaren från polisregionerna när det gäller i vilken utsträckning det förekommer att barn som misstänks för brott förhörs av personal som saknar utbildning i barnförhörsteknik varierar. Gemensamt för de flesta polisregioner är dock att om mycket unga barn misstänks för brott, regelmässigt barn under 12 år, hålls förhör med dem av en barnförhörsledare. I flertalet av polisregionerna går det också att upprätthålla ett krav på att barn under 15 år ska förhöras av barnför-hörsledare.

För barn över 15 år gäller i de flesta polisregioner att dessa barn i hög utsträckning hörs av någon annan än en barnförhörsledare. Det upplevs dock inte från polisregionernas sida som att detta innebär att det brister i kompetens och kunskap hos den – oftast en ung-domsutredare – som håller förhöret.

I flera polisregioner är det, åtminstone tidvis, hög personalom-sättning bland de som utreder ungdomsmål och de som håller förhör med barn. Att vara barnförhörsledare kan vara ett påfrestande arbete och många söker sig efter en tid vidare till andra arbetsuppgifter. I de fall då det inte finns en barnförhörsledare tillgänglig och förhöret inte kan vänta, kan det vara nödvändigt att prioritera mellan för-hören med barn. Målsägandeförhör som spelas in och sedan utgör bevisning – ofta mycket viktig bevisning – vid en kommande huvud-förhandling i domstol har regelmässigt högre prioritet än ett förhör med ett barn som misstänks för brott. Är det ett barn under 15 år kan detta motiveras med att det inte är en utredning som ska leda till lagföring och är det misstänkta barnet straffmyndigt anses eventuella brister vid förhöret under förundersökningen kunna hanteras efter-som barnet hörs på nytt vid huvudförhandling i domstol. Om det är nödvändigt att prioritera mellan vem som förhörs av en barnför-hörsledare, är även ett barns eventuella särskilda behov en faktor som bidrar till att man försöker se till att en barnförhörsledare håller förhöret. En annan omständighet som beaktas är barnets ålder – ju yngre barn som misstänks för brott, desto större är chansen att man försöker hålla på kravet att barnet ska förhöras av en barnförhörs-ledare. Brottets karaktär kan också påverka prioriteringarna vid valet

Effektiva och rättssäkra utredningar när barn misstänks för brott SOU 2022:1

172

av förhörsledare. Ju allvarligare brottet är, desto viktigare anses det vara att en barnförhörsledare håller förhöret med den unge.

Utbildning och kompetens hos förhörsledare som förhör barn

Vid våra kontakter med polisregionerna gällde fortfarande den äldre ordningen för förhörsledarutbildning, med de tre steg som beskri-vits i avsnitt 6.2.4. Uppfattningen av om det i var och en av polis-regionerna finns tillräcklig tillgång på utbildade och kompetenta förhörsledare som kan förhöra barn varierar mellan polisregionerna.

Inom vissa polisområden är andelen förhörsledare med åtminstone det första steget av barnförhörsledarutbildningen hög, medan det i andra polisområden är betydligt färre som har genomgått barnför-hörsledarutbildningen. Det finns i dessa regioner behov av mer vidare-utbildning i förhörsteknik för utredande personal. En brist i det befintliga utbildningsutbudet är att det helt saknas renodlade för-hörsledarutbildningar som riktar sig till de som förhör misstänkta barn i åldrarna 15–17 år.

Att genomgå barnförhörsledarutbildningen är, har en del polis-regioner framhållit, tidskrävande och påverkar därigenom den ordi-narie verksamheten. Utbildningarna går relativt sällan och under delar av coronapandemin inte alls. Utbildningsplatserna anses dessutom vara för få. Ett sätt att bättre tillgodose behovet av kompetenta förhörs-ledare som kan förhöra barn skulle enligt flera polisregioner kunna vara att korta ned utbildningen och därigenom göra det möjligt för fler att delta. Resultatet skulle därigenom vara fler förhörsledare som hade åtminstone någon utbildning i barnförhörsteknik.

Merparten av polisregionerna har poängterat att även om en för-hörsledare inte har gått kurserna i barnförhörsteknik, är han eller hon inte utan utbildning i ämnet. På flera håll används ett slags men-torskap där mer erfarna förhörsledare delar med sig av sitt kunnande till nyare kollegor. De nya förhörsledarna får börja med mindre avancerade förhör och har möjlighet att rådfråga de mer erfarna kol-legorna. Det har också framhållits att även ungdomsutredare gene-rellt sett har mycket god hand med ungdomar och kan anses ha sär-skild kompetens för att förhöra unga personer. Ett förhör som hålls av en erfaren ungdomsutredare kan således bli minst lika väl genom-fört som om en barnförhörsledare hade hållit förhöret. Genom att

SOU 2022:1 Effektiva och rättssäkra utredningar när barn misstänks för brott

förhörsledare närvarar vid varandras förhör sker också en kompe-tensutveckling. Det är då möjligt att ta till sig kunskap från varandra och samtidigt lära sig av varandras eventuella brister i förhörssitua-tionen.

Från flera av polisregionerna har i sammanhanget också framförts att det finns ett behov av att, bl.a. genom att höja lönenivåerna, öka

”statusen” för ungdomsutredarverksamheten.

Att förhöra barn som misstänks för brott vid barnahus

Samtliga polisregioner har uppgett att det endast i ett fåtal undan-tagsfall förekommer att ett barn som misstänks för brott förhörs vid ett barnahus. En anledning till att så kan ske kan vara att barnet har någon funktionsnedsättning som gör att det bedömts nödvändigt att förhöret äger rum vid ett barnahus. Från de flesta polisregioner har dock framhållits att det i många fall inte är möjligt att förhöra barn som misstänks för brott någon annanstans än på en polisstation. Det är inte ovanligt att det bedöms nödvändigt ur säkerhetssynpunkt att ha tillgång till de kala miljöer, där lösa föremål har skruvats fast och inte kan flyttas eller kastas, som ett förhörsrum på en polisstation erbjuder. Några av polisregionerna har fört resonemang om att en polisstation för en del misstänkta barn inte är en lämplig miljö, men samtidigt framhållit att den avskräckande effekten av ett förhör i polishuset kan antas vara större än om motsvarande förhör skulle hållits vid ett barnahus. Skulle det bli tal om att höra barn som miss-tänks för brott vid ett barnahus måste det åtminstone kunna säker-ställas att misstänkta gärningspersoner och målsägande och vittnen inte riskerar att mötas i lokalerna. Som en viktigare fråga än på vilken plats barnet förhörs har framförts att bemötandet av barnet är bra och anpassat utifrån barnets ålder och förutsättningar i övrigt.

Synpunkter om handboken för förhör med barn

Från merparten av polisregionerna har anförts att tillgänglig hand-ledning och annat metodstöd för förhör med barn är bra. Något behov av en handledning som direkt tar sikte på förhör med barn som misstänks för brott har inte framkommit. De hållpunkter som framgår av handledningen är applicerbara på förhör med barn oavsett

Effektiva och rättssäkra utredningar när barn misstänks för brott SOU 2022:1

174

om de är målsägande, vittnen eller misstänkta för brott. En svårighet som framhållits är dock att information kan finnas på flera olika ställen och det kan vara svårt att få en samlad bild över regleringen.

För närvarande pågår inom Polismyndigheten ett arbete med att ta fram en ny omfattande förhörshandbok, som bl.a. ska innehålla ett helhetsgrepp över tillgängliga förhörstekniker.

Finns det några brister i regelverket?

De sju polisregionerna har samtliga svarat att gällande bestämmelser om förhör med barn i allt väsentligt är välfungerande. Några större brister i regelverket har inte identifierats. Att se till att samtliga kallade kan närvara vid ett förhör kan vara en tidskrävande process, men i de flesta fall är aktörernas närvaro en fördel. Logistiken kring att planera och samordna ett förhör med samtliga aktörer kan dock med fördel lämnas till en administratör och inte ombesörjas av ung-domsutredaren. En nackdel med att flera aktörer ska närvara vid för-hör är att processen kan fördröjas och göra att det kan vara svårt att hålla uppsatta tidsfrister.

En svårighet med regelverket, som har framförts från några av polisregionerna, är bestämmelsen i förundersökningskungörelsen om att den som förhör en person under 18 år ska ha särskild kompe-tens för uppgiften. Begreppet upplevs som svårtolkat och ett klar-görande kring den närmare innebörden vore önskvärt.

Ytterligare en svårighet med tillämpligt regelverk är att det ibland är svårt att avgöra hur vissa bestämmelser förhåller sig till varandra och vilken bestämmelse som ska ha företräde. Regelverket är däri-genom svåröverskådligt, vilket särskilt påverkar personal som inte renodlat arbetar med ungdomsbrottslighet.

Några av polisregionerna har framfört att regelverket, enligt deras mening, inte behöver stramas upp ytterligare. Redan i dag finns en osäkerhet hos poliser som håller förhör med barn, där polisens rädsla att göra fel kan medföra en överdriven försiktighet i de frågor som ställs. Resultatet av detta blir förhör som inte är tillräckligt klargörande.

Från några av polisregionerna har det påpekats att det vid förhör med barn som misstänks för brott kan finnas bekymmer med att i tid få tag på ett juridiskt biträde (för barn under 15 år) eller en offent-lig försvarare som kan närvara vid förhöret. I vissa polisregioner,

SOU 2022:1 Effektiva och rättssäkra utredningar när barn misstänks för brott

särskilt i polisregion Nord där de geografiska avstånden påverkar, kan tillgången till offentliga försvarare på jourtid vara begränsad.

Möjligheten att hålla förhör med en ung misstänkt i närtid till brottet bedöms vara en viktig framgångsfaktor, men samtidigt ska den unges behov av en försvarare tillgodoses. Det är olyckligt om ett förhör inte kan hållas i tid eftersom det inte finns någon försvarare tillgänglig.

I samband med diskussioner om bestämmelserna om förhör med barn som misstänks för brott har flera av polisregionerna vidare angett att det bör övervägas att införa ett krav på att även offentliga försvarare och juridiska biträden ska vara särskilt lämpade för att han-tera ungdomsmål. Det förekommer att försvarare saknar ett ungdoms-perspektiv, vilket kan bli särskilt tydligt i förhörssituationer.

Några av polisregionerna har berättat om att det förekommer begränsningar i tillgången till lämpliga lokaler för att hålla förhör med barn som misstänks för brott. Eftersom många aktörer ska kallas till förhören behöver förhörsrummen vara relativt stora. Det är också en fördel om det finns möjlighet till medhörning. Dessa synpunkter har dock inte med regelverket kring förhör att göra.

6.2.7 Att förhöra barn som misstänks för brott