Koppling till forskning och utveckling

Frågan om kopplingen till F&U ställdes till anläggningar för rötning gas- uppgradering, elproduktion och tankning. Åtgärder för stöd av gasfordon och informationsinsatser har normalt inte något behov av sådan koppling och fick därför heller inte frågan.

Hur stor del av åtgärderna som har någon koppling till forskning och ut- veckling beror på typ av åtgärd. Figur 13 visar att nästan hälften av åtgär- derna inom rötningsanläggningar och gasuppgradering anser sig ha någon sorts koppling till F&U. Vid närmare analys av svaren blir det dock tydligt att detta ofta (och framförallt när det gäller gasuppgradering) avser att man på något sätt satsat på relativt ny teknik, som i ett tidigare skede har behövt F&U-insatser för att kommersialiseras. De flesta aktörer bevakar noga marknadens utveckling och tar därigenom del av nya produkter och metoder som lanseras. Att åtgärder i sig har någon mer direkt koppling till F&U- insatserna hos leverantörer är däremot inte särskilt vanligt.

Figur 13: Andel av åtgärder med koppling till forskning och utveckling.

I några fall har examensarbeten eller doktorandstudier utförts i direkt an- slutning till rötningsanläggningarna. Även samarbeten med universitet eller högskolor för exempelvis genomförande av utrötningsförsök förekommer. Privata aktörer är generellt försiktiga med att offentliggöra sina forsknings- och utvecklingsinsatser då de anses som en av de viktigaste konkurrensfak- torerna. Forskningen bedrivs därför ofta i egen regi, utan någon koppling till andra parter. Samtidigt bevakas dock naturligtvis resultat från andra forsk- ningsinstanser noga. Trots detta förekommer även kopplingar mellan dessa privata aktörer och högskolor/universitet i form av uppdragsforskning (se även längre fram).

När det gäller tankstationer finns kopplingen mycket mer sällan, mindre än en fjärdedel av åtgärderna ser sådan koppling. I dessa åtgärder ingår dessut- om oftast fler systemdelar, och kopplingen avser då dessa andra delar snara- re än själva tankstationen. I övriga fall anser man att det behövs utvecklings-

insatser hos leverantörer av kompressorer eller annan utrustning, men någon direkt koppling (i meningen av ett samarbete) till F&U är mycket sällsynta. I vissa fall ges leverantörer tillgång till anläggningarna för att samla in data för sin F&U eller utföra försök på plats.

Dataunderlaget för åtgärder med elproduktion är inte tillräckligt för att dra några statistiska slutsatser.

En jämförelse av situationen idag kan göras med en studie som Anna Karls- son och Bo Svensson på LiU Tema Vatten har gjort åt Energimyndigheten (Karlsson & Svensson, 2003). I rapporten konstaterades att ”Kontakten med universitet och/eller högskolor är överlag liten”. Vid den tiden hade många anläggningar ingen kontakt till forskarvärlden överhuvudtaget, och inte hel- ler någon kunskap om pågående forskning. Trots att det fanns ett intresse för forskningen hos flera anläggningar så upplevdes den som svårtillgänglig och abstrakt, och man hade svårt att se någon direkt nytta för anläggningarna. Redan då var NSR i Helsingborg den anläggningen som hade flest forskar- kontakter.

Bo Svensson ser en stark förändring av den bilden från 2003 jämfört med situationen idag, då de flesta av anläggningarna har en eller annan direkt- kontakt till forskargrupper även om inte varje konkret åtgärd direkt drar nytta av denna kontakt: ”Detta beror sannolikt på att man sett den betydelse detta haft t ex vid Svensk Biogas AB och NSR ovan. Viktiga aktörer för att åstadkomma detta är de aktiviteter, som anordnas av t ex Avfall Sverige och Svenskt gastekniskt centrum.” (se även kapitel 4.7). Bo nämner även etable- ringen av diverse forskargrupper vid olika institutioner, samt att akademiskt utbildad personal (även disputerade forskare) har anställts på anläggningar som faktorer som har fört samman driftorganisationer och forskarvärlden.

4.3

Problem vid samarbetet med forskar-

världen

Vid intervjuerna har flera åtgärder kontaktats som har någon koppling till F&U. Vid dessa samtal blev det tydligt att det i många fall bara finns myck- et liten koppling till forskningsvärlden. Intrycket från enkätsvaren har även bekräftats i intervjuerna.

En förklaring till detta förhållande är att den akademiska världen ofta ses som en avskiljd verksamhet som är föga kompatibel till näringslivets förut- sättningar. I detta sammanhang nämns bland annat

 Tidshorisonten: I näringslivet behöver forskning- och utvecklingsin- satser normalt visa resultat efter ganska kort tid, medan akademisk forskning ofta ger resultat först efter flera år.

 Inriktningen: F&U har olika inriktning i näringslivet och i högsko- lor/universitet. Näringslivet har normalt ett mer problemorienterat och tillämpat fokus som t.ex. optimering av den pågående driften, medan högskolorna lägger fokus på grundforskning.

 Publicering/sekretess: Det finns motsatta intressen när det gäller publicering av forskningsresultat. Forskarvärlden är beroende av publiceringar, medan företagen på grund av konkurrens normalt inte har något intresse av att dela med sig av sina kunskaper.

På grund av dessa problem väljer vissa aktörer att utföra mycket forskning och utveckling i egen regi då det ger konkurrensfördelar. I de fall där forsk- ningen läggs som uppdragsforskning på universitet upprättas ibland sekre- tessavtal och resultaten publiceras inte.

I de fall där ett samarbete mellan forskning och produktionsanläggning sker brukar dock samarbetet och kommunikationen mellan parterna gå bra (Lovi- sa Björnsson, LTH). Förklaringen för detta kan åtminstone delvis ses i att det är mest forskningsintresserade aktörer, ofta med egen bakgrund från akademisk forskning, som söker kontakten till forskarvärlden. Ett problem vid forskningsprojekt på fullskaleanläggningar är konkurrensen med even- tuellt pågående drift som kan störas av försöken och där varje förlorade drifttimme kostar mycket pengar. För att minska problemet är det viktigt att ha tydliga avtal mellan parterna, och att driftorganisationen är medveten om inkomstbortfallet vid driftavbrott i samband med forskningsaktiviteten.

4.4

Innovativa lösningar på anläggningarna

Enligt enkäten har mer än en tredjedel (38 %) av anläggningarna använt någon innovativ teknik. De som svarat ”Ja” fick även specificera sitt svar. Vid närmare analys av dessa svar blir det dock klart att en del av sådana ”innovativa” lösningar inte kan anses som något nytt i branschen. Detta gäller t ex optimering av logistiken för gasflak, gasledningar eller anpass- ning till andra substrat. Räknas dessa svar bort så återstår ca en femtedel (20 %) av åtgärderna som använder sig av innovativ teknik. Sådan teknik avser exempelvis stirlingmotorer, flytande biogas, användning av CO2, ny teknik för att reducera metanslip och torrötning.

En fråga som också ställts är huruvida Klimpbidraget har bidragit till an- vändningen av innovativ teknik och en stor majoritet (78 %) av åtgärderna svarade att Klimpbidraget var viktigt för att våga satsa på nya tekniker.