Linköping

Linköping har sedan mitten på 1990-talet utvecklats till ett av Sveriges främsta biogas-centrum. Utvecklingen har drivits av eldsjälar hos kommu- nen och Tekniska Verken och har med tiden lett till ett antal dotterbolag och avknoppningar såsom Linköping Biogas AB, Svensk Biogas, SBI mm. Närheten mellan dessa aktörer som delvis även delar personal med varandra ger ett mycket nära samarbete. Med diverse Klimp-åtgärder har man försökt ta ett helhetsgrepp genom att arbeta på flera fronter samtidigt vilket har kal- lats för ”Biogas våg 2 i Linköping”. I detta samarbete var kommunens roll att genomföra informations- och folkbildningsåtgärder samt erbjuda stöd vid fordonsinköp. Svensk Biogas skulle öka gasproduktionen genom att bygga en tredje rötkammare. Även om detta inte genomfördes så ökades dock pro- duktionen ändå genom en rad driftoptimeringar.

En intressant aspekt i detta sammanhang är att man har erbjudit efterkonver- tering av fordon till biogasdrift vilket utfördes av Stadspartner AB som är

ett dotterbolag till Tekniska Verken. Detta gjordes i ett läge då man ansåg att marknaden erbjöd för få fordonstyper för gasdrift. Denna aktivitet har senare åter ställts in dels på grund av att Stadspartner fick en snävare inrikt- ning men också för att utbudet av gasfordon hade blivit bättre.

5.5 Boden

Vid Svedjan i Boden byggdes med hjälp av LIP-bidrag 2003 Sveriges nord- ligaste samrötningsanläggning där matavfall och kommunalt avloppslam behandlas. Klimp-bidrag beviljades därefter för en uppgraderingsanläggning med tillhörande gasledning, högtryckskomprimering, gaslager och tanksta- tion. Därefter har anläggningen byggt ut med en bussdepå med 12 platser. Uppgraderingsanläggningen invigdes 2006 och är dimensionerad för en kapacitet på 180 m3 _{rågas per h. Fordonsgasen säljs primärt till lokaltrafiken}

därefter prioriteras kommunala och privata fordon. Rötresten som produce- ras avvattnas i centrifuger och mellanlagras därefter i en slamsilo på anlägg- ningen innan den hämtas av Ragnsells. Ragnsells återför ca 65-75 % till åkermark och resten komposteras och säljs därefter som matjord. Biogasan- läggningen får inget betalt och står för transportkostnaden vilket de är nöjda med idag.

Tekniskt sett så har utmaningen i systemet varit att matcha efterfrågan på fordonsgas. Idag överstiger efterfrågan på biogas produktionen vilket har lett till försörjningsproblem även då anläggningen är i drift. Idag görs sats- ningar för att säkerhetsställa försörjningen genom utbyggnad av biogaspro- duktionen samt en LNG-backup på 70 m3_{. Uppgraderingen byggs även in}

och isolerats eftersom det kalla klimatet tidigare har lett till bekymmer med frysningar.

Organisatoriskt så ligger hela verksamheten förutom rötrestbehandling inom Bodens tekniska förvaltning. De har ett mycket nära samarbete och speciellt mellan lokaltrafiken och reningsverket. Detta sker genom arbetsgrupper som regelbundet träffas och diskuterar de problem och lösningar som uppkom- mer. Det är för mindre kommuner vanligt att stora delar av biogassystemet ligger under den tekniska förvaltningen och i Boden upplever man att det underlättar samverkan mellan de olika aktörerna. Samarbetet med Ragnsells har också fungerat bra och verksamheten regleras genom längre avtal mellan aktörerna.

5.6 Sammanfattning

Gemensamt för alla biogassystem är att de består av ett flertal delsystem (substrat, rötning, biogödsel, gasuppgradering, distribution, tankning) som ägs av flera olika aktörer. Verksamheterna i de olika delsystemen är för

olika för att passa in i en enda aktörs verksamhetsområde. Det leder till stora krav gällande samordningen mellan parterna vilket oftast tillgodoses med inrättande av permanenta arbetsgrupper eller regelbundna möten på olika nivåer. De undersökta systemens aktörer verkar ha lyckats bra med kommu- nikationen och har ett bra arbetsklimat både internt och mellan företagen vilket är en förutsättning för att samarbetet ska leda till framgångsrika pro- jekt.

Även kommunikation, utbildning och marknadsföring gentemot slutkunden har visat sig vara avgörande ur ett helhetsperspektiv. Många av Klimp- programmen inkluderar åtgärder för folkbildning och information vars di- rekta effekt är svår att kvantifiera men som är minst lika viktiga som övriga länkar i kedjan. På samma sätt har kommunernas åtgärder för stöd av gas- fordon bidragit till att biogasmarknaden kunnat ta fart.

På en mer teknisk nivå finns det några områden som förtjänar speciell upp- märksamhet. Dels så krävs en väloptimerad styrning för att få ett bra sam- spel mellan anläggningsdelarna. Trots att det inte behövs någon speciell eller ny teknik för detta – styrningsproblem förekommer i alla möjliga andra sammanhang – så har denna uppgift ändå visat sig vara utmanande och krä- va stor förståelse för anläggningens helhet. Styrningen avser i detta sam- manhang framförallt kompressorer och liknande för överflyttning av gasen mellan anläggningsdelarna och för komprimering av gasen.

Ett annat område som hänger tätt ihop med styrningsproblematiken gäller behovet av tillräcklig buffertkapacitet mellan anläggningsdelarna. Flera anläggningar har behövt kompletteras med en eller annan sorts buffert för att erhålla en stabil drift där alla länkar kan utnyttjas på ett optimalt sätt. Det kan handla om gasklockor på rågassidan, gaslager på mellantrycksnivå mel- lan gasuppgradering och tankstation och även gasflak som en viktig buffert i distributionssystemet. Även LNG-backup bör nämnas i detta sammanhang. För att få ett bra samspel mellan anläggningsdelarna har även rördimensio- ner visat sig ha stor betydelse. Större ledningar minskar inte bara tryckfallet utan ger också en mer stabil styrning av kompressorerna vilket gör att man har gått över till större rördimensioner vid nya anläggningar.

Slutligen är distributionen med flak en viktig länk i biogaskedjan vars opti- mering har fått stor uppmärksamhet hos aktörerna.

6

Hinder, drivkrafter och dyna-