5. Analys
5.4 Kopplingskravets konkretisering
I och med det som framkommit i ovanstående stycke torde konsekvensen bli att färre komplexa mål når fram till domstolen. Det har lämnats utrymme för rättstillämparen att tydliggöra hur kopplingskravet ska tillämpas och bevis skall värderas, men det utrymmet har inte fyllts. Så som stadgats i uppsatsens tidigare avsnitt är det fördelaktigt om Högsta domstolen uttalar sig i frågor om beviskravets tillämpning för att bringa bättre klarhet i de frågor som finns kring kopplingskravet.136 Eftersom sådan vägledning inte finns riskerar mål i underinstanserna där tvivel rörande egendomens koppling till brottslig verksamhet att variera i sina utgångar. Eller att underinstanserna på grund av tveksamheter och oklarheter friar den tilltalade. Något som ligger i linje med principen in dubio pro reo, att oklarheter skall vara till
135Se avsnitt 3.2.1. 136 Se avsnitt 3.2.2.
den tilltalades fördel och som är en viktig del i att upprätthålla förutsägbarheten. Följaktligen kan utebliven vägledning av Högsta domstolen eller förarbetsuttalanden vara en annan anledning till osäkerheten kring kopplingskravet och att rekvisitets svårtillämplighet i praktiken.
Sammanfattningsvis, utifrån vad som framkommit med önskad vägledning av Högsta domstolen måste det ändå påpekas att det naturligtvis inte kan krävas att en sådan vägledning är uttömmande. Det är förståeligt och inte minst rimligt att domstolen eller motivuttalanden inte kan tydliggöra allt. Men för beviskravets bästa möjliga tillämpning i praktiken torde någon form av tydlighet ges av lagstiftaren eller Högsta domstolen i frågor om hur stark bevisning som krävs för att bevisa kopplingen mellan egendom och huruvida den härrör från brottslig verksamhet.137
Som bekant har det i vissa delar framförts att ambitionen hos lagstiftaren inte ligger helt i linje med lagrådet och rättstillämparens syn. Rättstillämparen har det högt ställda beviskravet att rätta sig efter vilket lagrådet även påpekade när begreppet brottslig verksamhet skulle införas. Det går nästan omöjligen att diskutera införandet av begreppet brottslig verksamhet utan att åtminstone fundera över olika rättssäkerhetsaspekter. Otydlighet genom kopplingskravets gränser och breda bevisteman påverkar den tilltalades möjlighet att förutse tillämpningen av en rättsregel. Rättssäkerheten har som ett visst syfte att upprätthålla en balans mellan parterna i en process där en del i balansen är just denna form av precision, att i någon mån kunna på förhand förstå vad konsekvensen av sitt handlande blir. Följaktligen så påverkas rättsäkerheten i en negativ riktning på grund av svårigheten att förstå kopplingskravets gränser. Risk för bedömningar som inte är konsekventa minskar förutsägbarheten.
Gällande rättssäkerheten och situationer när avsteg från den sker så kan det dock leda till en ökad brottsbekämpning. Balansen mellan de två värdena upprätthålls framförallt av domstolen och hur den förhåller sig till bestämmelserna om hur bevis skall värderas och hur bevisföringen skall ske. 138 Det är således lämnat åt rättstillämparen att avgöra
kopplingskravets gränser. Av de rättsfall som finns beskrivna i uppsatsens tidigare avsnitt så tillämpas både begreppet brott och brottslig verksamhet när det skall bedömas huruvida egendomen härrör därifrån. I målen från Högsta domstolen rörde det sig om individualiserade förbrott i form av bedrägerier. I dessa mål uppnås kopplingskravet genom det fullbordade bedrägeribrottet. Bedömningen kring rekvisitets tillämplighet diskuterades därför i väldigt liten utsträckning eftersom det fanns en konkret koppling mellan förbrottet och egendomen i fråga.
Av motivuttalandena rörande kopplingskravet framgår det att det åtminstone krävs bevisning om konkreta situationer som tyder på att egendomen härrör från brottslig verksamhet. Det är således premissen när hovrätten gör sin bedömning i målen som diskuterats.139 Mot bakgrund av vad som framkommit av avsnitt 4.5.1 och hur hovrätten bedömde kopplingen mellan
137 Se avsnitt 3.2.2. 138 Se avsnitt 3.1. 139 Se avsnitt 4.4.
egendom och brottslig verksamhet så är det svårt att uppnå kopplingskravet utan någon form av individualisering. Det räcker inte att det framstår som mer rimligt att medel som omsatts eller hittats kommer från något brott eller härrör från brottslig verksamhet. I hovrätten över Skåne och Blekinge i mål nr B 803-20 är domstolen tydlig med att bevisningen måste visa någon koppling till förbrottet, ett konstaterande om att det som skett är karakteristiskt för penningtvätt är inte nog. Förhållandet mellan pengarnas härrörande från bedrägerierna behövde visas ytterligare för att kopplingskravet skulle anses som uppfyllt.
Det är väldigt viktigt att framhålla är att antalet rättsfall som undersökts inte kan ge en statistisk bild över hur bedömningarna i domstolarna går till. Men utav vad som framkommit av materialet så pekar både förarbetsuttalanden och rättsfallen åt den riktningen att det i vissa delar av lagstiftningen finns otydligheter, framförallt gällande kopplingskravets gränser. Utifrån rättssäkerheten och förutsägbarheten så är osäkerheten kring gränserna inte gynnsamt och ställer krav på rättstillämparen att upprätthålla dessa värden. Vad gäller de mål som finns genomgångna i förevarande uppsats så upprätthålls det höga beviskravet i processen genom domstolarnas bedömningar. Den slutsatsen utgår ifrån diskussionerna om kopplingskravet och dess gränser. Att upprätthålla ett högt krav på bevisning när egendomens ursprung måste ske när lagstiftaren har lämnat gränserna för tillämpningsområdet väldigt öppna. Att endast inneha en stor mängd kontanter och samtidigt begått någon annan form av brottslighet kan således inte vara nog för att fällas för penningtvättsbrott.
För att återkoppla till lagstiftarens argument om inte att för stora skillnader i praktiken skulle ske när begreppet brottslig verksamhet lades till i penningtvättsbrottslagen så kan det nog påstås att så är fallet, men inte i den bemärkelsen som lagstiftaren hade i åtanke. Lagstiftaren hade som ambition vid införandet av penningtvättsbrottslagen en förenklad tillämpning jämfört med det tidigare brottet penninghäleri.140 Många av de mål som bedöms i domstolarna rör individualiserade förbrott vilket gör lagrådets fråga huruvida begreppet skulle få en självständig betydelse jämte begreppet brott förhållandevis relevant.141 Har då begreppet tillfört någonting i sak och fått en egen betydelse? Genom ett breddat bevistema med underlättad bevisföring så har begreppet mot den bakgrunden tillfört större möjligheter att få fler fall prövade i domstol. Det i sig är ingen garanti för fler fällande domar. Lagrådets farhåga har därför till viss del besannats, begreppet har åtminstone inte enligt de rättsfall som analyserats, fått en sådan självständig betydelse som nog var tänkt. Brottslig verksamhet förutsätter att brott har begåtts på ett eller annat sätt, det i samband med att det inte finns någon tydlighet om kopplingskravets gränser eller någon form av konkretisering av begreppet verkar påverka tillämpningen.142
5.5 Aktualiseras kravet på rättssäkerhet samt vissa straff- och processrättsliga