4. Tillämpningen i praxis
4.5 Mål från underinstanserna
4.5.1 Mål där det varit fråga om egendom som härrör från brottslig verksamhet eller fråga om näringspenningtvätt enligt 7 § penningtvättsbrottslagen
Utifrån vad som anförts under avsnitt 2.4.2 i förevarande uppsats om begreppet ”brottslig verksamhet” fordras en genomgång av mål från underinstanserna där det varit aktuellt för
113 Svensson, Ola. ”Den principstyrda rätten 2. Teorins betydelse för svensk kontraktsrätt”, Ny Juridik, 1:17 s.
79-109 på s. 82.
114 Svensson, Ola. ”Den principstyrda rätten 1. En presentation av Ronald Dworkins rättsteori”, Ny Juridik, 4:16
s. 19-48 på s. 25 f.
115 se bl.a. NJA 1994 s. 480, st. 8.
116 Svensson, Ola. ”Den principstyrda rätten 2. Teorins betydelse för svensk kontraktsrätt”, Ny Juridik, 1:17 s.
bedömning. Anledningen till detta är att de mål från Högsta domstolen som behandlats i uppsatsen rör bedrägerier som förbrott vilket leder till att begreppet brottslig verksamhet och kopplingskravet mellan egendomen och den påstådda brottsliga verksamheten inte diskuteras. I detta avsnitt analyseras till viss del även vad domstolen anfört vid bedömningen av näringspenningtvätt som stadgas i 7 § penningtvättsbrottslagen.
I Svea hovrätt åtalades MM för både grovt penningtvättsbrott och försök till grovt penningtvättsbrott, alternativt näringspenningtvätt som skulle anses som grovt brott samt försök till näringspenningtvätt, även det grovt brott. Det hade bland annat rört sig om betalning för fastigheter i kontanta medel. Åklagarens bevisning var bland annat kontoutdrag som skulle visa på penningtvättsåtgärder samt att MM köpt fastigheter och betalningen skedde med kontanter.117 Domstolen vände sig till motiven till penningtvättsbrottslagen gällande både 3 § och 7 § penningtvättsbrottslagen. Kopplingskravet gällande egendomen i fråga och brottslig verksamhet framhöll hovrätten är samma som i brottmål i övrigt. Vid bedömningen om MM hade agerat med ett klandervärt risktagande i enlighet med 7 § så framhöll domstolen att inte heller här var det fråga om ett sänkt beviskrav gällande varken förbrott eller oaktsamheten. Den bevisningen som lagts fram tydde på att MM inte lämnat korrekta uppgifter men utredningen som krävs för ett styrkande att pengarna härrörde från brottslig verksamhet var inte nog. Detsamma gällde åtgärderna där MM eller annan tagit ut pengar från ett bankkonto och därefter omsatte dem. Det kunde inte bedömas att dessa åtgärder var ett otillåtet risktagande i sådan bemärkelse som omfattas av 7 § penningtvättsbrottslagen.118
Näringspenningtvätt enligt 7 § penningtvättsbrottslagen och den enskildes ansvar var även någonting som var föremål för bedömning i mål B 242-18 där Hovrätten för Övre Norrland fastställde Skellefteå tingsrätts dom.119 Den tilltalade hade vanemässigt deltagit i transaktioner och fört över pengar till annans konto. Förklaringen som den tilltalade lämnat, att beloppen som hade förts över var lån, menade domstolen inte varit sådant klandervärt risktagande som avses i 7 §. Även fast det är ovanligt att lån går till på det sättet. I tingsrättens bedömning framfördes stark kritik mot förutsägbarheten i den aktuella bestämmelsen och domstolen fann det svårt att konstatera hur gränsen för den tilltalades ansvar skulle avgöras. Frågor som önskas förtydligande i var vad som kan anses som klandervärt risktagande samt varför bestraffning kan ske även om transaktioner varit lagliga.120
Vidare i ett mål från Svea hovrätt ogillades åtalet för grovt penningtvätt mot den tilltalade KJ. Han hade förvarat 4,5 miljoner kronor i kontanter och guldtackor i sin bostad tillsammans med en mängd narkotika. Den tilltalade menade att detta rörde sig om eget sparkapital. Av den utredning som åklagaren presenterade saknade KJ taxerad inkomst. Enligt både tingsrätt och hovrätt förehöll det sig som orimligt att KJ sparat ihop den summa pengar och guldtackor genom försäljning av konfekt och antika föremål samtidigt som han hade befattning med en
117Mål nr B 1247-17, Svea hovrätt, s. 2-5. 118 Mål nr B 1247-17, Svea hovrätt, s. 7, 9.
119 Mål nr B 242-18, Hovrätten för Övre Norrland, s. 2. 120 Mål nr B 851-17, Skellefteå tingsrätt, s. 4 f.
stor mängd narkotika. Kopplingen mellan egendomen i fråga och brottslig verksamhet var dock inte bevisad. Det räcker inte med att dömas för narkotikabrott och samtidigt förvara kontanta medel, det faktumet i sig bevisar inte att pengarna kommer från brottslig verksamhet.121
I hovrätten över Skåne och Blekinge i mål nr. B 803-20 var det fråga om den tilltalade CI kunde dömas i enlighet med 3 eller 4 §§ penningtvättsbrottslagen. CI hade mottagit överföringar från PI som åklagaren påstådde kom från bedrägerier. Bevisningen avseende förbrotten var inte tillräckliga. Transaktioner hade visserligen skett så som redogjorts för i åklagarens gärningsbeskrivningar. Så som transaktionerna gått till är karakteristiska för penningtvätt. Dock saknades kopplingar till de anförda förbrotten som skulle ha varit bedrägerier. Hur vilseledandet hade gått till var inte fastställt men liknade andra mål där tillvägagångssättet varit av samma slag. Att grunda sin bedömning på annat än det som framlagts vid huvudförhandlingen var inget som godtogs av hovrätten. Kopplingen mellan pengarna och det påståendet att medlen härrörde från brott eller brottslig verksamhet var inte nog, därför ogillades åtalet.122
4.5.2 Några sammanfattande anmärkningar avseende domarna från underinstanserna I de genomgångna målen från underinstanserna har åklagarens bevisning inte varit tillräcklig för att uppnå kopplingskravet mellan egendomen och hur den härrör från någon form av brottslig verksamhet. De tilltalade saknade i någon mån beaktansvärda inkomster men bevisningen som lades fram kunde inte styrka att egendomen härrörde från brottslig verksamhet trots att det fanns mycket som tydde på att den kom från sådan verksamhet. Genom att undersöka domstolarnas bedömning går det finna att det upprätthålls ett högt beviskrav avseende kopplingen mellan egendomen och den påstådda brottsliga verksamheten. Något som framkommer som problematiskt är just dessa fall med icke konkretiserade förbrott. Fallen som tingsrätt och hovrätten bedömt är troligen sådana som lagstiftaren hade i åtanke att komma till rätt med vid införandet av penningtvättsbrottslagen. Men bland annat åklagare har uttryckt det som ovisst att veta huruvida bevisningen är tillräcklig för en fällande dom i domstol när någon hanterat mängder med kontanter och har ett kriminellt leverne utan legala inkomster. Vad som framhålls är att lagstiftningen är svårtillämpad när det kommer till de omständigheterna i praktiken.123
Mot bakgrund av bedömningen i målen från underinstanserna kan det utifrån värden som rättssäkerhet, förutsägbarhet och legalitet finnas stora fördelar med att rättstillämpningen sker med kontinuitet.124
121 Mål nr B 7248-15, Svea hovrätt, s. 13 f, se även RH 2017:29, Hovrätten över Skåne och Blekinge, där åtalet
för penningtvättsbrott ogillades då åklagaren inte hade kunnat bevisa vilken typ av brottslighet som pengarna härrörde ifrån, preciseringen av tydliga omständigheter saknades för att brottslig verksamhet skulle anses som styrkt.
122 Mål nr B 803-20, hovrätten över Skåne och Blekinge, s. 2-3. 123 BRÅ, Rapport 2019:17, s. 85.
124 Martinsson, Dennis & Anderberg, Andreas., ”Hårdare tag i valårets tecken. Ett kritiskt inlägg om den senaste