Ca 1 km sydväst om Ströbohög finns Kramstas gravfält, som ligger 100 m ifrån "Kramsta gamla bytomt". Med anledning av att E-18 skulle byggas utfördes sommaren 1993 arkeologiska
undersökningar av UV-Uppsala i Köping. De tre största gravfälten som då grävdes ut ligger strax utanför Köping och heter Skoftesta, Ullvi och Kramsta varav den sistnämnda är föremål för djupare undersökning i detta arbete (Wilson 1997). Detta gravfält valdes ut pga. den höga andelen kvinnor i gravarna.
Centralt bland de undersökta gravfälten under 1993 ligger Skoftesta skans, en stor fornborg, och i närheten av Kramsta finns Ströbohög vilket gör dessa gravfält högst intressanta. Ströbohögsområdets gravfält har till viss del använts samtidigt som Kramsta som tycks ha används under 700-talet främst. Detta kan tyda på att Kramsta var en egen gårdsenhet, eller att gravfälten avlöste varandra kronologiskt. Ströbohög tycks dock ha brukats både innan och efter Kramstas användingsperiod. Namnet Kramsta bär uråldrig prägel. Det finns ej upptaget i jordeboken vilket kan bero på att det låg under Strö kungsgård och var ”sålunda befriad från allmänna utskylder” (Österberg 1934). Kramsta var ett 27x30 meter stort område bevuxet med blandskog. Efter avtorvningen, som skedde både maskinellt och för hand påträffades
sammanlagt 17 gravar varav tio stensättningar, sex högar och en omarkerad grav. Alla gravar visade sig vara brandgravar med ett benlager, en brandgrop och ett brandlager varav alla innehöll fynd (Bolin 1997:11-12).
6.1. Tidigare forskning
Den tidigare forskningen utgörs av arbetet som beskrevs ovan. Till denna analys har ingen ytterligare osteologisk analys utförts utan alla resultat från Kramsta kommer ifrån den tidigare analysen som publicerades 1997 (Wilson 1997).
6.2. Analys och resultat
Den osteologiska analysen av Kramstas benmaterial gjordes 1994 av Barbro Hårding via SHM, och det är utifrån hennes rapport Kramstas analys utgår ifrån. Av benen kunde 18,78 %
bestämmas. I denna del saknas förbränningsgraden då man inte har dokumenterat denna utöver att benen tycks vara välbrända.
6.2.1. Människor
Två av Kramstas gravar innehöll två individer. A7 kan ha innehållit en man och en kvinna, A 14 kan ha innehållit två kvinnor där en var äldre och en yngre. I A14 från det västra brandlagret där en möjlig kvinna som var 50-79 år blev Figur 21: Anläggningsplan över Kramsta (Bolin 1997)
50
gravlagd, fanns det en hund men även tarsben från en tupp, i det östra brandlagret av
anläggningen saknas det djur men åldersbedömningen visar på en något yngre individ (35-64 år). Könsbedömningen har skett genom osteologisk analys samt utifrån föremålen. Sex gravar kunde könsbedömas genom osteologiska observationer. Där A4, A6, A9 samt A11 bestämdes till kvinnor och A7 kunde bestämmas till en man och en kvinna, och A 14 till två troliga kvinnor. Fynd indikerar även att A1, A3, A4, A10 och A12 innehåller gravlagda kvinnor. Alltså var det tolv kvinnor, utifrån fynd och osteologi, gravlagda av nitton individer och två troliga män. Av alla individer blev 10 av dem bedömda som maturus (+1 senilis), vilket alltså tyder på att majoriten var äldre kvinnor. Inga barn fanns på gravfältet, och det tycks ha använts under en kortare tid (Bolin 1997:28-30).
6.2.2.
Djur
Tabell 20: Artfördelning vid Kramsta, enligt antal fragment och MNI
MÄNNISKA HUND FÅR/GET HÄST SVIN HÖNS NÖT Totalsumma
1 1 1 1 1 1 5 2 1 1 1 3 3 1 1 1 1 4 4 1 2 3 5 1 1 1 3 6 1 1 2 7 2 1 1 4 8 1 1 2 9 1 1 2 10 1 1 1 1 1 5 11 1 1 1 1 4 12 1 1 13 1 1 2 14 2 1 1 4 15 1 1 1 1 4 16 1 1 19 1 1 1 3 Totalsumma 19 15 5 5 3 3 2 52
Både kvinnor och män fick med sig djur. Djuren bestod av hund, häst, nöt, svin, får/get, höns varav alla var vuxna/äldre djur. 13 av de 17 anläggningarna hade hundar i sig. A4 fick med sig två hundar (kvinna). Alltså fördelat på 19 individer fanns det 14 hundar. Hundarna var alla stora eller mellanstora förutom en hund som inte var mycket större än en katt. Denna fanns i A6 tillsammans med en kvinna?. De stora hundarna fanns hos två troliga kvinnor och en med obestämt kön. I övrigt var artsammansättningen fördelad med att två gravar hade en avsaknad av djur, där det bara fanns ett djur var det antingen hund eller får/get. De flesta hade dock en hund plus ett eller flera djur. Fem hade häst, fem hade får/get, tre hade svin, tre hade höns (varav två tuppar) och två fick med sig nötkreatur. Alltså var fördelningen, utöver hundarna någorlunda jämn och då de främst verkar ha varit äldre kvinnor på detta gravfält ser man ingen skillnad i artsammansättning beroende på kön eller ålder (se appendix). Nämnvärt är dock att häst ofta tolkats som ett manligt djur, men att de vid Kramsta förekommer hos kvinnor. Medan får/get finns hos männen som annars oftare representeras hos kvinnor. Gällande nöt så var även dessa brända här vilket inte har varit fallet i de övriga gravfälten då de enbart representerats av obrända tandfragment. Istället visar sig obrända tandfragment av får/get i A10. Får/get som är
51
den näst vanligaste gruppen (tillsammans med häst) är något som är vanligt förekommande, men visas här i en något större skala procentuellt jämfört med liknande gravfält.
6.3. Gravgods
Alla gravar, förutom A19, var runda, markerade med glest eller packad sten, små högar eller flacka. Två innehöll tydliga brandlager, annars liknande eller samma mönster hos alla (Bolin 1994:17) Enbart A16 hade rengjorda ben, och alla utom A19 hade keramik. Detta stämmer bra på övriga Mälardalen och tidsmässigt gällande utförande och material (Bolin 1994:18). Nio gravar innehöll kammar och följer Petrés kamtypologi enligt 600- 700-tal. Pärlorna var daterade till främst 700-tal varav alla hade olika färg form och ornering. I A7 fanns textil gjort av ull. I A8 fanns en nål som kan vara en
dräktnål vilket ses som könsindikerande för kvinnor (Bolin 1994:21). C-14 visade att samtliga gravar var vendel- och tidig vikingatid (Bolin 1994:24). Anläggningsplanen över gravfältet (fig.23+24) visar att samtliga gravar är koncentrerade. Samtliga gravar visar även på liknande gravskick och innehåll vilket gör att man inte kan utröna någon mer information genom att se på vem som ligger var. Figur 24 visar könsfördelningen på gravfältet, där man tydligt ser majoriteten av kvinnor. Den ena
mannen befinner sig centralt i gravfältet mellan två kvinnor, den andra tillsammans med en kvinna högst upp på gravfältet.
Kramsta är ett mindre gravfält som tycks ha använts en kortare tid än de andra studerade gravfälten. Med tanke på närheten till Ströbohög som brukades under samma tid görs Kramsta till en spännande plats. Kramsta brukades främst under ca 600-700-talen medan Ströbohög brukades både innan och efter detta. Det är troligt att människorna vid Ströbohög och människorna vid Kramsta hade någon form av koppling till varandra. Om de tillhörde samma grupp är svårt att veta. Det finns likheter gällande utförande och material mellan Ströbohög och Kramsta, där dock det feminina dragen lyser starkare vid Kramsta. Ströbohög som storhög reflekterar ett manligt uttryck. I tabell 21 visas en sammanställning av gravskick, gravgods samt köns-och åldersfördelningen.
52
Tabell 21: Sammanfattande tabell över gravarna vid Kramsta (utifrån Wilson 1997).
Grav Gravskick Djurarter Ålder Ost.kön Ark.kön Föremål
1 Hög, på anlagd
terrass (A18)
Hund, häst, svin, nöt
adultus K keramikskärvor, nitar, spikar, pärlor,
spänne, kamfragment
2 Flack
stensättning
Hund, häst adultus K Keramikskärvor; centralt i brandlager,
botten till kärl, som innehöll brända ben och en pärla. Runt även pärlor, kamfragment, spikar, nitar och bronskedja 3 Rund högliknande stensättning Hund, häst, svin
maturus K 3 keramikkärl, 2 i söder och 1 i norr, en
av de i söder innehöll ben och järnkniv. Invid kärlet, skärvor, ben, järnkniv, pärlor, bronskedja. Även kamfragment, järn och keramik.
4 Stensättning 2 hundar
(mellanstor+st or)
maturus K? K Två kärl, 1 i söder och 1 i norr, båda ben,
runt kärlen fanns kniv, pärlor, bronshänge, ben och keramikskärvor.
6 Stensättning Hund (Liten) maturus K? K Kärlskärvor, kam, pärlor, brons och järn,
nitar.
7 Högliknande
stensättning. Två separata brandlager, ett i norr och ett i söder
Får/get (N), Hund (S)
adultus M? (N)
+ K? (S)
Södra, skärvor, ben, nitar och spik. Norra, ett uppochner vänt kärl med ben, textilfragment, järnnit,
8 Stensättning Får/get adult K Keramikkärl med brända ben, även ben
runt och järnnit
9 Liten rund hög adultus K? K Keramikskärvor, bronspincett
10 Stensättning Hund, får/get,
höns, nöt
maturus K Kärl centralt, omgiven av skärvsten, N.V,
kärl omgivet av skärvsten, innehåller keramikskärvor, ben, glaspärlor, en bronspärla, järnkniv, bronsspänne, ringar, bronsbleck, järnnitar, järnhakor, 1 brodd.
11 Två brandlager
störda av aktivitet, ett i söder och ett i norr som gränsar till varandra (kan ha varit ett stort)
Hund, häst, får/get
maturus K K Norr, keramikkärls botten, med ben. Båda
lager keramik och ben.
12 Stensättning maturus K keramik, bronskedja, pärlor och järn
13 Stensättning Hund maturus M Järnsölja, en pärla, kärl
14 Skadad hög, tidigare söndergrävd sedan täckt, två brandlager, ett i väst och ett i öst. Hund (stor), höns (V) Maturus (Ö) + senilis (V)
K? K? I öst, ett keramikkärl, skärvor och ben,
intill kärl oval spännbuckla av brons. I väst, 2 kärl, en mindre tom kruka, andra täcktes av sten, med keramikskärvor, ben och järnföremål runtom. Omedelbart utanför A14s östra del, fyrkantig järnplatta med hål i hörnen.
53
7. Tuna i Badelunda
Från Tuna har analysen främst utgått ifrån Elisabeth Iregrens analys. Tre gravar studerades närmare osteologiskt. Dessa är; A2, som valdes ut efter det rika fyndmaterialet bestående av ryttar-och hästutrustning; A66A som valdes ut då denna skulle innehålla ett barn och en vuxen individ, samt A85 som skulle vara en dubbelbegravning av en man och en möjlig kvinna (enligt fynd). Även benens förbränningsgrad var av intresse. Iregren noterade enbart färgen på benen, där A2 hade ”mörkt gråbruna” ben, A66A hade ”vitgråa” ben och A85 hade ”mörkt gråa” ben. För att försöka sätta graderna på detta material jämfördes Iregrens noteringar med Holck (1986) och Steiners (et al. 1995) kriterier. Det är svårt att göra detta när man enbart utgår ifrån en notering av en färg. Det man dock kunde se är att även här har man uppnått höga temperaturer och enbart ett fåtal av benen har låga värden. Benen var allmänt smutsiga och sotiga vilket troligen har påverkat Iregrens bedömning. Enligt förbränningsgraden (tab.22) av de studerade gravarna visas även här välbrända ben utöver en obränd tand av svin samt ett kraniefragment av fisk båda från 66A (som ej noterats av Iregren). Förbränningsgrad 5 visar även att många av benen inte var fullständigt förbrända vilket även troligen syns i materialet som Iregren
studerade.
Tabell 22: Förbränningsgrad vid Tuna, enligt Steiner et. al, utifrån viktfördelning
Förbränningsgrad 0 5 5+6 6 Totalsumma 2 6,4 100 12 118,4 85 19,9 1115,9 370,6 1506,4 66A 2,6 4,8 361,3 368,7 Totalsumma 2,6 31,1 1215,9 743,9 1993,5
7.1.1.
Människor
Vid Tuna kan möjligen elva gravar tolkas som kvinnliga enligt föremålen, där endast två fall även kan bestämmas osteologiskt. Sex gravar kan enligt föremålen tolkas som mansgravar där inget av dem har kunnat bestämmas osteologiskt. 15 gravar verkar vara mansgravar om man beaktar osteologiska observationer och arkeologiska fynd. I grav 85 finns det könsindikerande fragment av supraorbitalis som tyder på en man, dock finns det även ett spänne som är typiskt i
kvinnogravar (Nordahl 1994:83). Iregren har tidigare tolkat denna som att graven innehåller två individer pga. benmängden, men även pga. två kraniefragment som ska vara från samma sida och bevisa två individer. Vid analysen framkom det dock att dessa var olika och det går inte att bevisa genom det osteologiska materialet att det är två vuxna individer. Dock hittades
kraniefragment från en individ yngre än den noterade äldre individen i denna grav som inte tidigare
dokumenterats. Alltså tycks det fortfarande vara en dubbelbegravning, men innehållande en ung individ och inte baserat på de kriterier som Iregren redovisat. Även grav 66A var en
dubbelbegravning och innehöll ett barn i 4-11 års ålder samt en individ bedömd som maturus. Åldersfördelningen på gravfältet tycks vara jämn men med en majoritet på individer i 35-64 års ålder, samt individer som enbart kunnat bestämmas som vuxna. Vid Tuna syns dock även de yngre individerna som inte har setts på Köpings gravfält (se appendix). Detta tillsammans med
54
den synliga kvinnligheten är viktigt då barnen i Köpingsområdet inte tycks vara enbart kopplade till kvinnorna.
7.1.2.
Djur
Tabell 23: Artfördelning vid Tuna enligt Iregren (1994)
Anläggning MÄNNISKA HUND HÄST HÄST ? FÅR/GET FÅGEL GÅS KATT NÖT SVIN FISK Summa
2 1 1 1 3 3 1 1 1 1 4 4 1 1 1 1 4 5 1 1 6 1 1 7 1 1 2 8 1 1 9 1 1 11 1 1 1 3 14 1 1 2 15 1 1 1 3 16 1 1 1 3 18 1 1 2 20 1 1 24 1 1 26 2 3 1 1 2 1 1 11 28 1 1 29 1 1 31 1 1 32 1 1 1 3 33 1 1 2 34 1 1 35 1 1 36 1 1 2 37 1 1 1 3 39 1 1 2 41 1 1 42 43 1 1 44 1 1 45 1 2 1 4 48 1 1 49 1 1 53 1 1 54 1 1 2 55 1 1 2 57 1 1 59 1 1 1 1 4 60 1 1 61 1 1 1 3 62 1 1 63 1 1 64 1 1 65 1 1 2 67 1 1 74 1 1 2 78 1 1 79 1 1
55 Forts.
De vanligast förekommande djurarterna är häst och hund. Hund förekommer i 24 (2 osäkra) av de 53 brandgravarna (42%), i skelettgravarna saknas den. Hunden hade en tydlig majoritet, men sett till Köpings gravfält finns det färre hundar vid Tuna. Tuna brukades dock under en längre period än Köpings gravfält, och som tidigare nämnts är fler djur arter vanliga i de yngre perioderna. Hundarna är den vanligaste arten både ensam och tillsammans med andra arter. I två gravar (26+45) fanns det två hundar, annars har det varit en av varje art. Grav 26 var även uppdelad i fler anläggningar, därför ser man i tabellen att det är tre hundar (tab.23). Det fanns fyra hundar som var större än en recent schäfer, övriga var ungefär lika stora som en schäfer eller något mindre, endast en liten hund påträffades vilket var i papillonstorlek. De vanligast bevarade benen från hund är handlov och vristben, vilket är de som varit mest användbara vid bestämningen.
Häst är det näst vanligaste djuret i gravarna (20%), tre av de 14 (fyra osäkra) hästarna var unga hästar. I fem av dessa fanns det även hästutrustning. De hästar som nyttjades i Tuna, och som ibland fick följa med på likbålet liknade troligen dagens mindre ridhästar med en ungefärlig mankhöjd på 160 cm. Detta har beräknats genom mätningar på betsel. Brandgravarna är övervägande mycket enkelt och sparsamt utrustade både gällande föremål och ben (Iregren 1994). Det är främst grav 2 som har en ansenlig mängd föremål som även är speciella med vapen och ryttar- och hästmunderingen, denna innehåller dock inte mycket ben. I övrigt är det grav 33, 37 och 67 som har ett rikt och varierat innehåll av föremål.
Får/get förekommer relativt sällan (13%), och två av dessa handlar om obrända tandfragment, de flesta från vuxna djur. Svinet finns i fem av gravarna varav en grav (66A) har både obrända och brända ben av svin, nära hälften är ungdjur. Nötkreatur finns i fyra gravar, där alla är obrända och enbart består av tandfragment. Katten finns i tre gravar, varav två innehåller gravlagda vuxna. Även gäss har noterats i en grav och tamhöns i en annan varav båda var helt brända (Iregren 1994:205-208).
Anläggning MÄNNISKA HUND HÄST HÄST ? FÅR/GET FÅGEL GÅS KATT NÖT SVIN FISK Summa
81 1 1 2 85 2 1 1 4 1 NO 1 1 2 1 SV 1 1 2 12A 1 1 19A 1 1 1 1 4 23A 1 1 26C 1 1 2 40B 1 1 40C 1 1 46A 1 1 2 47A 1 1 47B 1 1 66A 2 1 1 4 66B 1 1 1 1 4 Totalsumma 59 27 10 4 9 1 2 3 4 5 1 125
56
7.1.3.
Gravgods
I figur 26 presenteras fördelningen av individerna på Tunas gravfält. Kvinnorna tycks vara något centrerade medan männen nästintill ramar in gravfältet. Intressant är även att de män med
kvinnliga föremål befinner sig i utkanterna. De yngre
individerna tycks vara utspridda. I tabell 24 visas de gravar som har tolkats som kvinnliga, utifrån arkeologin och osteologin enligt Iregren samt Nylén och Schönbeck (1994). Även de gravar som både har manliga och
kvinnliga företräden. Sett till de representerade
djurarterna syns främst hunden, samt får/get som ensamdjur i två gravar. Det är enbart två yngre individer som visar på något kvinnligt, vilket syns i föremålen genom spännen och pärlor. I de gravar (11&18) där individen blivit bedömd som en man osteologisk men har kvinnliga föremål finns det i båda hund, i grav 11 finns även en häst. Föremålen som setts som kvinnliga är dock främst pärlor, som även förekommer i mansgravar. Den grav som är rikast är grav 37 som ej bedömts osteologiskt men som tolkats som en kvinna utifrån föremålen. Gravgodset består av bland annat mynt,beslag, kedja, amulett, låsskylt, ten, bryne, hängbryne, brodd, flinta, silverring, pärlor och nålhus.
Figur 24: Anläggningsplan (Schönbeck 1994), samt tillägg. Röd triangel=kvinnor. Blå kvadrat=män. Gul triangel= Män med kvinnliga föremål. Grön cirkel= Unga
57 Tabell 24: Arkeologiska fynd av kvinnlig karaktär vid Tuna
Grav Gravskick Djurarter Ålder Ost.kön Ark.kön Föremål
1 NO Brandgrav Får/get Adult K Fingerringar av silver, krukskärvor, plåt och spik (recent)
6 Brandgrav Maturus K? K Pärlor, bronsband, kam, lerkärl.
7 Brandgrav Hund Adult K Hänge, pärla, lerkärl
11 (14?) Brandgrav Hund, häst Maturus M? K? Ten, bränd lera, pärlor, slagg
14 (11?) Brandgrav K? Sölja,järnbeslag, pärlor, lerkärl, krukskärvor, kam
18 Brandgrav Hund Adultus M? K pärlor, kam, lerkärl
34 Brandgrav Ung K? syl?, spänne?, järnföremål, kam,
bryne
37 Brandgrav Hund, katt Adult K mynt, bleck, beslag, kedja, amulett,
låsskylt, krampor, ten, bryne, hängbryne,, brodd, flinta, silverring, pärlor, nålhus, kam, lerkärl
39 Brandgrav Får/get Adultus K K Pärlor, kniv, ring, spikar, ten,
krukskärvor.
46A Brandgrav Hund Adultus K fibulor, spännen, kam, nål, nit, spikar,
krukskärvor
65 Brandgrav Hund Maturus K? K? pärlor, kam, tärning, järnföremål,
lerkärl
67 Brandgrav Adultus K spännen, pärlor (126+40-tal frag),
pincett, kam, nitar, spikar, bleck, lerkärl, slagg
81 Brandgrav Maturus K Bronsnål, bronsfragment, ten, bleck,
pärlor.
85 Brandgrav Fågel, svin,
hund?
Ung+senilis M? K Spänne, nitar, pärla, kam
I tabell 25 visas de gravar med manliga företräden. Sett till djurarter finns hästarna (tillsammans med hund) enbart hos männen, även svinet syns enbart hos männen. I grav 45 syns även den enda dubbelbegravningen av hund. Sett till föremålen har gravarna med vapen tolkats som manliga. Enbart ett fåtal är dock särskilt framträdande. Bland annat grav 2 som innehåller en ryttarutrustning och en torshammare där den gravlagde tycks vara en yngre individ. I grav 33 återfinns ännu en torshammare samt pilspetar. Detta är även den enda graven där det finns en katt bland männen och detta som ensamdjur.
Tabell 25: Arkeologiska fynd av manlig karaktär vid Tuna
Grav Gravskick Djurarter Ålder Ost.kön Ark.kön Föremål
2 Brandgrav Hund, häst? Ung/vuxen M Vapen, ryttarutrustning, märla, ring,
spikar, bryne, torshammare, kniv, lerkärl
11 (14?) Brandgrav Hund, häst Maturus M? K? Ten, bränd lera, pärlor, slagg
15 Brandgrav Hund, svin Adultus M? kam, bryne, krukskärvor, slagg, flinta
16 Brandgrav Hund, häst Adultus M Smält glas
18 Brandgrav Hund Adultus M? K pärlor, kam, lerkärl
19A Brandgrav Hund, häst,
får/get, svin?
Adult M? brodd, krampa, krok, spik,
kamfragment, lerkärl
31 Brandgrav Mat/sen M kam?, lerkärl
33 Brandgrav Katt Adultus M Pilspetsar, söljor, beslag, dragkrok,
brodd, ring, märla, kam, bryne, torshammare, lerkärl
40B+C Brandgrav Maturus M? bronsringar, kam, lerkärl
41 Brandgrav Adultus M kam, bryne, järnföremål, lerkärl,
krukskärvor
45(övre lager)
Brandgrav 2 hundar, häst Mat/sen M? Kam, krukskärva
47A Brandgrav Adultus M? Försmälta bronsklumpar
51 Brandgrav Juvenilis M Yxa, bryne, brodd?, lerkärl
53 Brandgrav Maturus M kam, lerkärl
57 Brandgrav Adult M Pilspetsar, kniv, bryne
59 Brandgrav Hund, häst,
katt
Adult M betselbeslag, bjällra, pincett?, hank?,
kniv, lerkärl
74 Brandgrav Hund Maturus M fragment av ringbrynja, pärlor (ben),
kam, smältklumpar i brons, lerkärl
85 Brandgrav Fågel, svin,
hund?
58
I tabell 26 berörs de yngre individer vid Tuna. Intressant är att enbart tre gravar har fått med sig djur. Varav grav 2 som hade en särskilt uppsättning gravgods. Samt 66A och 85 som båda är dubbelbegravningar där även en äldre individ är gravlagd. Sett till föremålen skiljer sig dessa inte ifrån de vuxna individernas gravar, och enbart 3 gravar kan indikera ett kön. Där grav 2 indikerar en man (pojke), grav 34 en kvinna? (flicka) genom en möjlig syl och ett möjligt spänne, och grav 51 där en yxa och ett bryne indikerar en man (pojke).
Tabell 26: Unga individer vid Tuna
Grav Gravskick Djurarter Ålder Ost.kön Ark.kön Föremål
2 Brandgrav Hund, häst? Ung/vuxen M Vapen, ryttarutrustning, märla, ring,
spikar, bryne, torshammare, kniv, lerkärl
20 Brandgrav Ung/vuxen kniv, bryne, lerkärl, band, bleck
24 Brandgrav Ung/vuxen syl?, kamfragment
34 Brandgrav Ung K? syl?, spänne?, järnföremål, kam,
bryne
47B Brandgrav Ung Kniv, lerkärl
51 Brandgrav Juvenilis M Yxa, bryne, brodd?, lerkärl
64 Brandgrav Infans1 järnfragment, krampa, bränd lera,
lerkärl
66A Brandgrav Svin, fisk Infans1+maturus järnbeslag, kam, tärning, hylsa, nitar,
beslag, spikar.
85 Brandgrav Fågel, svin,
hund?
Ung+senilis M? K Spänne, nitar, pärla, kam
En intressant anmärkning gällande en skillnad mellan Norsa och Tunas material är att Norsas