Kriterier för klassificering av ämnen .1 Ämnen i kategori 1 och 2

3.8.2.1.1 Ämnen klassificeras separat efter omedelbara eller fördröjda effekter med hjälp av en expertbedömning (se 1.1.1) som grundas på samt­

liga föreliggande belägg, inklusive de rekommenderade riktvärdena (se 3.8.2.1.9). Ämnena placeras sedan i kategori 1 eller 2 beroende på den observerade effektens art och hur allvarlig den är (tabell 3.8.1).

3.8.2.1.2 Relevant exponeringsväg eller relevanta exponeringsvägar för det klassificerade ämnet ska anges (se 3.8.1.5).

3.8.2.1.3 Klassificeringen ska fastställas genom en expertbedömning (se av­

snitt 1.1.1) på grundval av samtliga föreliggande belägg, inbegripet vägledningen nedan.

3.8.2.1.4 En sammanvägd bedömning av alla uppgifter (se avsnitt 1.1.1), inklusive humanfall, epidemiologi och djurförsök, ska användas som underlag vid en klassificering avseende specifik organtoxicitet.

3.8.2.1.5 Den information som krävs för att utvärdera specifik organtoxicitet kommer antingen från enstaka exponering av människor, t.ex. i hemmet, på arbetsplatsen eller i miljön, eller från djurförsök. Som djurförsök används i regel studier på råttor eller möss avseende akut toxicitet, vilka kan omfatta kliniska observationer och detaljerade

▼B

makro- och mikroskopiska undersökningar i syfte att kartlägga de toxiska effekterna på målvävnaderna eller målorganen. Resultat från studier avseende akut toxicitet på andra arter kan också ge relevant information.

3.8.2.1.6 I undantagsfall och på grundval av en expertbedömning bör vissa ämnen placeras i kategori 2 med humandata om organtoxicitet som grund, t.ex.

a) om beläggen från humandata inte är tillräckligt övertygande för att motivera en klassificering i kategori 1, och/eller

b) beroende på effektens art och allvarlighet.

Dosen/koncentrationen hos människor ska inte beaktas vid klassifi­

ceringen och alla belägg från djurstudier måste motsvara klassifice­

ringskriterierna för kategori 2. Om det även finns sådana djurdata om ämnet som medför klassificering i kategori 1 ska ämnet med andra ord klassificeras i kategori 1.

3.8.2.1.7 E f f e k t e r s o m a n s e s s t ö d j a e n k l a s s i f i c e r i n g i k a ­ t e g o r i 1 o c h 2

3.8.2.1.7.1 Klassificeringen stöds av belägg för ett samband mellan en enstaka exponering för ämnet och enhetliga och identifierbara toxiska ef­

fekter.

3.8.2.1.7.2 Humandata utgörs normalt sett endast av rapporter om negativa hälsoeffekter, där uppgifterna om exponeringsförhållandena ofta är osäkra, och kanske inte ger de vetenskapliga uppgifter som kan fås från väl genomförda djurförsök.

3.8.2.1.7.3 Belägg från lämpliga djurförsök kan ge närmare uppgifter i form av kliniska observationer samt makro- och mikroskopiska patologiska undersökningar, vilket ofta kan innebära upptäckt av faror som kanske inte är livshotande men som skulle kunna tyda på en funk­

tionsstörning. Därför måste alla tillgängliga belägg samt relevansen för människors hälsa beaktas vid klassificeringen, däribland följande effekter på människor och/eller djur:

a) Sjuklighet efter enstaka exponering.

b) Signifikanta funktionella förändringar av övergående natur i and­

ningsorganen, centrala eller perifera nervsystemet, andra organ eller organsystem, inklusive tecken på påverkan på centrala nerv­

systemet och effekter på vissa sinnen (såsom synen, hörseln och luktsinnet).

c) Enhetliga och signifikanta negativa effekter i parametrarna för klinisk biokemi, hematologi eller urinalanys.

d) Signifikant organskada som observeras vid obduktion och/eller ses eller bekräftas vid undersökning i mikroskop.

e) Multifokal eller diffus nekros, fibros eller granulombildning i vitala organ med regenerativ förmåga.

f) Morfologiska förändringar som kan vara reversibla men som utgör tydliga belägg för markant funktionsstörning hos ett organ.

g) Belägg för betydande celldöd (inklusive celldegeneration och minskat antal celler) i vitala organ utan regenerativ förmåga.

3.8.2.1.8 E f f e k t e r s o m i n t e a n s e s s t ö d j a e n k l a s s i f i c e r i n g i k a t e g o r i 1 o c h 2

Det kan förekomma effekter som inte motiverar en klassificering.

Sådana effekter på människor och/eller djur kan t.ex. vara följande:

a) Kliniska observationer eller små förändringar i kroppsviktsök­

ning, födo- eller vattenintag som kan ha viss toxikologisk bety­

delse men som inte talar för förekomst av ”signifikant” toxicitet.

b) Mindre förändringar i parametrarna för klinisk biokemi, hemato­

logi eller urinanalys och/eller övergående effekter, om dessa för­

ändringar eller effekter är av tveksam eller minimal toxikologisk betydelse.

c) Förändringar i organvikter utan tecken på störningar i organfunk­

tion.

d) Adaptiv respons som inte anses vara toxikologiskt relevant.

e) Ämnesinducerade artspecifika mekanismer för toxicitet, dvs. med rimlig säkerhet utan relevans för människors hälsa, ska inte mo­

tivera en klassificering.

3.8.2.1.9 R i k t v ä r d e n f ö r k l a s s i f i c e r i n g i k a t e g o r i 1 o c h 2 b a s e r a d e p å r e s u l t a t f r å n d j u r f ö r s ö k

3.8.2.1.9.1 För att det ska gå att avgöra om ett ämne ska klassificeras eller inte, och i så fall i vilken kategori (kategori 1 eller 2), ges riktvärden för dos/koncentration att jämföras med den dos/koncentration som visat sig orsaka signifikanta hälsoeffekter. Det viktigaste argumentet för sådana riktvärden är att alla ämnen är potentiellt toxiska och det måste finnas en rimlig dos/koncentration över vilken man anser att det föreligger en viss toxisk effekt.

3.8.2.1.9.2 Om signifikanta toxiska effekter som normalt sett medför en klas­

sificering observeras i djurförsök så ger den dos/koncentration vid vilken dessa effekter konstaterades, jämförd med de föreslagna rikt­

värdena, värdefull information för en eventuell klassificering (efter­

som de toxiska effekterna inte bara beror på de farliga egenskaperna utan också på dosen/koncentrationen).

3.8.2.1.9.3 De föreslagna riktvärdena (C) för en enstaka exponering som orsa­

kat signifikant icke-dödlig toxisk effekt är de som tillämpas vid testning av akut toxicitet, se tabell 3.8.2.

▼B

Tabell 3.8.2

Riktvärdesintervall för enstaka exponering^a

Riktvärden för

Exponeringsväg Enhet Kategori 1 Kategori 2 Kategori 3

Oral (råtta) mg/kg kroppsvikt C ≤ 300 2 000 ≥ C > 300

Inga riktvärden anges^b Dermal (råtta eller kanin) mg/kg kroppsvikt C ≤ 1 000 2 000 ≥ C > 1 000

Inhalation (råtta) gas ppmV/4h C ≤ 2 500 20 000 ≥ C > 2 500 Inhalation (råtta) ånga mg/l/4h C ≤ 10 20 ≥ C > 10 Inhalation (råtta) damm/

dimma/rök

mg/l/4h C ≤ 1,0 5,0 ≥ C >1,0

Anmärkning

a) De riktvärden och intervall som anges i tabell 3.8.2 är endast avsedda som vägledning, dvs. att användas som en del av den sammanvägda bedömningen och som hjälp vid klassificerings­

arbetet. De ska inte ses som strikta gränsvärden.

b) För kategori 3 ges inga riktvärden eftersom klassificeringen då i huvudsak grundar sig på humandata. Eventuella djurdata ska ingå i den sammanvägda bedömningen.

3.8.2.1.10 Ö v r i g t s o m b ö r b e a k t a s

3.8.2.1.10.1 När ett ämne endast beskrivs med hjälp av djurdata (något som är typiskt för nya ämnen men som också gäller existerande ämnen) ska man vid klassificeringen hänvisa till riktvärdena för dos/koncent­

ration som ett led i den sammanvägda bedömningen.

3.8.2.1.10.2 Om det finns väl underbyggda humandata som visar på specifika organskador som med största säkerhet kan hänföras till en enstaka exponering för ett visst ämne, så ska det ämnet normalt sett klas­

sificeras. Positiva humandata, oavsett sannolik dos, väger tyngre än djurdata. Ett ämne som alltså inte klassificerats på grund av att de observerade specifika organskadorna varken ansågs relevanta eller signifikanta för människor ska klassificeras om det framkommer nya humandata som visar på specifik organtoxicitet.

3.8.2.1.10.3 Ett ämne som inte testats med avseende på specifik organtoxicitet får i förekommande fall klassificeras på grundval av data från va­

liderade struktur-aktivitetssamband och expertbaserad extrapolering av information om en strukturell analog som tidigare klassificerats, tillsammans med stödjande belägg i form av andra viktiga faktorer såsom bildning av gemensamma signifikanta metaboliter.

3.8.2.1.10.4 Mättad ångkoncentration ska vid behov också beaktas för att säker­

ställa särskilt skydd av hälsa och säkerhet.

3.8.2.2 Ämnen i kategori 3: Övergående effekter på målorganen 3.8.2.2.1 K r i t e r i e r f ö r l u f t v ä g s i r r i t a t i o n

Följande kriterier används för att klassificera ett ämne i kategori 3 avseende luftvägsirritation:

a) Irritation av luftvägarna (lokala effekter som rodnad, ödem, pru­

ritis och/eller smärta) som försämrar funktionen och ger symtom som hosta, smärta, kvävningsanfall och andningssvårigheter.

Denna bedömning ska i huvudsak grunda sig på humandata.

b) Subjektiva observationer på människor kan stödjas av objektiva mätningar av irritation i luftvägarna (t.ex. elektrofysiologisk un­

dersökning, biomarkörer för inflammation i nasal eller bronkoal­

veolär sköljvätska).

c) De symtom som observerats hos människor ska också vara ty­

piska för de symtom som skulle ha framkallats hos en exponerad population snarare än en isolerad överkänslighetsreaktion enbart hos individer med överkänsliga luftvägar. Tvetydiga rapporter om enbart ”irritation” ska inte tas med eftersom denna term används för att beskriva en rad olika förnimmelser, som lukt, obehaglig smak, kliande känsla och torrhet, som inte ska med­

föra klassificering avseende luftvägsirritation.

d) Det finns för närvarande inga validerade djurförsök som särskilt avser irritation i luftvägarna, men användbar information kan fås från inhalationstoxicitetsstudier med enkeldos eller upprepade doser. Djurförsök kan exempelvis ge användbar information om kliniska tecken på toxicitet (dyspné, rinit osv.) och histopa­

tologi (exempelvis hyperemi, ödem, minimal inflammation och förtjockat slemlager) som är reversibla och som kan vara ett uttryck för de karakteristiska kliniska symptom som beskrivs ovan. Sådana djurförsök kan användas vid den sammanvägda bedömningen.

e) Denna speciella klassificering gäller endast när inga allvarliga organeffekter observerats i andningsorganen.

3.8.2.2.2 K r i t e r i e r f ö r n a r k o s v e r k a n

Följande kriterier används för att klassificera ett ämne i kategori 3, narkosverkan:

a) Påverkan på centrala nervsystemet inklusive narkotiska effekter på människor, såsom dåsighet, narkosverkan, minskad vakenhet, förlust av reflexer, nedsatt koordinationsförmåga och yrsel.

Dessa effekter kan också visa sig som svår huvudvärk eller illamående som kan leda till försämrat omdöme, yrsel, irritabili­

tet, trötthet, försämrat minne, försämrad uppfattnings-, koordina­

tions- och reaktionsförmåga eller sömnighet.

b) Narkotiska effekter som observerats i djurförsök kan vara letargi, avsaknad av koordination, förlust av upprätningsreaktion och ataxi. Om dessa effekter inte är av övergående natur ska de anses stödja en klassificering i kategori 1 eller 2, specifik organtox­

icitet vid enstaka exponering.

▼B

3.8.3 Kriterier för klassificering av blandningar

3.8.3.1 Blandningar ska klassificeras enligt samma kriterier som ämnen eller enligt beskrivningen nedan. Blandningar ska precis som ämnen klassificeras avseende specifik organtoxicitet efter enstaka expone­

ring.

3.8.3.2 Klassificering av blandningar när det finns data om blandningen som helhet

3.8.3.2.1 När det finns tillförlitliga uppgifter av hög kvalitet om blandningen som gäller effekterna på människa eller uppgifter från lämpliga djurförsök, enligt kriterierna för ämnen, ska blandningen klassifice­

ras genom en sammanvägd bedömning av dessa uppgifter (se 1.1.1.4). Uppgifterna om blandningen ska utvärderas noga så att dosen, exponeringstidens längd, observationen eller analysen inte leder till ogiltiga resultat.

3.8.3.3 Klassificering av blandningar när det inte finns data om bland­

ningen som helhet: överbryggningsprinciper

3.8.3.3.1 När blandningen i sig inte har testats med avseende på specifik organtoxicitet men det finns tillräckliga data om de enskilda be­

ståndsdelarna och liknande testade blandningar för att korrekt defi­

niera farorna med blandningen, ska dessa data användas i enlighet med de överbryggningsprinciper som beskrivs i avsnitt 1.1.3.

3.8.3.4 Klassificering av blandningar när det finns data om alla bestånds­

delar eller om endast vissa beståndsdelar i blandningen

3.8.3.4.1 Om det inte finns några tillförlitliga belägg eller testdata för den specifika blandningen, och överbryggningsprinciperna inte kan an­

vändas, så ska blandningen klassificeras utifrån de ingående ämne­

na. I detta fall ska blandningen klassificeras som specifikt organtox­

iskt (ange organ) efter enstaka exponering om minst en beståndsdel klassificerats i kategori 1 eller 2 och denna förekommer i eller över den allmänna koncentrationsgräns som anges för respektive kategori i tabell 3.8.3.

3.8.3.4.2 Dessa allmänna koncentrationsgränser och den klassificering som följer av värdena ska gälla ämnen som är toxiska vid enstaka ex­

ponering.

3.8.3.4.3 Blandningar ska klassificeras avseende toxicitet antingen vid en­

staka eller upprepad exponering eller bådadera.

Tabell 3.8.3

Allmänna koncentrationsgränser för beståndsdelar i en bland­

ning, klassificerade som specifikt organtoxiska, som medför klassificering av blandningen i kategori 1 eller 2

Beståndsdel klassificerad som:

Allmänna koncentrationsgränser som medför klassificering av blandningen i

Kategori 1 Kategori 2 Kategori 1

Specifikt organtoxisk

Koncentration ≥ 10 %

1,0 % ≤ koncent­

ration < 10 % Kategori 2

Specifikt organtoxisk

Koncentration ≥ 10 % [(anm. 1)]

Anmärkning 1

Om ett ämne i kategori 2 förekommer i blandningen i en koncent­

ration på ≥ 1,0 % ska ett SDS för blandningen tillhandahållas på begäran.

3.8.3.4.4 När toxiska ämnen som påverkar mer än ett organsystem kombine­

ras är det viktigt att beakta förstärkande eller samverkande effekter eftersom vissa ämnen kan orsaka organtoxicitet vid en koncentration på < 1 % om andra beståndsdelar i blandningen kan förstärka dess toxiska effekt.

3.8.3.4.5 Extrapolering av toxiciteten för en blandning som innehåller be­

ståndsdelar i kategori 3 ska göras omsorgsfullt. Det är lämpligt med en allmän koncentrationsgräns på 20 %, men detta värde kan vara högre eller lägre beroende på beståndsdelen i kategori 3 och på att vissa effekter som luftvägsirritation kanske inte uppkommer un­

der en viss koncentration, medan andra effekter som narkosverkan kan inträda under gränsen på 20 %. En expertbedömning måste göras. ►M2 Luftvägsirritation och narkosverkanska utvärderas se­

parat enligt kriterierna i avsnitt 3.8.2.2. Vid klassificering avseende dessa faror bör vikten av varje beståndsdel betraktas som additiv, såvida det inte finns bevis på att effekterna inte är additiva. ◄

3.8.4 Farokommunikation

3.8.4.1 Ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för klassificering i denna faroklass ska märkas i enlighet med tabell 3.8.4.

▼M4

Tabell 3.8.4

Märkning för specifik organtoxicitet vid enstaka exponering

Klassificering Kategori 1 Kategori 2 Kategori 3 Faropiktogram

enligt GHS

Signalord Fara Varning Varning

Faroangivelse H370: Orsakar or­

ganskador (eller

visat att faran inte kan orsakas av

visat att faran inte kan orsakas av man blir dåsig eller

omtöcknad

Skyddsangivelse

– förebyggande P260 P264

Klassificering Kategori 1 Kategori 2 Kategori 3

Skyddsangivelse – åtgärder

P308 + P311 P321

P308 + P311 P304 + P340 P312 Skyddsangivelse

– förvaring

P405 P405 P403 + P233

P405 Skyddsangivelse

– avfall

P501 P501 P501

▼B

3.9 Specifik organtoxicitet – upprepad exponering

In document om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (Page 156-163)