Enligt romarna var kristendomen till en början en vidskepelse eller en judisk sekt. Denna sekt var ett stort misslyckande enligt Kelsos, grekisk filosof under första århundradet. Kelsos
114 Terrot R Glover, Tertullian: Apology, (LCL; Cambridge, MA: Harvard University Press, 1931), 112.
115 Tertullianus tolkning av korsfästelsen kan ha influenser från johannesevangeliet där det judiska folket tydligt pekas ut som de som bär skulden för Jesus död. Tertullianus teologi skapar inte bara en hjälte i Pilatus men också en gemensam fiende för kristna och romare, det kan vara ett sätt för de både grupperna att närma sig varandra och för kristna att leva ett mer stillsamt liv i romarriket. Tertullianus verkar ha försökt sprida ett gott rykte om kristna i romarriket för att inte, likt judarna, bli sedda som problem.
116 Christopher A. Beeley, The Unity of Christ, Continuity and conflict in patristic tradition. (New Haven: Yale college, 2012), 6.
117 Beeley, 10.
118 Beeley, 13.
tyckte att kristna kunde välja en modigare man att hylla och se upp till. Kelsos hävdade även att korset som symbol borde ge Pilatus en högre ställning eftersom det var han som såg till att Jesus dog på korset. Detta var någonting som Origenes svarade på och menade att Jesus var en av de störste lärarna i humanitet och att han skulle varit det oavsett om han dött på korset eller inte. Origenes menade också att en fasansfull död, likt den på korset, inte var unik för Jesus. Istället visar Jesus död att hans intentioner och mål var alltigenom allt god och att inget ont fanns hos honom.119
Vissa gnostiker var av uppfattningen att Jesus inte var den som dog på korset utan att det var Simon av Kyrene120 som bar Jesus kors upp till Golgata. Det var den som skulle avrättas som skulle bära sitt kors upp till avrättningsplatsen, vilket Simon gjorde åt Jesus. Därför tror gnostiker att det var Simon som blev korsfäst istället för Jesus. Anledningen till att Simon och Jesus skulle ha bytt plats var för att visa att människor inte kunde känna igen frälsaren när de såg honom med egna ögon eftersom de inte erkände Jesus sanna status och natur.121 Lika kan bara känna igen lika, menar gnostiker, och därför kunde inte folket känna igen sin frälsare. Så länge människan lever i förnekelse kan hon inte känna igen det gudomliga. Det är heller inte möjligt för människan att döda eller skada det gudomliga.122
3.3 Analys
Pontius Pilatus får en roll utanför evangelierna som jag diskuterat under tidigare kapitel som på sätt och vis skiljer sig från evangelierna. I evangelierna får Pilatus olika roller beroende på vilket evangelium som behandlas. Hos senare teologer får Pilatus en roll som möjliggörare, vilket är gemensamt för Matteusevangeliet, Lukasevangeliet och Johannesevangeliet, men också som en datering av när Jesus Kristus dog för människornas synder. Pontius Pilatus förekommer hos en romersk författare, Tacitus, där det berättas att Pilatus dödat Kristus.
Tacitus som levde under 100-talet är på så sätt ett bevis på att Pilatus fungerade som en datering av Kristus korsfästelse.123
Jag har behandlat fler teologer som har använt sig av Pontius Pilatus i sin debatt kring den historiske Jesus. Men även diskuterat teologer som inte såg det som nödvändigt att använda sig av Pilatus som en källa till att Jesus Kristus har existerat och inte bara var en myt.
119 Piotr Ashwin-Siejkowiski, Early Christian Doctrine and the Creeds (London: SCM Press, 2010), 74.
120 Matt 27:32, Mark 15:21 och Luk 23:26
121 Med det här synsättet spelar det ingen roll under vilken ståthållare som Simon dödats. Pontius Pilatus har ingen större eller betydande roll i historien om det inte är Jesus Kristus som blivit korsfäst.
122 Ashwin-Siejkowiski 2010, 75.
123 Tacitus Cajus Cornelius översättning Kolmodin Olof Romerska annaler, (Stockholm: Hierta, 1870), 15 kap 44.
Irenaeus och Ignatius tolkar passionsberättelsen som att Pilatus är den som gör korsfästelsen möjlig, vilket visar att de tolkat Matteusevangeliet och Johannesevangeliet och använder sig av deras bild av Pilatus i sitt resonemang. Pilatus framhävs som en person som gör Guds vilja möjlig och på så sätt bär skulden till Jesus död på korset men samtidigt ska tackas för att göra döden på korset möjlig. Döden på korset är centrum i dessa teologers frälsningsteologi vilket upphöjer Pilatus som möjliggörare. Det är också mycket viktigt för dessa teologer att sätta ett datum eller ett årtal för när denna historiska händelse ska ha skett. Pontius Pilatus var en känd ståthållare som var verksam under 10 år. Med hjälp av Pontius Pilatus bemötte Irenaeus och Ignatius de spekulationer om att Jesus var en mytisk figur som inte ska ha funnits på riktigt.
Istället bevisade de med hjälp av romarriket att Jesus var en historisk person. Precis som Irenaeus och Ignatius var Melito och Hippolytus influerade av Pilatus i Matteusevangeliet där Pilatus tvår sina händer fri från all skuld. Det innebar, enligt dem, att det judiska folket bar skulden till Jesus död och inte Pilatus. Det innebär att dessa trodde att Pilatus var medveten om de judiska profetiorna och var en troende kristen.
Justinus var mer styrd av gamla testamentets skrifter och de profetior som funnits kring Messias och Guds offerlamm. Justinus använder sig av The Acts of Pilate i sin argumentation för att Pilatus beskrivs som omvänd kristen i den. I och med att Justinus vände sig till romare i sina skrifter var det viktigt att visa att Pontius Pilatus var en person att följa. Någon som var en förebild för de som skulle omvända sig till kristendomen. Det var tydligt i texterna om Jesus att Jesus var jude men genom att ge det judiska folket skulden och göra en romare till hjälte kunde Justinus attrahera fler romare till att bli kristna. Det fanns även ett förakt mot judar som inte förstod bättre när Messias stått mitt bland dem. Det handlar om de demoner som Justinus ansåg förblindade människor och som visade att judarna hade en förvrängd gudsbild. Tertullianus har en liknande bild av Pilatus roll som Justinus. Dels var även hans skrifter tänkta för romare och därför smutskastades judarna. Men dessa två teologer delade uppfattningen om att Pilatus var en förebild som gjorde Guds vilja möjlig. Pilatus var enligt Tertullianus redan kristen men blev pressad till att fatta beslutet om korsfästelse. Men det Pilatus gjorde var att upprätta hålla lag, struktur och ordning, vilket är viktigt inom den kristna tron, enligt Tertullianus.
Origenes diskuterar inte Pilatus roll eller relevans i förhållande till den historiske Jesus eftersom han fokuserar mycket på treenigheten. Origenes svar på romarrikets kritik av att den kristna Guden som hängdes på ett kors skulle vara svag och sakna medel som förebild innehåller ingenting om Pilatus. Det Origenes istället svarar är att det inte var relevant för
kristen tro att Jesus dog på korset. Origenes tankar och sätt att se på Jesus som en historisk person härleds inte till Pontius Pilatus, alltså fanns det fler argument till att placera Jesus som en historisk person än via Pontius Pilatus. Ändå är det fler teologer som hävdar att Pilatus var viktig i debatten kring den historiske Jesus. Med tanke på de år som dessa teologer var verksamma är Origenes en av de senare teologerna och kan med anledning av detta ha sett Pilatus roll som en färdigdebatterad fråga som inte hörde till den debatt som han själv förde under sin levnadstid.
Enligt Ashwin-Siejkowiski har Pilatus roll förändrats och utvecklats under de första 300 åren efter Kristus död på korset. Till en början ansågs Pilatus som en medbrottsling till de judiska ledarna och folkmassan som låtit döda Messias genom avrättning. Men senare ansågs Pilatus vara det sanna vittnet till Kristus lidande och död. Denna bild av Pilatus utvecklades senare till att Pilatus var en sympatisör till Kristus i smyg och motståndare till judarna.124 Denna bild bidrog till Pilatus helgonförklaring i den koptiska och syrianska kyrkan.125 Enligt Ehrman kom teologerna fram till två olika doktriner inom teologin. En ortodox doktrin som ansåg att Kristus är till fullo Gud och till fullo människa och en doktrin som kom till att bli treenigheten: en Gud med tre personer, alla av samma substans.126 Kampen kring den sanna läran och den sanna kristna tron är påtaglig i debatten kring om Jesus är en historisk person eller en myt.
De nämnda teologernas syn och tolkning av Pilatus roll utifrån Bibeln visar hur de inhämtat information från evangelierna som hade mest status och var mer utspridda under deras levnadstid. Ingen av nämnda teologer har analyserat och använt bilden av Pilatus i Markusevangeliet. Om detta skett kan utfallet av Pilatus relevans ha blivit annorlunda.
Nämnda teologers syn på Pilatus roll har dock spelat in för vilken relevans han haft för kommande teologisk debatt. Det som teologerna har gemensamt är att det var viktigt för dem att Jesus Kristus var en existerande person som dog på korset, oavsett vem som förde honom dit. Det som teologerna är överens om är också att Pilatus har bidragit så pass mycket till frälsningen, genom lidelsen på korset, att han har en plats i trosbekännelsen. Det verkar som att debatten mynnar ut i en större debatt där det inte längre är fråga om Jesus Kristus är en historisk person som levt under första århundradet. Istället verkar debatten omvandlas till vilken substans Jesus Kristus varit av som sonen i treenigheten. Det kan ha varit i början av denna debatt som Pontius Pilatus inte längre var relevant att diskutera eller använda som
124 Vilket stämmer överens med bilden av Pilatus som målas upp i The Acts of Pilate i dess helhet.
125 Ashwin-Siejkowiski 2009, 53–54.
126 Ehrman, 151.
argument. Det ser ut som att dessa teologer lagt grunden till kommande debatter där Pilatus inte längre behöver bearbetas eftersom han fått en given roll i historien kring Jesus död och lidande på korset.
4 Trosbekännelsens tillkomst
De teologer som jag diskuterat i kapitel 3 har bidragit i debatten kring den historiske Jesus.
Debatten kring Jesus som sonen i treenigheten tar fart under 300-talet och ser ut att ha en viktig roll i de kommande ekumeniska koncilierna. I kapitel 4 diskuterar jag två ekumeniska trosbekännelser som kom till under relativt kort tid. Den första ekumeniska trosbekännelsen kom till under konciliet i Nicea 325 och den andra ekumeniska trosbekännelsen kom till i Konstantinopel 381e.Kr. Dessa skiljer sig åt i utformning och innehåll. I den första finns bara Gud som fader, son och ande med. I den andra trosbekännelsen finns dessa tre och jungfru Maria samt Pontius Pilatus med. I kapitlet diskuterar jag debatten som sker innan och mellan dessa ekumeniska koncilier som leder fram till förändringar i trosbekännelsen.