Korsfästes för vår skull under Pontius Pilatus: En uppsats om Pilatus roll i de två första ekumeniskt antagna trosbekännelserna

σταυρωθέντα τε ὑπὲρ ἡμῶν ἐπὶ Ποντίου Πιλάτου

Korsfästes för vår skull under Pontius Pilatus

En uppsats om Pilatus roll i de två första ekumeniskt antagna trosbekännelserna.

Tuva Fredin

Tuva Fredin Ht 2020

Kandidatuppsats i teologi Exegetik, 15 hp Umeå universitet

Innehållsförteckning

1 Inledning... 1

1.1 Problemformulering... 1

1.2 Syfte... 2

1.3 Avgränsningar... 2

1.4 Teori och metod...3

1.5 Material... 3

1.5.1 Primärlitteratur...4

1.5.2 Sekundärlitteratur...4

1.6 Angränsande forskning... 5

1.7 Disposition... 5

2 Pontius Pilatus i evangelierna... 7

2.1 Evangeliet enligt Matteus 27: 11–26...7

2.1.1 27:11–26...7

2.1.2 Bibelkommentarer...8

2.1.3 Analys... 8

2.2 Evangeliet enligt Johannes 18:28-19:16 och 19:38...9

2.2.1 18:28-19:19 och 19:38... 9

2.2.2 Bibelkommentarer...11

2.2.3 Analys... 12

2.3 Evangeliet enligt Lukas 23:1–25 och Apostlagärningarna 3:13, 4:27 och 13:28...14

2.3.1 23:1–25... 14

2.3.2 Apostlagärningarna 3:13, 4:27-28 och 13:28...15

2.3.3 Bibelkommentarer Lukasevangeliet... 15

2.3.4 Bibelkommentarer Apostlagärningarna... 17

2.3.5 Analys... 17

2.4 Evangeliet enligt Nicodemus The Acts of Pilate 1:6-4:21, 6:4-23, 7:9...18

2.4.1 1:6-4:21, 6:4–23, 7:9...18

2.4.2 Bibelkommentarer...20

2.4.3 Analys... 20

2.5 Evangeliet enligt Markus 15:1–20... 21

2.5.1 15:1–20... 21

2.5.2 Bibelkommentarer...21

2.5.3 Analys... 22

2.6 Sammanfattning... 22

3 Pontus Pilatus i förhållande till Jesus som historisk person under första århundradet...26

3.1 Pontius Pilatus som argument för Jesus som historisk person... 27

3.2 Kritik kring Jesus som historisk person... 32

3.3 Analys...33

4 Trosbekännelsens tillkomst...37

4.1 Nicenska trosbekännelsen 325 e.Kr... 37

4.2 Nicaeno-konstantinopelska trosbekännelsen 381 e.Kr...40

4.3 Analys...44

5 Slutsats... 46

6 Sammanfattning... 48

7 Vidare forskning...48

8 Käll- och litteraturhänvisning... 50

8.1 Tryckta källor och litteratur...50

8.2 Vetenskaplig artikel... 52

8.3 Webbsida... 52

1 Inledning

”… pinad under Pontius Pilatus…”, vi läser trosbekännelsen under dop, högmässa och konfirmationen. Jag har läst den otaliga gånger under gudstjänster på äldreboenden utan att ifrågasätta eller ens fundera över innebörden av innehållet. När jag undervisade konfirmander började jag själv studera vad som egentligen stod i den apostoliska trosbekännelsen.

Trosbekännelsen innehåller Gud: fadern, skaparen, och sonen, frälsaren, och den heliga anden, livgivaren. Sedan finns det två namn till: Maria och Pontius Pilatus. Marias namn känns inte konstigt att ha med i en kristen trosbekännelse, hon är ändå en av huvudpersonerna i julevangeliet, mor till frälsaren. Men vem är Pontius Pilatus och vad har han gjort för att tusentals kristna ska nämna hans namn varje dag? Inför undervisningen med konfirmanderna läste jag vad Pilatus egentligen gjort i evangelierna men kunde ändå inte förklara varför just han är med i trosbekännelsen. Det var dock en fråga som jag behöll för mig själv. Fram till nu.

Till min lättnad finns det bibelkommentarer som berättar och tolkar vad Pilatus gör i evangelierna men kopplingen mellan Pilatus roll i evangelierna och Pilatus roll i trosbekännelsen är inte lika klar och utforskad. Har jag valt att skriva denna uppsats för att få veta varför Pontius Pilatus är med i trosbekännelsen.

1.1 Problemformulering

Varför finns Pontius Pilatus med i den apostoliska trosbekännelsen? I Nicaeno- Konstantinopelska trosbekännelsen från konciliet i Konstantinopel 381 e.Kr kommer Pontius Pilatus namn med för första gången i en ekumenisk trosbekännelse. Det är ett namn som sticker ut från de andra personerna som nämns i trosbekännelsen, nämligen Fadern, Sonen, den heliga Anden och Jungfru Maria. Pilatus står med bland stora namn för kristna och genom min undersökning vill jag få svar på om namnet representerar någonting annat än personen Pontius Pilatus. Jag vill också undersöka om det finns en anledning till att Pilatus nämns vid namn i trosbekännelsen.

För att komma närmre ett svar kommer jag att studera den debatt som fördes kring Pilatus. Jag kommer att söka mitt svar genom att studera tidsperioden från evangeliernas nedtecknande och fram till andra konciliet i Konstantinopel år 381 e.Kr. För att få inblick i utvecklingen av Pilatus roll som kom att leda till hans plats i trosbekännelsen kommer jag att utgå från tre arbetsfrågor:

1. Hur framställs Pontius Pilatus i de fyra kanoniska evangelierna och i evangeliet enligt Nicodemus?

2. Vilken betydelse har Pontius Pilatus namn och person för Jesus som historisk person under första århundradet?

3. Vilken teologisk diskussion gav upphov till de ekumeniska trosbekännelserna och hur kom Pontius Pilatus namn med i den andra trosbekännelsen från 381e.Kr.?

1.2 Syfte

Det finns studier kring Pontius Pilatus roll i evangelierna, kring hans karaktär och även om Pilatus som person. Men det finns inga större och kända studier kring Pilatus roll i trosbekännelsen från 381e.Kr. Det medför att det även saknas forskning kring hur Pontius Pilatus kom med i trosbekännelsen. I tolkningar av den andra ekumeniska trosbekännelsen anses Pilatus roll vara av datering för att visa ungefär när Jesus dog på korset men ytterligare förklaring finns inte. Den första ekumeniskt antagna trosbekännelsen kom till 325e.Kr under konciliet i Nicea men innehåller inte Pilatus namn. Under konciliet i Konstantinopel 381e.Kr antogs en omformulering av föregående trosbekännelse som kom att bli den andra ekumeniska trosbekännelsen. I omformuleringen tillkom Pontius Pilatus namn. Det finns uppenbart ett glapp i forskningen gällande Pontius Pilatus och hans betydelse för den kristna tron. Det kan inte vara utan grund som Pilatus namn kommer in i den andra ekumeniska trosbekännelsen 381e.Kr. Uppsatsens syfte är därför att undersöka varför Pontius Pilatus omnämns i de kristnas trosbekännelse. På så sätt kommer uppsatsen fylla en lucka, som jag anser finns, i kunskapen och studiet kring Pontius Pilatus och hans roll i den kristna tron.

1.3 Avgränsningar

Ämnet är stort och det finns potential till att undersöka många detaljer kring Pontius Pilatus som person. Det finns även möjlighet att undersöka trosbekännelsens uppkomst mer djupgående, dock är det ett ämne som jag bara kommer snudda vid. Den apostoliska trosbekännelsen författades, enligt Badcock, på latin och har sin första kända nedskrivning efter 381e.Kr av Ambrosius av Milano kommer inte behandlas i uppsatsen.¹ Det finns även teorier kring att den apostoliska trosbekännelsen var allmänt känd och härstammade från Hippolytus, som jag även diskuterar i uppsatsen. Eftersom den apostoliska trosbekännelsen inte antogs förrän efter 381e.Kr har jag valt att inte diskutera den i uppsatsen.² Det innebär att alla referenser till trosbekännelsen är antingen den som kom till 325e.Kr eller den som kom till 381e.Kr om inte annat anges. Jag har valt att avgränsa materialet till att utgå från Pontius Pilatus som ståthållare och kristnas syn på Pilatus fram till 381e.Kr. Jag har även valt att ta med evangeliet enligt Nicodemus som inte är kanoniskt utöver de kanoniska evangelierna för

1^ F. J. Badcock ”The Old Roman Creed”, The Journal of Theological Studies vol 23, Nr 92 (1922): 362–389.

2^ Bernhard Meijer nordisk familjebok (Stockholm: Iduns Kungliga Hofbokstryckeri, 1904), 1232–33.

att få en tydligare bild av kristnas förståelse av vad som hände under Pilatus möte med Jesus från Nasaret. Till hjälp att analysera dessa texter använder jag olika kommentarer av nutida eller moderna teologer. För att inte uppsatsen ska bli för omfattande har jag valt ut vissa relevanta teologer som levde under den tidsperiod som uppsatsen behandlar. Det innebär att dessa teologers litteratur kommer behandlas i kapitel 3, Pontus Pilatus i förhållande till Jesus som historisk person under första århundradet, och vara till hjälp för att se vilken bild av Pilatus som florerade under deras livstid. För att begränsa uppsatsen väljer jag att i kapitel 4 bara ta hänsyn till det som berör Pontius Pilatus i trosbekännelsen. Jag kommer inte att utforska alla ändringar som kom att ske mellan de två första ekumeniska trosbekännelserna.

Istället lägger jag fokus på att försöka förstå varför Pontius Pilatus namn kom med i den andra trosbekännelsen och inte den första. Alla årtal som nämns i uppsatsen är efter Kristus och därför väljer jag att inte skriva ut detta, utan endast årtalet.

1.4 Teori och metod

Den metodologiska ansatsen i uppsatsen kommer vara en historisk-kritisk textanalys av litteratur utifrån de olika frågeställningarna. För att besvara första arbetsfrågan kommer jag att göra en analys av grundtexten i evangelierna och vad kommentarer ger för teorier och slutsatser kring verserna som berör Pontius Pilatus. För att besvara den andra arbetsfrågan hämtas texter och teorier från teologer som var verksamma under de första århundraden efter Kristus död på korset och deras debatt kring Pilatus roll och betydelse. För att besvara den tredje arbetsfrågan gällande skillnader och utveckling av de två första trosbekännelserna kommer jag analysera det redan inhämtade materialet från tidigare arbetsfrågor och föra ett resonemang kring utvecklingen. Jag kommer även att hämta information kring debatten kring dessa koncilier och vilka teologer som var relevanta i arbetet kring trosbekännelsen. Genom jämförelser och textanalys av arbetsfrågorna drar jag slutsatser för att besvara varför Pontius Pilatus nämns vid namn i en ekumenisk trosbekännelse.

1.5 Material

Primärlitteraturen består framförallt av olika översättningar av bibeln och i huvudsak dess grundtext, samt även proto-ortodoxa teologers skrifter. Sekundärlitteraturen består främst av studier kring de olika teologernas tankar, kommentarer till bibelstycken samt litteratur kring konciliernas tillkomst och utgångspunkter.

1.5.1 Primärlitteratur

De primärkällor som används i uppsatsen är olika bibelupplagor på olika språk samt kyrkofäders litteratur. Den bibelupplaga jag valt att använda för gamla testamentet är: The Interlinear Niv Hebrew-English Old Testament av John R. Kohlenberger III från 1987. Här har jag valt endast en bibelupplaga eftersom uppsatsen inte berör större delar av gamla testamentet utan har sitt huvudfokus på nya testamentet. De bibelupplagor jag har valt att använda för nya testamentet är: Novum Testamentum Graece, 28th Revised Edition av Nestle- Aland från 2014, Bibel 2000 och 1917 års översättning. Källan till Nicodemus evangelium är från en engelsk översättning jag funnit på en webbsida. Jag har valt att ta hjälp från två olika svenska bibelöversättningar i min tolkning av evangelierna för att sammanställa en översättning som stämmer överens med dessa.

En del av sekundärlitteraturen refererar till primärlitteratur som även dessa ligger till grund för uppsatsen dessa är: Melito of Sardis Peri Pacha, Justinus The First Apology, Tertullianus Apology samt Tacitus Romerska Annaler.

1.5.2 Sekundärlitteratur

Kommentarerna gällande de evangelietexter som berör Pontius Pilatus är hämtade från olika forskare kring nya testamentets exegetik men också forskare av Pilatus roll i evangeliet. Jag har valt ut de kommentarer som har varit relevant för varje evangelietext. Dessa är utvalda utifrån synen på Pontius Pilatus och hans handlingar i respektive evangelietext.

Materialet i kapitel 3 består av kyrkofäders teologi som jag hämtat främst från John Norman Davidsson Kelly och Piotr Ashwin-Siejkowiski. Ashwin-Siejkowiski har forskat kring teologers syn på Pontius Pilatus under de första hundra åren efter korsfästelsen och därför har jag använt en del av hans forskning för att redovisa för teologers tankar och för att få en klar bild av kontexten kring tolkningen av Pilatus. Valet av teologer i kapitel 3 har med deras egen teologi att göra. Har de nämnt Pontius Pilatus i den samtida debatten har de analyserats i uppsatsen. Senare teologer har inte nämnt Pilatus men har istället varit tongivande i den debatt som lett fram till koncilierna 325 och 381 och därför fått en plats i uppsatsen.

Materialet i kapitel 4 är främst hämtat ur Christopher A. Beeley The Unity of Christ, Continuity and Conflict in Patristic Tradition. Det finns mycket lite teologisk bevarat material kring koncilierna som gav upphov till trosbekännelserna 325 och 381.

1.6 Angränsande forskning

Jag känner inte till någon forskning kring Pontius Pilatus roll och uppkomst i en ekumenisk trosbekännelse från 381 och har heller inte hittat någon under mina efterforskningar. Den närliggande forskning som jag har funnit är Piotr Ashwin-Siejkowiski Early Christian Doctrine and the Creeds där Ashwin-Siejkowiski berör ämnet i förhållande till Pilatus som person och roll för tidiga teologer. Ashwin-Siejkowiski tar även upp Pilatus roll i de olika evangelierna i The Apostels’ Creed: And its Early Christian Context.

Helen K. Bonds forskning Pontius Pilate in History and Interpretation kring Pontius Pilatus karaktär utifrån de kanoniska evangelierna samt utifrån vittnesmål från Philo och Josephus är även den en närliggande forskning som stannar vid Pilatus roll i evangelierna.

Vidare finns det fler tolkningar liknande Ashwin-Siejkowiski The Apostels’ Creed: And its Early Christian Context. där syftet är att göra en slags interpretation över trosbekännelsen.

Det finns även en uppsjö av kommentarer till de olika evangelierna som har kommenterat Pilatus handlingar i ett specifikt evangelium, men även dessa kommentarer stannar vid skeendet i bibeln och berör därför inte Pilatus roll i trosbekännelsen.

Christopher A. Beeley skriver i The Unity of Christ, Continuity and Conflict in Patristic Tradition om den kristna debatten under 300-talet och går in på koncilierna. Dock finns det mycket liten information kring vad som egentligen blev sagt under dessa koncilier. Den teologiska debatten gällande Jesus gestalt, under koncilierna, ger en bild av vad som blivit beslutat och varför.

1.7 Disposition

I kapitel 1 finns en bakgrund till arbetet. Problemformuleringen presenteras efterföljt av avgränsningar, teori och metod, material, angränsande forskning samt disposition för uppsatsen.

I Kapitel 2 behandlas och teoretiseras Pontius Pilatus i respektive evangelium, samt i ett evangelium som inte är kanonisk. Evangelierna kommer behandlas i den ordning som de urkristna ansåg dem vara relevanta. Vilket innebär att de inte kommer behandlas i ordningen äldst till yngst utan genom dess relevans under de första 300 åren. Matteusevangeliet behandlas först i och med sin höga status under de tre hundra första åren. Som andra evangelium kommer Johannesevangeliet som var flitigt citerat under den givna tidsperioden.

Sedan kommer Lukasevangeliet, Nicodemus evangelium även kallat The Acts of Pilate och sist Markusevangeliet.³

I kapitel 3 behandlas tidiga teologers litteratur om Pilatus i förhållande den historiske Jesus under första århundradet. Detta för att se över debatten kring Pilatus betydelse för kristendomen. Här diskuteras Pilatus roll och kristnas syn på betydelsen av den.

I kapitel 4 behandlas tidiga läror som kommit att bli betydande för nedskrivandet av Nicaeno- Konstantinopelska trosbekännelsen år 381. Kapitlet kommer även att behandla teorier som samlats under tidigare kapitel för att svara på problemformuleringen.

I kapitel 5 som är det sista avslutande kapitlet kommer slutsatser presenteras.

Avslutningsvis kommer en sammanfattning och käll- och litteraturhänvisning.

3^ James R. Edwards The Gospel According to Mark (Cambridge: B. Eerdmans Publishing Co, 2002), 1-2.

2 Pontius Pilatus i evangelierna.

I kapitlet ger jag en överblick över de verser där Pontius Pilatus är med i respektive evangelium. Kapitlet behandlar de kanoniska evangelierna och Nicodemus evangelium. Jag presenterar varje evangelium med en kort bakgrund kring nedskrivning, publik och detaljer som är relevanta att veta för förståelsen av kommande diskussion. Efter detta korta avsnitt ger jag en sammanfattad bild av verserna kring Pontius Pilatus i respektive evangelium. Jag kommer även lyfta fram några viktiga citat från grundtexten och översätta dessa för att senare kommentera och analysera. Avslutningsvis ger jag en egen analys kring varje evangeliums framställning av Pontius Pilatus. Evangeliet enligt Nicodemus (The Acts of Pilate) kommer bearbetas utifrån valda delar eftersom evangeliet innehåller 16 kapitel som rör Pilatus.

2.1 Evangeliet enligt Matteus 27: 11–26

Matteusevangeliet anses vara nedtecknat mellan åren 80–95. Hela evangeliet har tydliga judiska influenser.⁴ En tidig utgåva av evangeliet var delvis skrivet på hebreiska. Jesus beskrivs vid nio tillfällen som son av David. Det är även tydligt att Jesus vänder sig till de förlorade lammen av Israel. Det är viktigt för författaren att påminna läsaren om att Jesus är jude och inte kristen.⁵

2.1.1 27:11–26

I verserna 27:11–13 sker ett enskilt förhör mellan Pilatus och Jesus. Här frågar Pilatus Σὺ εἶ ὁ Βασιλεὺς τῶν Ἰουδαίων; (Är du judarnas konung?). Jesus svarar Σὺ λέγεις.(Du säger det.)⁶ Konversationen avslutas med att Pilatus frågar Οὐκ ἀκούεις πόσα σου καταμαρτυροῦσιν; (Hör du inte alla anklagelser de har mot dig?). Pilatus framställs som förvånad över att Jesus inte svarar på hans frågor. 27:15–26 skildrar rättegången och valet mellan att korsfästa Jesus från Nasaret och Jesus Barabbas. Under tiden som folket får välja vem av dem som ska bli avrättad får Pilatus ett bud från sin fru. Μηδὲν σοὶ καὶ τῷ δικαίῳ ἐκείνῳ· πολλὰ γὰρ ἔπαθον σήμερον κατ’ ὄναρ δι’ αὐτόν. (Beblanda dig inte med

4^ Vilket visar att evangeliet är nedskrivet med en troende judisk publik i åtanke och med en förhoppning om att de ska acceptera att Jesus från Nasaret var Messias.

5^ Clive Marsh & Steve Moysie Jesus and the Gospels (New York: Bloomsbury Publishing Plc, 2015), 38-39.

Vilken stämmer överens med den publik som evangeliet är skrivet för.

6^ Thomas L. Brodie The Gospel According to John A Literary and Theological Commentar. (New York: Oxford University press, 1993), 532. Denna fråga är någonting som finns gemensamt i de kanoniska evangelierna.

Frågan etablerar, för läsaren, en bild av Pilatus okunskap och ovilja mot det judiska folket. Men i själva verket är det ett sätt att lura läsaren till att Pilatus inte vet någonting om Jesus sedan tidigare, Brodie menar att Pilatus i själva verket var väl medveten om vem han hade framför sig. Genom frågan visar han också sitt avstånd till det judiska folket. Pilatus framställs som en ovetande ståthållare som inte har någon koll eller inverkan över det judiska folket. Denna framställning bidrar till läsarens motstånd mot folket, judarna.

den oskyldige mannen, jag har haft mardrömmar i natt för hans skull). Efter att Pilatus tagit emot budet låter han folket välja vilken man som ska bli befriad, de väljer Jesus Barabbas.

Pilatus frågar folket vad Jesus har gjort för ont men får bara skrik om att korsfästa honom som svar. Då tvättar Pilatus sina händer inför folket och säger Ἀθῷός εἰμι ἀπὸ τοῦ αἵματος τούτου· ὑμεῖς ὄψεσθε. (Jag är oskyldig till den här mannens blod. Det här får ni stå för själva.) Varpå folket svarar Τὸ αἷμα αὐτοῦ ἐφ’ ἡμᾶς καὶ ἐπὶ τὰ τέκνα ἡμῶν. (Hans blod må komma över oss och våra barn). Så frigav Pilatus Jesus Barabbas.⁷

2.1.2 Bibelkommentarer

Folket, judarna, har åtagit sig att bära skulden för att avrätta Messias eftersom Pilatus har tvättat sina händer öppet inför dem.⁸ Enligt Gatewood är Pilatus den manipulerade manipulatören i Matteusevangeliet. Pilatus låter det judiska folket bestämma själva vem det är som ska dö, Jesus från Nasaret eller JesusBarabbas. Men i narrativet är det inte Pilatus, trots sin manipulation, som blir den som bär skulden för Jesus död. Istället är det Patristik judiska folket som bär skulden, vilken deras barn fick betala genom Jerusalems tempels fall 70e.Kr.⁹ Pilatus är inte huvudpersonen i skeendet när hans frus dröm är den som avgör vad Pilatus ska göra med Jesus. Pilatus bestämmer inte vad som ska hända själv efter att han har tagit emot budet från sin fru. Istället har Pilatus fått vägledning i hur han ska behandla Jesus och att han inte ska beblanda sig med honom.¹⁰ Pilatus handlar hela tiden själviskt enligt Matteusevangeliet och tillkännager aldrig vad han själv tycker och tänker. Istället låter han andra utan makt bestämma och på så sätt bli mannen som gjorde frälsningen möjlig genom att korsfästa Kristus.¹¹

2.1.3 Analys

Pilatus roll i Matteusevangeliet är Pontius Pilatus ståthållare i Judéen och en man med mycket makt. Pilatus kan själv bestämma om Jesus är skyldig till det som de judiska ledarna anklagar honom för, men låter valet bli deras. Om det är av rädsla för vad Jesus från Nasaret kan komma att göra i framtiden eller om det är för att Jesus är provocerande med sitt svar i 27:11 framgår inte. Samtidigt berättar författaren upprepade gånger att Pilatus blir förvirrad av att

7^Novum Testamentum Graece, 28th Revised Edition (Stuttgart: Deutsche Bibelgesellschaft, 2014)

8^ Bart D. Ehrman, Lost Christianities: The Battle for Scripture and the Faiths We Never Knew (Oxford:

University Press, 2003), 20.

9^ Vilket innebär att det judiska folket efter templets fall inte längre är skyldiga till Jesus död på korset och borde i och med det här evangeliets författande inte längre ha skuld i frågan.

10^ Pilatus får budet mitt i rättegången. Han har redan beblandat sig med honom och gjort valet att fängsla honom trots att han själv, enligt texten, inte ser vad Jesus har begått för brott.

11^ Brian Gatewood, The Narrative Characterization of Pontius Pilate in Early Gospel Literature (The faculties of the Iliff School of theology and the university of Denver, 2005), 356-57.

Jesus inte försvarar sig mot anklagelserna. När Pilatus får bud från sin fru om drömmen hon haft har han redan beblandat sig med Jesus och gett de judiska ledarna en möjlighet att se till att Jesus blir dödad. Manipulationen har redan påbörjats från Pilatus sida. När Pilatus tvättat sina händer, i ett försök att inte beblanda sig med den oskyldige mannen, säger han att han inte bär skuld för det som händer, har han redan gett möjlighet för korsfästelsen. Enligt judisk tradition går det att tvätta sig fri från skulden men eftersom Pilatus är romare och inte jude gäller det inte honom. Men författaren vill inte att läsaren, judarna, ska se Pilatus som skyldig.

Istället målas Pilatus upp som en förebild som gör det Gud vill att han ska göra men också som en människa som får chansen till att göra rätt trots sin själviskhet. Även om det judiska folket inte helt och fullt får skulden visar författaren att det inte är rätt att vara jude efter korsfästelsen. Pilatus är i förlängningen en person som låter människan få frälsning genom att helt själviskt frånsäga sig allt ansvar, trots sin höga status i samhället. Pilatus är ett exempel på den själviskhet människan besitter och som hon behöver frälsas från. Folkmassan säger att de och deras barn kommer stå för skulden, som senare sonas genom templets fall många år senare. Enligt Matteusevangeliet finns det ingen som bär skulden när evangeliet författas.

Pilatus har tvättat sina händer och på så sätt gjort sig fri från skulden och folkmassan har tagit sitt ansvar och är sedan cirka ett decennium skuldfria.

2.2 Evangeliet enligt Johannes 18:28-19:16 och 19:38

Johannesevangeliet är författat någon gång mellan åren 100–110. Johannesevangeliet har vissa likheter med synoptikerna men sticker ut som helhet från de andra kanoniska evangelierna. Det går inte att veta om Markusevangeliet och Lukasevangeliet har funnits till hands för författaren av Johannesevangeliet men det finns likheter. Bond menar att författaren inte haft hela evangelierna till hands utan fragment av dem under sitt eget författande och att det är delvis därför som Johannesevangeliet inte går helt i linje med synoptikerna. ¹²

2.2.1 18:28-19:19 och 19:38

18:28-18:40 Översteprästen och de äldre hos judarna för Jesus från Kajafas till Pilatus residens. De stannar utanför för att inte vara orena under påskmåltiden. Pilatus kommer ut och frågar vad mannen anklagas för och får svaret att om Jesus inte var en förbrytare hade de aldrig kommit med honom till Pilatus. Pilatus säger Λάβετε αὐτὸν ὑμεῖς, καὶ κατὰ τὸν νόμον ὑμῶν κρίνατε αὐτόν. (Ta honom själva och döm honom efter er lag) och får svaret Ἡμῖν οὐκ ἔξεστιν ἀποκτεῖναι οὐδένα·(Vi har inte rätt att döda någon). Författaren

12^ Helen K. Bond Pontius Pilate in History and Interpretation (Cambridge: Cambridge University press, 1998), 163–65.

kommenterar orden med att säga att Jesus ord ska gå i uppfyllelse. Pilatus möter Jesus inne i residenset och frågar honom varför han blivit förd till honom. Σὺ εἶ ὁ Βασιλεὺς τῶν Ἰουδαίων; (Är du judarnas konung?)¹³ Pilatus får svaret Ἀφ’ ἑαυτοῦ σὺ τοῦτο λέγεις, ἢ ἄλλοι εἶπόν σοι περὶ ἐμοῦ; (Är det där din egen fråga eller har någon annan föreslagit den till dig?) Pilatus gör klart för Jesus att han inte är jude och Jesus säger Ἡ βασιλεία ἡ ἐμὴ οὐκ ἔστιν ἐκ τοῦ κόσμου τούτου· εἰ ἐκ τοῦ κόσμου τούτου ἦν ἡ βασιλεία ἡ ἐμή, οἱ ὑπηρέται ἂν οἱ ἐμοὶ ἠγωνίζοντο, ἵνα μὴ παραδοθῶ τοῖς Ἰουδαίοις· νῦν δὲ ἡ βασιλεία ἡ ἐμὴ οὐκ ἔστιν ἐντεῦθεν. (Mitt rike är inte av den här världen. Om så vore skulle mina anhängare strida för att inte få mig utlämnad till judarna. Mitt rike är därför inte här.) Pilatus lämnar Jesus efter en fortsatt konversation där Jesus ger otydliga svar. När Pilatus möter de judiska ledarna säger han att Jesus är oskyldig till brott. Pilatus frågar om han ska frige Judarnas konung, eftersom det är sed att ståthållaren friger en fånge åt det judiska folket. Judarna ropar istället att de vill att Barabbas ska bli friad.

19:01-19:19 Pilatus låter gripa Jesus och tillsammans med sina soldater hånar de Jesus genom att binda en krans av törnen som de klär honom i och sätter på honom en purpurmantel. De misshandlar honom innan de visar upp honom för folkmassan. Pilatus säger att han inte finner Jesus skyldig till någonting och får som svar att korsfästa Jesus. Pilatus säger Λάβετε αὐτὸν ὑμεῖς καὶ σταυρώσατε· ἐγὼ γὰρ οὐχ εὑρίσκω ἐν αὐτῷ αἰτίαν.(Ta honom själva och korsfäst honom) men får svaret Ἡμεῖς νόμον ἔχομεν, καὶ κατὰ τὸν νόμον ὀφείλει ἀποθανεῖν, ὅτι Υἱὸν Θεοῦ ἑαυτὸν ἐποίησεν. (Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö eftersom han utgett sig för att vara Guds son). Pilatus blir orolig och vänder sig till Jesus utan att få svar. Ἐμοὶ οὐ λαλεῖς; οὐκ οἶδας ὅτι ἐξουσίαν ἔχω ἀπολῦσαί σε καὶ ἐξουσίαν ἔχω σταυρῶσαί σε; (Vägrar du tala med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?) säger Pilatus. Jesus svarar Οὐκ εἶχες ἐξουσίαν κατ’ ἐμοῦ οὐδεμίαν εἰ μὴ ἦν δεδομένον σοι ἄνωθεν· διὰ τοῦτο ὁ παραδούς μέ σοι μείζονα ἁμαρτίαν ἔχει. (Du skulle inte ha någon makt över mig om den inte kom från ovan; därför är det de som överlämnat mig till dig som bär skuld). Pilatus blir osäker och vill släppa Jesus men hör judarnas uppmaningar. Vid sjätte timmen under förberedelsedagen före påsken kommer Pilatus ut med Jesus till stengården och någon sätter sig ner.¹⁴ Sen utlämnar Pilatus Jesus till folkmassan. Efter korsfästelsen låter Pilatus sätta upp ett anslag:

13^ Parallellt ställe med Matt 27:1, Mark 15:1–5 och Joh 18:33.

14^ Vem som sätter sig ner är oklart.

ΙΗΣΟΥΣ Ο ΝΑΖΩΡΑΙΟΣ Ο ΒΑΣΙΛΕΥΣ ΤΩΝ ΙΟΥΔΑΙΩΝ (Jesus från Nasaret, judarnas konung.)

19:38 Josef av Arimataia som i hemlighet var Jesus lärjunge bad om tillstånd att få ta ner Jesus kropp hos Pilatus, vilket Pilatus tillät.

2.2.2 Bibelkommentarer

Det är viktigt för judarna i Jerusalem att följa traditioner och vara rena inför den stundande påskmåltiden. Någonting som författaren till Johannesevangeliet visar gång på gång. Det finns dock inte en lag som säger att judarna inte förblir rena genom att gå in i Pilatus residens.¹⁵ Istället finns det en poetisk mening i hela versen, 18:28. Jesus går, enligt Brodie, före in i den nya världen som judarna i Jerusalem inte vill följa med in i. Men Jesus som är frälsaren går in och öppnar upp världen för den nya soluppgången som kommer med frälsningen. Brodie menar även att judarna är så bundna vid sina ritualer att de är blinda inför det som kommer.¹⁶ Sättet Pilatus möter de judiska ledarna och lyssnar till vad de har att säga visar att det är dessa som har makten och inte en ståthållare i romarriket. Redan när Pilatus möter upp dem utanför residenset visar författaren att Pilatus inte har någon makt i sammanhanget, menar Brown.¹⁷ Men enligt Bond står inte Pilatus utan makt utan målas upp som en person som har samma mål och vilja kring Jesus som de judiska ledarna. Pilatus är en person av sitt samhälle som har en fientlig inställning till de som inte är inom normen för romarriket.¹⁸ Pilatus inleder med att fråga judarna som kom med Jesus vilka anklagelser som finns mot Jesus. Brodie menar att inblandningen av auktoriteter i det romerska riket visar på att Jesus redan var välkänd i de högre kretsarna och ansedd som ett hot. Ändå får läsaren föreställningen om att Pilatus inte vet vem Jesus är.¹⁹ Pilatus frågar Jesus om han är judarnas konung och kallar honom för det till och med efter Jesus död på korset. Om Jesus hade kallat sig själv för judarnas kung hade han varit ett hot mot både romarriket och judarna och därför med stor sannolikhet dömts till döden. Pilatus provocerar på så vis inte bara de judiska ledarna genom smeknamnet på Jesus utan försöker även manipulera Jesus till att erkänna sig som kung.²⁰

När Pilatus erbjuder att släppa någon fri under påsken kallar han Jesus än en gång för judarnas konung. Om de judiska ledarna svarat att de velat frige Jesus hade de erkänt Jesus som deras

15^ Raymond E. Brown, The Gospel According to John. AB. 2 Vols. (Garden City, New York: Doubleday. 1966- 1971), 845-46.

16^ Brodie, 532.

17^ Brown, 847.

18^ Bond, 174-75.

19^ Brodie, 532.

20^ Brodie, 533-534.

kung, någonting de absolut inte ville. På så sätt manipulerar Pilatus de judiska ledarna samtidigt som detta får en större teologisk mening. De judiska ledarna och folkmassan får chansen att välja Messias, det nya som är fritt från synd och skuld. Istället väljer de en rövare och sitt gamla liv som enligt Brodie är fyllt med synd och skuld och på så vis fortsätter de i gamla fotspår.²¹ I Johannesevangeliet är det inte romerska soldater som korsfäster Jesus.

Istället säger Pilatus, tre gånger, att Jesus inte begått något brott innan han ger Jesus till folkmassan. Här får det judiska folket, enligt Ehrman, skulden för Jesus lidande och död på korset.²² Men hela rättegången och Pilatus val att behålla Jesus för att senare eventuellt frige honom, enligt Brodie, går mot vad som bör ha skett om Jesus var oskyldig och svarade på Pilatus frågor. Det gör Pilatus och soldaterna skyldiga till vad som händer. Det är inte bara de som är involverade och som har överlämnat Jesus, som är skyldiga till händelseförloppet, utan även de som författaren inte vill visa som involverade.²³ När Pilatus inte kallar Jesus för judarnas konung kallar han honom för människa. De judiska ledarna säger att Jesus kallat sig själv för Guds son vilket ger en komplex bild av Jesus som då blir judarnas konung, människa och Guds son. Schnackenburg menar att Pilatus sätt att säga människa om Jesus egentligen betyder att han vet att Jesus är son av mänskligheten.²⁴ Pilatus hånar det judiska folket, vid upprepade tillfällen, genom att kalla Jesus för judarnas konung. De judiska ledarna får nog av detta hån och förklarar sin hängivenhet till den romerske kejsaren. När Pilatus senare kommer ut med Jesus på stengården uppstår en lek med ord eftersom läsaren aldrig får veta vem det är som sätter sig på domarens stol.Jesus, som har rollen som domare men inte i rättegången mot sig själv, kan sitta på den stol där Pilatus, som ska vara domare i händelseförloppet, bör sitta och fatta beslut vilket även det blir en dubbelhet i vad författaren menar.²⁵ Korsfästelse var ett sätt för romarna att döda upproriska utlänningar och inte romerska medborgare.²⁶ Judarnas sätt att avrätta en brottsling var genom stening inte korsfästelse.²⁷ Jesus dödas den sjätte timmen vilket är samma timme som påskalammet ska dödas inför påsk. Jesus framstår på så sätt som lammet som tar bort alla synder.²⁸

21^ Brodie, 535.

22^Bart D. Ehrman Lost Christianities: The Battle for Scripture and the Faiths We Never Knew (Oxford:

University Press, 2003), 21.

23^ Brodie, 536.

24^ Rudolf Schnackenburg, The gospel According to Saint John. Red. B.A.Mastin. (New York: Crossroads, 1968- 82), 256, 451.

25^ Brodie, 538–39.

26^ Not i Bibel 2000 Matt 27:26 27^ Brodie, 538–39.

28^ Brodie, 539.

2.2.3 Analys

Pilatus framställs som en man med makt som egentligen inte bryr sig om vad de judiska ledarna vill med mannen de för till honom. Pilatus verkar inte engagerad i gripandet av den man som han själv skulle vilja gripa och eventuellt döda.²⁹ Men Pilatus har inte haft tillräckliga skäl för att gripa Jesus och därför behöver han spela ovetande av Jesus som person inför de judiska ledarna. Pilatus gör ett försök till att förstå vad Jesus är anklagad för genom att håna de judiska ledarna och kalla Jesus för judarnas konung. Det här namnet, judarnas konung, använder Pilatus genomgående när han talar till folkmassan om Jesus. På så sätt visar han sin ovilja till det judiska folket och deras tankar. Det är först efter Pilatus och soldaternas egna hån och misshandel av Jesus som Pilatus blir osäker på om Jesus verkligen ska korsfästas. Genom misshandeln och hånen visar Pilatus att han inte bryr sig om vem Jesus är, utan har istället roligt på judarna i Jerusalem och Jesus bekostnad. Men det finns en dubbelhet i Pilatus beteende. Genom att kalla Jesus för judarnas konung och genom misshandeln verkar det som om Pilatus försöker bryta ner Jesus så att han ska utnämna sig själv till judarnas konung. Om Jesus fallit för denna härskarteknik skulle Pilatus inte behöva överlämna Jesus, och på så sätt sin makt, till de judiska ledarna. Om Jesus erkänt att han är judarnas konung skulle Pilatus på ett enkelt sätt fatta beslut om korsfästning eftersom det är ett brott att utge sig för att vara kung, istället visar Pilatus sig svag inför de judiska ledarna och folkmassan. Jesus provocerar dessutom Pilatus när Pilatus förklarar vilken makt han har över situationen, Pilatus är en svag ledare som enligt Jesus inte har någon makt. Samtidigt låter Jesus göra klart för Pilatus att Pilatus inte kommer att bära skuld över händelsen. Judarna får istället bära skulden och Pilatus utgör bara en liten roll i planen som är oundviklig. Pilatus vill vara den med makt och den som dödar provokatören Jesus från Nasaret. Judarna tar inte på sig skulden för händelsen utan författaren av Johannesevangeliet ger en tydlig bild från början att judarna bär skulden. Pilatus däremot är tydlig som tre gånger säger till de judiska ledarna att han inte finner Jesus skyldig till något brott.³⁰

Författaren till Johannesevangeliet är tydlig med att framhäva att det judiska folket är måna om att göra rätt inom ramen för sin tro och därför tar de hjälp av romarriket. Pilatus som inte är jude, vilket han är tydlig med, kan döda Jesus, vilket är precis det som de judiska ledarna vill. Jesus menar dock att det är de judiska ledarna som bär skulden, vilket innebär att dem inte lyckas med sitt mål att döda Jesus genom Pilatus oavsett vilket beslut Pilatus än tar.

29^ Brodie, 532.

30^ Detta har Johannesevangeliet och Lukasevangeliet gemensamt. Att Pilatus säger att Jesus är oskyldig tre gånger.

Pilatus får på så sätt en betydande roll för narrativet och blir helt maktlös. Om det är Jesus som sitter på domarstolen, där Pilatus ska sitta, visar det tydligt att Pilatus inte har någon makt i frågan. Det är Guds vilja som sker oavsett vad ståthållaren från romarriket har att säga.

Bilden som Pilatus har av Jesus i Johannesevangeliet går från människa och Guds son (19:4–

7) till en mystisk person som hänvisar till auktoriteter från ovan (19:8–12) och som senare är domare, på domarstolen, och en kung (19:13-16). Pilatus roll för utfallet i händelsen i Johannesevangeliet är egentligen obetydlig. De judiska ledarna och folkmassan korsfäster Jesus, vilket de haft möjlighet att göra oavsett vad Pilatus sagt.

2.3 Evangeliet enligt Lukas 23:1–25 och Apostlagärningarna 3:13, 4:27 och 13:28.

Lukasevangeliet är författat i två delar; Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. Författaren har inte en hednisk bakgrund, enligt Esler, utan troligtvis judisk med målet att konvertera judar till kristendomen.³¹ Som med alla evangelier finns det en viss publik som evangeliet är skrivet för. I Lukasevangeliet fall är det troligtvis en mindre kristen grupp som är författarens publik.³² Skriften har mycket gemensamt med de andra synoptikerna men framför allt med Markusevangeliet.³³ Det finns delade meningar om den exakta dateringen till evangeliet men det är troligt att den författades någon gång under 80-talet.³⁴ Pontius Pilatus nämns inte bara när Jesus förs till honom av de judiska ledarna i Lukasevangeliet utan redan i 3:1–2 och 13:1.

Det gör honom till en redan etablerad ståthållare när Pilatus möter Jesus. Men Pilatus återkommer ytterligare två gånger i 20:20 och 23:52.³⁵ Folket som hänvisas till i skeendet i Lukasevangeliet är en blandning av Jerusalems elit, vilka är överstepräster och äldste, och medborgare i Jerusalem. Lukasevangeliet framställer folket och eliten som judar i kontrast till Pilatus som var romare.³⁶ I Apostlagärningarna nämns Pilatus vid tre tillfällen, vilka behandlas nedan, det tycks dock endast vara för att återberätta det som händer i Lukasevangeliet.

2.3.1 23:1–25

Jesus förs till Pilatus efter ett förhör av folket. Hos Pilatus anklagas Jesus för att ha uppmanat folket att inte betala skatt och att han utgett sig för att vara Messias. Pilatus frågar då JesusΣὺ εἶ ὁ Βασιλεὺς τῶν Ἰουδαίων; (Är du judarnas konung?) Jesus svarar Σὺ λέγεις. (Du

31^ Philip F. Esler, Community and Gospel in Luke-Acts: The Social and Political Motivations of Lucan Theology. (Cambridge: Cambridge university press, 1987), 31-45. Författarens bakgrund och publik är omdebatterad och det går inte att säga med säkerhet att Lukasevangeliet författades av en man med judisk bakgund. Eslers uppfattning ligger dock till grund för analysen av Lukasevangeliet och apostlagärningarna.

32^ Esler, 26.

33^ Bond, 140.

34^ Bond, 139.

35^ Nestle-Alard, Lukas.

36^ John T. Carroll, Luke a Commentary (Louisville: Westminister John Knox Press, 2012), 460.

säger det).³⁷ Pilatus som står framför folkmassan, och översteprästerna, deklarerar att han inte finner Jesus skyldig till något brott. Folkmassan ger sig inte och menar att Jesus spritt oro på sin resa från Galileen till Jerusalem. När Pilatus får veta att Jesus kommer från Galileen skickar han honom till Herodes som också var i Jerusalem under påsken.³⁸ Herodes blir först glad när han möter Jesus men blir sen besviken när han inte får något svar på de frågor han ställer till Jesus. När han inte får svar på sina frågor väljer Herodes att håna Jesus genom att låta sina soldater sätta på honom en mantel³⁹ innan Jesus skickades tillbaka till Pilatus.

Lukasevangeliet skriver att Herodes och Pilatus tidigare varit fiender men från den dagen blivit vänner.

När översteprästerna kommer tillbaka med Jesus till Pilatus från mötet med Herodes samlar Pilatus dessa och folket där Pilatus berättar för folket att varken han eller Herodes finner Jesus skyldig till brott som ska straffas med döden. Men Pilatus vill ändå ge Jesus en läxa innan han släpper honom. Folket svarar med att ropaΑἶρε τοῦτον, ἀπόλυσον δὲ ἡμῖν Βαραββᾶν·

(Iväg med den där mannen! Släpp Barabbas fri!) Folket fortsätter ropa Σταύρωσον σταύρωσον αὐτόν. (Korsfäst 1–25 honom!) innan Pilatus hinner säga någonting. Pilatus frågar vad Jesus gjort för ont och fortsätter än en gång med att han tycker att Jesus är oskyldig men att han kan ge honom en läxa. Pilatus gav till sist efter och frigav Barabbas och gav Jesus åt folket så att de skulle få göra vad de ville med honom.

2.3.2 Apostlagärningarna 3:13, 4:27-28 och 13:28.

I vers 3:13 används Pilatus namn som anklagelse mot folket. Att folket hade en chans att frige Jesus från korsfästelsen hos Pilatus när Pilatus bestämt sig för att frige Jesus. I verserna 4:27- 28 nämns både Herodes och Pilatus som hedningar tillsammans med det israelitiska folket.

Dock anses Herodes, Pilatus och det israelitiska folket vara de som gjort frälsningen möjlig genom korsfästelsen. I vers 13:28 är ytterligare en beskrivning över vad som hänt i och med korsfästelsen. Här nämns Pilatus som möjliggörare till frälsningen men också som en motvillig ståthållare som inte ville döda Jesus men blev tvingad av folket.

2.3.3 Bibelkommentarer Lukasevangeliet

I Lukasevangeliet förklarar Pilatus Jesus oskyldig tre gånger⁴⁰ och tar även hjälp av Herodes som inte heller ser att Jesus har begått något brott. Trots det ger Pilatus efter för vad de högt

37^ Parallellt ställe med Matt 27:1, Mark 15:1–5 och Joh 18:33.

38^ Herodes var tetrark i Galiléen åren 4–39.

39^ Liknande som hände i Joh 29:2, när Pilatus soldater klär Jesus i manteln innan Pilatus deklarerar för folket att han finner Jesus oskyldig.

40^ Precis som i Johannesevangeliet.

uppsatta judarna vill och låter korsfästa Jesus.⁴¹ Pilatus framställs av författaren som svag och velig. Till slut ger han efter för vad folket vill trots att han själv tycker att Jesus är oskyldig.⁴² Det finns dock skäl till att Pilatus ger efter. Folket är en stor samling människor som lägger fram politiska anklagelser mot Jesus. Anklagelserna är att Jesus inte betalar skatt, sprider oro bland folket och påstår sig vara kung över folket. Enligt romarrikets lagar skulle invånarna betala skatt till Rom och enligt det judiska folkets lagar skulle det judiska folket även betala skatt till Gud. I och med att Pilatus säger att Jesus är oskyldig innebär det att det inte är skatten till Rom som Jesus inte har betalat utan skatten till Gud.⁴³

När Pilatus frågar om Jesus är judarnas konung svarar Jesus att det är vad Pilatus själv säger.

Precis som i Matteusevangeliet och Markusevangeliet, tolkar Pilatus svaret som att han inte är konung. Frågan har ställts i Lukas 22:71 av de judiska ledarna till Jesus där Jesus svarat på samma sätt som till Pilatus, skillnaden är att de judiska ledarna tolkar det som ett ja och Pilatus tolkar det som ett nej.⁴⁴ När Pilatus får veta att Jesus inte kommer från Jerusalem tar han chansen att komma undan det eskalerande samtalet med de judiska ledarna, som verkar ha stor makt över honom. Istället skickas alla till Herodes av Antipas. Herodes har ingen större roll i de andra evangelierna och har ingen del i passionsberättelsen förutom i Lukasevangeliet.⁴⁵

Tidigare i Lukasevangeliet har Herodes dödat Johannes döparen och utifrån detta kan han vara intresserad av att döda även Jesus. Men Herodes får inga svar från Jesus och författaren låter inte publiken veta vad frågorna handlade om. Herodes som inte finner Jesus skyldig till något brott väljer ändå att håna honom och klä på honom en mantel, som om det vore en teater där Jesus kläs som en karnevalkung⁴⁶ någonting som Pilatus fortsätter med när han dömer Jesus som oskyldig men ändå tänker lära honom en läxa.⁴⁷ När Pilatus än en gång sagt att han vill frige Jesus nämns Barabbas namn, en dömd mördare. Folket vill frige honom och låta Jesus ta Barabbas straff istället. Detta pressar Pilatus som till slut ger med sig och friger Barabbas och överlåter Jesus till folket.⁴⁸ Enligt Carroll är bilden av Pilatus inte till Pilatus fördel. Istället för att upprätthålla en statsordning går Pilatus med på en teologisk agenda.

Pilatus säger gång på gång att Jesus är oskyldig men ändå överväger han att ge honom straff,

41^ Ehrman, 20–1.

42^ Gatewood, 358.

43^ Carroll, 456.

44^ Carroll, 456.

45^ Carroll, 456.

46^ Carroll, 456.

47^ Pilatus går här mot Romarrikets lagar och ordningar kring hur ståthållaren ska döma och straffa brottslingar.

48^ Carroll, 459.

vilket han slutligen även gör, mot Romarrikets ordningar och ur ett judiskt perspektiv.⁴⁹ Pilatus lämnar över Jesus helt till folket och är, enligt Lukasevangeliet, inte inblandad i korsfästelsen.

2.3.4 Bibelkommentarer Apostlagärningarna

I 3:14 deklareras att Jesus fått ta en mördares straff. I 3:19 blir folket ombett att ångra detta val för att få ta del av Guds förlåtelse.⁵⁰ Herodes roll i apostlagärningarna 4:27-28 har ett parallellt ställe i ps 2:1–2 där ”Konungen över jorden … och regenterna” porträtteras och kan härledas till Herodes och Pilatus.⁵¹

2.3.5 Analys

De första fem verserna visar Pilatus att han inte tror på folkmassan, som består av judar. De judiska ledarna försöker övertyga Pilatus om att det är för rikets bästa som de för Jesus till Pilatus, någonting som Pilatus inte ens tar hänsyn till. Istället ställer han frågan om Jesus är judarnas konung, vilket visar att Pilatus redan är medveten om att Jesus inte har gjort någonting som skapat oro för riket. Istället är det Pilatus namn på Jesus som skapar oro i folkmassan. Pilatus har mer information än vad de judiska ledarna verkar vara medvetna om.

Istället inleds en provokation från Pilatus sida mot de judiska ledarna, för att han själv ska slippa döma Jesus till döden utan grunder. Pilatus hittar en utväg när han inser att Jesus kommer från Galileen och inte från Jerusalem. Därför skickar Pilatus Jesus med folket till Herodes för att slippa fatta beslutet själv. Herodes har enligt Lukasevangeliet hört mycket om Jesus och blir glad när han får möta honom. Herodes framställs som tillhörande Jesusrörelsen, som vuxit fram kring Jesus, eftersom han vill att Jesus ska utföra något tecken. När Herodes blir besviken hånar han Jesus och blir nära vän med Pilatus efter händelsen. Pilatus och Herodes beskrivs som råa män som tycker om att håna andra och kan mötas i en vänskap över sitt delade intresse. Herodes som var tetrark i Galileen nämns tidigare i Lukas 9:9 där han har låtit halshugga Johannes döparen. Han nämns även i 1:5 när Johannes döparen föds och i Matt 2:1 i och med Jesus födelse i Betlehem.⁵² I och med Johannes döparens död bör Herodes vara intresserad av att döda Jesus. Det verkar även som att Jesus är medveten om sin stundande död vilket gör det konstigt att han inte svarar på Herodes frågor. Eftersom att det inte blir så

49^ Carroll, 461.

50^ Det innebär att det enligt Lukasevangeliet och apostlagärningarna är folket, judarna, som är skyldiga till Jesus död på korset och att de bara blir förlåtna om de ångrar sig. Pilatus hänvisas till som en man som blir pressad och tvingad till att överlämna Jesus åt folket. I förlängningen har Pilatus frigivit en mördare och straffat en man som anklagats för brott men som inte funnits skyldig. Alltså blir det inget byte för Pilatus överhuvudtaget utan bara ett sätt för folket att manipulera honom och på så sätt visa vilken makt folket har över sin ståthållare.

51^ Carroll, 456.

52^ Vilket enligt Matteus 2:1 innebär att Jesus föddes år 4 vilket inte stämmer överens med vår tideräkning som ska utgå från Kristus födelse.

utan Jesus kommer tillbaka utan dom till Pilatus är det viktigt för författaren av Lukasevangeliet att det är Pilatus som lämnar över Jesus till de judiska ledarna och inte Herodes.

När Pilatus vill ge Jesus en läxa, prygla honom, och sen frige honom, vill inte folket att Jesus ska bli fri. Istället övertalas Pilatus genom skrik att byta plats på Barabbas och Jesus. Pilatus rentvår sig händelsen och ger folket fria händer över Jesus. Ändå korsfästs han trots att det inte är ett judiskt sätt att avrätta människor på. Att de judiska ledarna ska ha dödat Jesus trots sitt uppenbara motstånd till att göra det själva blir ett slut som inte är meningen. Jesus körs runt mellan judarnas överstepräster, Pilatus och Herodes och ingen vill egentligen stå för dödandet. Ändå dödas Jesus av de judiska ledarna och folkmassan med bekräftelse om att Pilatus ser mellan fingrarna med det här och inte bryr sig om vad som händer med den oskyldige mannen. Genom analysen är inte Jesus dödad under Pontius Pilatus. Pilatus går i Lukasevangeliet och apostlagärningarna fri från skuld och judarna som folk bär skulden för Jesus död. Dock finns det möjlighet för det judiska folket att gå fria från skuld enligt apostlagärningarna, vilket är genom ånger.

2.4 Evangeliet enligt Nicodemus The Acts of Pilate 1:6-4:21, 6:4-23, 7:9

Evangeliet enligt Nicodemus finns i två olika versioner varav det som är daterat tidigare är kortare. Eftersom den längre versionen är daterad efter 381e.Kr. hänvisar jag endast till den tidigare versionen om inte annat nämns i uppsatsen.⁵³ Detta icke kanoniska evangelium innehåller sexton kapitel om Pontius Pilatus och hans liv efter korsfästelsen. Kapitlen har fått ett eget namn the Acts of Pilate eftersom Pilatus enligt texten ska ha blivit kristen när han insett vem han låtit korsfästa.⁵⁴ Som tidigare nämnts kommer jag inte bearbeta alla 16 kapitel utan jag gör ett urval utifrån relevans för uppsatsen.

2.4.1 1:6-4:21, 6:4–23, 7:9

Pilatus frågar Jesus om han är judarnas konung och vad han har gjort för att bli skickad till Pilatus av de judiska ledarna. Jesus svarade: ”Mitt rike är inte av den här världen: om mitt kungarike vore av den här världen skulle mina anhängare slåss, och jag skulle inte blivit utlämnad till judarna, men nu är inte mitt rike från den här världen.” Varpå Pilatus frågar ”Är du kung?”⁵⁵ Jesus svarade ”De säger att jag är en kung: till detta öde blev jag född, för att jag

53^ Ed, Wilhelm Schneemelcher, New Testament Apocrypha vol. 1 of Gospels and Related Writings; trans. R.

McL. Wilson (Cambridge: Westminster/John Know Press, 1991), 503.

54^ John David Shannon,” For Good Work Do They Wish to Kill Him?” Narrative Critique of the Acts of Pilate (University of Missouri Columbia, 2006), 34.

55^ Inte samma fråga som i de bibliska evangelierna där frågan lyder ”Är du judarnas konung?” men med liknande innebörd. Författaren visar dock här att Jesus titel inte skulle begränsas till endas judarna utan gälla hela

skulle vittna om sanningen och alla som är av sanning ska höra min röst”. Pilatus frågar vad sanningen är och Jesus svarar att sanningen är från himlen. Pilatus svarar att det är därför sanningen inte finns på jorden. Jesus svarar ”Tro att sanningen är på jorden bland dem som har makten att döma är omgiven av sanning och har rätt att döma”. Pilatus lämnar Jesus och går ut till de judiska ledarna för att berätta att han inte finner Jesus skyldig till något brott. De judiska ledarna berättar då för Pilatus att Jesus sagt att han kan riva templet, som Salomo byggt i 46 år, för att sedan bygga upp det igen på 3 dagar. Pilatus svarar med att säga att han är oskyldigt till Jesus blod. De judiska ledarna säger att hans blod kommer ligga hos dem och deras barn.⁵⁶ Sen samlar Pilatus judarnas äldste och präster och berättar att han inte tycker att Jesus helande av sjuka eller hans avbrutna sabbat är värd döden. De judiska ledarna menar då att Jesus gjort fel mot den romerska kejsaren. Pilatus går tillbaka till Jesus och frågar honom vad han ska göra. Jesus svarar att Pilatus måste göra som det är skrivet och Pilatus frågar då vad som är skrivet. Jesus förklarar att det finns profetior om honom. Pilatus går till de judiska ledarna och frågar vad deras straff skulle vara för Jesus. De svarar att det skulle vara piskrapp och om Jesus fortfarande bröt sabbaten och helade sjuka skulle de stena honom. Pilatus svarar med att säga att han kan bli slagen och sen frigiven men inte korsfäst. När Pilatus sagt detta började flera i folkmassan att gråta och de äldste förklarade för Pilatus att om alla dessa människor stenar honom kommer de behöva bära skuld för Jesus död. Därför kom de till Pilatus för att Jesus skulle dö på romerskt vis eftersom han utgett sig för att vara judarnas konung.

I 6:4–23 presenterar Pilatus Jesus Barabbas för folket och frågar vem av Barabbas och Jesus från Nasaret som han ska frige. Folket svarade Barabbas och på frågan vad som skulle hända den Jesus som kallas Kristus blev det ”korsfäst honom”. När Pilatus tvekar skriker folket att Pilatus inte är vän med Caesar om han inte korsfäster Jesus. Pilatus blir då arg och skriker att det judiska folket aldrig uppskattar dem som faktiskt bryr sig om dem. De judiska ledarna och folkmassan ifrågasätter om det någonsin funnits någon som uppskattat eller hjälpt dem.

Pilatus påminner då om hur Gud hjälpt dem i Egypten och genom Röda havet. Han säger också att det judiska folket alltid retat upp Gud och gått mot Gud. Sen berättar de judiska ledarna för Pilatus hur de står på Caesars sida och hur orättvist det är att Jesus fortfarande lever trots att Herodes varit efter honom redan vid födseln i Betlehem. Pilatus förstår då vem Jesus är och att han inte kan gå mot Herodes som en gång varit efter Jesus och velat döda honom. Istället tar han vatten och tvättar sina händer. Sedan säger han inför Jesus och folket

världen.

56^ Parallell till Matt 27:24–26

att Jesus på tidigare grunder, från föregående ståthållare, ska bli slagen sedan bunden och korsfäst med banditer. I 7:9 lät Pilatus göra en skylt, till korset, med texten: ”Det här är judarnas konung” på hebreiska, grekiska och latin.⁵⁷

2.4.2 Bibelkommentarer

I evangeliet enligt Nicodemus reserverar sig Pilatus från beslutet att korsfästa Jesus och säger att det inte är han som är skyldig till blodet av en oskyldig man. Det finns även ett parti som beskriver Pilatus och hans frus sorg över korsfästelsen av Jesus.⁵⁸ G.W.H Lampe menar att Pilatus beskrivs utifrån kristna ögon i the Acts of Pilate vilket ger en bild av att Pilatus egentligen är kristen. Dock är det tydligt att Pilatus inte är helt och fullt kristen utan endast tror att Jesus är en av romarrikets gudar. Den stora skillnaden i det här evangeliets bild av Pilatus och de kanoniska är att Pilatus vädjar till det judiska folket att släppa Jesus utan att lyckas.⁵⁹ Dessvärre har evangeliet kommit till under en längre period för att fylla i saknade luckor i de kanoniska evangelierna.⁶⁰ Författaren har byggt historien på de kanoniska evangelierna och etablerade kristna traditioner. Bilden av Pilatus är som ett vittne av det judiska folkets uppror mot Gud vilket gör honom och romarriket fri från skuld till Kristi död på korset.⁶¹ Med grund av detta evangelium är Pilatus helgonförklarad i den koptiska och syrianska kyrkan.⁶²

2.4.3 Analys

De judiska ledarna och folkmassan säger att de kommer bära skulden över Jesus blod tillsammans med sina barn, precis som de säger i Matteus 27:25. Det är dock inte lika tydligt om denna skuld försvann i och med templets fall i The Acts of Pilate. Det som framgår i texten är dock att de judiska ledarna och folkmassan ser sig fria från skulden för Messias död om det är genom korsfästelse som Jesus dör. Då är det Pilatus fel tillsammans med de äldste men folket går fria från skuld. Men om Jesus hade avrättats enligt judisk sed med stening hade folket fått stå för skulden.⁶³ Det innebär att det inte är det judiska folket som bär skulden utan endast de som har titeln äldste. Pilatus framställs som en ståthållare som, även i detta evangelium, vet mer än vad han vill att andra ska veta. Han ställer många frågor men har också svaren på frågorna själv. Han vet hur den judiska seden är och dess lagar. Pilatus

57^ ”Evangeliet enligt Nicodemus eller The Acts of Pilate” hämtad 2020-12-06https://archive.org/details/pdfy- 5lijplxCkA4qdCgY/page/n9/mode/2up

58^ Shannon, 34.

59^ Geoffrey Hugo Lampe, “The Trial of Jesus in the Acts of Pilate” From Jesus and the Politics of His Day. ed.

Ernst Bammel and Charles Francis Digby Moule; (New York: Cambridge University Press, 1984), 178.

60^ Shannon, 28.

61^ Shannon, 43.

62^ Johannes Quasten Patrology, vol 1 (Westminister, Maryland: Newman Press, 1986), 118.

63^ Brodie, 538.

använder sig av handtvättandet som är en judisk sed för att visa sin oskuld. Pilatus vill inte döda Jesus men blir tvungen när de judiska ledarna och folkmassan påminner honom om att Jesus varit dödsdömd av Herodes sedan sin födelse.

2.5 Evangeliet enligt Markus 15:1–20

Markusevangeliet är vanligen daterat till att ha författats mellan åren 65–75 vilket gör det till det äldsta evangeliet i bibeln.⁶⁴ Markusevangeliet ansågs vara en kopia av Matteusevangeliet för den tidiga kristendomen, någonting som dagens forskning menar inte stämmer. 600 av de 601 verserna i Markusevangeliet återfinns i Matteusevangeliet. Därför föll Markusevangeliet i glömska och ansågs vara en kortare version av Matteusevangeliet.⁶⁵ Markusevangeliet var ett evangelium som under den patristiska perioden kom sist och sällan citerades.⁶⁶ Ändå finns det skillnader kring hur Pilatus framställs och kring vem som bär skulden till Jesus död på korset.

2.5.1 15:1–20

Pilatus frågar Jesus direkt när de mötsΣὺ εἶ ὁ βασιλεὺς τῶν Ἰουδαίων; (Är du judarnas konung?) och får svaret λέγει Σὺ λέγεις (Du själv säger det).⁶⁷ Översteprästerna anklagar Jesus för mycket och Pilatus blir förvånad när Jesus inte svarar. Författaren beskriver hur en fånge brukar friges under högtiden och hur Pilatus förstår att översteprästerna är avundsjuka på Jesus och att det är därför de tagit honom till Pilatus. Pilatus frågar om han ska frige Jesus men möts av att översteprästerna manar upp folket som ropar att de vill ha Barabbas frigiven.

Pilatus frågar folket vad han ska göra med judarnas konung vid två tillfällen och får ”korsfäst honom” som svar. Pilatus frågar då vad han gjort för ont men utan ett riktigt svar. Folket fortsätter skrika Σταύρωσον αὐτόν (korsfäst honom). Pilatus gick folket till mötes och piskade Jesus innan han överlämnade honom till korsfästningen.

2.5.2 Bibelkommentarer

I Markusevangeliet ligger mycket skuld hos det judiska folket. Enligt Ehrman försöker Pilatus komma undan från att ta beslut överhuvudtaget, trots det är det han som fattar beslutet. Han låter sig enligt skriften påverkas av översteprästerna som egentligen inte har något inflytande över honom alls.⁶⁸ De judiska ledarna och Pilatus kommer överens om hur de ska gå till väga med Jesus. Det innebär att skulden bör ligga hos Pilatus eftersom det är han som innehar makten att fatta beslut om avrättning.⁶⁹ I kapitel 15 träffar Pontius Pilatus Jesus och har en

64^ Morna D. Hooker The Gospel According to ST Mark (London: Continuum, 2001), 8.

65^ Marsh & Moysie 11.

66^ Edwards, s. 1–2.

67^ Parallellt ställe med Matt 27:1, Luk 23:3 och Joh 18:33.

68^ Nestle-Aland, Markusevangeliet.

69^ Ehrman, 20.

form av förhör om det som Jesus anklagas för av de äldre och högsta prästerna hos judarna.

Samtalet hålls privat och det står ingenting om att någon annan är närvarande under förhöret.

De som bör ha fått höra av Pilatus vad som sagts är de högt uppsatta judarna som tagit in Jesus till förhöret. Förhöret kan enligt Hooker vara en senare nedskriven reflektion av meningen till det som hänt. En faktor som ligger bakom vinkeln av samtalet är också att romarna skulle gå fria från skuld och istället skulle det judiska folket få skulden vilket är någonting som är genomgående hos Markusevangeliet, enligt Hooker. Det judiska folket beskrivs genomgående som de som gör fel, medan romarna har en mindre, men mer oskyldig roll i evangeliet.⁷⁰ Pontius Pilatus har en hög position i samhället och bör inte ge vika för press och påtryckningar. Därför är den beskrivningen av honom, enligt Hooker, troligen inte helt korrekt utan snarare en beskrivning för att blidka läsaren. Samtidigt leder förhöret fram till att Jesus bekräftar, om än kryptiskt, att han är Kristus.⁷¹ Enligt Brian Gatewood manipulerar Pilatus de judiska ledarna och folkmassan genom att verka osäker i sitt beslut om Jesus ska korsfästas eller inte. Jesus från Nasaret hade många anhängare och utgjorde ett hot, inte bara för judarnas högt uppsatta, utan även för Pontius Pilatus. Pilatus får chansen att röja undan Jesus när de äldste överlämnar Jesus och ber Pilatus om hjälp. Frågorna som Pilatus ställer är enligt Gatewood en slags dimridå som ger honom övertaget i situationen. Men trots detta blir Pilatus manipulerad, men inte av de judiska ledarna utan av Jesus som inte ger raka svar på Pilatus frågor. Istället manar Jesus fram irritation hos Pilatus och får Pilatus att fullfölja Guds plan.⁷²

2.5.3 Analys

Pilatus har utanför scenen dömt Jesus till döden eftersom han ger folket alternativet att frige Jesus under högtiden. Han piskar Jesus innan han lämnar honom till korsfästelsen. Det bekräftar att romarriket känner till Jesus från Nasaret som fått så många anhängare. I Markusevangeliet är det Pontius Pilatus som är den som bär skulden för Jesus död tillsammans med folket. Vilket stämmer överens med att Pilatus redan från början bestämt sig för att döda Jesus. Enligt ett beslut som Pilatus tog som inte var en övervägning som gick mot framställningen av Pilatus i Markusevangeliet.

2.6 Sammanfattning

I kapitlet har jag diskuterat fem olika evangelier, de fyra kanoniska och ett evangelium som låter Pilatus roll ta större plats än i de kanoniska evangelierna. Efter analys av texterna och

70^ Hooker, 356.

71^ Hooker, 357.

72^ Gatewood, 355-56.