Före konciliet i Nicea 325, där trosbekännelsen kom att bli en vägledning för en gemensam ekumenisk kristen tro, fanns det lokala varianter på trosbekännelsen.127 Varje kyrka hade sin egen doptrosbekännelse.128
Konciliet i Nicea var inte helt oproblematiskt. Biskop Alexander (250–326) och Arius (256–
336) är två stora namn under konciliet i Nicea. Dessa hade stora meningsskiljaktigheter och försökte båda sätta sin prägel på den gemensamma kristna tro som diskuterades under konciliet. Deras konflikt hade pågått sedan flera år när konciliet genomfördes och det var oroligt politiskt och i teologiska kretsar eftersom både Alexander och Arius hade stora anhängarskaror.129 En av de största debatterna som fördes mellan de båda va huruvida Jesus Kristus är gudomlig eller inte. Arius menade att sonen skapades ex nihilo130 och bör därför betraktas som vilken annan varelse eller annat ting som helst. Arius tankar är i samklang med Origenes kring faderns natur men inte kring sonens identitet.131 Arius hade innan 325 skrivit en egen trosbekännelse:
”Vi erkänner en Gud – ensam ogjord, ensam evig, ensam utan källa, ensam sann, ensam bärande odödlighet, ensam vid, ensam god, ensam suverän – vilken dömer, kontrollerar, och administrerar alla ting, oföränderlig, rättvis och god, Gud över lagen och profeterna och den nya förbundet.”132
127 Som visats i kapitel 3 där Ignatius trosbekännelse citerats.
128 Kelly, 205.
129 Beeley,107.
130 Ur intet.
131 Beeley, 109.
132 Egen översättning.
Enligt Arius är fadern ensam och menar att sonen är en förlängning av fadern som bara är på jorden en viss tid för att senare försvinna. Sonen har enligt Arius inte existerat innan sin skapelse på jorden. Arius tankar är helt i linje med Origenes teologi och den trosbekännelse som användes i Alexandria under Arius samtid.133 Arius drar dock teorierna kring fadern som den viktigaste och främste i treenigheten långt och menar att Alexander och Origenes måste hålla med innerst inne. Arius tankar kring sonen är dock traditionella i vissa avseenden. Arius anser att sonen inte är född eller skapad av någon speciell substans. Istället är sonen gjord genom Guds, faderns, vilja före alla tider. Sonen kom till av fadern som är orsak till alltings existens och precis som fadern är sonen oföränderlig. På så sätt menar Arius att sonen är den enda enfödde och oföränderliga guden genom vilken Gud skapat alla ting.134 Sonen är den perfekta skapelsen och skiljer sig på så sätt från alla andra ting Gud skapat. En åsikt som sticker ut ordentligt är Arius åsikt om faderns unika existens till skillnad från sonens. Enligt Arius är fadern unik på alla sätt medan sonen inte är det. Någonting som varken Alexander eller Origenes höll med om.135 Arius menar även att sonen inte kan vara en avbild av fadern och att det är osäkert om sonen ens har sett fadern eller känner fadern.136 Alexander och Athanassios (298–373) biskopar i Alexandria gick mot Arius och skrev fler brev till Arius som motargument mot Arius teologi. Alexander var från början mot Origenes teologi och gick därför mot Arius under 320-talet.137 Alexanders teologi skilde sig från Arius och är inte helt olik den trosbekännelse som kom att gälla från 325.
”Vi tror på en Gud fadern, som inte är född men har ett syfte, oföränderlig, evig, och herre över båda förbunden; en Herre Jesus Kristus, Guds enfödde son, som inte heller är föränderlig, jämställd med fadern bortsätt från att han är född, genereras evigt utan förkroppsligande eller splittring, inte genererad genom intet, och en exakt avbild av fadern; och den helige anden i både gamla och nya testamentet; tillsammans i tro på en katolsk och apostolisk kyrka, de dödas uppståndelse, och inkarnationen i sonen, vilken förblev gudomlig som människa.”138
Alexander och Arius kallade sig själva för origenister. Men till skillnad från Arius ansåg Alexander att sonen var lika gudomlig som fadern och på så sätt oskiljaktig från fadern.139
133 Beeley, 109.
134 Beeley, 110.
135 Beeley, 111.
136 Beeley, 112.
137 Beeley, 113.
138 Egen översättning 139 Beeley, 114.
Alexander förändrar sin uppfattning om sonens tillkomst när Arius menar samma sak, att sonen kommer ur faderns vilja. Istället byter Alexander uppfattning till att sonen alltid har existerat med fadern.140 Hela debatten kunde enligt Beeley ha stannat mellan Alexander och Arius men istället blev den så stor att den påverkade hela politiken och teologin i den kristna kyrkan. Konflikten resulterade till slut i konciliet i Nicea 325.141 Konstantin den store (272–
337) kallade till det stora konciliet av oro för sitt rikes trygghet. Han var själv kristen, även om de kristna var en minoritet i romarriket, och hade sett utvecklingen av dispyterna inom kyrkan. Kristna hade tillräckligt stort inflytande i imperiet för att kunna skada rikets säkerhet och därför kallade Konstantin den store till mötet.142 De tre huvudpunkterna för konciliet var:
att sätta ett gemensamt datum för påsken, komma överens efter schismen i Alexandria och lösa de konflikter som fanns kring Arius doktrin.143 Resultatet av konciliet återspeglas i den trosbekännelse som kom till under mötet, se nedan. De biskopar som var med under konciliet kom överens om en doktrin som var bred nog att innefatta flera olika grenar i den kristna kyrkan. Men ändå med begränsningar som kom att utesluta Arius och hans anhängare.144
Πιστεύομεν εἰς ἕνα θεόν, πατέρα, παντοκράτορα,
skapare av allting både synligt och osynligt;
140 Beeley, 116. Detta synsätt på sonen går mot tanken att sonen är född eftersom sonen alltid ska ha existerat.
141 Beeley, 118.
142 Beeley, 119.
143 Beeley, 119-120.
144 Beeley, 120.
145 Mark S. Smith, The Idea of Nicaea in the Early Church Councils, AD 431-451 (Oxford: Oxford University, 2018), 10. Den Nicenska trosbekännelsen på originalspråk, grekiska.
och i en Herre Jesus Kristus, Guds son,
född från Fadern, enfödd, det vill säga från Faderns substans;
Gud från Gud, ljus från ljus, sann Gud från sann Gud, född, inte gjord, ur samma essens som Fadern;
genom vilken allting skapats, både ting i himlen och ting på jorden;
vilken för oss människor och vår frälsning kom ner, inkarnerades, blev mänsklig,
lidit, på tredje dagen uppstigen, uppstigen till himlen, för att döma levande och döda;
och den helige ande.
De som säger ”det fanns när han inte var”, och ”han var inte innan han föddes”, och att han kom från ingenting, eller de som menar att Guds son är från en annan hypostas eller substans, (eller skapades), eller förändringsbar eller föränderlig;
dessa bannlyser den katolska och apostoliska kyrkan.146
Debatten kring sonen avslutades i konsiliet i Nicea med att bekräfta att sonen är född och inte skapad. Arianismen som kommit att bli en stor teologisk rörelse hade i och med trosbekännelsen bannlysts från den ekumeniska kristendomen.147 Efter konciliet 325 och fram till 381 kom fler trosbekännelser till under mindre och lokala koncilier. Två exempel är från Nicea 359 och Konstantinopel 360148 i dessa bekännelser har teologin kring sonens substans utvecklats och Maria har även kommit till som en person i trosbekännelsen. Dock står det ingenting om Pontius Pilatus utan det står endast att sonen blivit korsfäst.149