Kritisk diskursanalys: Ukrainians Pray for Peace

På den textuella nivån i inslaget ges publiken informationen om att Ukrainare ber om fred i kyrkan i påsktider, och att en kvinnas familj är splittrad efter att ryska trupper gått in på ukrainska Krimhalvön. Det som visas i inslaget är bilder på det ukrainska folket som tänder ljus och ber tillsammans i kyrkan, intervjubilder på intervjupersonerna, en familjemiddag och en familj som återförenas, och i kontrast till detta bilder på proryssar som är maskerade och bär vapen.

Utifrån textens transitivitet, hur olika händelser och processer kopplas till individer eller institutioner och de ideologiska verkningar som fås, förekommer det flera olika aktörer som berör ämnena påsk, tro och familj. Dock upplever vi att det saknas en aktör som pratar mer ingående om den rådande krisen i Ukraina. Vi upplever att reportern tar för givet att tittaren redan är tillräckligt insatt i den situation som råder, detta kallas för koherens. Koherens betyder att producenten lämnar textluckor som konsumenten själv får fylla med tidigare kunskaper (Berglez, 2010, s. 274). I inslagets rubrik ”Ukrainians Pray for Peace” förväntas tittaren få information om att ukrainarna ber om fred, men det framgår inte någonstans i inslaget att de faktiskt ber om just fred. Det visas bilder på personer som ber och sjunger i samband med högtiden påsken, och högst troligt ber dem och sjunger om fred på grund av rådande situation, men det saknas textning för att hundraprocentigt kunna fastställa detta. Som mottagare får vi inte heller veta varför de i sådana fall ber om fred. Anledningen skulle vara krisen med Ryssland kring Krim-halvön, men detta framgår inte heller utifrån nyhetsinslagets rubrik.

Det som framkommer av rubriken och det intervjupersonerna och den manliga speakern säger är fakta om påsken, krisen i Ukraina och Victoria Sykhov och hennes familjs personliga historia. I samma nyhetsinslag lyser dock journalistens egna tolkningar igenom och gör det svårt att fokusera på de faktiska fakta som ges: ”There is a feeling of anxiety at the traditional Easter Basket Blessing at this Kiev church”. Detta är journalistens egna värderingar av vad han uppfattar på plats. Inslaget fortsätter i samma stil med journalistens egna tolkningar: ”And in churches across Ukraine during easter holidays, a time for reflection, forgiving and reconciliation, many hope may calm fierily tampers, booth in Ukraine and internationally”.

9.6.2 Diskursiv praktik

Rubriken ”Ukrainians Pray for Peace” informerar om att Ukrainare ber om fred. Den ger ingen information om varför och nyhetsproducenten lämnar kunskapsluckor som mediekonsumenten själv får fylla i. Rubriken som fristående text urskiljer inte en klar diskurs men hintar om de tre diskurser som vi funnit.

Nyheten har två berättelser som går parallellt med varandra. Den första är att Ukraina är ett splittrat land med en befolkning som under påsken går till kyrkan och ber om fred. Den andra är en historia om en familj som har splittrats till följd av konflikten med Ryssland och Krimhalvön. En kort sammanfattning om vad som övergripande skett i Ukrainakrisen presenteras. Detta görs dock ytterst kort med orden: ”…until pro russians forces moved in, with Moscow, eventually entering territory and forcing ukrainian troops to leave” (reportern).

Den första diskursen som framträder i texten är att Ryssland framställs som ett skoningslöst land som med sin vapenmakt ”tar vad de vill ha”, det vill säga Krimhalvön. Diskursen kan kallas för Krimdiskursen. I inslaget gestaltas detta när reportern säger ”…forcing Ukrainian troops to leave” och Victoria Sykhov (intervjuperson) säger:

It’s awful! We lived in Kramer for years, and now the Russians just pushed us out. I’m very concerned about my husband and whether he will be able to come here.

Reportern säger också ”Her husband Andriy is stuck in Kramer, only her and her son Karil made it to Kiev” vilket spär på diskursen då uttrycket ”made it” kan ses som laddat och ofta används i sammanhang där det verkligen har varit livshotande fara, exempelvis ”he made it out alive!”. Det kan tolkas som en överdramatisering av skeendet då Victorias man i slutet på inslaget faktiskt anländer med tåg (med vad som vi tolkar som mycket god hälsa) till Kiev och återförenas med sin familj. Det framgår inte i rapporteringen hur Victoria och resterande familjemedlemmar tidigare tagit sig till Kiev i tryggt förvar. Det vill säga att det inte verkat som att det varit problem för dem att ta sig dit, varför var det så svårt för hennes man? Detta tycker vi är problematiskt då vi anser att hela nyhetens trovärdighet sjunker på grund av detta. Det spär på diskursen i den mening att Ryssland ytterligare framställs som ett land som blockerar eller försvårar för människor att röra sig fritt, att resa från Krimhalvön. Ryssland framställs som förtryckare.

Den andra diskursen som framträder är att påsken är en tid för reflektion, förlåtelse och pånyttfödande. Diskursen kan kallas för troendediskursen och tar sig bland annat uttryck då reportern säger: ”A time for reflection, forgiving and reconciliation, many hope may calm fierily tampers, booth in Ukraine and internationally”. Det reportern säger styrks också av prästen Vasiliy Stetsyak: ”Easter is our most important holiday [… ] and in this time we think about the situation, and about each other, and it should bring all uf os together”. Innebörden vi ser av denna diskurs är att det Ukrainska folket ska reflektera över den rådande situationen med den ockuperade Krimhalvön, och förlåta de med skilda åsikter för att slutligen kunna återförenas. Här framträder också ytterligare en diskurs. Inslaget förmedlar att Ukrainas befolkning ber om fred samtidigt som det inte framgår om det faktiskt är krig, vilket kan ses som ett tillstånd som bör vara aktuellt om fred ska råda istället. Detta kan benämnas som fredsdiskursen och fred är alltid något positivt även om det i vissa fall kan innebära något negativt för någon annan, då fred är ett annat ord för en stabilitet på någons villkor. Vilka villkor som freden ska bygga på nämns sällan - och det är det som gör mediernas texter om "fred"

intressanta, oavsett vilken konflikt det rör sig om. I detta exempel går det att förutsätta minst två definitioner av "fred" som står i direkt motsats till varandra: 1) Fred genom att ryska trupper drar sig tillbaka från Krim och 2) Fred genom att Ukraina accepterar annekteringen av Krim.

Fredsdiskursen osynliggör denna centrala konflikt och får det att verka som att "om bara alla lugnar ner sig och respekterar varandra så har vi fred", men den ideologiska positionen (hur den än tolkas) framställs som för givet tagen. Följaktligen ett tillstånd som innebär att någon av parterna blir nöjd eller missnöjd.

Löpande genom texten skapas en bild av Ukraina som ett splittrat land med en splittrad befolkning, och att det är under påsktider som det är viktigt att ta ett steg tillbaka, andas, förlåta varandra och be till Gud om fred. Slutligen är troendediskursen också intressant från den vinkeln att nyheten är producerad av CNN som är amerikanskt, och i USA är stora delar av befolkningen troende kristna. Det kan således tolkas som en diskurs som försöker förmedla en

”sanning” om att böner till Gud är lösningen på konflikter.

På den diskursiva praktikens nivå tar publiken del av konsekvenserna av att ryssarna intagit en del av Ukraina, vilket blir att Victorias familj, och ukrainska familjer överlag, har det svårt efter att blivit borttvingade från sina hem. Det blir dessutom extra tufft under den familjära högtiden påsken. Inslagets mål kan ses som att CNN vill beröra den amerikanska publiken trots avståndet till Ukraina, och de kulturella skillnaderna. Inslaget presenteras på så sätt att tittaren kan identifiera sig i det, och senare engagera sig i det (Granath, 1998, 2006, s. 130).

Den amerikanska tittaren kan engagera sig i det genom att känna igen sig i att vara ifrån sin familj, genom att eventuellt vara troende, och något så enkelt att man firar påsk.

Dessa tre diskurser kan skapa en världsbild hos publiken att Ukraina är det ”lilla oskyldiga landet” som körts över av ”stora elaka Ryssland”. Diskurserna är vad vi anser typexempel på diskurser som bidrar till ett ”vi mot dom samhälle”. Möjligheten finns att många människor runt om i världen tar Ukrainas parti utan att egentligen vara insatta i händelsen och bildar sig en uppfattning helt baserat på det som medierna rapporterar. Reportern avslutar inslaget med:

In this time even little things can bring great joy, as people in this divided nation pray that world leaders will heal the eastern spirit, and not allow the delicate flame of peace to expire.

När detta sägs får publiken se en pojke blåsa ut ett levande ljus, som sedan tänds på nytt. Det kan ses som en symbolisk metafor för att ”ljuset” (den sköra flamman av fred) kan slockna.

Ukraina framställs som en splittrad nation som ber till högre makter att världens ledare ska läka östs ande, eller själ. Reportern beskriver konflikten väldigt målande med dessa ord och med denna bild och framställer Ryssland som fredsförstörare.