EXAMENSARBETE
Hur nyheter blir underhållning
en studie som undersöker hur amerikanska CNN använder dramaturgi i tre olika nyhetssändningar och hur det påverkar dess diskurser
Malin Frieberg Adam Östberg
2015
Filosofie kandidatexamen
Medie- och kommunikationsvetenskap
Luleå tekniska universitet
Institutionen för konst, kommunikation och lärande
LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET Institutionen för konst, kommunikation och lärande
Examensarbete MKV kandidat, V0012F
Hur nyheter blir underhållning
EN STUDIE SOM UNDERSÖKER HUR AMERIKANSKACNNANVÄNDER DRAMATURGI I TREOLIKA NYHETSHÄNDELSER OCH HUR DET PÅVERKAR DESS DISKURSER
Adam Östberg adastb-1@student.ltu.se
Malin Frieberg malfri-1@student.ltu.se
2014-12-04
Innehållsförteckning
Abstract ... 3
1. Sammanfattning ... 4
2. Inledning... 5-6 3. Syfte och frågeställningar ... 7
3.1 Syfte ... 7
3.2 Frågeställningar ... 7
4. Begreppförklaring tv-termer ... 8
5. Bakgrund ... 9-10 6. Teori och tidigare forskning ... 11-18 6.1 Narration... 11
6.2 Tv-nyheters dramaturgiska uppbyggnad, metoder och identifikationsverktyg.. 11
6.3 Berätta en historia ... 13
6.4 Kritisk diskursanalys ... 14-18 6.4.1 Diskurs som begrepp... 14
6.4.2 Nyheter som diskurs ... 14
6.4.3 Diskurs som maktbegrepp ... 15
6.4.4 Norman Faircloughs kritiska diskursanalys ... 16
7. Metod ... 19-21 7.1 Dramaturgisk analys av nyheter ... 19
7.2 Faircloughs kritiska diskursanalys ... 20
8. Material ... 22-23 8.1 Material ... 22
8.2 Urval och begränsningar ... 23
9. Analys: Dramaturgi och kritisk diskursanalys ... 24-40 9.1 Dramaturgianalys: Meteorite Burns up over Central Russia ... 24
9.2 Kritisk diskursanalys: Meteorite Burns up over Central Russia ... 26
9.2.1 Text ... 26
9.2.2 Diskursiv praktik ... 27
9.3 Dramaturgianalys: Woman’s Dying Wish: A Home for Her Dog ... 30
9.4 Kritisk diskursanalys: Woman’s Dying Wish: A Home for Her Dog ... 32
9.4.1 Text ... 32
9.4.2 Diskursiv praktik ... 33
9.5 Dramaturgianalys: Ukrainians Pray for Peace ... 35
9.6 Kritisk diskursanalys: Ukrainians Pray for Peace ... 37
9.6.1 Text ... 37
9.6.2 Diskursiv praktik ... 38
10. Resultat: Dramaturgins påverkan på formandet av diskurser ... 41-45 10.1 Meteorite Burns up over Central Russia ... 41
10.2 Woman’s Dying Wish: A Home for Her Dog ... 42
10.3 Ukrainians Pray for Peace ... 44
11. Sammanfattning resultat ... 45
12. Diskussion ... 46-49 12.1 Diskussion ... 46
12.2 Fortsatt forskning ... 49
13. Referenslista ... 50 Bilagor: Segmentering av CNN:s nyhetsrapporteringar 1, 2 och 3
ABSTRACT
How News Becomes Entertainment
The competition between different newsrooms constantly increases because of the large amount of modern news channels that have reached the media market, and because of the rapid growth of Internet. This leads to the newsrooms dramatization of their news, to keep their audience entertained and committed, and to be able to compete with other news operators. Essentially this means to get the viewers not to change the channel or visit a competitors webpage. The consequences of editing news so they are becoming “entertainment” is that it may affect the credibility of the news, and in the long run affect the viewers ideological point of view and values with their tampering reality. The purpose of this thesis is to analyse how the dramaturgy in three different news stories from CNN affects the discourses within them. To make this possible the material has been analysed through a dramaturgical analyse and a critical discourse analysis.
The result shows that the creating of the discourses, in the three news reports from CNN, are affected by the dramaturgy. In some cases a discourse is developed by dramaturgy, and sometimes the dramaturgy creating the discourse it self. This shows that dramatization in these news reports has an influence on the discourses that appears in these three news reports.
Authors: Adam Östberg och Malin Frieberg.
Keywords: CNN, Erin Burnett, meteorite blast, Russia, USA, Ukraine crisis, dramaturgy, news, discourses, news discourses, Norman Fairclough critical discourse analysis.
1. SAMMANFATTNING
Hur nyheter blir underhållning
I dagens massmedielandskap ökar ständigt konkurrensen för de redan etablerade nyhetsmedierna från nyuppkomna nyhetskanaler och Internets framfart. Det leder till att nyhetsmedier dramatiserar sina nyheter för att underhålla och engagera sin publik i syfte att stå sig i denna konkurrens. I praktiken innebär det att få tittarna att inte byta kanal eller gå in på en konkurrents hemsida. Konsekvenserna av att redigera nyheter så att de blir ”underhållning” är att det kan påverka nyheternas trovärdighet, och i förlängningen påverka tittarens ideologiska åsikter och värderingar med en förvrängd verklighet. Syftet med denna studie är att undersöka hur dramaturgin i tre olika nyhetsrapporteringar från CNN påverkar formandet av diskurserna som råder. För att detta ska vara möjligt har materialet analyserats utifrån både en dramaturgisk analys och en kritisk diskursanalys.
Resultatet visar att formandet av diskurserna i de tre nyheterna från CNN på olika plan framträder direkt genom dramaturgin. I vissa fall späs en diskurs på av dramaturgin, och ibland framställer dramaturgin helt en diskurs. Det visar på att dramatisering i dessa tre fall har en direkt inverkan på formandet av vilka diskurser som framträder.
Författare: Adam Östberg och Malin Frieberg.
Antal sidor: 51 sidor (65 sidor inklusive bilagor).
Kurs: Examensarbete MKV kandidat, V0012F.
Universitet: Luleå Tekniska Universitet.
Termin: VT 2014, LP 4.
Handledare: Viktor Hariz.
Examinator: Inger Lindstedt
Nyckelord: CNN, Erin Burnett, meteoritnedslag, Ryssland, USA, Ukrainakrisen, dramaturgi, nyheter, diskurser, nyhetsdiskurser, Norman Faircloughs kritiska diskursanalys.
2. INLEDNING
Amerikanska CNN (Cable News Network) bildades 1980 i USA och sänder idag 24 timmar om dygnet. Nyhetskanalen ägs av Time Warner och är kommersiellt driven. CNN är en av de största nyhetsaktörerna i USA och förser det amerikanska samhället med inrikes- och utrikesnyheter, men även på global nivå med CNN International och med nyhetsstationer i bland annat Spanien, Turkiet och Chile (CNN, 2014).
Allmänhetens tillit till att det som nyhetsmedier förmedlar är sant och objektivt vinklat är stor och benämns i många avseenden som en tredje statsmakt (Fichtelius, 2008, s. 33).
Nyhetsmedierna är det främsta fönstret mot omvärlden och den informationskälla där vi människor hämtar information om samhället, och sådant som ligger bortom vår egen vardag och våra egna erfarenheter (Jönsson & Strömbäck, 2007, s. 282). Publikens förtroende för nyhetsmedierna skapar således ett stort ansvar för dem. Den som har människors tillit, i detta fall CNN, äger då ett viktigt socialt kapital och förtroendet blir en grund för att kunna orientera sig i den mångfald av budskap som sprids av nyhetsmedierna. Detta förtroende kan ses som en referenspunkt både för enskilda medborgare och för olika samhällssituationer. Det innebär att CNN har inflytande att påverka allmänhetens (publikens) världsuppfattning och människors personliga kunskap och åsikter, men även vara opinionsbildande i till exempel politiska frågor.
Nyhetsmedier uppfattas inte enbart som ren information, utan som sociala handlingar: när medierna rapporterar nyheter ”görs” något med samhället (Berglez, 2010, s. 266). Berglez skriver ett par sidor senare:
Nyhetskonsumtion är en vardaglig rutin som oftast inte utmynnar i ett ifrågasättande av det man läser eller hör: I brist på intresse och tid ”köper”
vi ofta, medvetet eller omedvetet, det som rapporteras av medierna som objektiva fakta (s. 269).
Nyhetsmedierna förmedlar dock inte bara händelser rakt upp och ned med uppstaplad information. För att engagera publiken förpackas händelser som berättelser. ”Medierna är nämligen tvingade att fokusera sin framställning. Medierna hotas ständigt av att läsaren eller tittaren eller lyssnaren ska välja ett annat medium” (Ljunggren, 2003, s.31). För att engagera publiken används således dramaturgi i olika former, det vill säga att nyheter inte bara ska vara informativa, de ska även vara underhållande vilket är en följd av den ständigt växande konkurrensen från andra nyhetsaktörer, kommersialisering och teknisk utveckling (Jönsson &
Strömbäck, 2007, s.167). Hultén skriver i sin bok Journalistikens villkor (1996) att nyhetsjournalistiken bygger på den dramaturgi som omger, ingår i eller kan skapas kring det som ska förmedlas (s. 212). Det mest anmärkningsvärda i det Hultén skriver är att nyhetsjournalistiken kan skapa dramatik i nyheter som inte, av sig självt, har en inbyggd dramatik i själva händelsen. Precis som i filmens och televisionens värld, där manusförfattare och filmproducenter använder dramaturgi och narrativa planteringar för att engagera publiken i berättelsen, menar Hultén att nyhetsproducenter använder samma metoder i nyhetsrapportering, vars syfte är att ge en sann bild av verkligheten. Hultén skriver:
Flera forskare har visat på hur nära de journalistiska berättelserna står underhållningsgenrerna. Berättelsernas uppbyggnad liknar varandra. Det är bara läsarten, vårt sätt att läsa och tolka berättelserna som gör att vi på det medvetna planet inte blandar ihop dem (Hultén, 1996, s. 245).
En viktig aspekt i detta är att medierna måste ha ett intresse av att leverera riktiga och verklighetstrogna nyheter som inte är för hårt redigerade (Ljunggren, 2003, s. 38-39).
Ljunggrens uttryck ”för hårt redigerade” kan ses som dramatisering och vinkling av nyheterna i en grad som är ”mer än nödvändig” eller i den grad att det påverkar trovärdigheten. Samtidigt har en stor del av de nyheter som rapporteras en naturlig dramatik inbyggt i själva händelsen, exempelvis rapporter om flygplanskrascher, naturkatastrofer eller krig. Händelser som dessa är mycket dramatiska i sig själva och denna studie undersöker i ett första skede CNN:s dramaturgi, vilka dramaturgiska metoder och identifikationsverktyg CNN använder, i tre olika nyhetshändelser på inrikes- och utrikesnivå från 2013-2014. I ett andra skede görs en kritisk diskursanalys på materialet för att titta på vilka diskurser som råder i de tre nyheterna och därmed undersöka om det finns dolda ideologiska budskap, det vill säga, synliggöra maktförhållanden i de tre texterna. Den dramaturgiska respektive den kritiska diskursanalysen görs med syftet att undersöka om och i så fall hur dramaturgin påverkar diskurserna. Däri ligger studiens huvudsakliga problematik och studiens samhällsrelevans ligger i att det kan vara problematiskt om de tre nyheterna dramatiseras i den meningen att nyheters mål är att förmedla en sann bild av verkligheten. Fakta och perspektiv får inte förvrängas. Det medierna berättar ska vara sant och relevant, och presenteras opartiskt och sakligt (Fichtelius, 2008, s. 22).
3. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
3.1 Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka hur dramaturgin i de tre valda nyhetsrapporteringarna från CNN påverkar formandet av de diskurser som råder. Studiens mål är att besvara hur dramaturgin verkar på diskurserna i dessa tre specifika nyheter och ska inte ses som ett försök att besvara hur CNN använder dramaturgi generellt. Att besvara den frågan är en omöjlighet då studiens empiri är förhållandevis liten, men skäligt stor för denna studies tidsomfattning och skapar en grund för en intressant analys och diskussion kring dramaturgi kopplat till nyhetsförmedling och dess påverkan på diskursers framträdande.
3.2 Frågeställningar
Vilka dramaturgiska metoder och identifikationsverktyg används i de tre nyhetsrapporteringarna från CNN?
Vilka diskurser råder i de tre nyhetsrapporteringarna?
Hur påverkar det dramaturgiska berättandet formandet av diskurserna i de tre nyhetsrapporteringarna?
7
4. BEGREPPFÖRKLARING TV-TERMER
Ava är en förkortning för avannonsering. En ava används i slutet av ett program eller inslag för att avsluta det.
Helbild är en större bild som etablerar vilken plats man är på. Den visar exempelvis en person, vad denna gör, och får samtidigt med miljön runtomkring.
Klippbild är en bild som exempelvis ligger över en speaker en kortare stund.
Mix är när två bilder tonas in i varandra via en transparant övergång istället för ett direkt klipp.
Närbild är en bild som har fokus på ett objekt på nära håll. Den skapar känsla, spänning och engagemang.
Pgml är förkortningen för programledare. En programledare är den person som leder ett program och är programmets ansikte utåt.
Pic-in-pic är en förkortning för ”picture in picture”, alltså en bild där två bilder visas samtidigt. Exempelvis en programledare och en ämnesexpert i en nyhetssändning.
Påa är en förkortning av påannonsering. En påa används för att presentera ett program eller inslag.
Speaker är den berättarröst som ligger över klippbilder i ett inslag.
Synkbild är samma sak som intervjubild. I synkbilden ser vi intervjupersonen tala och titta snett bakom kameran på reportern.
Säg är ett uttryck för något som exempelvis en intervjuperson säger.
(Fagerholm, 2006, s. 94-95, 107 & 122).
5. BAKGRUND
I vår tidigare B-uppsats undersökte vi hur SVT:s Aktuellt använde dramaturgi i nyhetsrapporteringen om meteoritnedslaget i den ryska staden Tjeljabinsk 2013. Detta skapade ett intresse och en nyfikenhet att fortsätta inom samma ämne i denna studie.
Televisionens sätt att berätta om nyheter och underhållning har analyserats av flera. De påpekar att televisionens bildbudskap, t.ex. dess dramaturgiska möjligheter och snabba överföring av information från
”verkligheten där utanför” i kombination med publikens förväntningar av vad Tv kan förmedla av dramatik och sagospel, medför att Tv:s nyhetsförmedling kommer att bygga upp sina berättelser efter sådana förebilder som passar mediet och som kan göra stoffet intressant. På så vis, menar man, kommer hjältar och skurkar - kända stereotyper i underhållningskulturen - att skildras på samma sätt också i nyhetstjänsten (Hultén, 1996, s. 245-246).
I takt med att fler tv-kanaler startade i USA och mediavärlden blev allt mer kommersialiserad skapades konkurrens om tittarna, framförallt när Fox News dök upp på marknaden 1996 och tog stora marknadsandelar efter rapporteringar om terrordådet mot World Trade Center 2001. Till följd ökade dramatisering av nyheterna för att stå sig i den hårda konkurrensen.
Ju mer medietekniken har utvecklats, desto större möjligheter har medierna att redigera inslagen och artiklarna på ett sätt som dramatiserar nyheterna och skapar spänning. Ju hårdare konkurrensen om människors uppmärksamhet är, och ju mer kommersialiserade medierna är, desto mer kan de förväntas satsa på dramatisering och redigering av nyheterna (Jönsson & Strömbäck, 2007, s. 167).
Tillika skriver Creeber i boken The Television Genre Book 2nd Edition (2008) att tv- producenter för nyhetsprogram som till exempel BBC News delar intresse med Hollywoodproducenter att underhålla publiken.
Most TV news producers also share with Hollywood producers the need to entertain audiences – in order to gain viewers in a competitive market.
Although this apply more clearly to commercial television companies, public service broadcasters such as the BBC also has indirect but tangible
pressure to get respectable ratings in order to justify their level of funding (Creeber, 2008, s. 108).
Creeber pekar alltså på att nyhetsproducenterna använder dramaturgi för att få fler tittare på en tävlingsinriktad marknad, vilket styrker Jönsson och Strömbäcks tidigare nämnda citat i boken Tv-journalistik i konkurrensens tid. Fichtelius skriver också:
Den dramaturgiska berättarformen påverkar givetvis hur publiken uppfattar verkligheten. I detta ligger en stor styrka, men också risker att den bild som målas upp är manipulativ (Fichtelius, 2008, s. 80).
Metoden som används för att underhålla publiken oavsett om det är i film, tv-serier eller nyheter är alltså dramaturgiska verktyg. Detta görs, enligt Creeber, Jönsson och Strömbäck för att skapa en spännande historia som står sig i konkurrensen med andra tv-kanalers nyhetsprogram.
Creeber fortsätter med en intressant aspekt: ”Nevertheless, we still tend to think of news as information rather than an entertainment service” (2008, s. 108). Creeber menar att trots att nyhetsproducenterna dramatiserar nyheterna, gör de mer underhållande och spännande, i syfte att få fler tittare på en tävlingsinriktad marknad så tänker inte publiken på det som underhållning, utan endast som ren information. Det som är särskilt intressant är att varken Creeber, Jönsson och Strömbäck, eller någon av de andra forskarna vi läst litteratur av, pratar om att dramatisering av nyheter kan framställa, eller bidra till att skapa, diskurser. De pratar om att dramatisering kan ge en skev och manipulativ bild av verkligheten, men inte att detta är kopplat till diskurser då ”en diskurs är ett visst sätt att tänka i en fråga, vilket leder till ett visst sätt att tala om den” (Carlsson & Koppfeldt, 2008, s. 128) vilket kan tolkas som den verklighet som nyhetsmedierna skapar i en nyhetshändelse. Möjligheten finns att dramatiseringen döljer vissa ideologiska utgångspunkter för tittaren, eller direkt framställer dem, i form av diskurser.
Det ska vi undersöka.
6. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING
6.1 Narration
Narration beskriver hur handlingen engagerar publiken genom att ge eller hålla tillbaka information i berättelsen och på så vis skapa engagemang; att få tittaren att skapa ett intresse för, och bry sig om, berättelsen (Jernudd, 2010, s. 293). Narration innebär att tidigt i handlingen plantera information om vad som kommer att hända sen, genom att hålla inne på fakta, och är ett verktyg som används flitigt i filmens värld, men även i nyhetsförmedling vilket tydligt framgår i denna studie. Ett vanligt uttryck för detta dramaturgiska verktyg är ”set up”, alltså en plantering av något i början av berättelsen som besvaras, eller ”betalas”, först i slutet. När en set up följs upp och besvaras kallas det för en ”pay off” och man kan säga att det ”bäddas för en spännande upplösning”. Det handlar inte om hur en nyhet klipps, utan om vad som sägs och inte sägs i början av, och under, berättelsen.
6.2 Tv-nyheters dramaturgiska uppbyggnad, metoder och identifikationsverktyg De som jobbar på nyhetsredaktioner dramatiserar nyhetssändningarna och dess inslag med dramaturgiska hjälpmedel, så som att lägga till grafik, musik, berättarröst och att använda sig av autentiska och rekonstruerade bilder.
Anslaget i början av ett reportage ska väcka intresse och ge publiken en uppfattning om vad inslaget kommer att handla om. De bilder som visas och händelser som sker i början av ett nyhetsinslag är en dramaturgisk plantering (narration/set up), alltså vad berättaren antyder ska hända sen. En dramaturgisk plantering följs sedan upp för att få en upplösning, en pay of (Fichtelius, 2008, s. 80-81). Oavsett om det handlar om ett nyhetsinslag eller reportage har nyhetshistorien alltid en genomtänkt början, en mitt och ett slut. Detta är det dramaturgiska formatet som nyheter formas utifrån.
…[Nyhetshistorien] ska drivas framåt av ett händelseförlopp eller en konflikt. Är reportaget dramaturgiskt skickligt uppbyggt kan det vara en smärre katastrof om det kuppas från slutet i direktsändning (Fichtelius, 2008, s. 80).
Fichtelius menar att ett nyhetsreportage kan vara så pass dramaturgiskt uppbyggt att den mest essentiella informationen inte skulle förmedlas till publiken om reportaget skulle behövas kuppas mot slutet, alltså klippas in till studion innan reportaget är slut. Med andra ord precis som i en film: ”du får inte reda på vem mördaren är förrän i slutet”.
Detta anser vi vara högst anmärkningsvärt och frågor väcks kring om det är ett problem att inte berätta det viktigaste först. Om den mest viktiga informationen skulle ges direkt skulle det betyda att det inte skulle ha någon större betydelse om reportaget skulle kuppas mot slutet. Det Fichtelius pratar om är narration: att hålla inne på information för att göra det spännande och underhållande. Hartley skriver i sin bok Understanding News (1988):
One of the most interesting consequences of this narrative structure of the news is that it bears a very close resemblance to the structure of certain key types of television fiction, especially the police series (s. 115).
Hartley drar också han en parallell till tv-dramatiken och filmens värld och tar som det mest tydliga exemplet tv-serier som handlar om poliser och dess brottsutredningar, där tittaren vanligtvis inte får upplösningen på berättelsen förrän de absolut sista sekunderna.
I nyhetsrapportering handlar det alltså om att fånga publikens intresse, detta gör man genom att använda sig av olika dramaturgiska metoder. De mest essentiella dramaturgiska verktygen som används i genren nyheter är identifikation, avstånd, vinkel och konkretisering (Granath, 1998, 2006, s. 128-129) vilket är en del av grunden för en dramaturgisk analys av nyheter.
Identifikation är att få en känsla av att vara delaktig i andra människors öden. I nyhetsinslag och reportage försöker man med andra ord arbeta med att presentera och dramatisera informationen på ett sådant sätt att tittarna ska kunna identifiera sig med olika människoöden.
Det kan göras genom att visa dramatiska bilder som berör tittaren eller låta en skadad människa komma till tals i inslaget.
Avstånd är en viktig faktor som påverkar tv-publiken. En händelse som meteoritnedslaget i Ryssland 2013 blev en stor nyhet i hela världen då händelsen var ytterst ovanlig, men framförallt för att många bil- och övervakningskameror lyckades fånga meteoriten på film. Utan tillgången till dessa bilder hade medierna haft svårt att engagera publiken, men tack vare dessa bilder blev nyhetsvärdet stort världen över trots stora avstånd. Om meteoriten istället slagit ned i Sverige hade den haft ett mycket större nyhetsvärde här. En nyhet som sänds i Sverige där svenskar inte är inblandade minskar generellt nyhetsvärdet om inte händelsen i sig är ytterst ovanlig, precis som meteoriten.
Om en händelse sker utanför Sverige och inte påverkar svenskar måste nyheten dramatiseras och vinklas på så vis att tittaren kan identifiera sig med händelsen för att senare kunna engagera sig i den. Det kan exempelvis göras med att säga ”om meteoriten hade slagit ner två minuter senare så hade den träffat Göteborg”.
Vinkeln i ett inslag eller reportage innehåller på olika vis en naturlig dramaturgi. Olyckor och katastrofer innehåller mycket dramatik i sig självt, medan informationen i andra typer av nyheter kan behöva vinklas hårdare och göras mer dramatiska än vad de är. Att vinkla ett nyhetsämne är med andra ord att presentera något ur ett perspektiv. Sättet inslaget eller reportaget vinklas på och hur budskapet presenteras är helt avgörande för hur tittaren tar emot och värderar informationen.
Konkretisering är det som sker när autentiska skildringar används för att tittaren ska kunna se människan bakom nyheten. Ett ögonvittne, ett offer eller en rapportering som sker på plats ger ett starkare intryck än när något läses upp från en tv-studio, och ger dessutom publiken en chans att engagera sig i händelsen. Att se eller höra siffror som beskriver någon form av olycksstatistik, exempelvis villabränder, skapar inget större engagemang hos publiken. Får publiken istället se ett inslag med en autentisk situation där en villa brinner och brandmän står och sprutar vatten mot den är det mer troligt att publiken blir berörd av det de ser (Granath, 1998, 2006, s. 130).
6.3 Berätta en historia
Ett kortare nyhetsinslag på tv ska ha en klar vinkel, vara tydligt i sitt budskap, och inte handla om för många saker. Det ska, trots att det är kort, vara en fullständig berättelse med en början och ett slut, där början ska locka publiken att titta vidare och bli introducerade i ämnet. Rena bilder utan speaker behövs i allmänhet de första sekunderna av inslaget. Är det inte en renodlad intervju bör inslaget börja med introduktionsbilder istället för med en synk. För att föra berättelsen framåt kan dramaturgiska planteringar förekomma (set ups), exempelvis kan en klämtande kyrkklocka ge ledtrådar om att det senare kommer att komma en bild av en kyrka.
Upprepningar av ljud och bild behövs för att tittaren ska kunna förstå och engagera sig i berättelsen. Berättelsen ska börja med vad som kommer att berättas, sedan berättas den, och slutligen ska det talas om vad som har berättats som en form av sammanfattning (Fichtelius, 2008, s.152).
6.4 Kritisk diskursanalys 6.4.1 Diskurs som begrepp
Begreppet diskurs förenklas på följande vis: ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)” (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 7). Diskursbegreppet är komplicerat att definiera och beroende på vilket sammanhang det används i kan det betyda olika saker. Winther Jørgensen och Phillips menar att ordet diskurs rymmer en idé om att språket är strukturerat i olika mönster som våra yttranden följer när vi agerar inom olika samhälleliga områden (2000, s. 7). Det vill säga ”en diskurs är ett visst sätt att tänka i en fråga, vilket leder till ett visst sätt att tala om den” (Carlsson & Koppfeldt, 2008, s. 128).
6.4.2 Nyheter som diskurs
Ett exempel på nyhetsdiskurs skulle kunna vara hur människor i samhället pratar om och uppfattar självmordsbombare i Irak utifrån den bild som framställs i nyhetsmedierna.
Nyheter är diskurs eftersom de utgör ett slags språk. Den sociala verkligheten paketeras på ett sätt särskilt sätt, vilket framträder genom nyhetsrapporteringsspråket. Ytterligare ett faktum som gör nyheter till diskurs är att de produceras inom ramen för en institutionell verksamhet, en kommersiell eller statsfinansierad industri, präglad av en särskild kunskapsproduktion, med regler, rutiner och konventioner (Berglez, 2010, s. 73).
Andra diskurser som råder i samhället är exempelvis “medicinsk diskurs” – hur relationen (språket) är mellan läkare och patient (Berglez, 2010, s. 271), och “politisk diskurs” - exempelvis en gemensam uppfattning om hur något specifikt är i samhället utifrån hur medierna framställer det som politikerna kommunicerar ut, eller hur politikerna uppfattas utifrån mediernas framställande. Diskurs handlar med andra ord om scheman om hur verkligheten ska uppfattas. Det kan tolkas som definitiva sanningar och ses som kollektiva överenskommelser om vad som är verklighet eller ej utifrån den verklighet som mediernas diskurser konstruerar.
Det finns således en etablerad ”meningsrelation” mellan producenter och konsumenter baserad på sociokognition, men även på sociokultur och odlandet av en gemensam värld av kollektiva förståelser av verkligheten som hela tiden bekräftas eller omförhandlas (Fairclough 1955; se även
Berglez och Olausson 2008). Det handlar om ”grundläggande”
föreställningar som att svenskar är olika finnar, att bilbälte är bra för trafiksäkerheten, att stöld är moraliskt fel, att Gunde Svan var en bra skidåkare och så vidare (Berglez, 2010, s. 274).
Det tolkar vi som att kritisk diskursanalys omkullkastar den allmänna uppfattningen om att nyheter är objektiva verklighetsskildringar då nyhetsproducenter alltid vinklar en nyhetshändelse och därmed skapar en bild av verkligheten utifrån vinkeln de valt.
Den kritiska diskursanalysen ställer upp teorier och metoder för att teoretiskt problematisera och empiriskt undersöka relationer mellan diskursiv praktik, social och kulturell utveckling i olika sociala sammanhang (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s.66).
6.4.3 Diskurs som maktbegrepp
När man pratar om makt inom diskursteorin, uppfattas det inte som något som någon är i besittning av att utöva över andra. Makten är det som frambringar det sociala. Diskurser ses som verkligheter konstruerade av medierna, kollektiva sanningar, och är det som ligger till grund för allmänhetens kunskapsbank och det som frambringar det sociala. Diskurser kan således ses som indirekt makt. De betecknar de processer som skapar vår sociala omvärld, gör den meningsfull för oss, frambringar den kunskap vi har, och slutligen våra identiteter och relationer vi har till varandra.
Makt är inget som kan tänkas bort: vi är beroende av att leva i en bestämd social ordning och denna är alltid konstituerad i makt. […]. Makten skapar å ena sidan en bebolig omvärld för oss, samtidigt som den å andra sidan skär av alternativa möjligheter (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s.44- 45).
Om det exempelvis i amerikansk media förekommer en diskurs inom vilken Nordkoreas diktator beskrivs som ”outbildad” och ”krigshetsande” är det en diskurs som ligger till grund för det amerikanska folkets allmänna uppfattning om Nordkorea som land och dess ledare. Ett dolt maktförhållande skapas där medierna placerar Nordkorea och dess politiske ledare i en
”låda”, en ”verklighet”. Denna diskurs ligger sen till grund för det amerikanska folkets kunskap i just det ämnet. I förlängningen kan det ses som makt, vilket vi menar ger en ny dimension till
ordspråket ”kunskap är makt” och makten är den kunskap om ”verkligheten” som mediernas diskurser ligger till grund för.
6.4.4 Norman Faircloughs kritiska diskursanalys
Forskaren Norman Fairclough använder begreppet diskurs på två olika sätt: språkbruk och social praktik samt ett sätt att tala som ger betydelse åt upplevelser utifrån ett bestämt perspektiv, det vill säga en bestämd diskurs som kan skilja sig från andra diskurser (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s.72). Språkbruket är en kommunikativ händelse som består av tre dimensioner:
Text (skrift, tal, bild eller en blandning av det språkliga och det visuella)
Diskursiv praktik (produktion och konsumtion av texter)
Social praktik
Detta är Faircloughs tredimensionella modell och den illustreras i bilden nedan:
(Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 74).
De tre dimensionerna dras in i en kritisk diskursanalys av en kommunikativ händelse, det vill säga textens egenskaper (text), de produktions- och kommunikationsprocesser som är bundna till texten (diskursiv praktik), samt den bredare sociala praktiken som den kommunikativa händelsen tillhör (social praktik).
Text och diskursiv praktik utgör två olika dimensioner i Faircloughs modell och åtskiljs där av analytiskt. Den diskursiva praktikens analys fokuserar på hur textförfattare bygger vidare på existerande genrer och diskurser för att skapa en text, och hur mottagaren av texten använder sig av tidigare genrer och diskurser när de konsumerar och tolkar texten.
Tv-nyheter är till exempel en nyhetsgenre som kan använda olika diskurser (t.ex. en välfärdsdiskurs eller en nyliberal diskurs) och genrer (t.ex. en hard news-genre eller en soft news-genre). Tittarens kännedom om Tv- nyheterna som nyhetsgenre formar han eller hennes tolkning, och i senare diskussioner med andra människor av de ämnen som nyheterna täcker kan han eller hon bygga på de diskurser och genrer som använts (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 74).
Textanalysen fokuserar på de formella dragen hos texten (grammatik, vokabulär, och sammanhang mellan satser) som konstruerar genrer och diskurser lingvistiskt. Relationen mellan text och den sociala praktiken förmedlas av den diskursiva praktiken. Det är bara genom den diskursiva praktiken, där människor använder språk för att konsumera och producera texter, som texter formar och formas av den sociala praktiken (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s.
74).
För att kunna analysera den bredare sociala praktiken behöver den kritiska diskursanalysen kompletteras med sociologisk- och kulturteori, vilket innebär att kartlägga de sociala och kulturella relationer och strukturer som skapar ramen för den diskursiva praktiken. Exempelvis
”Vad finns det […] för institutionella och ekonomiska betingelser för den ifrågavarande diskursiva praktiken” (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 75, 90)
Faircloughs mål med sin kritiska diskursanalys är att kartlägga förbindelserna mellan social praktik och språkbruk. ”Fokus är på de diskursiva praktikernas roll i upprätthållandet av den sociala ordningen och i social förändring“ (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s.76).
Ett sista viktigt begrepp för att få förståelse för Faircloughs analysmodell är diskursordning.
Diskursordning är summan av alla de genrer och diskurser som används inom en social institution eller en social domän. Diskursordningen är framförallt en form av system som både formar och formas av specifika fall av språkbruk. Den är därmed både struktur och praktik (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s.76).
Winther Jørgensen och Phillips menar att när språket används inom sociala områden grundar det sig alltid i en diskurs (ett system eller en idé om hur något i samhället är) och när språkbruket används så bidrar det till att diskursen cementeras (konstitueras). Om språkbruket däremot skulle användas kreativt skulle det kunna bidra till att en diskurs ändras och inte bara
reproduceras. Det vill säga förändras på så sätt att språkbruket utnyttjas på ett nytt, banbrytande sätt, eller använder diskurser och genres från andra diskursordningar. Kreativa praktiker av nya diskurser kan således förändra en diskursordning medan upprepanden av gamla motverkar utveckling. De menar också att diskursordningen skapar begränsningar i vad som kan sägas då användningen av diskurser och genres som resurser i vår kommunikation styrs av diskursordningen. Exempel på en diskursordning skulle kunna vara hur Rysslands övertagande av Krimhalvön i Ukraina framställs i medierna. I Sverige och många andra västländer framställs Putin som en skurk medan ryska medier framställer honom som en hjälte. Samma händelse, men olika diskurser och uppfattningar om vad som är ”sanningen” (2000, s. 76).
18
7. METOD
7.1 Dramaturgisk analys av nyheter
För att kunna analysera de tre nyheterna och dess dramaturgi utifrån de teorier och tidigare forskning som presenteras i detta arbete om nyheters användande av dramaturgi, har vi plockat ut de element som vi anser vara relevanta för en sådan analys och konstruerat en analysmall som vi valt att kalla för dramaturgisk analys av nyheter. Analysmallen presenteras nedan i fem olika rubriker med frågor som berättar vad det är vi kommer att titta efter i de tre valda nyheterna.
Narration – Innehåller rapporteringen planteringar av set ups tidigt i berättelsen som besvaras först i slutet? Finns det någon annan information där viss fakta uteblir och ges först senare, eller i slutet, av rapporteringen?
Identifikation och konkretisering – Används bilder i rapporteringen som skapar en känsla av delaktighet i andra människors öden? Får drabbade människor komma till tal i rapporteringen för att beröra och skapa en känsla hos publiken att ”det där kunde varit jag”?
Avstånd – Används bildliga uttryck, jämförelser, säg eller andra mer dolda kopplingar till
’hemlandet’ (USA) som kan tolkas som försök att få den amerikanska publiken att engagera sig i nyheten (om den skett utrikes, från USA:s perspektiv sett)?
Vinkeln – Hur vinklas inslaget? Det vill säga, från vilket perspektiv presenteras händelsen (vad säger budskapet) och hur kan tittaren ta emot och värdera informationen?
Berättelsens struktur – Har rapporteringen en tydlig start, en mitt och ett slut? Lockar starten till att fortsätta titta? Följs eventuella set ups upp med pay offs?
Följer rapporteringen överlag formen ”vad kommer att berättas - sedan berättas det - och slutligen talas det om vad som har berättats” som en sammanfattning?
Vi har använt dessa frågor i analysmallen för att ta reda på hur dramaturgin ser ut. Samtliga frågor är väl förankrade i arbetets teorier och tidigare forskning, och frågorna är utformade på ett sätt som ger en tydlig bild av hur dramaturgin ser ut i respektive nyhet.
7.2 Faircloughs kritiska diskursanalys
Vi gör den kritiska diskursanalysen efter två av Faircloughs tre analyssteg, den textuella nivån och den diskursiva praktiken. Det första steget är textdimensionens nivå. I denna del av analysen kartläggs hur diskurserna förverkligas textuellt, så att man kan komma fram till sin tolkning. De två centrala delarna i textanalysen är transivitet och modalitet. Textens transivitet handlar om hur händelser och processer förbinds eller inte förbinds med subjekt och objekt (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s.87). Ett exempel relaterat till denna studie är rubriksättningen av den ena för analysen valda nyheten som berör Ukrainakrisen: ”Ukrainians Pray for Peace”. Rubriken specificerar inte varför de ber om fred, eller någon annan historisk bakgrund. Här kan det tolkas som att nyhetsproducenten lämnat en ”textlucka” medvetet för att låta konsumenterna själva fylla i den kunskapen (koherens). En alternativ rubriksättning skulle kunna vara: ”Ukrainians Pray for Peace after the Russians Taking of Krim”. Textens modalitet betyder textens sätt, och handlar om att identifiera ’talarens’ grad av instämmande i en sats (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s.87). Exempelvis satsen ”Meteoritnedslag i Ryssland”. Denna sats kan tolkas som objektiv och riktig fakta. Hade meningen istället lytt
”Meteorit befaras ha slagit ned i Ryssland”, är inte längre budskapet lika exakt då den endast befarar att det kan ha hänt. I ett första skede i den kritiska diskursanalysen ska de tre nyheterna alltså analyseras på textuell nivå.
Det andra, och i vår kritiska diskursanalys tillika det sista steget, är den diskursiva praktiken där begreppen interdiskursivitet och intertexualitet har en viktig betydelse. Interdiskursivitet är den kedja inom och mellan olika diskursordningar och är således ett uttryck för de förändringar som kan ske inom en diskursordning när kreativa diskurser praktiseras och mixas med andra på en komplex nivå – en interdiskursiv mix. De diskursiva praktiker där diskurser blandas på ett traditionellt (konventionellt) vis är tecken på en drivkraft att upprätthålla en viss diskursordning, det vill säga maktförhållande (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s.77).
Interdiskursivitet är en form av intertextualitet och innebär att kommunikativa händelser bygger på tidigare händelser. Det betyder att man aldrig börjar om från början när man konstruerar en text. En författare av en text kan aldrig undgå att använda ord som andra inte använt tidigare.
En tydlig form av intertextualitet är vad Fairclough kallar manifest intertextualitet och är texter som uppenbart bygger på tidigare texter. Exempelvis forskningsrapporter där författaren
20
hänvisar till andra texter. ”En text kan ses som en del av en intertextuell kedja: en serie texttyper som binds samman i en kedja genom att varje text införlivar element från en annan text eller andra texter” (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s.77). Här får inte förglömmas att en text kan vara allt från en tidningsartikel till ett nyhetsinslag på tv. Intertextualitet visar på historiens effekt på texten och vice versa genom att texten konstrueras av tidigare texter och därmed bidrar till historisk utveckling och förändring.
Den tredje och sista nivån i Faircloughs tredimensionella analysmodell är den sociala praktiken.
För att kunna göra en analys här krävs två delar: att man identifierar diskursordningen och att man kartlägger de delvis icke-diskursiva kulturella och sociala relationer och strukturer som är ramen för den diskursiva praktiken. ”Det är i analysen av förhållandet mellan diskursiv praktik och den bredare sociala praktiken som undersökningen finner sina slutliga konklusioner”
(Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 90). Vi kan dock inte genomföra en analys på socialpraktisk nivå då våra tre valda nyheter berör tre olika händelser. Vi kan identifiera en diskursordning som råder i de tre nyheterna kring den specifika händelsen i just den rapporteringen. Men då vi inte tittar på samma händelse i de tre nyheterna, kan vi alltså ej se om diskurserna (mönstret) upprepar sig från rapportering till rapportering. Samtidigt ser vi inte detta som en brist i studien, då syftet är att se om och i så fall hur dramaturgin påverkar diskurserna, och inte analysera nyheterna på socialpraktisk nivå.
Med denna metods första två steg kan olika diskurser synliggöras samt visa på kulturella och ideologiska (dolda) maktförhållanden i CNN:s nyhetsrapportering i de tre olika nyheterna.
Genom att göra en kritisk diskursanalys uppmärksammas hur nyhetsdiskursen samspelar, förhandlar med eller motverkar ideologier, det vill säga de övergripande samhällsidéerna och nyhetsredaktionernas dolda värderingar, intressen och agendor. En kritisk diskursanalys uppstår när man läst, sätt ett eller hört något som man reagerar över och som i sin tur leder till funderingar (Berglez, 2010, s. 265, 273).
8. MATERIAL
8.1 Material
Empirin som används i studien är tre nyhetsrapporteringar från CNN 2013-2014. CNN är en av världens största nyhetsaktörer och därför valde vi att analysera nyhetsrapporteringar från just den kanalen. En till anledning till valet av CNN som nyhetsaktör, är att vi ansåg att det med svenskt habitus (kulturella bakgrund) skulle vara intressant att analysera amerikanska nyheter.
Rapporteringarna beskrivs sammanfattat nedan och finns att se i precisa transkriberingar med tillhörande bilder (”serieteckningar”) som bilagor i denna uppsats.
Nyhetsrapportering 1 - Meteorite Burns up over Central Russia (CNN, 2013).
En liverapportering från CNN:s studio om meteoritnedslaget i Ryssland 2013. Rapporteringen framförs av en programledare och en expert på ämnet. I denna rapportering används mycket avancerad rörlig grafik. Denna nyhetsrapportering valdes för att den är intressant då den rapporterar om en dramatisk händelse på ett dramatiskt sätt, men även för att programledaren och ämnesexperten i sändningen pratar om skadade människor i Ryssland på ett sätt som är anmärkningsvärt, bland annat då de skrattar och ler.
Nyhetsrapportering 2 - Woman’s Dying Wish: A Home for Her Dog (CNN, 2014).
Ett nyhetsinslag som handlar om en cancersjuk kvinnas personliga berättelse och hur hon vill hitta ett nytt hem åt sin hund efter sin kommande oundvikliga bortgång. Nyhetsinslaget valdes då det vid en första anblick upplevdes väldigt dramaturgiskt uppbyggt och är väldigt hårt redigerat för att vara en nyhet, vilket vidare gjorde att det fanns många intressanta element att studera, analysera och utvärdera.
Nyhetsrapportering 3 - Ukrainians Pray for Peace (CNN, 2014).
Detta nyhetsinslag handlar om hur Ukrainare ber om fred i påsktider, och om en familj som är splittrad på grund av den rådande situationen på Krimhalvön. Det här nyhetsinslaget valdes då vi vid en första genomgång uppfattade att den dramaturgiska metoden narration tydligt användes, samt att vi upplevde bilderna i inslaget intressanta att analysera.
Kompletterande material
I den kritiska diskursanalysen (diskursiv praktik) på nyheten Meteorite Burns up over Central Russia används ett annat nyhetsinslag från CNN om en tornado i Mississipi (Tornado Damage
”Widespread”, CNN, 2014) för att styrka analysen av en diskurs som förmedlas i CNN:s rapportering om meteoriten.
I studiens diskussionsdel görs en kort jämförelse mellan CNN och ett inslag från Fox News (Massive meteor rocks Russia, injuring hundreds, Fox News, 2013) angående programledarnas retorik i rapporteringen om meteoriten, för att visa på diskursiva skillnader mellan två konkurrenter.
8.2 Urval och avgränsningar
Urvalet av materialet är gjort efter att ett trettiotal nyheter söktes fram på CNN:s webbsida med sökord som vi ansåg vara aktuella eller intressanta, till exempel ”Ukraine crisis” och ”cancer”.
Nyhetsklippen studerades sedan innan urvalet föll på de tre nyheterna. Anledning till att just dessa tre nyhetsrapporteringar valdes är för att vi som tidigare nämnt fann innehållet dramaturgiskt intressant vid en första anblick. Det innebär att vissa dramaturgiska verktyg lyste igenom och väckte vårt intresse för nyheten och den kommande analysen.
De valda nyheterna utgör också en bred variation av nyhetshändelser, vilket vi anser vara viktigt då vi vill ha ett så brett analysinnehåll som möjligt. En av nyhetsrapporteringarna är en live- rapportering från en studio, medan de två andra är redigerade inslag. Två av nyheterna tillhör dessutom kategorin utrikesnyheter och en av dem inrikesnyheter.
De nyheter som valts bort är främst de nyheter där vi vid en första anblick inte upplevde en tydlig dramaturgi, även om den kanske fanns där. Det hade varit intressant att titta på nyheter som vid en första genomgång inte upplevdes särskilt dramaturgiskt, men då vi ville genomföra studien på material som kändes mer träffsäkert utifrån ett dramaturgiskt analysperspektiv föll valet på dessa tre. Vi valde också bort nyheter som endast bestod av långa studiointervjuer.
9. ANALYS: DRAMATURGI OCH KRITISK DISKURSANALYS
9.1 Dramaturgianalys: Meteorite Burns up over Central Russia
Sammanfattningsvis handlar denna live-rapportering om meteoritnedslaget i Ryssland 2013, samt om en asteroid som passerade jorden under samma dygn. Paralleller dras även till USA och vad som hade hänt om meteoriten slagit ned där istället.
Narration
Nyhetsrapporteringen börjar med att programledaren Erin Burnett säger:
There are incredibly picture. I mean… no wonder people thought it was an… a UFO. Can you imagine seeing that? Streaking across the sky above the Ural region in Russia. There were chaos, and there was panic caught on camera.
Programledarens citat är en set up eftersom tittaren inte har fått veta att meteoriten slagit ned och skadat tusentals människor och byggnader än. Detta får tittaren reda på en liten stund senare i nyhetsrapporteringen. Grafiken som samtidigt visas beskriver inte heller exakt vad som faktiskt har hänt, utan det hålls inne på information. Bilderna nedan ligger ovanför programledarens speaker och är både spektakulära och dramatiska.
Överlag är det dock inte många narrativa planteringar i denna rapportering, och detta utifrån slutsatsen att det är just en live-rapportering. Här har inte nyhetsredaktionen möjligheten att redigera berättelsen på det sätt som är möjligt i ett nyhetsinslag.
Identifikation och konkretisering
Bilderna i rapporteringen när meteoritens tryckvåg slår till är dramatiska. Det flyger bland annat en kontorsarbetare halvvägs genom ett kontor, och i en fabrikslokal håller en man på att
träffas av delar från taket som rasar in. Det här skapar en känsla av att vara delaktig i andra människors öden hos publiken, som kan identifiera sig i att det lika gärna kunde varit deras arbetsplats då miljöerna kan kännas igen. Samtidigt får dock ingen av de drabbade människorna i Ryssland komma till tals, vilket ytterligare hade styrkt känslan av att vara på plats. Nedan ser du bildexempel på ovan nämnda skeenden.
Avstånd
Vi upplever att denna nyhetsrapportering visar tydliga exempel på hur en amerikansk nyhetsaktör får en händelse i Ryssland att handla mer om USA, vilket vi dock inte upplever som konstigt då CNN vill engagera den amerikanska publiken, inte den ryska. Programledaren säger bland annat: ”…if it had hit New York City, what would it have done?” Programledaren och experten Tom Foreman talar i det här sammanhanget om vad som skulle ha hänt om en större asteroid slog ner, och drar då parallellen till vad som skulle hänt om den slog ned i New York City. Experten drar också ytterligare en parallell till USA då han pratar om Arizona kratern som uppstod för hundratusentals år sedan:
If this thing exploded in our atmosphere or if it hit our Earth the impact would have been very very different, and we know that in part because we’ve had an asteroid about that size coming in as an meteorite and chrash in to Earth many many of thousand years ago out in Arizona.
Detta ser vi som tydliga försök att knyta an meteoritnedslaget i Ryssland till de amerikanska tittarna. Att skapa en ”tänk om det skulle hända här känsla”, vilket då i sin tur engagerar publiken och skapar spänning.
Vinkeln
Nyhetsrapporteringen presenteras som ovan nämnt utifrån ett amerikanskt perspektiv.
Budskapet med rapporteringen uppfattas som att mer informera det amerikanska folket om vad som kan hända om en meteorit eller asteroid slår ner på jorden, inte att låta de drabbade i Ryssland komma till tals. Informationen som ges upplevs dock som korrekt och riktig och har ett bra nyhetsvärde, men kan ifrågasättas då inga ögonvittnen eller skadade kommer till tals.
Berättelsens struktur
Berättarstrukturen i nyhetsrapporteringen har inte en tydlig start eller ett tydligt slut då det material som finns att tillgå kring nyheten i CNN:s arkiv inte är helt fullständigt. Det saknas till exempel en påa och en ava. Starten med ett dramatiskt säg av programledaren och bilden på en meteorit som brinner på himlen lockar dock till fortsatt tittande. Det som sägs följs delvis upp i resten av nyhetsrapporteringen och man kan säga att rapporteringen ändå följer formen där man får veta vad som kommer att berättas, att det sedan berättas, och att det som berättats slutligen sammanfattas.
9.2 Kritisk diskursanalys: Meteorite Burns up over Central Russia 9.2.1 Text
På den textuella nivån, den lingvistiska uppbyggnaden och det uppenbara som gör sig uttryck (Winther Jørgensen & Philips, 2000, s.75) får publiken reda på att det skett ett meteoritnedslag i Ryssland 2013, att en asteroid har passerat förhållandevis nära, och vad som skulle kunna ha hänt om den slog ned på jorden och i New York. Bilderna som visas är studiobilder, avancerad
”green screengrafik” på meteoriten och asteroiden, privata amatörbilder från en parkering när tryckvågen slår till, och övervakningsbilder från händelsens centrum i Ryssland. Aktörerna som kommer till tals är programledaren Erin Burnett och experten Tom Foreman.
Först analyseras textens transitivitet, hur olika händelser och processer kopplas till individer eller institutioner och de ideologiska verkningar som fås. Ett bra exempel i denna rapportering är rubriken ”Meteorite Burns up over Central Russia” och underrubriken ”Two Close Encounters - Meteor and asteroid barrel toward Earth in one day”. Det nämns inte att en meteorit har slagit ned och skadat tusentals ryssar. Ryssarna blir en aktör som inte får komma till tals i nyhetsrapporteringens rubrik, trots att detta enligt oss är en det mest essentiella informationen i händelsen. Underrubriken spelar vidare på att det varit både en asteroid och meteorit som varit nära
att träffa jordklotet, men information om att en meteorit faktiskt har slagit ned och skadat människor i samband med tryckvågen den skapade saknas. För att få med individerna i rubriken skulle den kunna ha lytt: ”Thousands Injured in Meteorite blast in Russia”.
Textens modalitet (i vilken mån journalisten instämmer i nyhetsrapporteringen) är den andra del av texten som analyseras. Det som framställs som sanning i nyhetsrapporteringen är att en meteorit har brunnit upp i jordens atmosfär, medan det programledaren säger är tolkningar, inte ren fakta, exempelvis: ”I know there are things flying through space all the time”. Att journalisten framställer tolkningar på detta vis, som om de vore fakta, är vanligt förekommande i massmedierna (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 88).
Det som framkommer i rubriken, den rullande grafiken, och genom det experten Tom Foreman säger i nyhetsrapportering är ren fakta om meteoritnedslaget och asteroiden som passerat jordens bana, och spekulationer kring ett eventuellt nedslag av en asteroid. Detta är det frekventa mönstret genom hela rapporteringen.
CNN gör också reklam för sig själva sändningen i form av grafik som rullar. Reklamen handlar om att följa programledaren och CNN som kanal på Facebook och Twitter.
9.2.2 Diskursiv praktik
Denna rapportering har som ovan nämnt en huvudrubrik och en underrubrik. Huvudrubriken
”Meteorite Burns up over Central Russia” är videoklippets namn på CNN:s hemsida.
Underrubriken ”Two Close Encounters – Meteor and asteroid barrel toward Earth in one day”
ligger som grafik i början på rapporteringen. Dessa två rubriker är väldigt sakliga och det går inte att urskilja vilken diskurs som råder. Anmärkningsvärt är att ingen av de två rubrikerna innehåller information om att meteoriten faktiskt slog ned i Ryssland och skadade över 1000 personer. Programledaren Erin Burnett startar rapporteringen med citatet:
There are incredibly pictures. I mean… no wonder people thought it was an… a UFO. Can you imagine seeing that? Streaking across the sky above the Ural region in Russia.
Information om vilka personer som trodde att det var ett UFO utelämnas, men sannolikt syftar programledaren på ryssar. Samtidigt upplever vi att orden ”no wonder people thought…”
skapar en förståelse från programledaren att folk faktiskt trodde att det var ett UFO. Det kan också ses som något programledaren fullt medvetet säger för att skapa spänning.
Rapporteringen fortsätter med att programledaren säger ”Tom Foreman is out front. Tom, what happend this morning in Russia?”, varpå experten Tom svarar: ”What happened is that the Russians had a very rude awakening”, och fortsätter sedan med saklig fakta om meteoritnedslaget. Programledaren har ett leende på läpparna när hon ställer frågan och Tom Foreman skrattar och gestikulerar på ett sätt som kan tolkas som exalterande. Betoningen och toppen på ”exaltationen” från ämnesexperten Tom Foreman ligger på ordet ”ruuude”. Det är vid denna punkt i rapporteringen som diskursen framträder. Från denna punkt hålls en väldigt lättsam ton gentemot en katastrofhändelse där minst 1000 personer har skadats och tusentals fastigheter förstörts. Deras förhållningssätt i rapporteringen gentemot den drabbade staden Tjeljabinsk i östra Ryssland, där människor skadats och fått sina fönster utblåsta av tryckvågen, rapporteras med lättsamhet i tonen och med leenden på läpparna. Det upplevs som att de anser att denna händelse är något spännande och häpnadsväckande och ger en bild av att människors öde i Ryssland inte är lika värdefulla som människors i USA. Vi väljer att kalla detta för offerdiskursen. Detta förhållningssätt kan grunda sig i en spänd historisk politisk relation mellan USA och Ryssland, men kan också bero på att det är ett återkommande tema att utrikesjournalistiken är begränsad och krympande, och att nyhetsbevakningen av utrikesnyheter får mindre utrymme i en nyhetssändning eftersom världen bortom USA:s gränser upplevs som mindre relevant (Jönsson & Strömbäck, 2007, s.156).
För att styrka offerdiskursen har vi undersökt en liverapportering från CNN om en katastrofhändelse i USA med liknande skadeutfall, både på materiell nivå och antalet skadade människor. Detta gjorde vi för att se om det rapporteras med samma lättsamhet när händelsen berör USA istället för Ryssland. Nyheten är från 2014 och rapporteras live från CNN:s studio av samma programledare, Erin Burnett. Den berör en tornado som har dragit fram över den amerikanska delstaten Mississippi.
Rapporteringen framförs av programledaren och av borgmästaren i staden Tupelo, Mississippi, som är med via telefon. De fakta som framkommer är att inga människor dött men att många har skadats lindrigt, precis som i meteoritnedslaget i Ryssland. Inga siffror på skadade rapporteras dock och det kan då tolkas som att siffran är liten. Den materiella förstörelsen verkar vara i ungefär lika stor utsträckning som efter meteoritnedslaget i Ryssland. Tonen i det som sägs av både programledaren och borgmästaren är allvarlig och respektfull mot de drabbade. Inga leenden eller tonfall som kan tolkas som annat än allvarliga och respektfulla existerar.
Programledaren Erin säger bland annat, som svar på att borgmästaren säger att inga har dött:
”It's a miracle” och ”Thank God this happened during a work day”, i samband med att det var bostadsområden som drabbats av tornadon, och inte byggnader där folk jobbade under dagen.
Detta visar på att diskursen som studien finner, ”ryska människors öden är inte lika viktiga som amerikaners” (offerdiskursen), kan ses som sannolik. Rapporter om händelser som skadar människor, beroende på vart i världen de sker, behandlas och framtonas i detta fall, i dessa två nyheter, på helt olika sätt beroende på om det skett i USA eller i ett land i öst.
Generellt har vi uppfattningen att västerländska nyhetsmedier värderar västerländska offer högre än offer från exempelvis Afrika, Asien och forna sovjetstater och så vidare. Ett tydligt exempel på detta är hur mycket det rapporterades kring World Trade Centertragedin i den västerländska världen, medan lika många människor dör i stora tragedier i exempelvis Afrika eller i mellanöstern årligen, men detta får inte samma utrymme i de västerländska medierna.
Journalisten Terrence Wright skriver om detta i sin artikel Collateral coverage: media images of Afghan refugees, som bland annat handlar om nyhetsvärderingar i väst.
These relative news values are a common feature of television news. There is an inverse relationship between numbers and distance. To gain news coverage, not only are larger numbers of victims required as one move’s further away from home, but the sensitivity in representing the plight of others diminishes as geographical and cultural distance increases (Wright, 2004, s. 99).
Konsekvensen av offerdiskursen är att risken finns att denna typ av diskurs kan bidra till att skapa ett ”vi och dom samhälle”.
9.3 Dramaturgianalys: Woman’s Dying Wish: A Home for Her Dog
Inslaget handlar om att Patricia Cudd är obotligt sjuk i cancer och vill att hennes hund Sherlock ska få ett nytt kärleksfullt hem då hennes ork att springa med hunden försvunnit samt att hon oundvikligen kommer gå bort.
Narration
Nyhetsinslaget börjar med att huvudpersonen, en cancersjuk kvinna vid namn Patricia Cudd, säger ”We live each day not knowing”, varpå en manlig speaker fyller på med orden ”Life passes us by without warning. One minute it’s there…” varpå Patricia nu klipps in med ”Oh there is no question…” och speakern fortsätter ”…the next minute…” varpå Patricia återigen klipps in med orden ”…and all of the sudden it’s gone”. Detta är en, i nyhetsvärlden sett, väldigt hård och annorlunda klippning av två personers säg. Om vi slår ihop dessa säg bildas meningen
”We live each day not knowing. Life passes us by without warning. One minute it’s there - Oh there is no question - the next minute, and all of the sudden it’s gone.” Meningen som helhet består av fem ljudklipp från två personer och ”växelklipps”, vilket gör att det är omöjligt att veta om det som intervjupersonen säger har med sammanhanget att göra, eller om det klipps in för att passa reporterns dramaturgiska berättande. Detta ser vi som problematiskt då ett intervjuobjekts säg inte får förvrängas till något personen i fråga inte sagt. Oavsett vilket är det uppenbart att budskapet handlar om livets skörhet, men information om varför personerna pratar om detta uteblir till 21 sekunder in i inslaget då speakern berättar att det handlar om en kvinna med bröstcancer. Detta är ett typiskt exempel på narration, att skapa spänning, fånga tittaren och en bit in i berättelsen sätta allt i ett sammanhang som gör helheten begriplig. Ett tydligt dramaturgiskt tänk.
Inslaget är vad vi anser genomgående dramaturgiskt skickligt uppbyggt och är fyllt av narration som dramaturgiskt verktyg. I slutet på inslaget kommer återigen en ”växelklippning” mellan Patricia Cudd och speakern: ”Life passes us by to quickly (speakern). There is no question that life is a gift (Patricia). It makes you appreciate the small things that put the big things in to perspective” (speakern). Med dessa ord återkopplas berättelsens slut till det som sägs i början, och är även det ett tydligt exempel på väl planerad narrativ dramaturgi.
Identifikation och konkretisering
Samtliga bilder i inslaget upplever vi som mycket väl planerade och genomtänkta. Det som sägs i starten av inslaget är bildsatt med bilar som rusar förbi i hög hastighet på en motorväg,
vilket vi tolkar som en metafor till orden ”Life passes us by without warning.”
Synkbilderna på Patricia är i en väldigt tight närbild (se nedan), vilket gör att vi som publik känner oss närmare hennes känslor då hon är på gränsen till gråt när hon pratar om sitt liv och sin hund.
Den drabbade i inslaget, Patricia, får verkligen komma till tal och bilderna skapar en känsla att
”det kunde lika gärna ha varit jag”. Överlag anser vi att inslagets bildsättning lyckas få oss att identifiera oss med Patricia och få oss att känna med henne.
Avstånd
Inslaget utspelar sig i USA vilket gör en analys av avståndsaspekten irrelevant, då vi utgår från analysen av CNN som producerar nyheter för den amerikanska allmänheten. Det som däremot går att säga är att inslagets dramaturgi på identifikations- och konkretiseringsnivå är så pass dramaturgiskt berörande att det fungerar bra som en berättelse även utanför USA:s gränser.
Vinkeln
Vinkeln är tydlig då det är en berättelse utifrån en enskild persons öde. Vinkeln berör ej cancersjuka människor överlag i en viss delstat, eller i USA som land. Ingen statistik över cancerpatienter förmedlas och inga aktörer från någon sjukvårds- eller medicininstans kommer till tal. Det är en historia om en person, hennes oundvikliga öde, och hennes djupaste önskan att hennes hund Sherlock ska få ett nytt hem.
31
Berättelsens struktur
Berättelsen har en tydlig start, en mitt och ett slut. I början skapas spänning och tittaren lockas till att titta vidare. I mitten av inslaget fördjupas berättelsen med bakgrundinformation om hur Patricia Cudd räddade hunden Sherlock från ett hundstall, och att hunden sedan dess varit hennes största stöd i kampen mot cancern. I slutet knyts säcken tydligt ihop med orden ”Life passes us by to quickly. There is no question that life is a gift. It makes you appreciate the small things that put the big thing in to perspective.”
9.4 Kritisk diskursanalys: Woman’s Dying Wish: A home for Her Dog 9.4.1 Text
På inslagets textuella nivå får publiken reda på att en kvinna är döende i bröstcancer och vill hitta ett nytt hem åt sin hund. De bilder som visas i inslaget är bilder på bilar som passerar snabbt på en motorväg (som en metafor för att livet passerar fort), den sjuka kvinnan Patricia Cudd på ett hotell där hon bor, bilder på hunden Sherlock, och svartvita stillbilder på de två tillsammans. Den enda grafik som används är den grafik som visar vad kvinnan heter.
Studeras textens transitivitet återfinns det att två aktörer kommer till tals i inslaget, intervjupersonen och reportern. Det hade i samma inslag kunnat finnas fler aktörer, exempelvis en intervju med en annan cancersjuk person i samma situation, eller en intervju med en person från ett hundstall eller dylikt som uttalar sig om hur vanligt det är att de får in djur i samband med att ägarna blivit sjuka.
Det som framställs som sanning i nyhetsinslaget är att den döende kvinnas högsta önskan är att hitta ett nytt hem åt sin hund. Det som framkommer i rubriken och av det intervjupersonen Patricia Cudd och den manliga speakern säger är fakta om Patricia och hennes hund Sherlocks situation, blandat med metaforiska beskrivningar. Saklig fakta och statistik om bröstcancer utelämnas helt i det här inslaget, fokus ligger istället på att berätta denna kvinnas personliga historia, detta kallas för personifiering.
Personifiering är en av de berättartekniker som följer av medielogiken, och personifiering utgör ett viktigt kriterium för vad som anses vara bra och publikorienterade nyheter. Det främsta skälet är att få saker intresserar människor lika mycket som andra människor. Nyheter som lyfter fram enskilda individer har därför goda förutsättningar att väcka intresse och
möjliggöra identifikation. Det ger journalistiken en närvarokänsla, och abstrakta förhållanden kan begripliggöras genom att illustreras med människor av kött och blod (Jönsson & Strömbäck, 2007, s.164).
Att utelämna fakta om sjukdomen cancer och endast fokusera på en individs personliga historia gör inslaget mer underhållande, likt en sorglig film, än informativ. Det är med andra ord inte en bred inrikesnyhet, det är ett inslag med egna tolkningar som berör mottagaren som kan identifiera sig med den sjuka kvinnan och hennes hund. Hade inslaget varit mer informativt och liknat andra nyhetsrapporteringar som handlar om cancer (inslag i sjukhusmiljö med intervjuer med sjukhuspersonal) hade det inte fångat mottagarens intresse på samma sätt. Nu sticker inslaget istället ut ur mängden och kan lättare uppmärksammas i det rådande medieflödet som vi människor dagligen tar del av.
Ett bra exempel på att reportern använder intervjupersonens och sina egna tolkningar som fakta kommer i slutet av inslaget:
- Life passes us by to quickly (manlig speaker).
- There is no question that life is a gift (intervjupersonen).
- It makes you appreciate the small things that put the big things in to perspective (manlig speaker).
9.4.2 Diskursiv praktik
Nyheten om kvinnan som är döende i bröstcancer och vill finna ett kärleksfullt hem till hennes hund innan hon går bort har rubriken: ”Woman’s Dying Wish: A Home for Her Dog”. De sakliga fakta som går att urskilja ur rubriken är att det finns en kvinna vars sista önskan är att finna ett hem till hennes hund, medan diskursen som kan urskiljas ur rubriken är att hundar har ett värde i samhället.
I det som sägs i början av inslaget framträder en av textens diskurser tydligt. Den handlar om att ”var rädd om ditt liv, det kan vara över vilket ögonblick som helst”, ”livet passerar oss utan varning” eller ”ena sekunden är livet närvarande men plötsligt är det borta”. Denna diskurs väljer vi att kalla för livsdiskursen. Diskursen löper genom hela inslaget och tar sig uttryck i det som intervjupersonen (den döende kvinnan) och speakerrösten säger. Diskursen förstärks också 33
