dem kommer att diskuteras och jämföras bilderna emellan. Hänsyn kommer att tas till om bilderna tagits bort från Instagram eller ej. Till skillnad från de enskilda bildanalyserna där endast de denotativa aspekterna analyserades så kommer även bildernas konnotationer att analyseras och kopplas till olika teorier och kulturhistoriska aspekter.
Kropp
Under formalanalysen identifierades kropparna på bild 7, 8, 9, 10 och 11 som smala
normkroppar. På bild 8 och 11, de som visar mest nakenhet, avtecknar sig muskler, höfter och revben tydligt under den utsträckta huden. I dessa bilder (7, 8, 9, 10, 11) syns inga
kroppsveckveck eller ”överflödigt” fett. Kropparna på bild 4 och 5 är däremot inte anpassade efter den normativa ramen som utformats efter de västerländska idealen. Här finner vi istället det extra fett och hud som skapar den överflödighet av massa och veck som tar bort bilden av de skarpa linjerna och den fasta, hårda formen. För att skapa den sublima nakenakten ska kvinnokroppen ramas in, anpassas och infogas i konventioner, regler och, mest visuellt talande för den begränsning och inramning hon placeras i, sin egen kropp.75 Det ideal som kroppen skall formas efter för att uppnå den kvinnliga normen är den fettfria, hårda, skarpt skurna och alltså smala och unga kroppen.76 Bild 7, 8, 9, 10 och 11 kan tolkas som att de lever upp till dessa kroppsideal medan 4 och 5 inte gör det.
Kroppsbehåring
Då de utvalda bilderna som blivit nedtagna respektive tillåtits finnas kvar på Instagram analyserats har kroppsbehåring varit en av de aspekter som fått fokus i analysen och även
36
nedtagna bilder har kroppar med synlig kroppsbehåring medan samtliga bilder som tillåtits ligga kvar på plattformen inte har någon synlig kroppsbehåring. På bild 4 och 7,Wollter och Byström, visas hår på vaderna, bild 5, Lyse, visas hår under armarna, och på bilderna 6 och 7, Byström, visas pubeshår kring könet. Det mest framstående exemplet är bild 6 (borttagen), vilken i jämförelse med bild 9 (tillåten) inte visar mer avkläddhet, utan särskiljer sig med könshåret. Bild 6 visar varken kön, bröst, rumpa eller någon form av sexuella handlingar men har ändå utsatts för censur genom att raderas. På bild 9 leds betraktaren in i bilden från mellan kvinnans ben med ett tydligt fokus på könet, något som på grund av vinkeln kan uppfattas som klart erotiserande och pornografiskt. Bilden är mer explicit än bild 6, men här är den kvinnokodade kroppen helt utan synlig kroppsbehåring.
I den västerländska traditionen av att måla kvinnokodade nakenakter är det okonventionellt att avbilda kroppsbehåring.77 Denna tradition syns i klassiska, finkulturella nakenakter så som Venusbilden, den högsta av avklädda motiv, som symboliserar kärlek och skönhet på ett kultiverat, intellektuellt plan, och det är en självklarhet att hon är avmålad hårlös.78
Rakhyvelsmärket Gilette har döpt sin linje av rakhyvlar för kvinnor till just ”Venus”, efter denna hårlösa gudinnan.79 Frågan om att ha och visa eller inte ha och visa kroppshår går även tillbaka till tanken om den kontrollerade, inramade kvinnokroppen som gör nakenakten sublim men som också enkelt kan överskrida gränsen och tolkas som obscen om kroppen avviker från de satta ramarna och normerna.80 Här kommer helhet och renhet in i bilden. Allt som överskrider normen, den kontrollerade gränsen av insida och utsida, kan uppfattas som smutsigt, orent och ett hot mot strukturen som kontrollerar kvinnokodade kroppar. För att kvinnokroppen ska förvandlas till en konstnärlig nakenakt måste den kontrolleras, gärna genom att hållas samman av släta, hårda och skarpa ytor, medan överflöd av ena eller andra slaget samt brister på gränser ska undvikas.81 Hår kan därför ses som obscent då det är något som avviker från den ”normerade”, kontrollerade ytan, bryter av från dess hårdhet och släthet och bryter gränsen mellan innanför och utanför kroppen.
Normen som avbildas i konstkanons nakenakter har även gjort avtryck på verklighetens kvinnor. Allt sedan 1500-talet finns spår av hårborttagningsprocedurer, men i takt med att
77 Berger, 1972, s. 55.
78 Clark, 1956, s. 71.
79 Gilette, “Gillette Venus Women's Razors and Shaving Products”, Gilette. Hämtad 2019, 12,13, från: https://www.gillettevenus.com/.
80 Erikson & Göthlund, 2012, s. 139-140; Nead, 1992, s. 31.
kläder blev mindre täckande under 1900-talet krävdes allt mer hårborttagning för att den hud som visades skulle vara hårlös.82 När det kommer till att avlägsna könshår är det en senare företeelse. I Ways of seeing av John Berger anses det kvinnliga könshåret vara kopplad till den kvinnliga sexualiteten, makt och passion.83 Kvinnorna i nakenakter är arrangerade för ”den manliga blicken” och den manliga sexualiteten, vilket hotas av att det avmålade objektet har sin egen sexualitet. Att ha en egen, aktiv sexualitet, och inte bara tillfredsställa andras är en maktposition som rubbar den patriarkala strukturens ordning där kvinnan ska vara ett objekt som endast ska tillfredsställa mannens sexualitet.84 Kroppsbehåring blir därför en utmanande symbol för kvinnlig, aktiv sexualitet. Dock har traditionen att ta bort könshår inte samma historiska bakgrund som övrig kroppshårsborttagning. Under större delen av 1900-talet kopplades könshåret, så som Berger skriver under det tidiga 1970-1900-talet, till sexualitet och ansågs tilldragande.85 Då pornografiska bilder och filmer växte sig stora under 1960 och 70-talet visades pubeshår, vilket var centralt för dessa typer av materiel som till och med
uppkallades efter uppvisandet av könshår och kallades för ”Beaver films”.86 Under mitten av 70-talet börjar dock rakade kön att visas för att skapa än mer explicita bilder och under 80-talet vänder normen i porrbranschen till det renrakade.87 Hårets koppling till attraktion och sexualitet ändras med porrindustrins skiftningar och det renrakade könet tolkas sedan 80-talet som mer erotiskt och sexuellt.88 Ännu en aspekt av avsaknaden av kropps- och könshår kopplat till erotik är den av ungdom och sexualiseringen av den unga flickan.89
Det kompletta borttagandet av könshår introduceras till allmänheten som något vanligt vid början av 2000-talet genom populärkulturen och pornografin, och bara 10 år senare har det hunnit bli kutym bland unga kvinnor att raka eller vaxa bort sitt pubeshår.90 Det beskrivs som en akt av självförbättring och renlighet, uttalanden som framställer samhällets syn på
pubeshår som något smutsigt som stör bilden av både den sublima och den erotiska, sexuella nakenakten.91 Bild 6, vilken tydligast uppvisar könshår, hade därför kopplats till sexualitet och erotik i Bergers samtid, men har inte samma konnotationer i dagens samhälle.
82 Herzig, Rebecca M, Plucked: A History of Hair Removal, New York, (2015), s.78.
83 Berger, 1972, s. 55.
84 Berger 1972, s. 55.
38
Kroppsbehåringens vara eller icke vara har även blivit en fråga kopplad till den feministiska rörelsen, som haft en tydlig ståndpunkt för kvinnors självbestämmande kring sin egen kropp, vilken ofta tog sig uttryck i att vägra rätta sig efter samhällets norm angående till exempel kroppshår.92 Efter andra världskriget börjar kroppshår få en ny symbolisk mening då synligt armhåle- och benhår ses som ett feministiskt attribut för politisk medvetenhet.93 Denna politiska symbol har väckt upprörda känslor, ansetts vara osmaklig och radikal och
motståndare till företeelsen har kallat de kvinnor som inte tar bort sitt kroppshår för ”arm-pit feminists”.94 Då frågan om könshår kom att diskuteras blev även detta en ståndpunkt för den feministiska rörelsen och den håriga feministen som en kulturell ikon har levt kvar genom 1900-talets andra hälft fram tills idag.95 Det könshår vi ser på bild 6 har därför gått från att anspela på erotik och pornografi till att bli en feministisk symbol för självbestämmande över den egna kroppen. Håret kan även tolkas som smutsigt, okontrollerat och ovårdat. Instagrams regler säger inget om kroppsbehåring, men det förefaller trots detta vara något som
plattformens granskare reagerar på. Då bild 6 inte visar några otillåtna kroppsdelar, samt är mindre explicit och utmanande än bild 9 är det endast könshåret som skiljer dessa två bilder åt.
Bröst
När det kommer till att visa bröst och bröstvårta framställs detta på olika sätt i de olika bilderna. På bild 4 visas stora delar av bröstet, men själva bröstvårtan är täckt av kvinnans knän och syns därför inte. På bild 5 syns bröst och bröstvårtorna, men de är förställda genom bildredigering där de dragits runt i bilden så att de inte längre går att identifiera dem som bröstvårtor, om det inte vore för deras placering. På bild 8 är bröstvårtorna ”pixlade”, de är alltså dolda av rutor av färger så att deras exakta form inte längre syns. Konturen av dem syns ändå tydligt, både vårtgård och bröstvårta går att urskilja utan svårighet. På avstånd syns ”pixlingen” inte över huvud taget. På bild sju syns bröst och bröstvårtor tydligt genom ett genomskinligt tyg.
Att visa kvinnliga bröstvårtor är förbjudet enligt Instagrams communityregler.96 I bild 5, 8 och 10 har olika metoder för att censurera en bröstvårta och att dölja den till den grad att
92 Herzig, 2015, s.130.
93 Herzig, 2015, s.118-119.
94 Herzig, 2015, s.116.
95 Herzig, 2015, s.119.
bilden inte tas ner från Instagram visats. Vad som är nämnvärt är att den framställning av bröstvårta som är minst igenkännbar, den i bild 5, även är den bild som tagits ner. Det sätt denna bröstvårta är förändrad på gör att den ser missformad och ful ut. Detta leder till att bilden är kopplad till det obscena, det orena, okontrollerade och sjukliga, vilket är precis vad som skall skilja den upphöjda nakenakten som symbol för konst och kultur (enligt den kvalitativa definitionen av termen) från pornografiska och mer stötande bilder.97 Att förställa bröstvårtan på detta sätt, för att dölja den, är enligt mig även att ta en symbol för skönhet och erotik och istället framställa den som ful och sjuklig, vilken gör att den inte längre tillgodoser ”den manliga blicken” och den manliga sexualiteten.
Att ”pixla” en bröstvårta så att den ännu är igenkännbar som en bröstvårta samt att visa bröstvårtor helt öppet genom genomskinliga tyg är vanliga företeelse som tydligtvis framstår som acceptabla då det finns så stora antal av dessa bilder på plattformen som tillåts vara kvar (se bildbank).98 Till skillnad från redigeringen i bild 5 framstår den ”pixlade” bröstvårtan på bild 8 inte som ful, störande, sjuklig eller obscen. Den missformar inte bröstvårtan, utan visar den endast mindre tydligt. Den estetiska aspekten av kroppsdelen finns ännu kvar, trots censureringen. ”Pixlingen” döljer bröstvårtan till viss grad, men tillåter ändå betraktaren att kunna skymta den. Då en användare ser på bilden i Instagrams rutnät av fler, mindre bilder syns ”pixlingen” inte, utan bilderna förefaller var oredigerade. Då bilden visas i helskärm syns ”pixlingen”, men istället för att ta fokus bort från bröstvårtan dras betraktarens blick genom fokusering på ”pixlingen” mot den och dess avvikelse. Den kan liknas vid en
pudicagest, den hand som både pekar mot och döljer könet, typiskt för nakenakter av Venus (se Venus de Urbino, bild 17).99 Den är, precis som pudican, något som döljer, men även pekar ut och drar fokus till den dolda kroppsdelen. Även de genomskinliga tygerna har viss koppling till konstkanons nakenakter där det finns en tradition av att leka med gränserna mellan att dölja och visa, och även specifikt med hjälp av just genomskinliga tyg. Redan under antiken använder sig skulptörer av tyg och drapering som klänger sig fast vid kroppen för att avslöja dess konturer.100
Under den tidiga renässansen arbetar Cranach d.ä. med nakenakter, främst genremotiv efter bibliska, apokryfiska eller antika berättelser. På Cranach målningar ser vi allegoriska figurer
40
så som Venus eller Lucretia stå i kontraposter, avklädda förutom smycken runt hals och i hår samt en högst genomskinlig sjal vilken de håller så att tyget täcker deras kön, som dock syns tydligt genom sjalen. Likt pudicagesten är detta ett fåfängt försök att dölja något, som istället lyfter fram det ”dolda” extra väl. Likt bild 10 syns det som ligger bakom tyget tydligt. Det är inte i sig gjort för att dölja, utan snarare som en symbolisk gest av ett försök att dölja, av blygsamhet och ärbarhet. I fallet av de granskade Instagrambilderna kan det även ses som ren formalitet. Kvinnan på bild 10 är inte naken, hon har i formell mening någon sorts
klädesplagg, men trots detta kan betraktaren tydligt skåda bröstvårtan och se hennes nakenhet.
Bild 12: Lucas Cranach den äldre, Bild 13: Lucas Cranach den äldre
Lucretia,1528. Venus, 1532.
Blick
Kvinnorna på bild ett och fyra ser inte in i kameran. Wollter, bild 4, vänder bort sitt huvud, upp mot solen och ler. Byström, bild 4, ser på skärmen av sin mobil, med vilken hon tar bilden. Bild 10, 8 och 5 möter alla betraktarens blick. De har alla huvudet svagt nedåtvinklat och läpparna aningens öppna. Bild 6, 9 och 11 möter inte betraktarens blick, de har inget ansikte synligt över huvud taget och har därför ingen blick att vända varken mot, eller bort från betraktaren.
Att möta, eller att inte möta betraktarens blick kan ha olika innebörder beroende på situation och vilken typ av blick som visas. En blick kan vara ett tecken på makt. Då betraktarens blick möts innebär det att den avbildade personen vet att den är sedd. Detta kan ge en typ av
kontroll över situationen. Då blicken inte möts framstår personen/objektet som omedveten om betraktarens närvaro, och det är då lättare att betrakta denna ostört.101 Detta kan kopplas till voyeuristiska och skopofila102 njutningar genom vilka betraktaren objektifierar den avbildade individen och blir ensam bärare av blicken.103 Bild 6, 9 och 11 har ingen blick att varken möta betraktaren med eller att se iväg. Bilderna är avskurna och komponerade på ett sätt som gör att deras ansikte inte finns med. Deras kropp är istället helt i fokus och betraktaren är fri att ta in den utan att störas av blick eller det förmänskligande ansiktet och kan därför ostört betrakta och fullt ut objektifiera personen/subjektet.104
Då det kommer till nakenakter kan även en blick som möter, så som i bilderna 5, 8 och 10, få andra konnotationer än den av makt och kontroll. Att en naken individ möter betraktarens blick innebär inte bara att den är medveten om att den blir betraktad, utan även medveten om att den är betraktad naken. Om denna då inte försöker skyla sig, finns det även en form av acceptans av att bli sedd naken. Blicken kan även vara inbjudande. Denna inbjudande blick har beskrivits av Berger på följande vis: ”The expression of a woman responding with calculating charm to the man whom she imagines looking at her- although she doesn´t know him. She is offering up her femininity as the surveyed.”105 Här kan blickens mening som maktsymbol och motstånd mot objektifiering vändas om. Blicken blir istället en symbol av att kvinnan tillgängliggör sig och svarar till den manliga, objektifierande blicken och
sexualiteten. Denna blick finns närvarande i nakenakter från konstkanon såväl som i pornografiska bilder.106 Bild 5, 8 och 10 kan alla tolkas ha denna inbjudande blick med huvudet svagt nedböjt och läpparna öppna. Dessa bilder svarar därför till ”den manliga blicken”.
Den patriarkala kulturen har skapat ett problematiskt maktförhållande där män ofta tillåts ha blicken och kulturuttryck ofta anpassas efter denna ”manliga blick”. Detta skapar en kultur i vilken allmänheten är fostrade efter ”den manliga blicken”. På grund av detta utrycks
42
blickteorierna som statiska blick- och maktpositioner. I verkligheten är mannen inte alltid bäraren av blicken, den aktiva, medan kvinnan är den betraktade, passiva, objektifierade och utsatta. Blickpositioner kan vara växlande och även ömsesidiga, de kan bära på en sexualitet annan än den heteronormativa och den betraktade behöver inte vara ett ofrivilligt offer. I själva verket kan det finnas lust i att bli betraktad, likväl som det finns lust i att vara betraktaren.107
Wollter och Byström, vilka inte möter blicken kan tolkas olika, då även bortvända blickar kan ha olika betydelser. På bild 7 ser den avbildade ner på skärmen av sin mobil, vilken hon håller i handen. Den tolkning av en blick som inte möter betraktarens som presenterades tidigare appliceras inte lika väl i detta fall. Personen på bilden ser på mobilen med vilken hon själv verkar ta bilden. Bilden är en ”selfie”, ett självporträtt tagen med kameran i den egna handen, en genre av bild som växt sig stor i sociala medier. Detta innebär att hon är fullt medveten om betraktarens blick då hon själv har makten över bilden, men även att hon själv är en betraktare då hon tittar på skärmen där bilden presenteras. Även Wollter ser bort från kameran och betraktarens blick, vänder huvudet upp mot solen och ler. Wollter fyller ut bilden och tornar upp sig över betraktaren. Att ansiktet är bortvänt gör att den inbjudande blicken inte gestaltas i denna bild. Wollter har en egen njutning, frånkopplad från betraktaren, och framställs på ett sätt som inte verkar formas efter ”den manliga blicken” ger bilder annorlunda konnotationer, och därmed går det att förstå den som icke objektifierande.
Slutdiskussion
Instagrams communityregler och hur de praktiseras visar på plattformens inställning till bilder av kvinnokodade kroppar och nakenhet. I detta avsnitt kommer de möjliga orsakerna till varför dessa bilder som analyserats tagits ner alternativt tillåtits ligga kvar på plattformen och hur de förhåller sig till varandra diskuteras. Diskussionen kommer att kretsa kring vilka aspekter som kan påverka dessa beslut och vad, i den västerländska kulturen, som ligger bakom den inställning som anser att vissa framställningar av nakenhet är mer stötande än andra.