Kulturen på arbetsplatsen

Kultur betyder odling och det är den gemensam värdegrund och norm som en skola har som utgör rådande kultur. Denna kan se mycket olika ut på olika skolor, dock syftar inte denna uppsats till att göra någon fördjupning kring enskilda skolors kultur utan istället fokuserar denna studie på att beskriva hur

informanterna reflekterar kring attityder och normer i deras arbetsmiljö och hur dessa påverkar mötet med elever som är icke-cis.

Diskussioner uppstår i samtliga intervjuer över hur man kan arbeta för att skapa en inkluderande miljö för alla.

5.5.1 Strategier

Det verkar finnas en gemensam vilja hos alla informanter om att göra sitt bästa för att eleverna ska må så bra som möjligt. Det reflekteras kring hur man kan

inkludera på bästa sätt och i samtliga intervjuer lyfter förebyggande arbete som en strategi för att lyckas med inkludering. En lärare uttrycker det såhär:

”Jag tror mycket på förebyggande arbete, att normer är något man behöver arbeta med kontinuerligt. Att olikhet är norm och att olikhet är ok”

Dock uppstår ganska fort en diskussion om okunskap och varför det inte är så lätt att inkludera som det borde.

”jag tycker att skolan verkligen försökt möta eleverna på bästa sätt och efter elevens önskemål. Det finns visserligen en stor okunskap men också en stor vilja att vilja lära och förstå.”

Tidigare studier visar att det överlag saknas utbildning och säkerhet i talet om genus och sexualitet saknas (Gudbjörnsdottir, Larusdottir 2012, Sahlström 2006). Detta bekräftar samtliga intervjuer och relativt fort kommer det fram att även om uppdraget i sig är solklart är verkligheten en annan. En strategi som diskuteras är hur tidigt det förbyggande arbetet borde börja. I en intervju kommer

informanterna in på att det borde vara bra att börja talet om könsidentitet redan tidigt.

”Att prata om könsidentitet och vem man kan tycka om anser jag att en kan prata om redan i förskola eller iallafall lågstadiet.”

Det verkar råda en samstämmighet bland informanterna om att börja med inkludering och förebyggande arbete i tidiga åldersgrupper. Detta tas upp även i en annan intervju:

Jag har en fru som jobbar på förskola där det finns en som själv definierar sig som det andra könet och hen har full frihet att göra det. De andra barnen tycker inte det är konstigt. De tycker det är bra att hen själv får välja. De är SÅ kloka i den åldern ☺

Lärarna resonerar kring att om man kan få en inkluderande kultur att sätta sig i ”väggarna” blir uppdraget mycket lättare, kan man få majoriteten av elever och personal med sig löser många av de komplexa situationerna sig själv.

Normaliseringsarbetet måste fortgå hela tiden, en informant skriver.

”Jag tror att oavsett kompetens så måste det i alla tre fallen till ett

normaliseringsarbete kring icke-cis och enda sättet är att transpersoner syns. Det kan säkert vara jobbigt för många”

I frågor som rör normaliseringsprocessen av icke-cispersoner i skolmiljö är lärarna i samtliga intervjuer överens om att man behöver arbeta normkritiskt och synliggöra mer än cispersoner. Kan man dessutom via eleverna genom att börja arbetet tidigt, få den produktiva makten att vara i huvudsak normkritisk kanske det finns en möjlighet att minska de komplexa områdena?

5.5.2 Fortbildningen

Fortbildning är ett ämne som diskuteras av informanterna. Dels på grund av att utvecklingen gått framåt och de flesta lärarna har märkt att fler elever är mer medvetna men också att fler personer är icke-cis. I stort sätt samtliga studier som undersöker HBTQ+ frågor i visar på ett behov och en önskan om mer

fortbildning i frågor som kan kopplas med HBTQ+ (Werner, 2017 ). Denna studie är inget undantag utan precis som andra studier säger sig informanterna sig

ha en avsaknad av utbildning kring HBTQ+. Kring icke-cis och transexualism eller könsdysfori som diagnosen heter är utbildningen och kunskapen ännu mer begränsad. Någon av informanterna är inte bekant med diagnosen medan några har personliga erfarenheter och därför mer kunskap. Ett citat som sätter ord på den gemensamma synen av fortbildning är:

“den fortbildning jag fått har jag skaffat mig själv, finns en viss trängsel i allt som behöver göras så detta har inte kommit högst upp på agendan hos oss”

Kanske exemplifierar detta citat kärnan av fortbildningsfrågan. ”trängsel” i uppdraget känns igen av samtliga informanter. Många elever, många behov, många riktlinjer och många direktiv. De relativt få fortbildningsdagar som finns fylls snabbt på med olika moment. En lärare skriver:

”Där det inte suttit i väggarna har det blivit mer som en del i en snurr av olika fortbildningsinsatser: inkludering, NPF, betyg&bedömning, ickenormativt förhållningssätt...”

Mängden olikheter i klassrummet har ökat känner de flesta lärare och en mängd utbildningsinsatser behövs för att möta alla elever. I detta sammanhang blir bemötande av icke-cispersoner bara en sak av alla andra. Lärarna resonerar kring detta fenomen och menar på att det inte borde behöva vara en större fråga om man följde uppdraget och inkluderade alla. En lärare skriver:

“Det är därför det är så bra när det börjat sätta sig i väggarna, så man kan använda fortbildningstid till annat…”

”Sätta sig i väggarna” Vad innebär det? Kanske är det när elever och all, verkliga all personal på skolan har internaliserat den normkritiska diskursen? Delatagarnas reflektioner och erfarenheter gå tydligt isär när det gäller hur långt man kommit.. En del av informanterna arbetar på skolor där de flesta inkluderar och verkligen försöker att bemöta icke-cis eleverna som de önskar, medan andra har erfarenheter av både kollegor och ledning som jämt säger ”fel” det vill säga fel pronomen eller fel namn. Skolor verkar ha kommit olika långt i sitt inkluderingsarbete.

5.5.3Utrymmet för frågor och diskussion

Ytterligare en fråga som handlar om kulturen på skolorna tycks vara möjligheten till att fråga och tala öppet om frågor som kan vara svåra.

Utrymmet för frågor tas upp ur två perspektiv, dels kollegor i mellan och del mellan elever och lärare. När, var, och hur, kan och får man, fråga och diskutera? Detta tycks inte vara självklart för vare sig elever eller lärare. En del av

informanterna beskriver att de har temaveckor/dagar kring Pride, andra

informanter är nästan helt utlämnade till sig själv och sina egna lösningar på de situationer som kan tänkas uppstå i relation till fallen i denna uppsats.

Dock upplever samtliga informanter ett behov av diskussion och tal kring frågor som berör elever som är icke-cis. Behovet tycks finnas hos både elever och lärare. En lärare beskriver behovet såhär:

”då jag undervisar i NO, har vi pratat en del biologi och funderingar, både med eleven närvarande och utan. De andra har lite passat på att ställa frågor som de tror kan uppfattas som stötande när eleven i fråga inte är där för att förstå utan att riskera att såra med nyfikenheten..”

Behovet av att ställa frågor för att skapa en förståelse lyfts upp. I en intervju rör reflekterar lärarna kring skillnaden mellan acceptans och förståelse. Det kanske funkar på att acceptera/tolerera, men att förstå innebörden av vad en icke-cis elev kan behöva utså är kanske svårt att förklara.

”Fast många cisperson er kan inte förstå vad transexualitet är. De flesta accepterar det fast förstår inte. En vanlig kommentar är att " Titta mellan dina ben så ser du väl vad du är. Så enkelt är det.”

Hur och i vilken arena ska läraren möta denna form av kommentarer? Hur man ska bemöta frågor eller inom vilka forum det är okey att ställa frågor finns det ingen gemensam plattform för hos informanterna. Varje skola, eller i vissa fall varje enskild lärare har sina egna strategier som ej tycks vara underbyggda i gemenskap. En lärare skriver;

Jag har ännu inte varit med om ett enda APT-möte där sådana frågor har

diskuterats, men det hade nog inte varit så dumt att göra det någon gång, särskilt kopplat till fallbeskrivningarna eller IRL.

En total avsaknad av gemensamma plattformer för diskussioner tycks vara

gemensamt för de flesta informanter och det finns ett gemensamt resonemang om att man som lärare är relativt utlämnad till sig själv.

5.5.4 Ledning

Alla informanter är överens om att ett lyckat inkluderingsarbete och ett bra bemötande av icke-cis elever kräver stöd av ledning. Dock upplever flertalet informanter att stödet från ledningen är av varierande karaktär och att även detta är mer avhängt på person än på uppdrag. En informant skriver:

”upplever att jag nu har fullt stöd från ledning, vid tidigare fall hade vi en mycket gammaldags rektor med ett tydligt heteronormativt synsätt så stödet var obefintligt”

Andra informanter är inne på samma spår, att det är relativt olika beroende på vem man har som rektor. Flera informanter kommer in på att ledningen håller med, eller bejakar när man pratar om saken med dem men sedan händer inte så mycket. En informant som är kunnig inom området hade erbjudit chefen att föreläsa på skolan men inget hände och hen har inte hört mer.

”Som jag skrev tidigare har jag frågat min chef som är biträdande rektor om jag inte kan få föreläsa på skolan. Hon har tagit det med huvudrektorn, sedan har jag inte hört något mer.”

Vad uteblivna svar beror på finns en undran över, men andra informanter känner igen och reflekterar över, just att deras chefer kan lyssna men sen händer inte så mycket. En annan fråga som berör ledningen är behovet av resurser. När man påpekar att det behövs utbildning eller andra resurser så händer inte mycket. En informant uttrycker det såhär:

”ledningen skulle nog stödja allt i fallbeskrivningarna, men inte tillhandahålla mer resurser, tid eller pengar! och då är det ju dåligt”

Har skolan för lite resurser eller vad ska prioriteras är ständiga frågor i skolans värld. Trängseln i uppdraget tycks gälla även ledningen och prioritering tycks vara

en ständigt återkommande fråga. Vad är viktigt att arbeta med och vad kan prioriteras ned?

5.5.5 Sammanfattning

Sammanfattningsvis visar samtliga intervjuer på att kulturen på arbetsplasten spelar roll för hur bemötande av icke-cis elever hanteras. Samtliga informanter är överens om att förebyggande arbete, utbildning och stöd från ledning är viktigt för att det ska gå och få till ett bra bemötande av elever som är icke-cis. Dock

framkommer det att det saknas både utbildning, annat än platoniskt stöd från ledning samt plattformer för diskussioner kring bemötande samt etiska övervägande.