Tanken med lärarlegitimationen är att, om läraren inte aktivt följer styrdokument kan denne få återkallat sin legitimation. Fast om detta ska vara ett reellt hot måste också uppdraget vara solklart. Är det då det? I styrdokument och lagstiftning har en normkritisk diskurs rotat sig och blivit en uppdaterad form av disciplinär makt. Denna del fungerar som ett kulturellt script inom skolvärlden och alla informanter är tydligt införstådda med vad de bör göra enligt lag. Dock framgår det lika tydligt att praktiken är svårare än teorin och att andra nivåer av script påverkar lärarnas praktiska verklighet. Dels är det mötet med andra elever på en interpersonell nivå. Läraren träffar oftast flera elever samtidigt och måste därför hantera det informella maktspel som pågår mellan elever. Maktteorins normaliserings begrepp påverkar i hög grad den interpersonella nivån genom allt ifrån microagressioner till explicita frågor och påstående som utgår från en annan diskurs än den normkritiska.
Rätten att definiera sig själv står i relation till hur samhället fungerar men i många fall även i polemik. Rätten att definiera sig finns statuerad i lagtexter etc, men möjligheterna till detta för icke-cispersoner är begränsat. I fallen som presenteras i denna uppsats uttrycks en komplex verklighet där det uppenbart finns
distinktioner mellan teori och praktik. Vad händer när både lärare och elever vill definiera eleven som hen eller tilltala eleven med ett namn som inte står i listorna? Läraren har delvis makten att bemöta eleven utifrån hens önskemål men då
väl medvetna om. Det verkar som om det inte finns någon generell eller explicit plan för hanteringen av den komplexitetsbild fallen belyser. Detta trots att forskning kring bemötande av exempelvis transpersoner visar att en transperson som inte får det stöd av samhället som denne upplever att den behöver löper betydligt större risk att drabbas av psykisk ohälsa(Lundberg, Malmquist, &, Wurm, 2017). Istället för att ha ett tydligt och klart system för bemötandet av icke-cis elever, hänger bemötandet och hanteringen av praktiska och sociala frågor som kan uppkomma i stort sätt oavkortat på den enskilde läraren. Kan systemet inte ändras blir det en personlig tolkning som får företräde och makten förflyttas från intuitionen till den enskilde.
Foucault kritiserar individen som ett statiskt element som bara skulle vara passiv deltagare utan menar istället att individen i systemet är en aktiv organism som bidrar till systemets helhet. Denna tolkning kan appliceras på lärarens roll som aktiv och deltagande i hur man kan och bör förhålla sig till icke-cis elever. Dock lämnar det också större utrymme för normalisering och den enskilde lärarens script att påverkas av den miljön de befinner sig. Varpå slutsaten torde bli att den enskilde läraren, i en tillåtande och god skolmiljö kan agera korrekt, normkritiskt och uppfylla alla professionens olika krav. Detta bör dock ställas i relation till att samma lärare i en otillåtnare och negativ skolmiljö kan i interaktion med andra få stora svårigheter att uppfylla styrdokument och etiska aspekter av sin profession. Detta troligtvis mestadels beroende på lärarens behov av att ha en fungerande relation till inte bara icke-cis-eleven utan också till de andra eleverna och
vårdnadshavare. Hultqvist studie med 21 lärare visade att inkluderings tänkande har skapat en mer relationell skola (Hultqvist, 2011). Således behöver lärarna ha goda relationer till många olika personer, kanske till och med på samma gång och det är här som komplexiteten uppstår eftersom det råder olika diskurser just kring personer som är icke-cis. Samhället, institutioner, läroböcker, miljöer, formulär mm har fortfarande en heteronormativ och tvåkönsnorm som en form av rådande diskurs.
Den aktiva läraren, kan utföra den repressiva makten, dvs. skollagen läroplanen mm. Dock finns det på flera ställen i skolmiljön mycket produktiv makt
exempelvis elevgruppers åsikter, vårdnadshavares åsikter och olika materiella hinder som skapar delar av både det kulturella men framförallt det interpersonella scripten i skolmiljön.
Slutsatsen är att läraren styrs av disciplinär makt genom lagar, nationella prov, statliga riktlinjer. Den disciplinära makten, korrelerar väl med det kulturella scriptet. Ändå ligger en stor del av lärarens arbete inom ramen för den produktiva makten och hamnar på en interpersonell nivå. Den produktiva makten tar sig form hos den enskilde läraren genom att denne får handlingsutrymmet att styras av sina egna initiativ där lärarens personliga tänkande, tyckande och drivkraft spelar den avgörande rollen för såväl bemötandet som relationen till icke-cis elever. Därtill blir sammansättning av kollegiet, gruppen och ledningen av en avgörande
betydelse för till vilken nivå en inkludering kan äga rum, alternativt, inte äga rum. Kring den repressiva makten tycks lärarna var väldigt överrens och en
samstämmighet i tolkning av lagar och förordningar tycks vara rådande. Den produktiva- makten i form av bland annat microagressioner är istället mycket svår att både styra och kontrollera. Oavsett om lärare har uttalade strategier eller hanterar situationer efter hand som de uppkommer, finns den produktiva makten ständigt närvarande på en skola. Andra elever, vårdnadshavare, andra lärare som genom minspel, handlingar mm reproducerar och skapar både tillgänglighet och otillgänglighet.
I denna resultatdel finns en implicit motstridighet mellan det självklara; detta ska vi göra och det komplexa; hur ska vi göra det. I den perfekta miljön finns en samstämmighet och tydlighet men så fort hinder uppstår, exempelvis elever som har behov av att pröva sina åsikter, tycka och tänka på ett sätt som lätt kan
upplevas kränkande för en annan individ, står läraren mer eller mindre ensam i sitt tolkande av styrdokumenten. När läraren hamnar i en direkt motstridig relation som den i fallet om Hugo/Josefin så blir det interpersonella scriptet helt utlämnat till lärarens eller i bästa fall skolans tolkning och klipps helt eller delvis av från det kulturella scriptet. Den produktiva makten ökar i utrymme och den
disciplinära får stå tillbaka.
Svårigheten med att uppfylla läraruppdraget i enlighet med styrdokumenten blir tydlig redan i uppdraget fast då på den interpersonella nivån, i mötet med olika individer, lärare, elever, vårdnadshavare. Dock finns svårigheter kopplade till tvåkönsdiskursen inbäddad på fler ställen i skolmiljön. I huvudsak kan man urskilja fyra områden; 1; materiella förhållanden såsom lokaler och toaletter, 2; relationer till vårdnadshavare som ej delar ett normkritisk diskurs, 3; kill-och tjejgrupper i olika miljöer på skolan eller i direkt anslutning till skolan samt, 4; utomstående i skolmiljön som exempelvis vikarier. Samtliga av dessa fyra område
innehåller en diskurs som är bortom den normkritiska och därför försvårar och ställer till det för lärarens vars uppdrag och repressiva makt kommer från en normkritisk diskurs. I fallet med toaletterna kan om miljön på skolan tillåter det (oftast om det finns en stark elevgrupp, eller kunnig personal i HBTQ+ frågor. Det vill säga om den produktiva makten med en normkritisk diskurs är tillräckligt stark.) frågan lösas relativt enkelt. Dock vittnar flera lärare om att det faktiskt inte råder en samstämmighet på en del skolor kring, toalettfrågan, utan istället visar frågan att det klart och tydligt finns en diskurs som hävdar att det bara finns två kön. Det kulturella scriptet som styrs av ett normkritiskt förhållningssätt utsätts på olika skolor för olika påtryckning från interpersonella script, vilket skulle kunna förklara varför olika skolor kommit olika långt i HBTQ+ frågor. De
interpersonella scripten får en form av makt över det kulturella genom handlingar, agerande och lösningar av praktiska frågor. Dock bör poängteras att det blir tydligt framförallt i ombytet till gymnastiken att tvåkönsnormen är fullkomligt näravarande oavsett vad som står i lagstiftning och uppdrag. Ingen av de intervjuade hade könsneutrala omklädningsrum utan omklädningsrummen är könade som kill- och tjej. De informanter som hade praktiska erfarenheter av att ha icke-cis elever vittande dock om en rad informella lösningar såsom att icke- cispersoner får byta om på gymnastisklärarens arbetsrum. Denna sedimenterade uppdelning är tydlig i studier av implementeringen av en normkritisk pedagogik (Werner, 2017).
Problemet för läraren är att hen saknar förutsättningar för att kunna uppfylla sitt uppdrag. Lösningar och handlingar på ett interpersonellt plan utan stöd i strukturer och lokaler skapar enorma luckor för en tvåkönsdiskurs att få utrymme, såväl på det interpersonella- som på den kulturella nivån. Slutsatsen blir att skolan blir ett slagfält för diskurser istället för att företräda den repressiva makten vilket är tanken att den ska göra. Denna slutsats underbyggs ytterligare av nästa explicita komplexitetsfråga. Kill- och tjejgruppernas vara eller icke-vara. Informanternas åsikter kring kill- och tjejgrupper ligger helt i paritet med vad uppdraget säger och vad som står i läroplan och skollag. Dock går erfarenheterna och tankarna kring bemötande av synen på kill- och tjejgrupper vitt isär. Någon lärare uttrycker sig väldigt starkt emot och menar att kill- och tjejgrupper är helt inaktuella, medan andra informanter vittnar om att de har kollegor som använder sig av kill- och tjejgrupper återkommande i sin undervisning. För de lärare där kollegor eller instanser i nära samarbete (kan vara den sociala sektorn i kommunen exempelvis
som har kill-och tjejgrupper, eller konfirmandprästerna) i högre grad använder sig av kill – och tjejgrupper upplevs en större konflikt mellan de interpersonella och kulturella scripten. Samtliga informanter var överens om att kill- och tjejgrupper inte var en modern struktur men ingen tyckte det var en självklarhet att säga till på skarpen till de som fortfarande använder det. Återigen visar strukturer på att det finns andra diskurser än den normkritiska inom ramen för skolans arbetsmiljö. Strukturer som i huvudsak grundar sig i områden utom påverkan för den enskilde läraren, eller inom påverkan men med risk att stöta sig med omgivningen, d.v.s. ingen självklarhet att läraren kan ta de konflikterna.
Läraren kan inte göra det den ska. Det finns för många hinder i vägen. För de lärare som har internaliserat en normkritisk diskurs blir det därför en rad intrapsykiska konflikter som skapar osäkerhet inför det interpersonella och kulturella scripten. För att kunna genomföra uppdraget måste det ske fler förändringar i strukturerna. Kanske måste det fattas beslut om att förbjuda kill- och tjejgrupper? Frågan är bara var dessa beslut behöver fattas? Om skolverket och lagarna är tydliga med att en normkritisk diskurs ska företrädas måste kanske också möjligheten för tolkning minskas?
Det kan uppfattas som om kulturen på olika arbetsplatser spelar en större roll än vad som står i styrdokumenten. Kulturen definerades utifrån utrymme att handla normkritiskt och utifrån vilket stöd man kunde förvänta sig samt utrymmet som finns för frågeställningar som berör icke-cis elever på endera sätt. Tittar man på skolverkets riktlinjer förspråkas en normkritisk undervisning från tidig ålder. En tidig tillämpning av normkritik ligger helt i paritet med de intervjuades
reflektioner och tankegångar. Ju tidigare desto bättre lyfts fram i intervjuerna. Dock betonas snabbt att det finns en trängsel i uppdraget vilket gör att den normkritiska pedagogiken bara är en liten, liten del av allt som en lärare ska göra och uppfylla. Trängsel i uppdraget och svårigheter till fortbildning i frågor som rör icke-cispersoner/elever belyses och lyfts fram i flera studier (Keddie 2010, Bower & Klecka 2009). Studierna lyfter och visar på att viktiga faktorer som tid, möjligheter och resurser saknas. I två studier gjorda i Sverige lyfter pedagoger precis som i denna studie att behovet av utbildning är stort men också tydliga och klara direktiv från ledningen på skolor (Andersson 2010, Danborg & Svensson 2015, Werner, 2017). Dessa resultat stöds i högsta grad i denna studie och trängseln i uppdraget är uppenbart. Dock borde med hänsyn till det bevisligen
sämre psykiska måendet hos icke-cis (främst transpersoner) kräva en mer aktiv ansats av skolan för att bidra till att minska utanförskap och inkludera även denna grupp elever.
Informanterna i denna studie reflekterar även kring att kulturen på arbetsplasten i förhållande till lagstiftning, väger tyngre i möjligheten att bemöta icke-cis elever på rätt sätt. Det vill säga har man etablerat en tillåtande kultur som börjar sätta sig i väggarna som en lärare skrev, är möjligheterna att arbeta normkritiskt helt annorlunda än om kulturen är statuerat tvåkönad.
Dock reflekterar informanterna över att oavsett kultur på arbetsplasten blir lätt arbetet med icke-cis elever ”fall” att hantera. Detta för att det saknas lösningar och färdiga svar på hur skolorna ska lösa de praktiska frågor som kan tänkas uppstå i relation till gruppen icke-cis. Ingen informant har någon som helst erfarenhet av att det i kulturen på arbetsplasten finns inbyggda strukturer för att möta dessa praktiska/materiella frågor. I relation till makt och script blir normaliseringen det som skapar förutsättningarna på arbetsplatsen istället för den repressiva makten. Detta innebär att även om det finns ett kulturellt script som tillhandahåller information om vad och hur man bör bete sig, får interpersonella tolkningar stort företräde. Det som är signifikant för bemötande av icke-cis elever tycks vara att det finns tillräckligt många interpersonella script som är av en annan diskurs än det normkritiska och detta innebär att det finns en stor risk att det kulturella scriptet blir färgat av den produktiva makten istället för den disciplinära. Detta kan skapa en skola som faktiskt sysslar med annat än vad som står i
styrdokumenten.
6.1 Diskussion av teoretisk ansats
Det teoretiska ramverk som är använt i denna uppsats kommer från en annan forskningskultur än de teoretiska ramverk som oftast används inom pedagogisk forskning. Dock visar studier att lärarrollen blivit allt mer relationell (Hultqvist, 2009). Kanske behöver lärarrollen granskas utifrån nya teorier för att förstå den komplexitet lärarrollen består av? Scriptteori och maktteori har varit användbara för att belysa hur läraryrket kan ses utifrån olika nivåer samt att yrket är mer än uppdraget. Yrkets förändring över tid har skapat helt nya förutsättningar men också nya dilemma och svårigheter som scriptteorin och maktteorin kan bidra med förståelse för. Valet av det teroetiska ramverket är noga begrundat och teorier
som genusteori och queerteori hade kanske bidragit uppsatsen på annat sätt och lämnat utrymme för andra slutsaster. Dock har uppdraget varit fokus i denna uppsats och valda teorier har fungerat som en förklaringsmodell till den komplexitet som framkommit varför teorierna upplevts adekvata för sammanhanget.