Relationer till mer än en

En lärare möter sällan eller aldrig elever, en till en, utan oftast möter man elever i grupp eller tillsammans med andra vuxna vid exempelvis utvecklingssamtal eller liknande.

5.3.1 Vårdnadshavare

Ett ämne som diskuterades i samtliga intervjuer var relationen som läraren behöver ha till vårdnadshavare. Enligt föräldrabalken (Föräldrabalk (1949:381)) har vårdnadshavare ansvar för barnet fram till dess att denne fyllt 18 år. I

bakgrunden kring utredningen av könsdysfori belystes komplexitet med

individens egenbestämmande i relation till vårdnadshavare, speciellt om dessa inte korrelerar med varandra. Denna komplexitet lyfts även i fallet Hugo/Josefin. Några av de intervjuade lärarna reflekterade kring liknande händelser och situationer som i fallet om Hugo/Josefin En informant beskriver:

”jag har inte själv kontakt med vårdnadshavaren men kollegor beskriver att

vårdnadshavare, konsekvent använder originalnamn och pronomen och inte alls är villig att diskutera speciella hänsyn och anpassningar

då vårdnadshavarna tror att det är en "fas" som kommer gå över..”

I den beskrivna situationen är konflikten uppenbar och behovet av stöd, diskussion och hänvisningar till hur man bör förhålla sig, efterfrågas av alla. I angiven situation blir uppdraget en reflektionsfråga och plötsligt blir det en mer komplex diskussion om hur man bör göra och förhålla sig. En annan lärare har upplevt likande konflikt i relation till vårdnadshavare. Hen uttrycker:

”jag har bara haft kontakt med en vårdnadshavare och på grund av konflikt men en annan lärare som tog elevens parti och stöttade hen i ett liknade fall som fall 1, har jag fått vara medlare och mer ta föräldrarnas parti men långsamt har

föräldrarna insett lite mer...dock har de en lång väg kvar att gå”

Denna lärare reflekterar över hur lärare på skolan försökt att lösa den uppenbara konflikten. En konflikt som egentligen är en konflikt mellan vårdnadshavare och barn, men vilken läraren blir uttryckligen indragen i genom sitt yrke. Citat visar

också på att den lärare som valde att stötta eleven kom i konflikt med vårdnadshavarna och på det viset fick en egen konflikt. Här uppstår en

komplexitet som lärarna inte riktigt har svar på. I en annan intervju skriver en lärare:

”Kontakten med vårdnadshavare kan bli konstig vg cis om de inte alls bemöter som eleven vill. Har en biologisk tjej som identifierar sig som kille och vi

använder detta namn och han. Föräldrarna använder flicknamnet och säger hon konsekvent...”

Hugo/Josefin fallet finns uppenbarligen i de flesta lärares praktiska verklighet och tydligheten i lagar och regler känns i relation till detta fall inte längre lika tydlig utan istället reflekterar lärarna om och kring varför det kan bli som i fallet med Hugo/Josefin.

”Det är nog inte så ovanligt. Kan vara svårt att acceptera det som man upplever som en enorm förändring. Jag menar, om man t ex haft en docksöt flicka som man klätt upp och fixat med håret på innan och så vill hen plötsligt vara kille, det måste ju vara som att ha en dotter och så blir dottern en son. Jag förstår att det är svårt att hantera och det kan ta lång tid att bearbeta.”

Andra håller med och en skriver

”Det tror jag med, så det är viktigt att skolan går varsamt fram och inte anklagar föräldrarna.”

Ingen av lärarna har någon direkt lösning utan diskussioner och reflektioner genomsyras av osäkerhet. Dock är alla överrens om att man måste stötta eleven. Kanske än mer om hen har vårdnadshavare som inte är på hens sida.

Hur ser det då ut, utanför skolmiljöns gränser? I de utredningar som är gjorda inför ändringar av lagstiftning gällande transpersoner menar utredningen att barnets önskemål ska lyftas även om vårdnadshavaren är tveksamma. I de tillfällen då det finns två oeniga vårdnadshavare ska socialnämnden få lov att gå in och ta det parti som bäst gagnar barnet, detta genom ett tillägg i föräldrabalken

(Socialstyrelsen, 2015). Om lärarna haft kunskap och utbildning kring dessa frågor borde de då i högre grad kunna stötta och hjälpa barnen som i fallet med Hugo/Josefin?

Föräldrabalken, i vilken innebörden säger, att föräldern är ansvarig för sitt barn fram till dess att vederbörande är myndig kan ställa till med svåra konflikter för lärare och skolpersonal. Fallet Hugo/Josefin syftar till att lyfta denna komplexitet vilken i hög grad känns igen och upplevs som en svårighet bland de intervjuade lärarna. I samtal med enbart eleven är det lätt att uppfylla elevens önskemål fast när det kommer till exempelvis utvecklingssamtal befinner sig lärarna i en otroligt jobbig situation om vårdnadshavarna ej samstämmer i elevens önskemål.

Tidigare forskning visar att lärare som kan skapa goda sociala relationer till eleverna lyckas få eleverna att prestera bättre skolresultat (Ullman, 2016). Fast hur ska lärarna lyckas skapa förtroendegivande relationer med en icke-cis elev om läraren samtligt ska skapa goda relationer med vårdnadshavaren som kanske vill en helt annan sak än eleven? Här finns inga svar att få

5.3.2 Utomstående på skolan

Förutom andra elever, vårdnadshavare, andra lärare och ledningsgrupper har lärare ytterligare en kategori människor att relatera till, det är de som ersätter när läraren är sjuk; vikarien. Denna grupp belyses sällan, men är en realitet för de flesta som arbetar och verkar inom ramen för en skolmiljö. Vem som är vikarie varierar mycket från skola till skola men även över tid. Dock är många vikarier unga och relativt outbildade. De slängs in i en verksamhet med kort varsel. En lärare blir sjuk, är hemma för vård av barn eller liknande och vikarien får reda på bara någon timme innan lektionen startar i vilken klass och skola hen ska arbeta. Detta är en verklighet de intervjuade känner till och reflekterar över: En informant skriver:

”Det största problemet var när det kom vikarier som inte hade koll (fått info) på att en elev faktiskt inte hette Karin utan Johan. Men både eleven och klassen var snabba på att berätta/autokorrekta läraren i fråga. Så det blev aldrig något problem på vår skola (vad jag vet).”

Citatet belyser något som till viss del står utanför lärarens arbetsuppgift men som till stor del kan påverka elever som är icke-cis eller på annat sätt bryter mot normen.

5.3.3. Sammanfattning

Sammanfattningsvis framstår i samtliga intervjuer att lärarens uppdrag är komplext, kanske främst i relationen till andra människor och deras handlingar. Läraryrket har nog alltid varit komplext men i förhållande till en grupp individer som omfattas av mer än en diskurs, så som icke-cis elever, tycks uppdraget bli än mer komplext. Även om lärare har, på förhand uttänkta strategier, eller vet vad hen ska göra/handla så påverkas läraren ständigt av människor runt omkring, dessas handlingar, åsikter och reaktioner. Komplexitet och problem är en del av lärarens vardag och en stressfaktor för många då vi omöjligt kan bestämma över andras reaktion.