Vid vidare samtal om vad informanterna uppfattar att socialtjänsten gör i deras bostadsområden, framträder mer negativa toner. Alla informanter utom en, har uppfattningen att socialtjänsten splittrar familjer och då i deras mening ofta utifrån felaktiga grunder, likt beskrivet i grupp F1M: ”… dom har fått en helt annan bild av det. Det kan också vara på grund av kulturer. Vissa kulturer är såhär, alltså, uppfostrar sina barn på ett sätt, medan det hade varit helt oacceptabelt i andra kulturer”. Många av de intervjuade informanterna beskriver hur de upplever att socialtjänsten ofta utreder situationer som de, deras familjer och vänner inte upplever som farliga eller oroande, istället upplevs socialtjänsten som onödiga. Informanterna påpekar att deras
bostadsområde består till stor del av invandrare och ungdomarna i områdena upplever att deras familjer och vänner ifrågasätts och granskas på ett annat sätt än invånare från andra stadsdelar. Problemen missförstås ofta och överdrivs i stor utsträckning upplever många av ungdomarna. I grupp F3K beskrivs detta av en informant: “…då får dom ju hjälp, så de är ju bara positivt egentligen. Men ibland så kan det gå överstyr och då gäller det, då menar jag oss som är invandrare…”
I grupp F3K diskuteras det även att socialtjänstens arbete i familjer i stort är bra, men när det kommer till familjefrågor gällande familjer bosatta i deras bostadsområde anser de att socialtjänsten inte bör lägga sig i då det är deras familjeangelägenhet. De
30 beskriver här att hur de uppfostras bottnar sig i deras kultur, vilket i deras mening
socialsekreterare i Sverige varken har någon inblick i eller förståelse för.
Det är faktorer, kan vara typ om man kommer från en mycket råare kultur till exempel mellanöstern eller Afrika och så, det är ju så att allt måste stanna inom familjen och när socialen börjar blanda sig i då blir det kaos.se. (F3K)
Samma grupp diskuterar hur detta ter sig vara ett kulturellt problem som de uppfattar uppstår särskilt i deras bostadsområde. De uttrycker att socialtjänsten inte har kunskap om deras kultur och därför missförstår kulturen, samt att föräldrar lätt blir missförstådda utifrån språkförbristningar. En informant förklarar: ”…invandrare, vi krockar med dom jättemycket” (F3K).
Informanter i samtliga grupper berättar att många föräldrar i deras
bostadsområde har bilden av att socialtjänsten utan problem har rätt att ta barn och splittra familjer. Den negativa bilden sprids inom kulturen och inom bostadsområden då föräldrar pratar med varandra. Vad detta kan grunda sig i beskrivs likt följande:
… Jag tror med tanke på mammor som kommer från andra länder och får höra att det finns andra lagar här i Sverige, att du kan förlora din rätt till ditt barn och att det är socialtjänsten som har rätt, som har makten att göra det. Då tror jag att de får en dålig bild av socialtjänsten… (F1M)
Det som framkommer under intervjuerna i alla fyra grupper är att informanterna pratar om tre kategorier av ungdomar i dessa bostadsområden. De som inte har någon egen erfarenhet av socialtjänsten, de som har en positiv erfarenhet samt de som har en negativ erfarenhet. De som har positiva erfarenheter tenderar, enligt våra informanter, fortsätta tänka positivt kring socialtjänsten oavsett vad andra berättar. Medan de som har negativa erfarenheter eller inga erfarenheter både talar och tänker negativt kring socialtjänsten. När vi frågar vad detta kan bero på får vi svaret att det helt enkelt är så att det negativa ordet sprids snabbt och att det bildas rykten inom områdena. Har ungdomarna inga egna erfarenheter så är det lätt att sprida områdets och kulturens rykten som en av killarna beskrev: “Så när man inte varit med om det, då är det lätt att säga att ´jaa dom har gjort så där´” (F2M).
5.3.1 Analys av kulturen och stadsdelens roll
Bostadsområdena som studien behandlar uppvisar likheter med vad Wacquant (2008) betecknar som ”långtgående marginaliserade” områden. Dessa områden är
marginaliserade i förhållande till den dominerande samhälleliga diskursen och de
31 marginaliserade områdenas lokala diskurser har utvecklat kritiska förhållningssätt till det etablerade samhället och dess representanter.
I ungdomarnas diskurs har de en form av maktresurs genom den kunskap de utvecklat. Enligt Nilsson (2008) går det inte alltid att hävda att all kunskap är objektivt sann eller falsk. Kunskapen ungdomarna besitter i deras diskurs är deras sanning. Vi ser att oavsett om deras kunskap av socialtjänsten anses fel, så är den konstruerad i deras diskurs och då har ungdomarna i den aspekten maktresurser i relation till socialtjänsten.
Kunskapen i diskursen sprids bland annat genom rykten och som Foucault (1993) visar förändras kunskapen kontinuerligt och det adderas information som kan förvränga den.
Trots detta är kunskapen diskursens sanning. I avseende att skapa tillit befinner sig socialtjänsten därmed i underläge och ungdomarna besitter en form av makt.
Ungdomarna har likt vad Foucault (1980) beskriver skapat en egen lokal diskurs med en kritisk kunskaps- och maktregim. Diskursens kunskap om hur socialtjänsten arbetar ägs av ungdomarna och socialtjänsten kan inte återta den makten. Enligt Nilsson (2008) innebär Foucaults synsätt att det finns parallella sanningar i samhället som helhet och för dessa ungdomar har deras sanning konstruerats i deras diskurs. I dessa områden har det bildats rykten som kan antas vara grundade i negativa erfarenheter av socialtjänsten.
Viktigt att beakta är att trots att diskursens rykten av utomstående kan ses som ”bara rykten” så är dessa i diskursen en sanning och viktig för socialtjänsten att ha i åtanke när de möter ungdomarna. Som vi tidigare nämnt så är den lokala områdesdiskurs som vuxit fram ur segregationen ett svar mot den dominerande samhällsdiskursen, vilket sannolikt bidragit till att kritiska synsätt gentemot socialtjänsten har vuxit sig starka. Det socialtjänsten kan göra är att genom ett lokalt arbete i dessa områden bedriva ett
förebyggande och uppsökande arbete i syfte att sprida information och samtidigt vara lyhörda för ungdomars upplevelser. Att lyssna till ungdomarna och visa vilka
socialtjänsten är kan bidra till förändring av diskursen och en framtida epistemisk tillit hos ungdomarna i segregerade områden.
Foucault (1980) beskriver epistéme som sanningen eller kunskapen i en diskurs.
Det är detta som informanterna bekräftar när de beskriver hur de “krockar” med socialtjänsten. Områdets diskurs formar deras kunskap och sanning. Denna kunskap krockar med socialtjänstens kunskap när ungdomarna befinner sig utanför sin diskurs, exempelvis på socialkontoret. Featherstone, Robb, Ruxton & Ward, (2017) visar i en studie att segregerade ungdomar eftersöker en socialsekreterare att identifiera sig med, vilket främjar framväxten av en relation. Flera av informanterna bekräftar detta, att
32 socialsekreteraren inte förstår deras kultur och att de inte förstår varandra. Pierson
(2009) förklarar detta genom att social exkludering kan resultera i brist på kännedom om samhällsrepresentanter, exempelvis socialsekreterare.
Enligt Fricker (2018) innebär identitetsmakt att olika grupptillhörigheter bestämmer graden av makt. Socialtjänstidentiteten är i den dominerande samhälleliga diskursen överordnad ungdomarnas identitet som marginaliserad ungdom. Men när det specifikt gäller ungdomarnas tillit till socialtjänsten har ungdomarna en slags
maktposition. Situationen som informanterna beskriver i deras område och kultur innebär att de tillskriver sina vänner, som de identifierar sig med, ett
trovärdighetsöverskott gällande det de berättar om socialtjänsten. Detta får negativ inverkan på tilliten till socialsekreteraren som ges ett trovärdighetsunderskott.
Ungdomarna missar kunskap från socialtjänsten som skulle kunna gynna deras situation till följd av att diskursens ordning och oskrivna lagar säger dem att den dominerande diskursens kunskap står i motsättning till deras. Även socialtjänstens yrkesutövning påverkas då information från ungdomen riskerar missas till följd av stereotypa föreställningar om vem det är socialarbetarna har framför sig.