5.2.1
Initial spontan bild
Samtliga fokusgruppsintervjuer inleddes med den öppna frågan ”vad tänker ni på när ni hör ordet ´socialtjänsten´?”. Vår intention var att skapa ett öppet diskussionsklimat där informanterna påbörjar inre tankeprocesser gällande ämnet socialtjänst.
Inledningsvis uttalar sig informanterna mestadels positivt utifrån deras spontana tanke då de hör ordet ”socialtjänst”. De talar om sammanhang där personer, inte de själva, kan ha behov av olika former av stöd, exempelvis ungdomar involverade i kriminalitet. Informanterna uppfattas beskriva situationer och behov andra personer kan ha, inte behov de själva har. Exempel som nämns i grupp F3K är: ”…jag tänker mest på alkoholister … soc finns för att hjälpa människor som inte kan hjälpa sig själva…”, men även kvinnor som misshandlas i hemmet. I F2M ges exemplet vuxna som drabbats av dålig ekonomi: “… jag tänker nog mycket på bidrag när jag hör socialen”, eller hemmasittande ungdomar som behöver stöd för att komma tillbaka till skolan.
Sammantaget ser fler informanter socialtjänsten som en verksamhet som arbetar i syfte att stärka och stödja individer som inte kan hjälpa sig själva: “Ja men det är en verksamhet som stödjer familjer och ungdomar som känner sig utsatta eller som känner att dom har behov av hjälp…” (F1M). Socialtjänstens anställda beskrivs som hjälpare för att samhället i stort ska bli bättre och att framförallt unga ska må bra: “Det är människor som hjälper och är där för människor” (F2M). Informanterna sätter ord på att de ser socialtjänstens uppdrag och ambition som positiv och nödvändig.
De initialt spontana och positiva associationerna blandas med negativa uppfattningar. Även dessa associationer kommer som snabba svar utifrån frågan om deras spontana tanke då de hör ordet ”socialtjänst”. Informanter ur samtliga grupper anser att socialtjänsten bland annat förstör och splittrar familjer: ”Att dom förstör familjer, det är vad jag tänker” (F2M). Här framträder en misstro till socialtjänsten och de insatser informanterna hört om, såsom behandlingshem och familjehem. En
25 informant i F4B försöker beskriva: “Jag tänker på behandling, att dom försöker hjälpa ungdomar som håller på med droger fast det är inte alltid det hjälper…”.
Trots att informanterna ser socialtjänstens ambition och uppdrag som något positivt så uttrycker de ett missnöje och misstro gällande socialtjänstens hantering och efterkommande resultat. I F3K diskuterades hur de uppfattar situationen:
“…fosterfamiljen, och där går det inte bra, då får dom byta till en annan fosterfamilj det går inte heller bra. Också fortsätter det så här med personens liv …”. Informanter ur samtliga fokusgrupper har uppfattningen att en problematisk situation sällan blir bättre till följd av en insats från socialtjänsten. Detta exemplifieras av en informant i F4B:
Jag brukar diskutera det med en kompis som har varit där… man flyttas ut till behandlingshem för att bli en bättre person än vad man är om man säger så, fast, man kommer alltid tillbaka mycket värre än när man åkte så… Socialtjänsten ska vara en bra grej. Då blir man rädd för socialtjänsten istället för att gå till socialtjänsten och söka hjälp.
De flesta av informanterna säger sig känna någon, eller ha hört om något barn eller ungdom som blivit placerad i familjehem, blivit flyttat för behandling eller på något annat vis blivit separerad från sin biologiska familj. Då samtalsämnet fokuserar på individer i deras egen ålder från det gemensamma bostadsområdet, så justeras den initiala relativt positiva övergripande bilden av socialtjänsten till en mer negativ när det specifikt handlar om ungdomar från segregerade bostadsområden.
5.2.2 Skillnad på fältarbetare och socialsekreterare
Samtliga grupper gör i diskussionerna skillnad på fältare och socialsekreterare. En kille i F2M gör en beskrivande jämförelse av polis och socialtjänst, där fältare motsvarar den vanliga polisen och socialsekreterare motsvarar den nationella insatsstyrkan.
De är som insatsstyrka och polis . Man har hört om insatsstyrkan men man har knappt sett dom…polisen ser man dagligen. Det är samma sak med fältarna, man har hört och man ser dom, dom andra har man hört om men aldrig sett.
Informanter i samtliga grupper uttrycker att fältare upplevs som ordningsvakter, i både positiv och negativ bemärkelse, en kille ur grupp F1M beskriver detta: “Det är för att dom är ute på fältet och är ute på stan och pratar med folk och ser till så att alla gör något rätt, dom är som ordningsvakter”. Informanterna beskriver att fältarna rör sig mellan alla platser i staden där ungdomar vistas. En stor del av de intervjuade informanterna uppfattar fältare som vakter som plötsligt dyker upp från ingenstans,
26 kollar så alla sköter sig, spanar in vem som gör vad och som nämns i F4B: ”…jagar dom dåliga personerna…”. Även om fältarna beskrivs som trevliga så uppfattas de ställa onödiga frågor och vilja “sätta dit” ungdomarna.
Flertalet informanter från skilda grupper beskriver samtidigt en bild av fältare som kompisar de spelar Fifa med, pratar med och ibland får hjälp av. Två informanter vid skilda intervjutillfällen och skilda bostadsområden berättar att de fått hjälp av fältare att söka sommarjobb. Fältarna beskrivs bland annat i grupp F2M även kunna lösa problem och problematiska situationer på plats på ett smidigt sätt: ”dom försöker prata fram en lösning istället för att direkt göra något”. Detta tror de är då fältarna har en relation till många ungdomar i alla stadsdelarna.
Andra informanter håller med om att fältare är som kompisar, men fyller också i att om det gäller något riktigt problem så pratar de hellre med en socialsekreterare då de uppfattar att socialsekreteraren har makt att förändra en dålig situation. Den makten uppfattas inte fältare ha. Bilden av vem informanterna helst pratar med är dock delad, det framträder ett mönster med tre kategorier, de som helst pratar med fältare, de som hellre pratar med en socialsekreterare, och de som absolut inte pratar med någon från socialtjänsten eller någon samarbetande. Den sistnämnda kategorin har en sådan låg tillit till socialtjänsten att de hellre försöker lösa sitt problem med hjälp av familj och vänner, eller att inte lösa det alls. Detta beskrivs i grupp F3K:
Inga av mina vänner skulle ringa dom, bullshit, finns inte en ens en chans. Har ja g ett problem tar jag väl upp de med mina föräldrar? Går det inte tar ja upp det med mina vänner. Och sen litar jag absolut inte på kuratorn eller sådana bullshitgrejer.
Fältarna tros spana, samla information om enskilda ungdomar och skicka information vidare till socialsekreterare. Informanterna instämmer i att det är vad de tror de flesta unga i deras bostadsområde tänker gällande fältare.
När diskussionerna går in på informanternas bild av socialsekreterare beskriver de i större utsträckning utifrån antaganden och rykten. En informant ur F2M beskriver en uppfattning som framkom från andra informanter: “… man vet inte vad
ungdomsenheten är, vilka dom är. Så jag tänker mest om någon far illa, jag tänker mer på ungdomsenheten då. Det är väl kanske dom som bidrar med något om någonting har hänt”.
Bilden av socialsekreterare framstår bland de flesta informanter som en person som sitter på kontor och som man blir kallad till på möte. Informanterna anser att en socialsekreterare får man komma till om man själv söker hjälp eller om någon annan
27 tycker man behöver hjälp. Socialsekreterarna uppfattas inneha en högre status än fältare och de uppfattas ha en större möjlighet och makt att förändra en dålig situation hos en ungdom.
Jag har hellre en socialsekreterare än en fältare. För att en fältare är ju bara där och kollar vad som händer, en sekreterare ser till, att det händer, det är dom som har makten, att något ska hända om man säger så. (F4B)
5.2.3 Ungdomarna delar sina uppfattningar öppet
Informanterna berättar att det talas öppet bland deras vänner om uppfattningar av socialtjänsten. Uppfattningarna baseras ibland på någons personliga erfarenheter och ibland baseras det på rykten i deras umgängeskretsar.
Informanterna påtalar att de inte hört talas om något tillfälle då insatser från socialtjänsten givit ett gott resultat. Informanterna ger i samtliga diskussionsgrupper uttryck för en misstro till socialtjänsten utifrån vad som sägs bland deras vänner och familjer. I samtliga diskussionsgrupper berättar informanterna att de flesta i deras kretsar talar öppet om sina erfarenheter av socialtjänsten, såsom denna informant från grupp F4B berättar:
Dom vi hänger med som gjort dåliga saker, vi har sett dom göra dåliga saker, vad är det för skillnad om dom säger att dom gjort dåliga saker? När dom kommer tillbaka så säger dom “ja, jag gjorde det här ingenting hjälpte, hamna inte i behandling för det är inget bra för dig”.
Misstron som informanterna uttrycker beskrivs även komma sig ur vad de upplever som oärlighet från socialtjänsten och andra som samarbetar med socialtjänsten. En informant beskriver en situation då denne upplevt sig lurad:
Man behöver inte ljuga om sådant, man kan säga till en person “jaa, vi skulle behöva ha ett urinprov idag eller imorgon” men behöver inte säga att “sjuksköterskan kommer”.
Man tror vi springer från er, fast vi gör inte det. (F4B)
En annan grupp, F3K, beskriver att de hört från vänner, att socialtjänsten och andra aktörer sammankopplade med socialtjänsten bemöter ungdomar med lögner:
… när dom säger att dom har tystnadsplikt, men dom ljuger, till slut får dina föräldrar reda på det, rektorn får reda på det, din lärare får reda på det, va faan alltså. What the fuck du sa att det var mellan dig och mig men hur kan alla veta om det då? (F3K)
28
5.2.4 Analys av ungdomarnas bild av socialtjänsten
När vi analyserar ungdomarnas uppfattning om socialtjänsten ur ett
socialkonstruktivistiskt perspektiv ser vi att den kontext ungdomarna befinner sig i, både geografiskt och mellanmänskligt, försvårar ett förtroende för socialtjänsten. Payne (2015) menar att vi är en produkt av den sociala norm och den diskurs som styr, i det här fallet ungdomar i segregerade områden. Detta överensstämmer med hur Foucault (1980) förklarar begreppet diskurs. Vi ser att ungdomarna är en produkt av det samhälle de vuxit upp i och införlivar de antaganden som finns gällande dem. Ungdomarna gör i sin tur antaganden om socialtjänsten, att de tar barn och splittrar familjer. Människors antaganden görs baserat på sociala konstruktione r och omgivande diskurs enligt Payne samt Foucault. Socialtjänsten i sin tur representerar dessa antaganden genom att detta faktiskt även sker vid vissa tillfällen. Ungdomar har inte hela informationsbilden och kan därmed inte tolka dessa situationer på ett korrekt vis. De bekräftar den lokala
diskurs som råder bland ungdomar i området, som säger att socialtjänsten tar barn. Detta kan ses som uttryck för en tolkningsorättvisa (Fricker, 2018), då ungdomarna inte har den kunskap som krävs för att till fullo förstå situationen.
Fricker (2018) belyser det epistemiska värdet på kunskap, som i detta fall tilldelas ungdomar både från socialtjänsten och vänner, och hur kunskapen rangordnas.
Vänner med erfarenhet av socialsekreterare tilldelas ett trovärdighetsöverskott i
området. Fricker menar att trovärdighetsöverskott baseras på diskursens lagar. Det som berättas riskerar att spridas vidare via rykten till andra ungdomar, och den
informationen står högre i kurs än socialsekreterarnas information. Till följd av socialsekreterarens position tilldelas hen ett trovärdighetsunderskott. Ungdomarna i segregerade bostadsområden har i sin lokala diskurs utvecklat ett ifrågasättande förhållningssätt gentemot den dominerande samhälleliga diskursen och i
förhållningssättet till socialsekreterare. Enligt Payne (2015) kan dylika förhållningssätt och beteenden vara resultat av de normativa regler som skapas i en diskurs.
Fältarna ses av informanterna på två skilda sätt. Det finns en trygghet i att känna igen dem och man ser dem delvis som vänner. Samtidigt är ungdomarna medvetna om att fältarna är en del av socialtjänsten och det finns en känsla av att fältarna inte umgås med ungdomarna för att de vill det, de umgås med dem för att fullgöra sitt jobb. Det epistemiska tillitsbyggandet med fältarna blir komplext utifrån att de tillhör den
dominerande diskursen genom att de arbetar för socialtjänsten, samtidigt som de blir en accepterad del av bostadsområdets diskurs i den meningen att de av vissa ungdomar ses
29 som vänner. Vi uppfattar att det finns ett vad Origgi (2012) benämner
standardförtroende och till viss del en påbörjan av ett avvaktande förtroende.
Fricker (2018) beskriver gällande epistemisk tillit att det finns en identitetsmakt.
Vem är det som innehar makten i en viss situation? I bostadsområdets diskurs där ungdomarna befinner sig innehar de en slags maktresurs gällande tilliten. Fältare och socialsekreterare kan jobba för att tilliten ska öka, men i slutänden är det den lokala diskursen, dess lagar och ungdomarna som befinner sig i diskursen som bestämmer om tilliten ska finnas där eller inte enligt Fricker. När fältarna är i de segregerade områdena så är det ungdomarna som avgör om tilliten finns. Hur man som socialsekreterare eller fältare talar, uttrycker sig och agerar anger på ett sätt vilken position de har i samhället, hög utbildning, härkomst, social klass och så vidare, och detta blir för mottagaren avgörande för hur hen tolkar det talaren säger. Talaren ges ett epistemiskt värde som mäts mot någon annans ord och mottagarens upplevelser och föreställningar.