I samtliga grupper är informanterna eniga om att negativa rykten gällande socialtjänsten påverkar alla invånare i området, framförallt de unga. Rykten beskrivs spridas snabbt och blir den sanning ungdomar förlitar sig på. En informant i grupp F1M beskriver att bilden av socialtjänsten kan ändras då ungdomar växer upp och får ta del av
erfarenheter:
… innan jag visste vad socialtjänsten höll på med, när jag var lite yngre förut, så hörde jag bara dåliga rykten om dem. Socialtjänsten brukar förstöra familjen, dom tar barnen, dom förstör. Fast dom hjälper, dom gör skillnad och så säger man att socialtjänsten håller på så och så. När man själv inte vet vad dom gör, då tänker man att dom gör dåliga saker.
I alla grupper beskrivs hur rykten ständigt cirkulerar i deras bostadsområden. Dessa rykten målar upp en negativ bild av socialtjänsten. I grupp F1M framkom att rykten lyssnas på och förs vidare utan källkritik. Ingen kollar vad det är som faktiskt stämmer av det som sägs.
33
...folk är inte källkritiska. Premiärkällan säger någonting men sekundärkällan kanske tar och kryddar på lite och skickar vidare, sen cirkulerar det runt och så till sist kommer det tillbaka … någonting annat än vad du sa.
På frågan om de kan nämna en negativ grej de hört om socialtjänsten, svarar
informanter i skilda grupper på liknande vis, exempelvis: “Alltså, de är väl mest när dom tar barn från sina föräldrar, och ibland kan det ju vara onödigt tycker jag, alltså att dom gör det bara för att ...” (F4B), respektive:
Att dom förstör familjer, dom tar kanske något barn från en familj där barnet kanske trivs men dom har fått en helt annan bild av det. Det kan också bero på grund av kulturer.
Vissa kulturer är så här, uppfostrar sina barn på ett sätt, medan det hade varit helt oacceptabelt i andra kulturer. (F2M)
I grupp F3K beskrivs problematik de hört talas om gällande socialtjänstens starka barnperspektiv. Det beskrivs hur ungdomar upplever att familjer förstörs till följd av kulturella missförstånd och att föräldrar inte lyssnas på. En informant upplever att detta känns specifikt för just invandrare och de områden de bor i. En händelse återges och alla i gruppen enas om att berättelser likt denna stärker ryktens trovärdighet:
Vilket också kan vara bra att barn är i centrum, men att man inte går till botten med att kunna förstå orsakerna till att varför barnet säger det han säger eller varför barnet visar det beteende han visar. För jag har bott här så pass länge, och så har jag ju varit med om föräldrar som har förlorat sina barn i veckor, men ändå har kunnat få tillbaka dom, på grund av att det har varit missförstånd. (F3K)
Ungdomarnas berättelser visar att en vän eller bekants egen erfarenhet av möte med socialtjänsten har ett högre värde än rykten. Ibland pratas det i kompiskretsarna, oftast då bara med de närmsta till följd av stigmat i att ha varit i kontakt med socialtjänsten.
Skillnaden i att höra ett rykte och att höra en väns erfarenhet är att i erfarenheten kan det komma ett gott ord om socialtjänsten, till skillnad från rykten som alltid är negativa. En informant i grupp F2M berättar:
Desto bättre man vet om socialtjänsten, desto bättre pratar man om de m.
En vanlig människa som hör om socialen..., han hör dom flesta ryktena om socialtjänsten just nu, om att dom förstör familjer. Men när man vet exakt vad dom gör, vad dom håller på med, dom försöker hjälpa folk. Då kan man prata om det positiva. Jag tror att innan det, så brukar man oftast bara prata om det negativa.
34
5.4.2 Föräldrars kunskap
I grupp F1M och F2M beskrivs att de i första hand lyssnar till föräldrar och familjen då det gäller socialtjänsten. I de familjer där föräldrarna saknar kunskap eller inte har verktygen att prata med sina barn om socialtjänsten, så lyssnar ungdomar mer på vänner, bekanta eller rykten. En informant berättar att om föräldrar har information om socialtjänsten och delar denna med sina barn så ignoreras rykten. Föräldrars åsikt om socialtjänsten väger tyngre och ungdomar lyssnar då mindre på andras tankar om socialtjänsten:
Om föräldrarna får med sig den där bra bilden om hur det är så kan det påverka barnet.
Dom kan ju typ säga, “aah men, socialen gör si och så” då vet ju barnet hur socialen fungerar, dom behöver inte lyssna på andra människor, föräldrarna vet redan. Om inte föräldrarna vet, då… (F1M)
Informanter i intervjugrupp F3K påpekar föräldrarnas avsaknad av kunskap om socialtjänsten. Det finns en rädsla hos föräldrarna då de inte vet vad socialtjänsten gör.
En mängd rykten cirkulerar i dessa områden mellan föräldrar, precis som mellan ungdomar. Föräldrarna har en genuin rädsla för att de ska förlora sina barn. För vissa, beskrivs det, resulterar detta i att föräldrar i rädsla skrämmer sina barn och ser till att barnen “aktar sig” för socialtjänsten. Eftersom barnen är medvetna om hur lite deras föräldrar vet och hur rädda de är, så kan detta utnyttjas. Informanterna berättar att de hört ungdomar hota sina föräldrar med ”soc”, som i detta exempel:
… de använder de som ett vapen … mot sina föräldrar. “-Men får inte jag det där så anmäler jag dig och säger att jag hittar väl på och säger det och det och det”. det har jag själv varit med om, alltså inte jag själv men... de är många barn som kör över föräldrarna, för att dom har soc på deras sida. För alltså soc reagerar ju eller agerar väldigt fort från barnets perspektiv. (F3K)
Enligt informanterna är föräldrarnas största skydd egen kunskap. Flera grupper uttrycker att föräldrar behöver kunna informera sina barn och vägleda dem i
myndighetskontakter. Det framkommer att en förälder behöver kunna möta sitt barn, oavsett om barnet söker kunskap för att lära sig, eller om kunskapen finns och barnet planerar att använda den emot föräldern. Informanterna poängterar att föräldrar med annan bakgrund kan behöva information. Detta åskådliggörs i följande citat från F1M.
…vi brukar lyssna på våra föräldrar så det socialen kan göra är att utbilda föräldrarna om vad det är dom gör, så att dom förstår, så dom kan berätta till deras barn och så.
35
5.4.3 Analys av vänners erfarenheter och föräldrars kunskap
Foucault (1993) belyser hur diskurser växer fram genom berättelser och återberättelser.
Vi ser att fältarna, genom att vara en del av återberättandet, kan påverka diskursen.
Genom att bryta den cirkel av berättelser som blir till rykten som sprids, så kan bilden av socialtjänsten ändras. Ungdomarna är makthavare i sin diskurs då det är
ungdomarnas uppfattningar och deras diskurs som bestämmer deras epistemiska tillit till socialtjänsten. Foucault (1980) betonar att diskursen kan förändras då makten inte är statisk och yttre påverkan kan ändra den.
Informanterna och deras vänner befinner sig i en samhälleligt konstruerad verklighet där de är i ett underläge. De lever i ett marginaliserat område och upplever sig av samhället dömda på grund av detta. Ungdomarna bedömer socialtjänsten utifrån vad deras lokala diskurs säger. Detta överensstämmer med hur Payne (2015) beskriver att sociala konstruktioner fungerar.
Ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv befinner sig ungdomarna i två diskurser. Många av områdets ungdomar är uppvuxna i en viss diskurs och socialt konstruerad kultur tillsammans med föräldrarna. Samtidigt växer de upp i ett samhälle med en annan dominerande socialt konstruerad diskurs. Somliga informanter beskriver hur en del ungdomar utnyttjar sin kunskap om båda diskurserna, föräldrarna står i den ena och det svenska samhället i den andra. Andra ungdomar beskriver en önskan om att även föräldrarna ska få ta del av båda dessa sociala konstruktioner.
När det gäller den övergripande makten och den juridiska makten att fatta beslut, så är det socialtjänsten som innehar den makten. Socialtjänsten representerar epistéme och den dominerande diskursen. Ungdomarnas diskurs är konstruerad utifrån
segregation och marginalisering och den dominerande diskurs där de är i ett maktunderläge. Men makten att välja om tillit till socialtjänsten ska finnas eller ej avgörs av ungdomarna och deras diskurs.