I intervjuerna framkom som nämnts tidigare att socialsekreterare uppfattas sitta på kontor, har möten och att familjer eller ungdomar blir kallade till dem.
Socialsekreterarna upplevs vara anonyma och ungdomarna träffar de enbart när de gjort något dåligt. Det framkom en bild av fältarna, dels som kompisar dels som spanare, de
”sätter dit” och samarbetar med socialsekreterarna. Informanterna i grupp F3K
36 beskriver hur de upplever att fältarna är inställsamma, pratar men känner inte
ungdomarna ordentligt. Ungdomarna ger uttryck för en önskan om mer tid med fältarna för att på så vis lära känna varandra på riktigt. Gruppen beskriver sin upplevelse av att fältarna spelar ett spel med en fasad av att bry sig när de egentligen bara är där för att få fram information om vad som sker i området, som en av tjejerna beskriver:
…och nu ska dom försöka vara trevliga och hälsa och se hur jag mår, och ställa tusen frågor sen tagga hem. Mer att om dom kanske hade varit här lite längre tider, kanske suttit med och liksom faktiskt tagit del av aktiviteter, så kanske man hade haft en mer positiv bild. (F3K)
Informanterna i alla fyra grupper är överens om att den de vill möta då de kallas till socialkontoret ska vara en glad, utåtriktad person som helst ska dela sin egen bakgrund med ungdomen för att på så vis bygga relation. Socialsekreteraren ska gärna berätta om sina egna erfarenheter och vad de själva har gått igenom, detta för att ungdomarna vill känna en samhörighet med sin socialsekreterare. I grupp fyra finns ett ifrågasätta nde gällande varför det ska vara en envägskommunikation, socialsekreteraren frågar och ungdomen måste vara den som svarar. I grupp F4B sammanfattas detta: “Vågar dom bjuda på sig själv så bjuder jag på mig”.
Informanterna önskar även se att socialsekreteraren visar ett intresse i vem dom är som personer mer än var de bor, vilken hudfärg de har eller hur de är klädd. De uppger att de många gånger upplever att de är dömda redan när de blir hämtade i väntrummet.
Något som efterfrågas överlag i dessa diskussionsgrupper är mer
relationsbyggande arbete mellan socialsekreterare och klient. Det är lättare att prata med socialsekreteraren om denne är någon man känner igen. För att relationen ska kunna byggas upp efterfrågas mer tid med socialsekreteraren. Informanterna uttrycker också en önskan om förståelse för att förändring inte kommer gå fort, de vet om att de har ett riskfyllt beteende som inte är okej och som måste förändras men det är ingenting de kommer ändra på i en handvändning. I grupp F1M beskrivs att de gärna gör som socialsekreteraren ber dem, men det ska ske med guidning och stöttning över en längre tid snarare än nu på en gång.
Jag hatar när jag möter en person som vill ha förändring snabbt man vill möta en person som vägleder dig och vill att saker ska förändras med tiden. Man vill inte ha den här personen som piskar på en hela tiden och säger“hej, du ska göra si, du ska göra så, du ska sluta med det där” Du kanske har svårt att sluta med det du håller på med så du
37
behöver den här personen som är runt om dig och säger till dig “aah, ta en paus från det här och gör det här istället” det är det.
Avslutningsvis ser vi något som flera i grupp F2M nämner som viktigt för fortsatt arbete. Informanterna tror att den allmänna synen på socialtjänsten kan förändras, om socialsekreterarna utöver att informera föräldrar även informerar grundskoleelever om socialtjänstens verksamhet. Informanterna anser att om barn och ungdomar får ett ansikte på socialsekreterarna, och en redogörelse för vad socialtjänsten arbetar med, så skulle ögonen öppnas på många ungdomar.
Och sen att dom är runt skolor, för att prata om vad dom jobbar med, då kan det
vara bra för minderåriga, jag tänker dom som går i trean, fyran ... att dom får veta reda n då, vad dom jobbar med. Så man inte växer upp med dom här fördomarna om
socialtjänsten, så att man får veta ungefär hur dom jobbar. (F2M)
5.5.1 Analys av vad ungdomarna vill se hos socialtjänsten
Informanterna efterfrågar information, kommunikation, förtröstan, tillit och uttrycker en önskan att kunna lita till socialtjänsten. Detta överensstämmer med vad McCraw (2015) lyfter fram som viktiga delar av epistemisk tillit. Ungdomarna berättar att de har
vetskapen om att de kan ringa socialtjänsten om de måste och att det är där hjälpen kan finnas, att socialtjänsten faktiskt kan fixa och inte bara förstöra. De uppvisar även en viss tillit till fältarna och en önskan om att ha denna tillit även till socialsekreterarna, något som endast kan växa fram genom kommunikation och dialog.
För att den epistemiska tilliten ska öka krävs det både enligt McCraw (2015) samt informanterna själva ett relationsfrämjande arbete. Ungdomarna behöver en förståelse för att socialsekreterarna förstår dem och faktiskt har kunskap om dem.
McCraw beskriver detta som en grundpelare i den epistemiska tilliten. Den som ska tilldelas en epistemisk tillit (socialsekreteraren) måste visa att hen förtjänar den av givaren (ungdomen). Ungdomarna tilldelar inte denna tillit utifrån att socialsekreteraren har en högskoleutbildning, de efterfrågar ett utbyte av praktiska erfarenheter och
förtroliga samtal för att känna att de kan tilldela socialsekreteraren sin tillit. I studien av Azghari, van de Vijver & Hooghiemstra (2018) beskrivs samma sak men från
socialsekreterarens perspektiv, att tid för relationsbyggande arbete är en nyckelfaktor.
När informanterna beskriver fältarna så berättar de att det hos dem finns tid och att de därigenom har en annan relation till dem. Dock beskriver många av informanterna en medvetenhet om att fältarna faktiskt är en del av socialtjänsten, vilket kan tolkas som
38 att de betraktas som en del av den dominerande diskursen. Ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv så blir fältarna bedömda utifrån de socialt konstruerade normerna (Payne, 2015) i ungdomarnas lokala diskurs. Den bristande tillit till socialtjänsten som ungdomarna ger uttryck för kan delvis förklaras av de ojämlika maktförhållandena mellan dessa diskurser.
I den tidigare redogjorda studien av Virat & Dubreil (2020) framkom att om myndighetspersoner gör “det lilla extra” för sina klienter så ger det gemensamma arbetet ett mer tillfredsställande resultat. Detta var något vi även återfann i intervjuerna.
En ungdom ville gärna bli tillfrågad till exempel om de ville ha något att dricka, flera informanter önskade få veta mer om socialsekreteraren som person, en informant uttryckte att han önskade att socialsekreteraren “bjöd på sig själv”.
Payne (2015) menar att sociala konstruktioner kan göra att en individ blir dömd utifrån socialt konstruerade normer och fördomar. Ungdomarnas berättelser ger uttryck för att detta är något de upplever och de uttrycker en önskan om att mötet med
socialsekreteraren ska undgå förutfattade föreställningar om ungdomar från segregerade områden.
39
6 Diskussion
I detta avsnitt sammanfattas studiens viktigaste resultat. Därefter följer en diskussion om hur studiens resultat kan tolkas och relateras till tidigare forskning samt valda teorier. Avslutningsvis ges förslag till framtida forskning.