Anders Högberg, Malmö Museer samt Lunds universitet Deltagare
Björn Nilsson, Malmö Museer samt Södertörns högskola
Eva Svensson, Miljövetenskap, Avd. f. Hälsa och miljö, Karlstads universitet Cornelius Holtorf, Humanvetenskapliga institutionen, Högskolan i Kalmar Per Lekberg, Kalmar Läns Museum
Sessionsbeskrivning
Framtidsscenarier fokuserar idag på klimatförändring, ekologisk omställning, globalisering, individualisering, marknadsanpassning etcetera. Samhällspolitiska visioner präglas av nyckelord som hållbar utveckling, delaktighet, mångfald, mervärdesskapande och bärkraft. Detta präglar kulturarvsarbetet på flera plan. Men vad betyder detta egentligen för det praktiska kulturarvsarbetet och våra nuvarande och framtida kulturmiljöer? På vilket sätt deltar kulturmiljöarbetarna i det offentliga samtalet om samhällsutvecklingen och samhällsbygget? Och hur ser kulturarvsektorns framtidsperspektiv ut i jämförelse med andra institu- tioner och civilsamhället i stort?
Ett första syfte med sessionen är att diskutera hur kulturmiljövården i historie- skrivning och historiebruk ser på framtiden – vilka framtidsfrågor anses ange- lägna och vilka värdegrunder styr branschens framtidsanalyser. Detta är nyckelfaktorer för bevarande, brukande och gestaltning av kulturmiljöer. Men trots att framtidsdimensionen inom kulturmiljöarbetet är påtaglig, saknas ofta de principiella framtids-frågorna ofta på praktikens dagordning. Retoriskt kan man påstå att sektorn bevarar för framtiden utan att diskutera hur framtiden kan tänkas se ut.
Ett ytterligare syfte med sessionen är att sätta framtidsfrågor på agendan med målet att konkretisera framtida möjligheter. Kulturmiljöarbetets praxis är framför allt skydds- och bevarandeinriktat vilket kan medföra att framtiden ses som ett potentiellt hot. En stor del av framtidsforskning och utvecklingsarbete går naturligtvis ut på att förutse hot, målet är dock att finna möjligheter. Detta synsätt är svagt inom kulturmiljövårdens praktiker.
I sessionen ska kulturmiljöområdets framtidsfrågor, i relation till andra samhälls- institutioner och civilsamhällets framtidsvisioner, då främst med fokus på samspelet mellan natur- och kulturmiljöarbete, lyftas till diskussioner. Hur kan en framtida samverkan mellan idag till delar skilda fält se ut?
Abstracts Björn Nilsson
Biologiska och antikvariska arkitekter: Landskapandet som mötesplats för en framtida kultur- och naturmiljövård
Naturvården och kulturmiljövården omskapar aktivt vår omgivning. Inom den fysiska planeringen bör biologer och antikvarier uppfattas som landskapsarki- tekter. Landskapandet sker i en process, präglad av likartade regel- och värde- system. I ett spel mellan förordningar, ideologier och praktiker framstår skapan- det av förment ursprungliga landskap som central. De landskapande praktikerna uppfattas som återställande eller bevarande, och kopplas till manifesta begrepp som ”biologisk mångfald” eller ”fornlämningsområde”. Själva bevarandet är emellertid en skapande process, inte minst eftersom bevarandemålen står i relation till vad som i situationen erkänns som värdefullt. Inom såväl kultur- miljövården som naturvården diskuteras detta, men alltjämt utifrån en förutsätt- ning att det existerar på förhand givna värden. Denna på olika sidor upprättade landskapliga kanon försämrar möjligheterna till en samlad natur- och kultur- miljövård. Om biologer och antikvarier i högre grad uppfattar sig som gestaltande, snarare än återställande och bevarande, öppnar sig nya möjligheter för båda fälten att finna en gemensam mötesplats inom den landskapsarkitektoniska domänen. Eva Svensson
Kulturarv och innovativa system för hållbar utveckling
Kulturarvet är av betydelse för samhällsutvecklingen. Trots detta har kultur- arvssektorn svårt att få genomslag i större samhällsfrågor, eftersom det inte på ett för andra samhällssektorer tydligt sätt har påvisats på vilka sätt kulturarvet spelar roll. Problematiskt i sammanhanget är att kultur-arv dels framställs som en enhet, dels som något åtskilt från andra sektorer. Kulturarvet förutsätts göra en egen insats i olika samhällsfrågor.
I detta paper efterlyses ett flexiblare förhållningssätt där kulturarvsfrågor med framgång kan inordnas i större samhälleliga sammanhang. Ett sådant samman-
helhetssyner, där vitt skilda företeelser som produktion, konsumtion, livsstil, teknologi, utbildning och ekonomi knyts samman i innovativa system för hållbar utveckling.
Avsikten med detta paper är att diskutera hur kulturarv kan ingå i skapandet av framtidens innovativa system för hållbar utveckling och därmed utveckla både kulturarvssektorn och en hållbar framtid.
Cornelius Holtorf Why preserve heritage?
The heritage sector is motivated by a desire to preserve for the future what remains of the past. Some key notions are “preservation in situ”, “preser- vation by record”, “conserve do not restore” and “stewardship.” This thinking is based on the assumption that future generations will value the original remains we leave for them. But given that the only thing we know about the future is that it will be different from the present, are we justified in making this assumption? And, which responsibilities do we have towards future genera- tions anyway, vis-à-vis the responsibilities we have towards living generations? In this paper I suggest that the entire heritage sector’s philosophy reflects mostly the current popularity of ‘green’ thinking and a widely shared desire to ‘care’, ‘save’ and ‘sustain’ in our own time. An alternative approach that takes the future more seriously might lead to very different practices than what we see today in heritage management.
Per Lekberg
Vilka är kulturarvingarna?
Ska demokratin fungera krävs en solidaritetskänsla som motiverar oss att ta ansvar för det gemensamma samhället. Historieskrivning, historiemedvetande och historie-bruk betyder mycket för människors gemenskapsidentitet och tillhörighetskänsla. Men vilka är kulturarvingarna, de yttersta uppdragsgivarna? Frågan handlar om behovet av berättelser, om den föränderliga kulturhistoriska väven, om samhället som har att gemensamt förvalta och om kulturvetare som abdikerar från kulturvetandet och istället leker intellektuella lekar och samman- blanda mål och medel.
Kulturmiljövården har stora möjligheter att bidra till ett hållbart och demo- kratiskt stärkt samhälle om vi drar av oss narrkåpan, tagelskjortan och Indiana Jones-hatten och behandlar basala frågor inom vår samhällsuppgift. Det
demokratiska samhällets tolkningsföreträde måste aktivt användas. Andra krafter är mer än villiga att fylla det tomrum som annars uppstår. Det behövs berättelser som skapar broar mellan då, nu och framtid och som poängterar att vi här och nu formar framtidens samhälle och medborgarnas syn på varandra.