Kulturvetare och idéhistoriker

Hittills har jag presenterat studentstudier som är baserade på egen enkätundersökning och djupintervjuer. Studien av kulturvetare och idéhistoriker innebär också djupintervjuer med studenterna, men skiljer sig från studier av maskiningenjörer och turismstudenter på det sättet att denna studie inte är baserad på egen enkätundersökning. Istället har tre utvärderingsrapporter gällande kulturvetarprogrammet och ämnet idéhistoria vid Karlstads universitet studerats.

Två rapporter är sammanställda vid Karlstads universitet och baseras på enkätundersökningar av studenter. Den tredje rapporten kommer från Högskoleverket och är baserat på intervjuer med bl.a. lärare och studenter från år 2004. Rapporterna omfattar också den i avhandlingen avgränsade tidsperioden.

Utvärderingsrapporter som har studerats är:

- Synpunkter på Kulturvetarprogrammet: Sammanställning av en enkät utförd hösten 2002 riktad till 1995-1999 års elever,

- Resultatrapport från undersökning av fristående kursstudier vid institutionen för kultur och kommunikation ht 2003,

- Utvärdering av ämnet idé- och lärdomshistoria vid svenska universitet och högskolor (Högskoleverket 2005).

9.5.1 Bakgrund och examina

Rapporten Synpunkter på Kulturvetarprogrammet baseras på en mindre enkätundersökning av studerande som påbörjat Kulturvetarprogrammet vid Karlstads universitet åren 1996-1999. De flesta studenterna som undersökts hade inte slutfört sin examen på programmet, endast 11 personer (27 procent) blev utexaminerade, medan 29 personer (73 procent) inte utexaminerats³⁹⁸. De flesta studenterna som inte tagit examen hade studerat något annat eller haft något oavslutat moment i sina studier. Bara en person av de icke utexaminerade hade fått arbete innan han/hon blev färdig med studierna. Av dem som utexaminerats framgår inte vilken typ av examen som hade tagits ut.

Rapporten Resultatrapport från undersökning av fristående kursstudenter vid institutionen för kultur och kommunikation ht 2003 baseras på en omfattande enkätundersökning av olika fristående kurser som finns vid institutionen för kultur och kommunikation vid Karlstads universitet. Ämnet idéhistoria är en del i undersökningen. Mer än hälften av studenterna som undersökts har inte tagit ut examen än, men har för avsikt att ta examen. En del studenter som inte tagit examen har inte för avsikt att ta examen heller. Av de studenterna som har tagit ut examen har de flesta tagit examen vid Karlstads universitet. En mindre del av studenter har tagit examen vid annat lärosäte. Den vanligaste typen av examen hos utexaminerade studenter är kandidatexamen (minst 120p). Därefter följer magisterexamen (minst 160p) och högskoleexamen (minst 80p).³⁹⁹ En enkätöversikt över kulturvetare också relaterat till kön och ålder finns i bilaga 4.1c.

I rapporten Utvärdering av ämnet idé- och lärdomshistoria vid svenska universitet och högskolor anges att Högskoleverket har utsett en bedömargrupp som har utvärderat ämnet idé- och lärdomshistoria vid landets olika lärosäten där Karlstads universitet ingår. Bedömargruppen har utvärderat ämnet i både grundutbildningen och forskarutbildningen år 2004. Bedömningarna av ämnet har gjorts genom samtal med olika personer som är representativa både på ledningsnivå och på ämnet. År 2003 fanns det enligt rapporten Utvärdering av ämnet idé- och lärdomshistoria vid svenska universitet och högskolor på idéhistoria vid Karlstads

398 Synpunkter på Kulturvetarprogrammet vid Karlstads universitet (2002).

399 Resultatrapport från undersökning av fristående kursstudenter vid institutionen för kultur och kommunikation ht 2003 vid Karlstads universitet, s. 9.

universitet 76 helårsstudenter på A-nivå, 12 helårsstudenter på B-nivå och 2 helårsstudenter på C-nivå. Två studenter har examinerats på C-nivå i idéhistoria vid Karlstads universitet år 2003. Kandidatexamen i ämnet har kunnat utfärdas sedan år 2003 och D-kurs som dock inte leder till magisterexamen gavs för första gången vårterminen 2004.⁴⁰⁰

9.5.2 Val av studier och universitet

Studenternas val att studera vidare på universitet motiveras främst med ökade möjligheter att få ett jobb liksom med att det möjliggör intellektuell utveckling.

Andra motiv till vidare studier på universitet handlar om yrkesbyte och miljöombyte. De intervjuade studenterna har i stort sett attraherats av själva utbildningen vid Karlstads universitet, men för mindre del av studenterna spelade också närhet till familj och vänner roll. Valet av Karlstads universitet bror på att flera studenter blev antagna på kulturvetarprogrammet just vid detta lärosäte.

Studenterna har övervägt även andra lärosäten i samband med valet av sin utbildning, framförallt Göteborgs universitet, Stockholms universitet och Uppsala universitet.

Studenterna valde kulturvetarprogrammet för att de var intresserade av den humanistiska inriktningen och för att de vill jobba inom kultursektorn. Flera av studenterna har en humanistisk utbildning även från gymnasiet och de ville fortsätta utbilda sig inom samma område. Studenterna har i stort sett inte varit tveksamma till valet av universitet, utan snarare till valet av sin utbildning.

Studenterna upplever att utbildningen inte motsvarar förväntningarna, framförallt när det gäller att hitta någon förankring i arbetslivet, vilket motiveras enligt följande citat

”Jag har läst idéhistoria, men tänker inte ta examen i idéhistoria. Det är ett ämne som jag tror är bra på många planer, men jag hittar ingen förankring i yrkeslivet. Det var därför jag valde att läsa turism istället, för att jag kände att det var mycket lättare att greppa. Idéhistoria var en linje som bildning.”⁴⁰¹

”Jag har väl i efterhand funderat på om jag alltså har nytta av den utbildningen i den utsträckningen jag trodde att jag skulle ha. Den sektorn har varit lite svår och få jobb i, kultursektorn. Så jag känner kanske inte att det blev riktigt som jag hade väntat mig.”⁴⁰²

En vidare diskussion om studenternas syn på kunskap och utbildning äger rum i nästa avsnitt.

400 Utvärdering av ämnet idé- och lärdomshistoria vid svenska universitet och högskolor (2005), s.

49. 401 Intervju nr. 1 med kulturvetare, 2008.05.08.

402 Intervju nr. 5 med kulturvetare, 2008.05.19.

9.5.3 Syn på kunskap och utbildning

I detta avsnitt studeras den syn på kunskap och utbildning som kulturvetare och idéhistoriker har utifrån sina studier vid Karlstads universitet. Utifrån rapporten Synpunkter på Kulturvetarprogrammet kan vi se att fler än hälften av respondenterna upplevde att de saknade någon viktig del som programmet borde ha innehållit, nämligen mer om arbetsmarknaden/arbetslivet; kulturpolitik; och ekonomi. De som angett mer kännedom om arbetsmarknad/arbetsliv ansåg att det behövdes mer ”konkreta” kunskaper i stället för det som uppfattades som ”för akademiskt” eller ”rätt flummigt”.⁴⁰³ Av de 40 personer som enkätundersökningen bygger på har 33 besvarat frågan varav 4 har läst idéhistoria på sina fria terminer.

Ungefär hälften av studenterna föredrar kulturvetenskap som program framför fristående kurser och menar att ett program strävar mot något eller några yrken.

Dessa studenter vill bl.a. ha en bred utbildning med möjlighet att fördjupa sig i ett visst ämne. Den andra halvan skulle i efterhand velat läsa kulturvetenskap som enstaka kurser eftersom de menar att de inte haft så stor nytta av ämnet samt att programmet saknar en tydlig inriktning. Detta kommenterar studenterna enligt följande

”Det är alldeles för flummigt och saknar kontakt med verkligheten utanför skolan. Det enda som var riktigt bra var praktiken och uppmuntrandet till kritiskt tänkande.”⁴⁰⁴

De vanligaste orsakerna till valet av kulturvetarprogram vid Karlstads universitet har varit den geografiska närheten och de fria terminerna. På frågan om hur kulturvetarprogrammet kan förbättras och utvecklas anger studenterna förslag så som mer koppling mellan utbildning och arbetsliv; mindre ”flum”; mer praktik;

tydligare formulering av mål, syfte och innehåll; mer kulturpolitik. Studenterna motiverar svaren enligt två följande citat.

”Utveckla samarbetet mellan skola och näringsliv ytterligare, t.ex.

genom mer praktik under fria terminerna om möjligt”⁴⁰⁵.

”Mer anknytning till yrkeslivet! Det är inte fult att göra programmet mer anpassat till att man ska få ett riktigt jobb.”⁴⁰⁶

I rapporten Resultatrapport från undersökning av fristående kursstudenter vid institutionen för kultur och kommunikation ht 2003 framgår att vid Karlstads universitet läser de flesta studenterna (45 procent) enbart A-kurs i idéhistoria⁴⁰⁷. Några få väljer att fortsätta studierna i idéhistoria på B-nivå och ännu färre fortsätter studera idéhistoria på C-nivå.

403 Synpunkter på Kulturvetarprogrammet vid Karlstads universitet (2002).

404 Ibid.

405 Synpunkter på Kulturvetarprogrammet vid Karlstads universitet (2002).

406 Ibid.

407 Resultatrapport från undersökning av fristående kursstudenter vid institutionen för kultur och kommunikation ht 2003 vid Karlstads universitet, s. 7.

I rapporten Utvärdering av ämnet idé- och lärdomshistoria vid svenska universitet och högskolor beskriver Högskoleverket ämnet idé- och lärdomshistoria som ett populärt bildningsämne. Det är ett ämne som många läser för att bredda sina kunskaper. Högskoleverket poängterar bildningsperspektivet på följande sätt.

”Idé- och lärdomshistoria är ett viktigt bildningsämne vars första syfte kanske inte är att ge yrkesanpassade färdigheter, utan snarare att ge perspektiv och förmåga till helhetssyn”⁴⁰⁸.

Högskoleverket har uppmärksammat bildningsbegreppet och menar att idéhistorikerna ansvarar för bildningsfrågan. Lärarnas och doktorandernas folkbildande ambitioner syns i arbetet som är riktat till en större, även utomakademisk, publik. Enligt Högskoleverkets bedömning nöjer de flesta studenterna sig med en termins studier, med anledning av att ämnet har en svag koppling till yrkeslivet och att den väntade arbetsmarknaden inte är uppenbar. Det nationella och det internationella samarbetet kan utvecklas och internationaliseringen av ämnet idé- och lärdomshistoria kan förbättras, menar bedömargruppen. Detta gäller framförallt studentutbytet på grundutbildningen där det inte är vanligt att studenter tillbringar en tid vid ett utländskt lärosäte. I studentstudier som institutionen för kultur och kommunikation vid Karlstads universitet genomfört framgår det enligt Högskoleverket att 75 procent av studenterna valt at läsa idéhistoria för sin personliga utvecklings skull⁴⁰⁹. De studenter som bedömargruppen träffade vid besöket till Karlstads universitet såg inte idéhistoria enbart som ett bildningsämne utan kunde tänka sig läsa vidare på högre nivå, även om det skulle innebära flytt till annan ort. Detta anser Högskoleverket är ett gott betyg åt utbildningen. Dock behöver samverkan med idéhistoria vid andra lärosäten förbättras nationellt, liksom internationaliseringen med hänvisning till Bolognaprocessen.

Hittills har jag presenterat studenternas allmänna syn på kunskap och utbildning utifrån de olika utvärderingsrapporterna. För att få en större förståelse för och en bättre uppfattning om studenternas syn på kunskap och utbildning har jag själv intervjuat kulturvetare och idéhistoriker från Karlstads universitet. Enligt studenterna har kunskaperna från utbildningen väldigt stor egenvärde, men innebär inte att studenterna har en direkt nytta av dessa kunskaper i arbetslivet.

Kunskaperna från utbildningen är mer kopplade till den personliga utvecklingen menar studenterna och poängterar att just detta fick dem att känna som att de har ändå valt rätt utbildning. Detta kommenterar studenterna på följande sätt

”Det går ju hand i hand mycket. Det är inte bara den rent teoretiska kunskapen man får, utan det handlar om självförtroende, att kunna tänka kritiskt och att förhålla saker till varandra. Det är mer än bara ren yrkesinriktad kunskap eller specialkunskap då.”⁴¹⁰

408 Utvärdering av ämnet idé- och lärdomshistoria vid svenska universitet och högskolor (2005), s.

11. 409 Ibid. s. 50.

410 Intervju nr. 4 med kulturvetare, 2008.05.15.

”Jag känner att jag har fått en väldig bred kunskap i allmänbildning.

Man har lärt sig väldigt mycket. Sen om den kunskapen är någonting som man kan använda sig av i arbetslivet, det är ju svårt att omvandla ett teoretiskt ämne till någonting som man kan använda sig av på arbetsmarknaden direkt. Men jag har absolut haft användning av den utbildningen.”⁴¹¹

Internationaliseringen av högre utbildningen har också varit ett tema som diskuterats med studenterna. De flesta studenterna har en positiv uppfattning kring internationaliseringen av högre utbildningen och relaterar till det nya poäng-systemet på universitet som är internationellt jämförbart liksom till utvidgade arbetsmarknader. Att kunna ha samarbete mellan Sverige och andra länder genom exempelvis olika typer av projekt ser studenterna som en klar fördel.

Internationaliseringen av utbildningen kommenterar en av studenterna utifrån följande resonemang

”Det är väldigt bra tycker jag. Om jag känner till exempel att jag vill jobba som lärare i ett spanskt talande land med kanske svenska elever eller på det sättet när jag ska söka jobb i andra länder, så ser jag att det är väldigt bra att jag har gångbara betyg. Och att jag har en utbildning som är internationaliserad. Då kan det betyda att jag står i lite högre kurs än en person som inte har gångbara betyg.”⁴¹²

En av studenterna är mer försiktig i sin reflektion över internationaliseringen.

Enligt studenten kan internationaliseringen leda till en större press på studenterna och att fokusen på lärandet missgynnas.

I nästkommande avsnitt diskuteras studenternas syn på utbildning i relation till arbetslivet mer ingående.

9.5.4 Utbildning relaterad till arbetslivet

När det gäller utbildningen relaterat till arbetslivet framgår av rapporten Synpunkter på Kulturvetarprogrammet att hälften d.v.s. 20 personer har fått ett jobb av de 40 personer som enkätundersökningen bygger på. Intressant att notera är att 20 personer hade fått jobb, medan endast 11 personer blev utexaminerade på programmet. Det första arbetet som studenterna hade fått efter avslutat kulturvetarprogram var bl.a. som projektassistent, kultursekreterare, journalist, kulturredaktör för dagstidning, animatör/skribent samt teaterproducent. För en del studenter låg det första jobbet inte i linje med utbildningen t.ex. jobb som parkarbetare, säljare eller personlig assistent/personal på gruppboende. För de flesta tog det inte mer tid än två månader att få sitt första arbete. För några studenter tog det mer en ett år innan de fått sitt första jobb. En del studenter anger att de idag har annat jobb än det som de fått direkt efter utbildningen. T.ex. den

411 Intervju nr. 5 med kulturvetare, 2008.05.19.

412 Intervju nr. 2 med kulturvetare, 2008.05.09.

som hade jobbat som animatör/skribent jobbar som ljudingenjör och den som jobbat som säljare jobbar numera som projektsekreterare. De flesta studenterna som inte har arbetat sedan de avslutat utbildning har läst vidare eller varit arbetslösa. Av de 21 personer som angett att de läst vidare har tre personer angett att de läst idéhistoria. De vanligaste svaren på frågan vad som varit mest relevant i yrkeslivet från kulturvetarprogrammet blev enligt 31 personer (av de 40 som enkätintervjuats) följande: uppmuntrar/utvecklar självständigt/kritiskt tänkande;

praktiken; givit en bred allmänbildning; det tvärvetenskapliga perspektivet; språk;

de fria terminerna; och ingenting. De olika svaren kommenterar studenterna enligt några citat som följer.

”De fria terminerna samt praktiken; annars mest om att utbildningen fick mig att växa som människa, jag började tänka annorlunda. Mycket allmänbildande.”⁴¹³

”Att ha fått både en allmänbildning o specialinriktning inom kulturområdet”⁴¹⁴.

”Har ej haft någon fast anställning, enbart studerat. Men jag kan tänka mig att praktiken är något man kan ha nytta av.” ⁴¹⁵

Enligt rapporten Resultatrapport från undersökning av fristående kursstudenter vid institutionen för kultur och kommunikation ht 2003 har de flesta studenterna (49 procent) studerat under den pågående enkätundersökningen. En stor del har arbetat (36 procent). Några studenter anger att de både har studerat och arbetat vid sidan av studierna, medan en mindre del av studenterna har varit arbetssökande.

Studenternas huvudsakliga sysselsättning är presenterad i tabell 9.2.

Tabell 9.2: Den huvudsakliga sysselsättningen hos kulturvetare och idéhistoriker

Huvudsaklig sysselsättning

Sysselsättning Antal Procent

Studerar 209 49

Arbetar 154 36

Arbetssökande 13 3

Annat 18 4

Studerar + arbetar 32 8

Totalt 426 100

Källa: Resultatrapport från undersökning av fristående kursstudenter vid institutionen för kultur och kommunikation ht 2003, s. 11.

På frågan om studenterna har haft nytta av studierna i yrkeslivet (se tabell 9.3) anger de flesta respondenterna (24 procent) ”i mycket hög grad”. Ungefär lika

413 Synpunkter på Kulturvetarprogrammet vid Karlstads universitet (2002).

414 Ibid.

415 Ibid.

många respondenter har svarat ”i måttlig grad” (21 procent) som ”i mycket låg grad/inte alls” (22 procent). Därefter kommer svaren i ganska hög grad respektive i ganska låg grad.⁴¹⁶

Tabell 9.3: Studiernas nytta i yrkeslivet enligt kulturvetare och idéhistoriker

Nytta av studierna i yrkeslivet

Grad av nytta Antal Procent

I mycket hög grad 70 24

I ganska hög grad 58 19

I måttlig grad 62 21

I ganska låg grad 43 14

I mycket låg grad/inta alls 67 22

Totalt 300 100

Källa: Resultatrapport från undersökning av fristående kursstudenter vid institutionen för kultur och kommunikation ht 2003, s. 11.

I Högskoleverkets rapport Utvärdering av ämnet idé- och lärdomshistoria vid svenska universitet och högskolor framgår att ämnet idéhistoria har på ett bra sätt följt upp vart deras tidigare studenter tagit vägen. Dessa studenter var verksamma inom olika områden och de flesta anser att de på ett eller annat sätt haft nytta av sina idéhistoriska studier. Användbarheten av studier i ämnet idéhistoria skulle bli mer uppenbar om de aktiva inom ämnet framhäver och tydliggör sin kompetens för olika aktörer på arbetsmarknaden, anser Högskoleverket. Enligt Högskoleverket kan idéhistorikerna fylla viktiga funktioner på arbetsmarknaden, både inom och utanför högskolan. Många färdigheter kan vara användbara även på den utomakademiska arbetsmarknaden så som skrivträningen i olika genrer, det kritiska tänkandet och förmågan att hantera olika typer av källmaterial. Idéhistoriens relevans på arbetsmarknaden motiverar Högskoleverket på följande sätt.

”Färdigheterna i det svenska språket är en av idéhistorikernas främsta konkurrensfördelar på arbetsmarknaden”⁴¹⁷.

Högskoleverket poängterar också vikten av färdigheterna i andra språk så som engelska, norska och danska. Studenterna behöver tränas mer aktivt i olika färdigheter som är användbara i arbetslivet. Fler kontakter med det utomakademiska arbetslivet genom exempelvis kortare praktikperioder och studiebesök rekommenderar Högskoleverket till ämnet idéhistoria. Studenternas och forskarnas potentiella arbetsmarknad identifierar Högskoleverket enligt följande citat.

”Med de breda kunskaper idéhistoriker har, i kombination med språklig förmåga, finns goda möjligheter att hävda sig inom till

416 Resultatrapport från undersökning av fristående kursstudenter vid institutionen för kultur och kommunikation ht 2003, s. 11.

417 Utvärdering av ämnet idé- och lärdomshistoria vid svenska universitet och högskolor (2005), s.

36.

In document Kunskapssyner och kunskapens vyer: Om kunskapssamhällets effektiviseringar och universitetens själ, med exempel från Karlstads universitet (Page 193-200)