Kunskapssynen

Åsikterna om kunskap kan vara väldigt olika. Vi är intresserade av att veta hur man ser på läs och skrivinlärning, matematik och no-ämnen i förhållande till social utveckling. Tycker lärarna att det ges optimala utvecklingsmöjligheter?

Vad är viktig kunskap för dig? Kan man ge optimala utvecklings-möjligheter på din skola?

En lärare pratade om att särskolan i stort får kritik. Man anser att vi bryr oss mer om omsorgen än lärandet, jag är glad att jag har arbetat många år i grundskolan, för jag tror att jag lägger mig närmre den kunskapssynen (sk 1). Vi upplevde en stolthet hos henne för att hon tyckte att hon hade en hög förväntan på sina elever. Hon sade att det viktigaste för henne var att lära eleverna att själva klara sin vardag. Praktisk matte tycker jag är viktig, att man kan klara sig i köket med att mäta och väga. Att man kan lägga fram pengar. Det är jätteviktigt att kunna ta sig fram med buss, att kunna klockan. Man bör ha lite uppfattning om världen, världsdelarna och länderna, hur folk har det (sk 1).

Rektorn på skola ett, anser att det är lärarna som tycker det är så viktigt med att eleverna ska lära sig sociala bitar. Eftersom dom sociala bitarna får så stor plats blir det mindre tid åt andra ämnen, menade han. Mindre tid åt rent kunskapsrelaterade ämnen ger ytligare kunskap. Rektorn menade Det finns då en risk att man lägger ribban lite för lågt rent kunskapsmässigt (sk 1).

Rektorn på skola två på den mellanstora kommunen sade att det gäller att arbeta väldigt målmedvetet från början. Se elevernas starka och svaga sidor. Vi tänker tidigt på var eleven ska ta vägen, därför använder vi årskurs 10 till fördjupning av elevens lärande. Till exempel om eleven ska till fordonslinjen så satsar vi på engelskan och jobbar med just det som den eleven behöver (sk 2).

På skola tre talades det mer om självkänslan och att få känna sig duktig. Kunskapen att få vara bäst någon gång varje dag i gruppen (sk 3). Många lärare på skola tre svarade angående kunskapssyn att de viktiga för eleven är att de är trygga. Att dom törs tala med människor, att dom känner att dom duger. Det tycker jag är jätteviktigt, så vi försöker ju träna sånt genom små uppdrag här; fixa grejer i skolan, gå och fråga eller gå och hämta, såna där saker. Vi åker buss, vi åker tåg, vi åker färja, vi gör studiebesök på olika ställen, och det skulle man vilja göra ännu mer, men det är så dyrt (sk 3).

Tycker du att man kan ge optimala utvecklingsmöjligheter?

Synen att särskolan ska ge eleverna en utvecklingsmöjlighet uttryckte en lärare så här. Att börja i särskolan är ju bara det en optimal utvecklingsmöjlighet ( sk 1). Rektorn på samma skola anser att detta är ett område som måste diskuteras mycket mer i tydliga beskrivningar av vad eleven kan och inte kan för att tydliggöra elevens utveckling för varandra och för föräldrarna. Jag tycker man bör föra diskussioner kring att utveckla språket på vilket man för diskussioner om kunskapskvalitéer, att man är tydlig och kan berätta och beskriva någon sorts utvecklingsgång i kunskapsutvecklingen (sk 1).

Rektorn på skola två tycker att man sätter höga, individuella mål och att man gör allt för att nå dom, och menar att det är det individuella tänkandet som gör att man når fram. Hon svarade på frågan. Ja, det tycker jag att man gör eftersom vi bara tittar individuellt (sk 2).

En lärare på skola tre tycker också att det är det individuella tänkandet som gör att man når optimala utvecklingsmöjligheter. Jag tycker ju att man snickrar. Jag har åtta elever och det blir då åtta olika planeringar och arbetsscheman, som dom arbetar med i ett eller två pass. Vilket de klarar jättebra och tycker om. I och med att det är så få elever så har jag möjlighet att snickra ihop individuella planeringar (sk 3).

En annan lärare kopplade optimala utvecklingssmöjligheter till antalet pedagoger. Vi är ju gott om personal, tycker jag i alla fall, så möjligheter finns (sk 3). Rektorn på denna skola sade att han tyckte att kunskapssynen är för inriktad på omsorg. Ibland kan man ju tycka att det blir väldigt mycket omsorg i särskolan ( sk 3).

Hur mäter du elevens utveckling?

En lärare på skola ett menar att hon använder sig av grundskolans mät-metoder som verktyg. I matte har jag grundskolans plan, där jag försöker testa dem (sk 1). Hon säger att det är viktigt att ligga så nära grundskolans mål som möjligt och att eleverna själva vill det. Eleverna är väldigt betygsfixerade här, jag har muntliga och skriftliga prov (sk 1).

Rektorn på skola två säger Vi har egna matriser från årskurs ett till tio; på grundsärskola och träningsskola så vi vet, det här och det här, vill vi att eleven ska kunna när de lämnar oss ( sk 2). Rektorn ansåg att hon hade full insyn och även insikt i hur det går för varje elevs utveckling.

På skola tre menade man att skolan hade det som föregick en IUP, en slags journal och detta hade de haft i många år. Vi har gjort det vi kallar; Pedagogisk journal. En form av avprickningssystem, där vi lärare satt upp stegar och mål över hur barnen ska kunna gå vidare (sk 3).

För att se hur läsutvecklingen ser ut sade en lärare på skola 3 att hon har stavningstester och läsförståelsetest från grundskolan.

På skola tre hade man inte betyg, utan man använde poäng. Eleverna var väldigt intresserade av poäng. En lärare menade att betygen inte behövdes för elevens framtid, men de vill vara som de andra. Hon ger inte betyget; icke godkänd.

Rektorn på skola tre tyckte inte att tester var användbara för att se utvecklingen. Tester är så grova på något vis, det är bättre att ta det lugnt och observera och utgå från det. Profilerna är oftast så taggiga så det är det inte mycket bevänt med, det är bäst med observation (sk 3).

Tror du att det finns ett tak för elevens utveckling ?

Jag tror att det gör det ibland. Man måste hålla det vid liv när man nått taket också sade en lärare (sk 1). Nästan samma kommentar kom på en annan skola Jag tror att det finns ett tak för elevernas utveckling i bland. Men man ger ju inte upp, för taket kan ha flyttat på sig, efter ett halvår ( sk 3). Vi uppfattar detta som att även då det känns svårt med utvecklingen kring vissa områden anser lärarna att det är viktigt att hålla dom förvärvade kunskaperna vid liv.

Sammanfattning

Det finns inget enhetligt mätverktyg inom särskolan att mäta elevens utveckling, som i grundskolan, utan man gör det mer i form av sin egen utformade modell. En del gör iakttagelser och observationer. Andra använder sig av stavningstester och läsförståelsetester. På skola 2 hade man matriser och på skola tre pedagogiska journaler. Blir IUP.n ett mätverktyg av utvecklingen eller blir det en iakttagelse? Det kanske beror på hur och av vem den används, konstaterar vi. Om IUP.n används som ett tydligt instrument för var eleven befinner sig och var man målmedvetet är på väg är det ju bra. Men om det bara blir avprickning eller iakttagelse så undrar vi om man inte missar föräldrakontakten och focuseringen på elevens kapacitet. Vi tror precis som rektorn på skola ett att den vokabulär som används angående kunskapskvaliteorden som står i bedömningen i kursplanerna måste förfinas. Det måste kunna användas tillsammans med föräldrar så att alla vet att reflektera över något, är en högre kunskapskvalité än att känna till.

Det finns en bred flora av svar på frågor gällande kunskapssyn. Från att ha ambitionsnivå på eleven att den ska känna sig trygg till att eleven så långt det är möjligt ska lära sig att läsa, skriva och räkna. Med andra ord är det en stor spännvidd på ambitionsnivån. Det är elevens grundförutsättningar som ligger till grund för vilken kunskap som ska ges och efter det spänner man bågen. Vi upplevde att det på skola två, som hade alla stadier upp till särvux, fanns ett helt annat tänkande som innehöll mer framförhållning som gynnar elevens utveckling både socialt och intellektuellt.

Lärarna på skola tre ansåg att trygghet är det viktigaste. Kunskapssynen är mer grundad på värderingarna i särskolan kring vad man tycker är viktigt , lärarna tyckte det var ont om pedagogiska diskussioner, vilket rektor bekräftade. Men det här nära pedagogiska samarbetet där man sitter ner och ordentligt diskuterar igenom och kommer in på livet, det finns inte, pedagogerna efterfrågar det men tiden finns inte (sk 3).

Det fanns en önskan av rektor på skola ett att föra en tydligare kunskaps-dialog där utvecklingen gjordes synligare. Man ansåg att individuell planering på både skola två och tre var lika med optimal utvecklingsmöjlighet. Vi anser att det beror på var målen ligger i förhållande till elevens kapacitet. En lärare kanske värnar mer om omsorgen än vad en annan gör därför är det viktigt med dialogen. Att diskussionen kommer till stånd ligger på rektorns initiativ. Varför detta inte prioriteras vet vi inte.

För att lägga undervisningen på rätt nivå betonar lärare på skola ett vikten av att testa dem i stavning och läsförståelse och matematik. Att använda arbetsscheman i matte och svenska gav lugn och ro och trygghet för eleverna. Läraren fick bättre tid att hjälpa dem. Det är viktigt att vara öppen för samarbete och låta de elever som kan, ingå i grupperingar i grundskolan. Som viktig kunskap för eleverna betonar man praktisk matte, klockan och att lära sig åka buss, kunskap om världsdelar och länder och hållpunkter i historien. När det gäller att fungera ute i samhället tycker vi att detta måste också vara föräldrarnas ansvar också, så att skolan kan ägna sig åt grundläggande baskunskaper.

Rektor på skola ett tyckte att ribban kanske läggs lite för lågt för särskolebarnen. Hon vill utveckla pedagogernas språkbruk kring elevens kunskapsutveckling för att göra den tydlig både för pedagoger och föräldrar.Vi menar att mer specialpedagogisk kompetens skulle kunna hjälpa till att nyansera språket kring elevens utveckling.

Rektor på skola två menade att om inte det sociala fungerar kan eleven inte utvecklas åt något håll. Social kompetens är viktig, för att få ett helt rikt liv. Att

man kan klara sig själv så mycket det bara går. Hon menade att det individuella är väldigt viktigt och att nå så långt man bara kan med varje elev. Vygotskij menar att det finns ett optimalt avstånd mellan det som barnet kan vid ett tillfälle och det som barnet kan lära med stöd av någon annan. Då är det väsentligt att det är ett stöd som har många av de rätta ingredienserna för att färdas framåt på vägen från ett mål till ett annat.

Rektor på skola tre menade att av naturliga skäl blir det mer omsorg och mindre teoretiska kunskaper i särskolan. Hon menade också att vad som fattades i särskolan var motorer dvs. barn som låg på en högre nivå i kunskapsutveckling som andra kan identifiera sig med och få hjälp i sin och utveckling och att detta var beroende av gruppens sammansättningen. På skola tre betonar man att det är viktigt att eleverna känner sig socialt trygga.

Vi upplevde att dom på skola tre hade en otydlig bild av vad dom ville lära sina elever. Man månade om tryggheten och lugnet. Denna skolan var den som minst liknade grundskolan. Man hade mest tillgång till specialpedagoger, men ledningsperspektivet upplevdes som vagt. Dom hade ett rullande system vad det gällde elevassistenterna. Dom skiftade elever var tredje vecka på grund av att eleverna inte skulle vänja sig vid någon och att man då skulle kunna vara mer konsekvent.

Enligt rektorn berodde det rullande systemet på mindre sårbarhet då någon var sjuk. Vi undrar lite över detta ur ett kunskapsperspektiv då många barn med funktionshinder är i behov av tydlig struktur och detta rubbas då man skiftar elevassistent så ofta.