Självkategoriseringsteorin innebär att individer tenderar att kategorisera sig själva och andra individer utefter vilka egenskaper respektive innehar (Turner och Reynolds, 2012). Som tidigare nämnts uppstår sociala könsroller och könsskillnader från att män och kvinnor tidigare haft olika slags yrken, vilket i sin tur legat till grund för könsstereotyper, där könsstereotyper kan indelas i individuella och kollektiva attribut, det vill säga i manliga och kvinnliga stereotypa egenskaper (Eagly, 1987; Eagly et. al., 2000).
I samhället finns det en mängd olika stereotyper, varav en del av dessa är relaterade till individers kön. De könsstereotyper som finns beskrivna i litteraturen är av både generell karaktär och specifika för olika branscher eller yrken. Nedan kommer såväl generella könsstereotyper som specifika könsstereotyper för revisorer att presenteras.
Könsstereotyper om:
Kvinnliga revisorer Kvinnor generellt Män generellt Manliga revisorer
Ödmjuka Passiva Aktiva Aggressiva
Ansvarsfulla Irrationella Rationella Riskfyllda
Mindre stresståliga Subjektiva Objektiva Mer stresståliga
Lyhörda Osjälvständiga Självständiga Säljinriktade
Noggranna Ologiska Intellektuella Tävlingsinriktade
Moraliska Försiktiga Aggressiva
Riskbenägna
Mindre ambitiösa Ambitiösa
Samarbetsvilliga Maktorienterade Omtänksamma Resultatorienterade Snälla Ledaregenskaper Hjälpsamma Självförtroende Ödmjuka Kontrollerande Känsliga Dominerande Tävlingsinriktade Konkurrensinriktade Tabell 1. Könsstereotyper
3.3.3.1 Generella kvinnliga stereotyper
Kvinnliga stereotyper grundar sig i kollektiva attribut. Kollektiva attribut utgörs av egenskaper som karaktäriseras av att individer ser till gruppen före jaget. Sådana egenskaper kan exempelvis vara att en individ är snäll, hjälpsam, känslig och försiktig. (Eagly, 1987) Även Davies et. al. (2005) presenterar i sin forskning kvinnliga stereotypa egenskaper. De beskriver den stereotypa kvinnan som känslig, omtänksam, ologisk och har svårt att såväl separera känslor från idéer som att fatta beslut och agerar därmed sällan som ledare (Davies et. al., 2005). Att en kvinna sällan skulle agera som en ledare styrks av Eaglys (1987) redogörelse för kvinnliga och manliga attribut, där det redogörs för att kvinnor gärna ser sig själva som en i gruppen.
Breesch och Branson (2009) presenterar skillnader mellan kvinnliga och manliga egenskaper. Där beskrivs kvinnan som subjektiv, känslig, mindre ambitiös, osjälvständig, använder ett mjukt språk och förklarar gärna med många ord. I undersökningen som Gavious et. al. (2012) utfört visas att kvinnor är mindre riskbenägna än män när det gäller att fatta beslut som kan ge starka negativa konsekvenser. Även Hull och Umansky (1997) beskriver den typiska idealkvinnan i sin studie, där hon ges egenskaper såsom att vara känslosam, vårdande och ödmjuk, varm, samarbetsvillig och ofta något passiv.
3.3.3.2 Generella manliga stereotyper
Till skillnad från kvinnornas kollektiva attribut framför Eagly (1987) i sin forskning att män istället innehar individuella attribut. Individuella attribut utgörs av egenskaper som karaktäriseras av att individer ser till jaget före gruppen. Män innehar således egenskaper som kontrollerande, dominant och självständig, har självförtroende samt innehar ledaregenskaper (Eagly, 1987). Den typiska maskulina mannen beskrivs bland annat som objektiv, abstrakt och rationell (Breesch och Branson, 2009), där objektivitetsegenskapen även av Gold, Hunton och Gomaa (2009) tituleras männen. Breesch och Branson (2009) menar också att den typiska maskulina mannen beskrivs som ambitiös, självständig och maktorienterad. Män är även enligt Elg, Jonnergård, och Kalonaityte (2011) mer konkurrensinriktade än kvinnor.
I motsatts till kvinnor anses män vara riskbenägna (Byrnes, Miller och Schafer, 1999) och resultatorienterade (Gavious et. al., 2012) samt använder ett hårdare språk än kvinnor och anses vara fåordiga (Breesch och Branson, 2009). Hull och Umansky (1997) beskriver män som aggressiva, oberoende, aktiva, arbetsorienterade och intellektuella.
3.3.3.3 Könsstereotyper om kvinnliga revisorer
De uttalade könsstereotyperna om kvinnliga revisorer grundar sig främst i att de i relation till manliga revisorer är mer inriktade på att själva revisionsarbetet ska bli korrekt utfört. Kvinnliga revisorer är således noggranna och ansvarsfulla när de utför sina arbetsuppgifter. De karaktäriseras även som lyhörda och ödmjuka i sitt revisionsarbete. (Jonnergård och Stafsudd, 2009) Såväl Bernardi et. al. (1997) som Ameen et. al. (1996) framför att kvinnliga revisorer och redovisare har en högre utvecklad moral och etik än vad manliga revisorer har. Dock menar Collins (1993) att kvinnliga revisorer är mindre stresståliga än manliga revisorer.
3.3.3.4 Könsstereotyper om manliga revisorer
Jonnergård och Stafsudd (2009) finner i sin undersökning att revisorer själva anser att manliga revisorer både är aggressiva och villiga att ta risker. Manliga revisorer är mer stresståliga (Collins, 1993) och arbetar därför bättre under tidspress i förhållande till kvinnliga revisorer (Breesch och Branson, 2009). Breesch och Branson (2009) belyser
även att manliga revisorer i förhållande till kvinnliga revisorer är bättre på att analysera de misstag som ägt rum i tidigare revisionsarbeten.
Enligt Jonnergård och Stafsudd (2009) är manliga revisorer inriktade på att göra karriär och allt arbete som genomförs präglas därmed av en sådan fokusering. Det ligger i linje med Ameen et. al.s (1996) undersökning där manliga redovisare visade sig vara mer tävlingsinriktade och mer resultatorienterade än kvinnliga redovisare. De kvinnliga revisorerna som deltog i Jonnergård och Stafsudds (2009) undersökning menade även att manliga revisorer är skickligare än kvinnliga revisorer på att skapa nya kontakter och nätverka, det vill säga att manliga revisorer är mer socialt kompetenta än kvinnliga revisorer, enligt kvinnorna själva.
Den viktigaste egenskapen manliga revisorer anses besitta är, sedan professionens förändring, att de är bättre på att sälja i förhållande till kvinnliga revisorer (Jonnergård och Stafsudd, 2009).
3.3.3.5 Diskussion om kvinnliga och manliga stereotyper i revisionsbranschen
Då Bernardi et. al. (1997) undersökte hur manliga och kvinnliga revisorer genomförde bedömningar i revisionsberättelsen kunde de inte urskilja att det fanns några skillnader beträffande bedömningarna mellan könen. Således styrks faktumet att manliga och kvinnliga revisorer besitter samma kompetens avseende det grundläggande revisionsarbetet.
Cuddy et. al. (2015) hävdar att det som av samhället anses som manligt ideal kantas av de egenskaper som samhället anser vara mest eftertraktade. Trots likvärdiga kompetenser beträffande själva revisionsarbetet är revisionsbranschen mansdominerad och inom branschen ses även det manliga idealet som normen (Jonnergård et. al., 2010) och således främjas de manliga stereotyperna (Stafsudd, 2011).
Det efterfrågas olika egenskaper på olika nivåer i revisionsbyråernas hierarki. På de lägre nivåerna efterfrågas teknisk förmåga (upprepade administrativa arbetsuppgifter) och samarbetsvilja, egenskaper som förknippas med den konkreta revisionen. På högre nivåer efterfrågas snarare egenskaper såsom förmåga att leda och attrahera klienter samt att individer ska vara resultatorienterade. (Stafsudd och Jonnergård, 2011)
Egenskaperna som efterfrågas på de högre nivåerna har således ingen betydelse för kvalitén på själva revisionsarbetet, men är avgörande för enskilda revisionsbyråers konkurrenskraft. Konkurrensen har ökat mellan revisionsbyråerna i och med den förändring som ägt rum inom professionen, där det skett en övergång där revisionsbranschen blivit mer präglade av kommersialisering (Jonnergård och Stafsudd, 2009). Därmed krävs det att revisorer som avancerar uppåt i hierarkin inte endast är tillräckligt kompetenta i revisionsarbetet utan även kan hjälpa till att driva byrån framåt, genom bland annat att attrahera klienter och vara resultatorienterade. Sådana egenskaper är enligt stereotyper manliga (Eagly, 1987; Gavious et. al., 2012; Jonnergård och Stafsudd, 2009).
Huruvida de två egenskaperna säljförmåga och resultatorientering efterfrågas eller inte blir till en beroende variabel i uppsatsen då de två egenskaperna är manliga stereotyper (Ameen et. al., 1996; Jonnergård och Stafsudd, 2009) och då sådana egenskaper efterfrågas främjas det manliga könet framför det kvinnliga – könsdiskriminering.
Teoretisk slutsats
Då det enligt Stafsudd (2011) är betydligt fler män än kvinnor som innehar de högre posterna i revisionsbranschen samt det faktum att det är manliga stereotypa egenskaper som efterfrågas på de högre nivåerna, kan antagandet göras att könsdiskriminering uppstår på den position i revisionsbranschens hierarki där säljförmåga och resultatorientering är egenskaper som efterfrågas, (manliga stereotypa egenskaper).