Kvinnliga studenters syn på IT

Kvinnors teknikintresse

På frågan om

de har någon i familjen som har studerat IT eller jobbar inom IT framkommer det att majoriteten av respondenterna har minst en familjemedlem som arbetar inom IT-branschen. Sibel uppger att hennes mor är nätverkstekniker och att hon har andra familjemedlemmar som arbetar som programmerare. Sedan tillägger hon: “Jag tror inte att

jag blev inspirerad, alltså min familj har alltid varit där och gett stöd oavsett vad jag har valt att göra. Men jag tror att de blev extra glada när jag sa att jag ville bli programmerare”.

Hon belyser även att hon bodde i en liten by i Centralamerika, tillsammans med sin familj som bedrev ett internetcafé, innan hon kom till Sverige vid 6 års åldern. Hon beskriver det på följande sätt. “På den tiden fanns det datorer men alla hade inte datorer så då öppnade min

mormor och plastmorfar ett internetcafé, och dit kom universitetsstudenter och fick låna datorer. Mamma var där och hjälpte till att installera. Hon byggde också datorer från scratch, satte ihop delar och så. Så jag har alltid varit i kontakt med datorer men ingen har tvingat mig att vara en del av det”.

Även Tove, Ela, Denise och Astrid nämner att de har familjemedlemmar som jobbar inom IT-branschen. Toves pappa jobbar som systemutvecklare inom IT och kan således programmera men har inte gått någon universitetsutbildning utan är självlärd. Ella har en kusin som arbetar som systemvetare. Denise pappa och faster jobbar inom IT. Astrid har en syster som studerar webbdesign och grafisk design samt pappa och morbrödrar som jobbar inom IT. Däremot svarar Åsa, Gabriella och Seren att de inte har några familjemedlemmar som sysslar med IT. Dock uppger Seren att hon har en tjejkompis som jobbar med databaser och att det har inspirerat henne väldigt mycket.

På frågan om hur deras intresse för teknik uppstod ger respondenterna olika svar. Sibel ger ett utförligt svar och beskriver upptäckten av sitt teknikintresse som “en lång resa”. Hon berättar att hon har en bakgrund som dansare och att hon under gymnasiet gick en obligatorisk kurs i programmering som hon inte klarade av. Hon uttrycker sig på följande vis: “Jag klarade

faktiskt inte den. Jag förstod ingenting”. Efter gymnasiet började hon arbeta inom vården och

kom i kontakt med en apparat för folk med funktionsnedsättning. Det var en apparat som bestod av olika paneler som hjälper att kommunicera via ögonrörelser. Hon tyckte att det var

37

fascinerande och började söka sig fram bland IT-utbildningar för att hon ville bygga sådana föremål i framtiden. I första skedet var hon inne på medicinsk teknik men sedan kom hon in i en programmeringsmiljö när hon fick kontakt med människor som programmerar. Hon började söka upp hemsidor för att lära sig programmera och fann till slut föreningen “Tjejer Kodar”. Hon deltog i olika evenemang som arrangerades av föreningen och gjorde även en resa till Barcelona med 100 tjejer där de programmerade tillsammans. Hon beskriver den här händelsen som hennes första kontakt med programmering. Efter resan ville hon lära sig mer om IT och började därmed delta i andra liknande föreningar, däribland Pink Programming. Hon kom således i kontakt med andra tjejer som också ville träffas för att programmera och efter ett tag bestämde hon sig för att hon ville bli programmerare.

Tove tar upp att hon inte är så intresserad av teknik egentligen. Hon nämner att hon snarare är intresserad av gränslandet mellan människa och teknik. “Det är nog mer på en humanistisk

sida jag är intresserad av det, mer än hur datorer fungerar”, förklarar hon. Vidare berättar

Ella att hon hade intresse för teknik redan innan studierna. Hon nämner att hon sysslade med redigeringsverktyg och hjälpte sina föräldrar med dator etc. Allt eftersom studierna fortskred, på systemvetenskapliga programmet, blev hon mer intresserad. Denise tar även upp att teknikintresset alltid funnits då hon ofta gjorde besök på sin pappas arbetsplats när hon var yngre. Seren nämner också att hon alltid har haft intresse för teknik eftersom hon är en person som tycker om att utreda hur saker och ting hänger ihop och fungerar. Astrid svarar däremot att hon inte har insett att hon har haft ett intresse för teknik under hela sin uppväxt. Hon nämner att hon började tänka på det i samband med att hon skulle göra sin anmälan om att studera på universitet.

Åsa svarar å ena sidan att hon alltid har haft ett intresse och att datorer alltid har funnits i hennes liv, men att hon inte hade tankar om att bli programmerare. Hon förklarar sedan att hon hade varit i kontakt med en kvinnlig rekryterare på Spotify som hade sagt att systemvetare var mycket eftertraktade på marknaden. Dessutom fick Åsa förklarat för sig vad det innebar att vara systemvetare vilket förändrade hennes bild av IT-branschen. “Det förändrade min bild

på vad jobba med IT innebär, att det inte är att man sitter själv och programmerar utan man är i team och det är socialt och man löser problem tillsammans. Det var den bilden jag fick efter samtalet”, säger hon. Å andra sidan berättar Gabriella att hennes intresse för teknik

uppstod när hon jobbade inom sjukvården och ett nytt journalsystem skulle införas. Hon förklarar att hon såg brister i systemen som används i sjukhuset vilket gjorde att hon ville bli en del av utvecklingen av IT-system, för att på så sätt kunna bygga och designa bättre system.

Kvinnors generella bild av IT-branschen

På frågan om vad deras generella bild av IT-branschen var, svarar Sibel att hon inte hade någon klar bild trots att hon alltid har varit i kontakt med datorer. “Även om datorintresse fanns i

min familj så var det inte självklart. Min mamma jobbar med datorer men jag vet inte, hon har inte gjort det så jätteintressant. Det känns som att hon inte heller gillar sitt jobb, jag fick ingen sådan uppfattning i alla fall”, tillägger hon. Sedan nämner hon att hon hade en

uppfattning om att IT var ett svårt område och att man behövde ha en särskilt hög begåvning för att klara av att jobba i den sektorn. Hon tyckte också att hon inte hade så mycket kunskap vilket, enligt henne, gjorde att hon inte fick ett godkänt betyg i den obligatoriska

38

programmeringskursen i gymnasiet. Hon säger fortsättningsvis följande: “Så nu tänker jag

hur klarade jag inte det? det var ju bara html men även där var det en manlig lärare som vi hade vilket gjorde att jag kanske inte kände mig trygg och han kanske inte var den bästa läraren”.

Tove tar upp att hon har en föreställning om IT-branschen är som ett kontorsjobb och att hon ofta associerar det med hennes pappas jobb eftersom han jobbar som systemutvecklare. Ella nämner emellertid att hennes bild av IT-branschen var oklar i början. Hon nämner att hon tänkte att det var svårt men när hon började studera så insåg hon att det inte var så komplext. “Jag hade gjort det så mycket värre i mitt huvud”, säger hon. Vidare svarar Denise att hon hade en bild av att IT-branschen var mansdominerad. “Man kan ju få lite det att när man

säger vad man läser så säger många typ: coolt! Alltså för att man är tjej och läser IT. Det är väl en komplimang men då förstår man ju att det fortfarande uppfattas som lite ovanligare”,

tillägger hon. Seren nämner också att hon hade en bild av att branschen präglas av en stor mansdominans. Hon tar upp att hon av denna anledning hade tankar som “Vill jag det? Orkar

jag med det?”, men att synen förändrades när hon hörde att de satsar på kvinnor. Sedan tar

Astrid upp att hon hade en bild av att IT-branschen består av manliga datanördar. Även Åsa nämner att hon hade en bild av att IT-branschen var mansdominerad och att arbetsuppgifterna var svåra att utföra. “Speciellt när man inte ser så många kvinnor i den här branschen så är

det svårt att tänka sig att man själv ska göra det. Eftersom att det är inte normen. Men hon som jobbar på Spotify, hon är ju kvinna så det var mycket enklare att dra en koppling även fast det är HR. Det var enklare att dra en koppling till att kvinnor faktiskt jobbar i den här branschen”, belyser hon. Vidare förklarar Gabriella att hon inte hade en klar bild av

IT-branschen. Hon tror att det kan bero på att hon inte kände någon som jobbar inom IT och att hon inte hade akademiker i sin umgängeskrets. Däremot hade hon läst att branschen skriker efter kvinnliga arbetare vilket gjorde att hon fick en uppfattning om att det finns en öppenhet i branschen.

Vidare ställde vi en fråga om det fanns något som de var oroliga inför när det gäller branschen. Vissa av svaren som kom in handlar dock mer om deras oro vad gäller IT-utbildningen som de läser. Sibel svarar att hon inte var rädd då hon hade kommit i kontakt med samlingsplatser för tjejer, innan studierna, där de lärde sig att programmera. Dock belyser hon följande: “Hade jag inte haft det liksom den kontakten innan, då tror jag faktiskt att jag

hade känt mig obekväm och oförberedd”. Sedan berättar Tove att hon var orolig över att

utbildningen skulle vara tekniktung och innehålla mycket matematik och programmering. Även Ella svarar att hon var orolig för att utbildningen skulle vara svår. Hon nämner att hon tyckte att programmering kändes väldigt svårt i början. Denise säger å ena sidan att hon var orolig för att det skulle vara en tråkig utbildning som skulle ge förutsättningarna att komma in i branschen, men nu tycker hon att utbildningen innehåller en bra blandning av kurser. Å andra sidan svarar Seren att hon var orolig för att bli sedd som en liten flicka bland alla manliga datanördar.

Astrid berättar att hon inte var orolig över utbildningen då hon hade begränsad kunskap om vad den består av. Däremot var hon orolig över om hon skulle trivas och få kompisar. Vidare svarar Åsa att hon var orolig över om hon inte skulle klara av utbildningen. Hon förklarar att hon var rädd inför programmeringskursen, trots att det stod att man inte behövde

39

förkunskaper. Hon berättar att hon ångrade sig för att hon inte hade förberett sig inför den kursen eftersom hon aldrig hade kodat en enda rad och det blev väldigt svårt när kursen började. Även Gabriella berättar att hon var orolig över om hon kommer klara av att programmera, fastän hon hade läst att man inte behöver några förkunskaper. Hon nämner att hon kände sig som en nybörjare när hon såg killarna i klassen som redan kunde programmera.

Fortsättningsvis fick respondenterna besvara en fråga om hur deras bild av IT-branschen förändrats sedan de började studera IT. Sibel berättar att den har förändrats i en mycket positiv bemärkelse. Hon uttrycker sig på följande vis: “Jag tycker om branschen, känner mig lite cool

där då jag kan programmera”. Däremot tar hon upp att det är trist att många tjejer inte har

haft kontakt med föreningar som Pink Programming, vilket enligt henne gör att “de kommer

in i branschen slumpmässigt och att det gör att de inte känner sig bekväma”. Hon menar att

detta kan vara en anledning till att vissa företag inte har en enda kvinnlig utvecklare.

Vidare nämner Tove att hennes bild av branschen har vidgats genom gästföreläsningar vid universitetet. På så sätt har hon kommit till insikt att alla arbetsplatser har en systemutvecklare, konsult och att en systemvetare kan jobba inom flera områden. “Det finns

liksom ingen gräns om vad du kan göra då alla arbetar med datasystem”, förklarar hon. Även

Ella berättar att hon har förstått att det finns ett brett utbud av jobb. Sedan tar Denise upp att de har haft kvinnliga föreläsare från branschen, som förklarade hur de ska få in fler kvinnor vilket, enligt Denise, kändes positivt med tanke på mansdominansen.

Seren anser att branschen känns mer öppen, dels för att gästföreläsare kommit och berättat om möjligheterna och dels för att man kan läsa att bolagen vill att fler kvinnor ska jobba inom IT. Hon nämner att det känns mer spännande nu och säger fortsättningsvis: “Jag upplever att

de jobbar mer för att få in fler kvinnor, få det mer jämlikt, att man har hittat och förstått att det är viktigt och fördelaktigt med blandade grupper. Jag tycker att det känns ljusare. Man verkar försöka ta vara på kompetensen som finns, så att medarbetare inte ska lämna jobbet, försöker nätverka, visa på karriär fördelar och möjligheter”.

Vidare nämner Astrid att hon har fått en bättre bild än vad hon hade tidigare. Hon har fått höra att det finns fler arbetsroller inom IT, som till exempel projektledare och kravanalytiker. Förut hade hon nämligen en bild av att IT handlade mer om att jobba med hårdvara. Sedan berättar Åsa att hon anser att branschen har blivit mer mångfaldig. “Många tycker att det är

väldigt mansdominerat och ja det är sant men på mitt program är det ganska många tjejer som pluggar, så jag tror att det är 40 procent i min klass”, tillägger hon. Fortsättningsvis

belyser Gabriella att de inte har så mycket kontakt med näringslivet under utbildningen men att de fick lyssna på gästföreläsare och att hon på egen hand kikar på hur företag marknadsför sig mot studenter och kvinnor. Hon nämner att hon har besökt flera evenemang som arrangerades av Datatjej och att det vidgade hennes syn på hur företag arbetar med jämställdhet. På så sätt anser hon även att hon håller sig uppdaterad om vad som händer och att hon känner sig som en naturlig del av branschen än vad hon gjorde i början.

Egenskaper som kan underlätta studier inom IT

Respondenterna ger flera svar på frågan om vilka egenskaper de tror kan underlätta studier inom IT. Sibel svarar att det som kan underlätta är att försöka ta plats som tjej och att tro på sig själv samt känna att man är en del av det, även om det finns fler män än kvinnor. Tove

40

svarar å ena sidan att intresse för detaljer är viktigt men också att man är noggrann och har förmågan att se helhetsbilden för att kunna se och förstå sammanhang. Hon tillägger att kommunikations- och tolkningsförmåga också är viktiga egenskaper. Å andra sidan tar Ella upp att man bör vara organiserad och öppensinnad för att det finns oändligt antal lösningar på olika problem inom IT.

Enligt Denise är det väsentligt att bidra med sina idéer, vara bra på att samarbeta och våga testa även om man aldrig gjort det förr. Seren menar att man behöver vara ganska öppen, nyfiken och envis eftersom allting inte är tvärenkelt. Hon tillägger följande: “Man behöver

liksom klura på saker. Framförallt om man kollar på den tekniska biten, så tar det ju tid att sätta sig in i, exempelvis programmeringstänket är lite speciellt där man behöver komma förbi en tröskel”. Även Astrid tar upp att man måste vara flexibel, självdisciplinerad,

självgående och snabblärd. “Vi har inte så mycket föreläsningar utan bara någon lektion sen

är det hem och koda själv”, förklarar hon. Fortsättningsvis berättar Gabriella att det är viktigt

att ha en pluggrutin och att vara förberedd på att det tar tid att lära sig. Hon uttrycker sig såhär: “Det är bra om du tycker att det är kul att plugga eller att du kan se dig själv lägga ner extra

tid för att det är inte bara läsa en text och memorera och komma ihåg grejer till ett prov”.

Vidare nämner Åsa att man bör ha förmåga till logiskt och abstrakt tänkande. Hon förklarar det på följande sätt: “Det tycker jag underlättar men sen så tror jag absolut att man kan

utveckla det senare. Det kanske blir svårt men jag har haft jättemycket hjälp från människor runt omkring mig. Min pojkvän till exempel, han pluggar datavetenskap och har hjälpt mig mycket. Så jag vet inte hur det skulle vara om inte jag hade den här hjälpen. Men jag tror att man ska vara envis och fortsätta att testa fastän det är svårt, för att det är en tröskel man ska komma över oavsett om du kommer över med hjälp eller inte liksom. Men logisk tänkande är iallafall något som underlättar”.

Synen på kvinnliga förebilder inom IT

Respondenterna ger flera olika svar på frågan om de har kvinnliga förebilder som arbetar med IT. Sibel svarar att hon ser upp till föreningarna Tjejer Kodar och Pink Programming eftersom de inte enbart jobbar för att utveckla sig själva utan försöker uppmuntra tjejer att prova på programmering. Tove svarar emellertid att hon inte har en kvinnlig förebild, dels för att hon inte har så många förebilder överhuvudtaget och dels för att det är ett yrke som har varit mansdominerat. Vidare berättar Ella att hennes bästa väns mamma är en förebild för att hon är väldigt duktig på det hon gör. Även Denise svarar att hon ser upp till sin faster och fasters kompis då de brinner för deras jobb. ”De har inspirerat mycket, de brinner för sitt jobb. Det

kanske inte är alla som gör. Det var ändå de som gjorde att jag hittade utbildningen, utan de hade jag nog aldrig hittat den alls”, berättar Denise. Fortsättningsvis säger Seren att hon inte

har en förebild men att hon har en kompis som sysslar med databaser och att det fick henne att tänka “kan hon så kan jag”. En anledning till att det inte finns så många kvinnliga förebilder, enligt Seren, är att män syns mer i media. Hon säger sedan följande: “Jag tror att

det kommer att ta tid, innan det kommer en liknande kvinnlig person och att jag är lite rädd att man då säger åh här kommer en IT-kvinna för första gången, att man ger de ett annat epitet än vad man skulle gett Steve Jobs liksom”. Vidare nämner Astrid att den enda

41

finns så många kvinnliga förebilder då branschen består i majoritet av män. Sedan nämner Åsa att hon ser upp till sin kusins kompis som fallit för IT och som jobbar som utvecklare. Hon uppmärksammar också att det finns kvinnor som jobbar med IT men att alla inte ser de. Hon förklarar att de inte är synliga eftersom man inte skapar utrymme för de. “Vi har den här

klyftan mellan män och kvinna och det är en ojämställdhet, men jag tycker att vi kvinnor borde göra mer utav det här för att vi har ju en makt att lyfta upp varandra liksom”, säger

hon. Sedan berättar Gabriella att hon inte är en person som har tydliga visioner som till exempel att bli som någon. Hon tar dock upp att hon ser upp till ideella föreningar som försöker lära barn och ungdomar att programmera. Dessutom belyser hon att det kanske inte

In document UNGA KVINNOR OM IT- SEKTORN (Page 36-44)