Madelene Lidestad, Uppbåd, uppgifter, undantag. Om genusarbetsdelning i Sverige under första världskriget. Diss. Acta Universitatis Stockholmiensis 79. Stockholms universitet, Stockholm 2005. 226 s.
Beredskap, själva ordet förmedlar känslor från det kalla krigets dagar. Militära övningar, försvarsplanering, ubåtsjakt i den svenska skärgården, civilförsvar, skyddsrum och provning av larmsignaler den första måndagen i varje kvartal. Alla dessa associationer hänger på ett eller annat sätt samman med begreppet beredskap, men hur har svensk beredskap sett ut i ett historiskt perspektiv? Madelene Lidestads doktorsavhandling ger oss en inblick i hur man inom svensk förvaltning, politik och frivilligorganisationer tänkte omkring bered- skap och agerade i planläggningen. Avhandlingen är inriktad på genusarbets- delningen och dess konsekvenser i beredskapsplaneringen under första världs- kriget. Lidestad menar att krig kan förändra genusarbetsdelningen, åtminstone temporärt och utefter dessa linjer har studien strukturerats genom begreppen integrering och segregering.
Aktörernas agerande har delats in i tre separata sfärer: arbetsmarknadsom- rådet, hushållningsområdet och det militära området. De organisationer som ingått i studien är: Kvinnornas Uppbåd (aktivt inom alla sfärerna), Kvinnlig Krigsberedskap (arbetsmarknadsområdet), Föreningen för rationell hushåll- ning (hushållningsområdet), Kronprinsessan Margaretas Beklädnadsförening
(militära området), Svenska Röda Stjärnan (militära området), Drottningens centralkommitté (militära området), samt Svenska Röda Korset (militära området). Studien av dessa organisationer flankeras med en analys av staten som aktör och specifikt de olika kristidskommissionernas subkommittéer samt beredskapsutredningen. De ingående delarna är: Statens Krigsberedsk apskommission (subkommittén för arbetsmarknaden i krig), Statens Krigsb eredskapskommission (subkommittén för folknäringen i krig), samt Statens Folkhushållningskommission. Materialet har främst utgjorts av betänkanden, protokoll och dylikt från de statliga kommittéerna och de privata aktörerna. Lidestad har behandlat materialet på ett bra sätt även om materialet inte alltid varit komplett, främst gäller detta frivilligorganisationerna.
De teoretiska utgångspunkterna är förankrade i tidigare forskning om genus- systemet och maktordningen mellan könen. Yvonne Hirdmans diskussion om två olika typer av kvinnlig särintegration på arbetsmarknaden (sidoordning och särskildgörande) utgör navet för avhandlingens frågeställning om genu- sordningens förändring under krigstid. Lidestad har strukturerat en modell bestående av fem teman för att studera detta. Uppgiftens organisation refere- rar till vilka uppgifter som ålades kvinnor och organisationer. Benämnandet
av uppgiften innebär hur aktörerna språkligt benämnde kvinnors uppgifter i
beredskapsorganisationen. Uppgiftens inkrävbarhet ställer frågor om när och hur kvinnornas uppgifter skulle inkrävas. Det centrala för detta tema är värn- pliktslagen som omfattade alla män och dess pendang om hur kvinnors bered- skapsuppgifter lagstiftningsvis skulle organiseras. Uppgiftens innehåll fokuserar på hur administrationen genuskodade olika sysslor. Kvinnors kompetens för
uppgiften sammanhänger med uppgiftens innehåll, men relaterar till aktörer-
nas bilder av kvinnors specifika kompetenser för beredskapen och därmed vilka uppgifter som kvinnor ansågs lämpade att utföra.
En viktig faktor är att den svenska beredskapsplaneringen inte kom att omsättas i praktiken, eftersom Sverige inte drogs in i kriget. Detta påverkar dock inte bedömningen av avhandlingens resultat, utan bidrar till att ge en bra bild av den ideologiska debatten om beredskapen. Det faktum att organisatio- nen inte omsattes i praktiken kan faktiskt ha varit en fördel för studien, genom att ekonomin och administrationen i de krigförande länderna fick karaktären av ad hoc organisering. För Sveriges vidkommande fanns istället utrymme för ideologiskt präglade diskussioner och brytningar mellan olika sätt att se på, främst, kvinnors tänkta roll i beredskapen.
Arbetsmarknadsområdet utgjorde en central del av beredskapen, främst genom inkallandet av värnpliktiga och den då befarade bristen på arbetskraft. Inom detta område verkade organisationerna Kvinnligt Uppbåd och Kvinnlig Krigsberedskap. Lidestad visar hur organisationerna sökte samverkan med staten och även inledde frivillig registrering av kvinnor som kunde träda in på arbetsmarknaden. Även om staten, genom Krigsberedskapskommissionen, betonade kvinnornas betydelse för den planerade arbetsmarknadsberedskapen, utvecklades dock inte ett organiserat samarbete mellan stat och organisation. Lidestad menar att organisationernas närhet till kvinnorörelsen medförde, att dessa hade emancipatoriska ambitioner och lyfter fram flera förklaringar till organisationernas agerande. Alla förklaringar som tas upp kretsar kring orga- nisationernas emancipatoriska strävanden. Diskussionen om organisationerna skulle behöva kompletteras med en viktig aspekt, som inte betonats i till- räckligt hög grad. De två organisationerna må ha haft emancipatoriska drag, men lika viktigt var sannolikt ideologiska förutsättningar. Organisationernas upprättande byggde på nationell försvarsvilja och pliktkänsla. De ideologiska diskurserna var centrala, i och med organisationernas borgerliga prägel. En plausibel förklaring, som inte diskuterats på ett uttömmande sätt, är frågan om kvinnlig pliktkänsla och försvarsvilja. Emancipationssträvanden och plikt- känsla blev ett begreppspar beroende av och ömsesidigt främjande varandra.
På hushållningsområdet uppvisar avhandlingen intressanta resultat och diskuterar förhållandet mellan demokratiska rättigheter och kvinnors offent- liga uppgifter. Lidestad visar på skillnader mellan kommunen där kvinnor rekryterades till konsumentvägledningen medan staten var avvaktande till att kvinnor kunde ges plats som ledamöter i beslutande församlingar. Lidestads förklaring är att kvinnor redan hade kommunal rösträtt och att hushållningen var ett kvinnligt kodat område. Dessa båda faktorer styrde möjligheten för kvinnor att representeras i kommunala hushållningsorgan.
Slutligen visar studien hur kvinnor fördes in i den militära beredskapen genom Röda Stjärnan, Röda Korset och andra organisationer. Lidestad visar hur en mängd nya uppgifter efterfrågades av staten och utfördes av frivillig- organisationer. På det militära området var det dock så att kvinnor inlemma- des i organisationer dominerade av män. En intressant aspekt är dock Röda Stjärnans uppkomst och specifikt uppgiften att ta hand om krigsmaktens häs- tar. Hästen som i bondesamhället var ett maskulint kodat djur. På det militära området fanns givetvis också den mest militära delen av den kvinnliga bered- skapen, sjuksköterskan. Författaren visar hur man inom Kvinnornas Uppbåd
talade om sjuksköterskerollen som den kvinnliga värnplikten, vilket också stödjer analysens slutsatser. Frivilligorganisationerna hade en emancipatorisk agenda som flankerades av försvarsvilja och pliktkänsla.
Lidestad visar hur beredskapsfrågans hantering under första världskriget medförde skapandet av specifika kvinnorum och segregering på det militära området. På andra områden förekom ett utpräglat särskildgörande av kvinnors kompetens. En åskådliggörande aspekt är uppdelningen i militär beredskap och civil beredskap. Den sistnämnda formen omfattade även män som inte var mobiliserade. Det intressanta att fråga sig är om dessa män, som omfattades av den civila beredskapen, tillhörde grupper som normalt feminiserades. Sjuka, äldre och ynglingar som inte ansågs duga till militärtjänst (således omanliga) omfattades istället av civilförsvarsplikten tillsammans med kvinnor. Man kan fråga sig om det civila i sig blev feminiserat i förhållande till det militära.
En generell förklaringsgrund som Lidestad glider förbi är frågan om de ansvariga politikernas övertygelse om behovet av kvinnliga insatser, samt även om man tänkte sig att krigets organisatoriska utveckling var någonting annat än ett extremt undantag. Första världskriget var ett av de första totala krigen under den moderna tiden i historien. Detta medförde att stater tvingades omforma sin ekonomi och ställa mycket av arbetsmarknaden och industrin under statlig kontroll. Detta var undantagslösningar för många länder (inte minst Storbritannien), det fanns ingen tanke på att de system som upprättades under kriget skulle vara in i framtiden. Det var så att säga tidens exceptionella krav, som tvingade fram ”nya” lösningar som hade varit otänkbara tidigare. Man kan ställa sig frågan om man i Sverige överhuvudtaget tänkte sig att ändra genusordningen i landet genom nya uppgifter och en lagstiftning, som omfattade kvinnor. Sannolikt var kriget en exceptionell företeelse som innebar att exceptionella lösningar kunde accepteras.
Dessa invändningar ifrågasätter dock inte Lidestads resultat, utan leder istället till nya pregnanta frågor. Det svenska beredskapssystemets grundva- lar, som Lidestad förtjänstfullt beskriver, behöver undersökas och granskas i mycket högre grad än vad som tidigare gjorts. Den lagstiftning som utgjort en del av temat för avhandlingen utgör fortfarande (om än i modernare tapp- ning) grunden för Sveriges beredskap på det civila området. Genom Lidestad vet vi nu mer om hur denna beredskap skapats, formulerats och vilka ideolo- giska förtecken som funnits under etablerandefasen.