Lärarnas önskningar

I intervjuns sista del ombads lärarna fundera kring hur de skulle lägga upp undervisningen om de fick arbeta helt fritt, utan kursplaner, scheman och resursbegränsningar. Något som dök upp hos samtliga lärare var tidsbrist och storleken på klasserna. Lärarna ser stora klasser och tidsbrist som det främsta hotet mot att inte kunna hitta individperspektivet och genomföra undervisningen på ett sätt som kombinerar den personliga utvecklingen och de demokratiska värdena med det som vi kan kalla för den praktiska inriktningen av svenskämnet. Enligt lärarna blev individanpassningen, som är ett mål i läroplanen, lidande. Stina uttryckte detta i relation till svenskämnet i sin helhet:

Jag tror att om inte individen mår bra i sig själv och inte har ett mål eller en riktning med sina studier eller med sitt liv så märks det på olika sätt även i skolan. Där får man som lärare försöka att möta upp eleven på olika sätt. Det är svårt det, särkilt om man har många elever, jag kan tycka att det är ett av skolans problem när det gäller svenskämnet är att jag skulle vilja göra mycket, mycket mer. Mer reflekterande texter och mycket mer samla in material och se hur eleverna tänker och se vad som är viktigt för dom för att sen kunna skapa ett större intresse för ämnet. Jag känner att jag är lite begränsad i det i och med att elevantalet är ganska stort när man undervisar. [...] Man kan få med det stora samhällsperspektivet, men individen blir lidande av den stora mängden elever. (Stina)

Så det är tid det handlar om, det är en resursfråga? (Intervjuare)

Ja det är det... Jag försökte jobba så, åtminstone det första året, att samla in oerhört mycket material från eleverna, allt från läsloggar till olika böcker och olika reflektioner kring saker vi gjort på lektionerna, ja mycket att de fick skriva och tänka och reflektera. Men det resulterade i en enorm rättningsbörda, en enorm massa papper som jag skulle läsa igenom och jag hann inte med det. Jag ändrade nog min inställning där, för jag känner nog att om jag fortsatt på samma sätt så hade jag inte varit kvar som lärare idag. Det blev inte bra.(Stina)

Senare i intervjun återkom vi till individanpassningen:

Ser man till LPF94 och den lokala arbetsplanen så kan jag tycka att det är mål som det är svårt att leva upp till i den verklighet som är i skolan idag. Det är svårt att se individen och det är

39

egentligen mycket det man trycker på både i LPF94 och den lokala skolplanen. (Stina)

Karin såg samma problem:

Lagom är ju t ex ... dom är sexton. Du har dynamiken, men du har också tiden till var och en. Tjugo är också helt ok. Man vill gärna att alla ska bli sedda att alla kan vara med liksom. (Karin)

De som framförallt missgynnas är enligt Malin de som kan mest och minst:

I stora grupper med olika kunskapsnivå så har det hänt att man bromsar dom som vill mer och mer och vill högre och man räcker inte till och man missar ett par av dom som verkligen behöver den här hjälpen. Du klarar inte det ensam i en klass. (Malin)

Tiden är alltså ett av de största problemen i undervisningen när det gäller att anpassa denna efter styrdokumenten och individen. Det gäller både klassrummet och tiden mellan lektionerna. I klassrummet har lärarna svårt att se eleverna om grupperna är för stora. Storleken på grupperna avgör också hur mycket material läraren har att arbeta med. Det handlar även om tiden läraren har att arbeta med mellan lektionerna. Denna tid har minskat över åren.

David uttryckte tidigt i intervjun hur han tyckte att svenskan i vissa fall blivit ett hjälpämne i ämnesöverskridande projekt:

Många gånger så tycker jag ju att svenskämnet blivit lite hjälpgumma i andra ämnen då. Men jag tycker att svenskämnet är i sig själv tillräckligt, att man kan prata språk för språkets egen skull. Svenska för svenskans egens skull. (David)

Hjälpgumma? (Intervjuare)

Ja, alltså att det blir, det blir mycket projekt i skolan numera och ja det kanske språket och svenskan kanske försvinner någonstans i det här virrvarret av projekten. Jag tycker att svenska är sig själv tillräcklig många gånger och litteraturen. (David)

Hur tänker du om det, är det i det ämnesöverskridande då?

40

Ja, låt oss säga att man har ett projekt om miljö så tänker man sig att nu ska vi skriva nånting, ja då får svenskämnet komma med på ett hörn. Det är ju praktiskt och bra. Och visst så, det är ju inte alls fel. Men svenska klarar sig och behöver sin tid ju.

Trots detta uttrycker han när han tänker fritt om upplägget att han vill öka det ämnesöverskridande arbetet snarare än att minska detta:

Ja och samtidigt skulle jag kunna tänka mig att samarbeta mer, med andra ämnen då. Nu säger jag lite grann emot mig själv, det här med svenskämnet som hjälpgumma men att svenskan också har sin plats tillsammans med andra ämnen. Att man använder svenskan mer aktivt eller så. Mer samarbete än vad det är idag kan jag tänka mig om man är helt fri då så som du säger. (David)

I övrigt önskade lärarna många saker som handlade om ekonomiska resurser såsom mer studiebesök, teater-, musei- och biobesök. Man ville också genomföra fler studieresor och andra aktiviteter utanför skolan med anknytning till närsamhället och näringslivet. En annan önskan som återkom var att eleverna skulle få en dator som de kunde arbeta med:

Mycket mer arbete med datorerna t ex. Att alla hade en dator hade ju varit suveränt. Jo, för en del brukar ha svårt att göra saker för hand, och då brukar det gå lättare med en dator. Sen har jag en viss tilltro till hantverket. Jag tycker om att de skriver för hand. Jag tvingar dom till det. Datorn gör på något sätt att du har all information alltid. Du behöver inte leta efter nått. Det mesta går ju att få fatt i. (Karin)