Skönlitteraturen som verktyg

Samtliga lärare tar upp litteraturen som ett verktyg när det gäller elevens personliga utveckling, det som kallats för socialiseringsprocessen, att bli vuxen eller att vara människa. Fokus ligger här på värdegrundsfrågor:

Och som sagt, litteraturen nämnde jag innan att den har ju sin givna plats. (David)

Har litteraturen en given plats? (Intervjuaren)

Ja, jag tycker nog det. Men inte den hära traditionella litteraturundervisningen, den här kronologiska vandringen från antiken och fram till vår tid där man ska, hur ska jag uttrycka det, den tycker jag inte har något direkt berättigande, att man har kunskap om alla epoker och såhär, utan jag tycker att litteraturen har något annat att ge, eller kan ha en viktigare funktion. Att, ja t ex att litteraturen har någonting mer att ge än bara liksom excellera i kunskap om olika epoker och diktare och författare. (David)

Ja litteraturen tar ju upp existensiella grejjer som att vara människa och kärlek t ex och lidande.(David)

Om du tänker på dina egna elever, vad vill du ha ut när du undervisar om litteratur?(Intervjuaren)

Nämen att litteratur kan ge kunskap om att vara människa och att leva. Djupt va?(David)

Ja (Intervjuaren)

Och där tror jag att litteraturen har sin absoluta styrka och plats i undervisningen. Kunskap, erfarenhet, mm.(David)

33

Även Malin menar att själva epoktänkandet inte är relevant för litteraturundervisningen:

Det är många som fortfarande betar av epok efter epok, antiken, renässansen osv. För mig så känns det väldigt förlegat. Först och främst är det en litterär kanon som bygger på vår kultur, så är det ju inte idag, vi har ju många andra kulturer i vårt samhälle. Det är den första tanken. Det finns ju oerhört många sätt att arbeta med litteratur på. Det står ju bara att man ska ha kännedom om centrala författarskap och centrala idéer och tankegångar i olika tider. Det går med enkelhet också att koppla till vad du än jobbar med. [...] Det handlar inte om att kunna redogöra för litteraturens utveckling från antiken fram till det moderna genombrottet. Det är inte svenskämnet för mig tycker jag. (Malin)

Litteraturens syfte är att lyfta upp centrala tankar om... det handlar om kulturarvet [statarlitteraturen]. Hur intressant är det för elever som är från Kosovo t ex. Just nu? Centrala idéer finns ju i all litteratur och dom vill man lyfta upp och diskutera. Allmängiltiga värdegrundsfrågor t ex. Sen får man se också till programmet. Det gäller att anpassa litteraturen lite, men värdegrundsfrågor är något som genomsyrar arbetet. (Malin)

Karl betonar också empati och personlig utveckling som litteraturens möjlighet.

Litteraturhistorien är att läsa texter från gamla tider även om det är en mindre känd författare ger det också eleverna någonting, också lär eleverna att det funnits en annan tid och det här kanske man inte kan få ut i historien lika väl som att läsa en litterär text om någonting som har hänt gör ju att man får in känslor på ett annat sätt än vad man får i historieundervisningen, så det lär ju också eleverna dels att människor var olika, men också att dom inte var så olika för tvåtusen år sedan. Det är också något som gör att dom blir bättre, intelligentare och förstår världen på ett annat sätt. (Karl)

Ja, att lära känna sig själv genom litteraturen genom att läsa om andra människor så kan man också sätta in sin situation i ett annat perspektiv. Man kan sätta in sin egen familjs situation i ett annat perspektiv, hur har vi det. Hur lever vi i förhållande till det vi har läst? Känner man igen sig, känner man inte igen sig. (Karl)

I värdegrundsarbetet använder man även film mycket. Stina ser också böcker och film som ett sätt att starta diskussion. Malin tycker att filmer är bra på att grunda diskussioner i:

34

att reflektera över olika saker och då kan man använda svenska till det också, t ex genom litteraturen. Att diskutera och analysera en film eller diskutera och analysera en bok som väcker ett intresse hos eleverna, det är också ett sätt att reflektera över sin egen situation. (Malin)

Fokus på elevens utveckling, empati och diskussioner om desamma är del av en förändring i svenskämnet. Det har förändrats från att vara upplagt med språk och litteratur som två delar. Mindre fokus ligger nu på litteraturhistorian. Denna förändring nämner olika lärare:

Under de här åren så har litteraturen tryckts tillbaka lite grann, åtminstone den här litteraturhistoriebiten har tryckts tillbaka då. Så kanske man läser litteratur mer för det där att vara människa, att litteraturen har någonting mer att ge. (David)

Denna förändring kan också tolkas utifrån behovet av att skapa en kontext för läsningen. Lärarna motiverar läsningen av vissa författare som allmänbildning:

Samtidigt tycker jag det är viktigt att få med vissa stora författarskap, sen behöver man inte läsa hela böcker i alla dom. Jag tycker nog att man som svensklärare gjort fel om man inte har med Shakespeare när eleven går ut. Dom ska ändå känna att dom fått med sig en del av kulturarvet, det är därför dom ska känna att dom har en del med sig, så att dom ska förstå texter. Sen är inte alla författarskap lika viktiga och lika stora.(Karl)

Denna litteraturhistoria har alltså tryckts tillbaka och man läser mer utifrån syfte som ligger utanför litteraturen. Flera av lärarna diskuterar i andra delar av intervjuerna litteraturens kontextualisering utifrån olika projekt eller tema som eleverna arbetar med.

Karl menar att litteraturen också kan förbättra elevens språk:

Genom att läsa böcker så förbättrar eleverna också sitt språk, så det handlar inte bara om att kunna resonera kring texter utan det handlar om att många elever idag skriver väldigt mycket chat och mail och genom att läsa kanske man övar upp sitt språk och genom det här får man kanske ett lite bättre språk. (Karl)