Lärarnas egna arbetslag (fråga 5-9)

Grundskollärarnas arbetslag består av 15-16 medlemmar. De träffas varannan vecka två gånger i veckan, en timme på måndagen och två timmar på onsdagen. Varannan vecka träffas de bara på måndagar, en timme. De träffas med andra ord en till två gånger i veckan. Gymnasielärarnas arbetslag består av 8 medlemmar och de båda lärarna anser att det är en lagom grupp. Dock menar en av lärarna att antalet medlemmar i arbetslaget är beroende av hur man räknar. Det finns två lärare som har ämnen som endast ingår i individuellt val, och som därmed inte har någon speciell undervisning med just arbets- lagets elever. Räknar man in dessa två har arbetslaget 8 medlemmar. Arbetslaget träffas varje onsdag eftermiddag, i cirka en och en halvtimme. Högst en gång i månaden träffas all personal på skolan på arbetslagstiden, som då försvinner.

De ämnen man diskuterar i de två arbetslaget är väldigt blandade. Det kan vara allt från budget och elevvårdsärende till skolavslutning, friluftsdagar, idrottsdagar, temada- gar, utvecklingssamtal, IUP (individuella utvecklingsplaner) och projektarbeten. En lärare säger:

”IUP, ja elevvårdsärenden så klart, idrottsdagar, temadagar, ja allt som rör skolan i stort sätt.”

Det arbetslagen främst har gemensamt är att många frågor delegeras från den s.k. led- nings- eller samordningsgruppen och lärarna säger att arbetslagen själva därmed inte har så stort inflytande över de frågor som ska diskuteras. Detta gäller främst den ena skolan som har ganska nya rektorer. I intervjuerna framkommer det att det skiljer sig hur mycket de två arbetslagen diskuterar elevvårdsärenden, då grundskollärarna även har elevvårdskonferenser. Men också gymnasielärarna diskuterar mycket kring elevvårds- ärenden. Alla lärarna är, mer eller mindre, missnöjda med att de får för många uppgifter från ledningen som ska lösas och att detta gör arbetet splittrande. En av lärarna uttrycker sig på följande sätt:

”…men det beror alltså på hur mycket arbetsuppgifter vi får från skolledningen som vi ska klara av, för att vi tycker att vi har för mycket arbetsuppgifter på gång, alltså för mycket splittrade uppgifter. Vi ska diskutera värdegrunden, vi ska planera fortbildningsdagar, vad heter det friluftsdagar, det är så mycket blandat som vi har.”

De hinner inte med allt det som de skulle vilja. De tycker att arbetslagen ska syssla med mer pedagogiska diskussioner, t.ex. hur man samverkar i undervisningen tematiskt och ämnesövergripande. En lärare menar att det är alldeles för mycket praktiska frågor, så- som fixa vikarier för de lärare som ska vara lediga. En annan lärare menar att tiden egentligen borde räcka, men att den används alltför ineffektivt. Detta beror på att arbets- laget är alldeles för stort. En annan menar också att tiden saknas men:

”Det faller väl både på tiden och kanske på att det riktigt rätta intresset inte finns heller. Det är väl inte bara tiden som är problemet.”

Alla lärarna upplever också att arbetslagsmötena ofta är meningsfulla, om än inte alltid. För att mötena ska fungera menar två av lärarna att alla måste veta vad som gäller och vad de ska göra. En av lärarna är odelat positiv till arbetslagsmötena och ser fram emot dessa då alla kollegor träffas. De tre andra lärarna upplever att mötena ibland inte är så meningsfulla. Vad detta beror på har de olika förklaringar till, en lärare menar att antalet medlemmarna i det ena arbetslaget är för stort och man kan lösa detta genom att dela arbetslaget i två delar. I det andra arbetslaget upplever en av lärarna att det är lätt att fastna i elevvårdsärende och genom att bli mer disciplinerade, strukturerade och ge- nomtänkta kan man komma ifrån detta. Läraren betonar dock att detta är något som är upp till arbetslaget självt och ingen annan. En av lärarna upplever det som att vissa lära- re inte upplever mötena som meningsfulla:

”Sen så tror jag nog inte att alla kanske tycker att denna tiden är meningsfull och alla kan- ske inte tycker att de vill lägga sin tid på det här […] och jag tror att många är lite mer en-

samvargar, det kan ju också vara så att man är ensam om sitt ämne, man kanske inte känner att man har så mycket att diskutera med de andra. Det är liksom en liten skola, det är många som är helt ensamma.”

Ingen av lärarna vet egentligen varför de arbetar i arbetslag. Flera säger att det är för att det är bestämt och för man gör det (på andra skolor), en av gymnasielärarna säger:

”Det är för att det är bestämt. Ledningen har bestämt det. Och därmed inte sagt att det är nåt fel på det, men det är den direkta anledningen till det.”

Ledningen har bestämt att de ska arbeta och vara organiserade i arbetslag och de i sin tur har direktiv ovanifrån. En av lärarna säger dock att det inte är något nytt för henne att samarbeta med andra lärare, för det har hon alltid gjort genom åren, även fast det inte alltid kallats ”arbetslag”. Vidare vet inte heller tre av lärarna exakt vilka uppgifter ar- betslaget har, de känner dock till att det finns något slags dokument på skolan, men som de själva aldrig tar del av. En av gymnasielärarna menar dock att det finns instruktioner kring vad arbetslagen får och ska göra och verkar själv ha tagit del av detta. Till detta hör också arbetslagens självständighet att besluta i olika frågor. Lärarna menar att ar- betslaget har befogenheter att besluta i det som rör arbetet med eleverna t.ex. friluftsda- gar och temadagar. Gymnasielärarnas arbetslag har dock även vissa ekonomiska befo- genheter, då de har en viss summa att självständigt besluta över. Enligt en av de inter- vjuade grundskollärarna gäller ”självständigt beslutande” egentligen bara frågor som redan finns inom ramarna, att ändra något utanför ramarna går inte. Så när det ”väl kommer till kritan” har arbetslaget inga befogenheter, fortsätter läraren. När det gäller stora frågor är det trots allt rektorn som bestämmer, enligt grundskollärarna.