Ett syfte med vår uppsats har varit att undersöka hur lärarna på de två skolorna upplever att arbetslag fungerar. Vi drar slutsatsen att de flesta lärare anser att deras arbetslag över lag fungerar bra, eftersom så många i vår undersökning är positiva till arbetslag. Dock är det inte helt lätt att verkligen få en nyanserad bild, då det är svårt att få med gråskalor i en enkät och det tidsmässigt är omöjligt att intervjua alla lärare. Vidare tror vi att de flesta är positiva till arbetslag eftersom man inte har något annan arbetsform att jämföra med, än i så fall det gamla mer traditionella, individuella, lärararbetet. Vi undrar om det i dagsläget egentligen finns några alternativ till arbetslagsformen? Arbetslaget har blivit något som idag är ett förhållandevis vedertaget arbetssätt. Vi tycker oss inte se något alternativ som är lika bra som arbetslagsorganisationen. Dock anser vi att formen ar- betslag inte ifrågasätts, men egentligen kanske det inte är så konstigt då vi menar att man i lägre grad ifrågasätter något som är inarbetat. Dessutom menar vi att man troligt- vis inte heller ifrågasätter något som man anser fungera ganska bra.
Vidare har vi velat undersöka hur arbetslagen på de två skolorna är organiserade. Vi har sett att arbetslagen är organiserade olika, främst med tanke på antal medlemmar. Detta tror vi spelar stor roll för hur arbetslaget fungerar. I ett arbetslag med 16 med- lemmar är det svårt att arbeta effektivt, även om det inte per automatik innebär att ett arbetslag med färre medlemmar är mer effektivt än ett arbetslag med många medlem- mar. Risken finns att arbetslagen endast blir en trevlig sammankomst, och inte är ett forum för diskussioner som leder till utveckling och effektivitet i skolan. Vi fann det också intressant att undersöka vem som tagit initiativ till att skapa arbetslag på de två skolorna, om detta skett på lärarnas eller ledningens initiativ. På båda skolorna är det ledningen, som i sin tur har direktiv ovanifrån, som beslutat om införandet av arbetslag. Detta är ett av styrningens problem, att organisationen kan kännas för trång och man upplever sig som intvingad i något man egentligen inte vill vara med i. Lärarna har inte haft något inflytande då det gäller införandet av arbetsformen. Därmed anser vi att det är en påtvingad kollegialitet som kännetecknar arbetslagen på de båda skolorna, då led- ningen till viss del har inflytande i dessa, de är obligatoriska, de träffas på bestämda tider och platser samt ger förutsägbara resultat.
Det tredje området vi valt att fokusera på när det gäller arbetslag, är vilka frågor och områden som arbetslagen arbetar med. Vi har dragit slutsatsen att arbetslagsarbete är allt som har med skolan att göra. Det är många frågor och områden som ska behandlas på arbetslagsmötena, på väldigt kort tid. Lärarna upplever att det är alldeles för många frågor som ska diskuteras, och det upplevs som splittrande. Elevvårdsfrågor upplevs av många lärare ta mycket tid, ibland för mycket. Detta tror vi har att göra med att behovet av samarbete om elever lärare emellan, har ökat. Vi misstänker att det många gånger är de gemensamma reflektionerna, kring t.ex. pedagogiska frågor, som får ge vika för mer praktiska och akuta frågor, såsom just elevvård och friluftsdagar. Vidare har vi fått erfa- ra att många frågor kommer från ledningen, då de vill veta vad arbetslagen tycker. Även detta upplevs i arbetslagen som en tung och tidsödande arbetsbörda. Vidare upplevs inte heller arbetslagen ha så stora beslutsbefogenheter. Detta tycker vi är synd, då vi tror att ökat självbestämmande hade gett ökad meningsfullhet. Vi tror att lärarnas engagemang för arbetslagsarbete ökar, om de känner att de verkligen fyller en funktion och kan be- sluta om sin egen verksamhet. Detta i sin tur leder till ökad effektivitet, menar vi. Under arbetet med uppsatsen har vi blivit varse att det inte finns några klara regler eller bestämmelser kring arbetslagens uppgifter, eller vad arbetslagsmötena ska innehål- la. Lärarna har inte så stor förtrogenhet med vad som står i läroplanerna och de poängte-
rar att dessa är ganska otydligt skrivna. Anledningen till läroplanernas otydliga formule- ring har att göra med att staten och skolmyndigheterna inte vill centralstyra de enskilda skolorna. Styrningen ska istället finnas hos de enskilda kommunerna, genom t.ex. kom- munala skolplaner.52 Denna tanke finner vi god, men utformningen av arbetslag kan se
olika ut och fungera väldigt olika. Det som kallas arbetslag på en skola, kanske inte alls upplevs som det på en annan. Detta kan innebära svårigheter för både lärare och elever i samband med skolbyte. De tidigare läroplanerna har varit gjorda för en mer hierarkisk regelstyrd skolorganisation, där varje arbetsuppgift varit omgiven av regler. Dagens läroplaner är mer utformade för en skola med lagorganisation.53 Dock tror vi att tydliga- re regler skulle göra skolorna mer nationellt likvärdiga. Vidare anser vi att det är svårt att se en tydlig mening med arbetslag eftersom riktlinjer för vilka uppgifter och frågor de ska syssla med inte finns, annat än att de ska verka för samverkan. Därför kan vi inte säga om arbetslagen i vår undersökning verkligen sysslar med ”rätt” frågor. Det enda vi kan säga är att arbetslagen inte har tid med diskussioner kring pedagogiska frågor, sam- verkan och ämnesövergripande undervisning i den utsträckning som vi anser att läro- planerna föreskriver. Här ser vi en klyfta mellan idealet (läroplaner) och verkligheten. Denna klyfta skulle kunna överbryggas genom gemensamma reflektioner i arbetslagen. Trots att vi inte ser dessa arbetslag som så effektiva i alla situationer, vill vi hävda att dessa kommer att bestå så länge som de har en positiv bytesbalans, det vill säga så länge som lärarna känner att de får ut något av att vara organiserade i arbetslag. Vi tänker oss att denna positiva bytesbalans innebär att lärarna känner att de får ut lika mycket av arbetslaget som de ger. Detta resonemang baserar vi på den ”Balans och utbytesmodell” som vi presenterade i början av uppsatsen. Modellen hävdade att en organisation fortsät- ter att existera bara så länge som bidragen är tillräckligt stora för att åstadkomma belö- ningar som är tillräckliga för att driva fram dessa bidrag54. Vi drar slutsatsen av detta att lärarna faktiskt får ut något av att arbeta och vara organiserade i arbetslag, annars skulle de inte vilja fortsätta att arbeta på detta sätt. Men vad är det som lärarna får ut? Är det lärarnas arbete som blir mer effektivt, och i förlängningen elevernas lärande, eller är det ”bara” så att arbetslagen fyller en social funktion? Detta är nog något som är väldigt individuellt, beroende på vilken lärare man frågar.
52 Regeringens proposition 1992/93:220, s 23. 53 Ohlsson (2004), s 56f.