Nedan presenteras de olika teman vi kunde hitta kopplat till vår tredje huvudfråga, vilka är lärarnas upplevelser och erfarenheter av elever i behov av särskilt stöd?
6.3.1 Elev som elev, fast annorlunda
När vi frågade lärarna hur de ser på elever i behov av särskilt stöd svarade majoriteten att de är elever som alla andra, men att de lär sig på ett annat sätt. Lärarna har uttryckt att elevernas skolsvårigheter inte definierar eleven men att det ändå påverkar synen på eleven.
Jag tycker att alla elever skulle ha åtgärdsprogram egentligen, eftersom att alla har ju något speciellt som de behöver arbeta med… det är ju ingen skillnad på person egentligen utan man är bra på något och sämre på något annat. Det är normalt att vara så. Alla elever är olika, alla behöver hjälp med sina saker.(L3, Skola B)
Eleven har kanske svårt för något och det kan jag ju förstå, men det tar ju inte överhanden. Det är ju en elev som alla andra men samtidigt har den ju svårigheter, det är jag ju medveten om. Alla är ju olika. (L4, Skola B)
I dessa två citat kan man se en skillnad i hur lärare ser på elever i behov av särskilt stöd. Den första tycker att det inte är skillnad på eleverna utan att det är normalt att man har svårt för olika saker och att man är olika. Den senare läraren menar att eleven inte är mer annorlunda än någon annan, men att skolsvårigheterna ändå spelar roll för hur man ser på eleven. En lärare uttryckte att elever i behov av särskilt stöd generellt behöver mer tid på sig för att lära sig. Detta behöver inte innebära något
negativt för eleven, utan bara att lärarna har uppmärksammat denna elev på ett annat sätt.
6.3.2 Varför jag?
På frågan om hur lärarna tror eleverna uppfattar arbetet med åtgärdsprogram svarade majoriteten att åtgärdsprogram inte är något som eleverna går och tänker på om de har eller inte har. Lärarnas uppfattningar är att i de lägre skolåren är eleverna oftast är omedvetna om att de har ett åtgärdsprogram.
Jag tror inte de tänker så mycket så åtgärdsprogrammen, de är nog för små. (L2, Skola B)
En annan lärare menade att eleverna är medvetna om sitt åtgärdsprogram när de blir lite äldre. Att åtgärdsprogrammen är en hjälp för eleverna ansåg däremot alla lärare oavsett om eleverna själva var medvetna om sitt åtgärdsprogram eller inte. En lärare uttryckte däremot att åtgärdsprogrammet kunde vara ett hinder för eleven och syftade då på att elevens skolsvårigheter i allmänhet vara problemet, inte just själva åtgärdsprogrammet.
De vet att de är svaga i något och då är de tuffare i andra delar istället. I det sociala med kompisarna kan det bli ganska tufft för att de försöker kompensera för de svårigheter man har. (L3, Skola B)
En lärare uttrycker att åtgärdsprogrammet är en hjälp för eleven men, en del elever kan tycka det är jobbigt med de konsekvenser åtgärdsprogrammen innebär i undervisningen och menar att de flesta vill vara som alla andra. De kan tycka att det är orättvist att de behöver jobba mer än andra för att lära sig samma saker.
Eleverna tycker att det är jobbigt för att det kräver mer av dem. De här eleverna har det ganska jobbigt inte bara med en sak utan med ganska många moment. För att uppnå målen krävs det att de är fokuserade, det är jobbigt och tufft. Allt som är jobbigt ger ju lite motstånd. (L8, Skola C)
Lärarna uttryckte att det är nödvändigt att elever lär sig att det är orättvist när det gäller hur man lär sig. Om eleverna kan få en förståelse för att det krävs olika mycket ansträngning kan de också lättare acceptera sin situation. En lärare har svarat att lärarna inte kan lära eleverna det som behövs utan att man bara kan visa hur de ska träna och att eleverna måste lära sig själva.
6.3.3 Ser de vad jag ser?
De flesta lärarna menar i sina svar att elever inte blir sedda som annorlunda eller avvikande på grund av sina inlärningssvårigheter, utan att det i sådana fall beror på om de socialt beter sig annorlunda.
Det är nog lite olika beroende på vad det är för bekymmer eller problem. Är det inlärningssvårigheter, typ läs och skriv eller matte, så upplevs de inte avvikande. Däremot finns det elever som är utåtagerande eller har
koncentrationssvårigheter och dem märks ju på ett annat sätt. Det blir lätt att kompisarna bli trötta på dem, blir lite avvisande och en del säger t.ex. att nu får du sluta skrika för jag orkar inte sitta bredvid dig. (L7, Skola C)
Lärarna menar vidare att eleverna inte ses som annorlunda beroende på att alla är olika på olika sätt och att en avvikande stämpel snarare tillkommer genom det sociala samspelet. Som i citatet ovan så har ett flertal lärare svarat att inlärningssvårigheter och nivåanpassning är något som ofta går obemärkt förbi medan elevens sociala kompetens avgör huruvida han eller hon anses som annorlunda av klass och skolkamrater.
Jag tror att eleverna vet varför de (andra) arbetar i mindre grupper men jag tror inte att de känner ’skönt att inte jag behöver gå dit’ utan tvärtom så skulle nog väldigt många av de andra vilja vara med i en liten grupp så det är nog mera avund än lättnad. (L8, Skola C)
Citatet ovan visar att läraren uppfattar att elever utan åtgärdsprogram inte uppfattar elever med åtgärdsprogram som avvikande utan snarare att de också skulle vilja få gå iväg. En lärare har svarat att eleverna går i en klass 4-6 och att detta har stor betydelse för om eleverna uppfattar varandra som avvikande eller inte. Läraren menar att eftersom att det ställs så olika krav på en elev i årskurs fyra i jämförelse med en elev i årskurs sex så lägger de inte märke till och accepterar i större utsträckning att man jobbar med olika saker och att läraren ställer olika krav på olika elever.
6.3.4 Ser han vad jag ser?
De flesta lärarna har i sina svar uttryckt att de tror att det är vanligare att eleverna ser sig själv som avvikande än att klasskamraterna gör det. Detta tror de beror på att eleverna jämför sig med mer kompetenta elever och ser då sina egna prestationer som otillräckliga. Detta fenomen blir vanligare ju äldre eleverna blir upplever lärarna.
Inte av kamraterna men det känner det av sig själva ibland. Då säger de, varför ska bara jag? De här eleverna vet att de har svårigheter, skulle jag säga. Så jag tror att de känner nog att det är lite annorlunda för dem i vilket fall som helst. (L6, Skola C).
Ytterligare lärare menar att föräldrars syn på skolsvårigheterna påverkar elevernas syn på sig själva. Både att föräldrarna känner att det är lite ”skämmigt” att deras barn har ett åtgärdsprogram eller att eleverna skäms inför föräldrarna.
De känner gentemot föräldrarna att de är sämre. De är medvetna om att de har det svårt i skolan och vissa känner att det är tufft. Jag upplever inte att de blir retade eller utsatta av andra men att de sänker sig själva. (L4, Skola B)
En lärare svarade att vissa elever känner sig avvikande på grund av att de hela tiden behöver gå iväg till individuell undervisning. Detta leder till att eleven känner sig utanför då de inte tillbringar så mycket tid med klassen. Det är lite känsligt för
självkänslan skull att hela tiden gå iväg, men att de går iväg vid enstaka tillfällen upplevs snarare som positivt och något man blir avundsjuk på.