2.5.1 Metod, urval m.m.
Mot bakgrund av den stora vikt som tillmäts lärlingsråden inom försöksverksamheten gav Nationella lärlingskommittén en grupp forskare vid Umeå universitet i uppdrag att granska lärlingsrådens funktioner, särskilt utifrån ett arbetslivsperspektiv. Under 2010 skickades enkäter ut till gymnasieskolor som deltar i försöket med gymnasial lärlingsutbildning. 105 skolor besvarade enkäten, vilket motsvarar en svarsfrekvensen på 76 procent. Av dessa utgör 69 skolor med kommunal huvudman och 35 fristående skolor. Van-ligtvis har skolornas rektorer besvarat enkäten. Som komplement till enkäten intervjuades ett mindre antal företrädare för arbetslivet. Hela första delen av studien redovisades i vårt förra delbetänkande.
Under våren 2011 har uppföljningen av lärlingsrådens verksam-het fortsatt. En fördjupad undersökning avseende de skolor som deltagit i lärlingsförsöket genomfördes under våren 2011. Den har i ännu högre grad kommit att innehålla kvalitativa intervjuer med fokus på företrädare för arbetslivet. Valet av företrädare har gått via skolornas rektorer som förmedlat namn på de arbetslivsföreträdare som är representanter i skolornas lärlingsråd. Vid urvalet av respon-denter inför intervjuerna har kommunala och fristående skolor, större och mindre kommuner samt en geografisk spridning över landet beaktats.
Under försöksverksamheten har regler funnits för lärlingsrådet som ett verktyg för samråd mellan skolan och arbetsmarknadens organisationer. I förordningen finns även rådets uppgifter angivet och hur lärlingsrådet skall bistå skolhuvudmannen. Lärlingsrådet ska utgöra en plattform där skolan och arbetslivet med
utgångs-punkt i styrdokument och lokala förutsättningar ska utforma, driva och följa upp lärlingsutbildningen.
Varje skola som deltar i försöksverksamheten är skyldig att inrätta ett eget lärlingsråd. Sammantaget visar det sig att flertalet av skolorna har inrättat någon form av lärlingsråd. Lärlingsråden ska vara en garant för att lärlingsutbildningen uppfyller högt ställda krav på kvalitet och likvärdighet.
Mot bakgrund av att lärlingsrådens arbete i varje fall formellt varit ganska omfattande reglerat är det intressant att se att det för nya obligatoriska programråden inte finns några närmare riktlinjer för hur verksamheten ska bedrivas. Huvudmän och skolor ges följ-aktligen betydande frihetsgrader på dessa punkter. Med tanke på samrådsorganens centrala roll för utveckling av lärlingsutbildning-arna borde de områden som lyfts fram i försöksförordningen även ha ett givet utrymme i programrådens arbete. Så är dock inte fallet. Uppenbarligen kommer osäkerheten att vara stor om de nu obli-gatoriska programrådens egentliga roll och funktioner.
2.5.2 Kritiska frågor och förslag avseende lärlingsråden
En utförligare redovisning av lärlingsrådsstudiens resultat återfinns under punkten 5.3 Lärlingsrådens organisation och funktion. Studien i sin helhet redovisas även som bilaga 3. Resultaten av studien visar att lärlingsrådens funktioner inte är tillräckligt tydligt specificerade och reglerade. Råden kan därigenom inte utgöra den samordnande, kvalitetssäkrande och styrande kraft som motsvarande organ har inom t.ex. dansk och norsk yrkesutbildning.
Även om lärlingsråden nu ersätts av programråd bör våra slut-satser ha en betydande relevans för programrådens arbete framöver. Det vore olyckligt om programråden bara fick en rådgivande roll. Råden måste ges mer substantiella funktioner. Våra slutsatser kan sammanfattas enligt följande:
• Om lärlingsråden spänner över flera branschområden kan det vara ett problem att få tillräckligt starkt yrkesfokus Deltagande parter, framför allt från arbetslivet, känner sig lätt mindre be-rörda av de diskussioner och frågor som behandlas på lärlings-rådens möten. På skolor med många lärlingar kan det därför vara en god idé att inrätta särskilda utskott till vilka delegeras mer yrkesspecifika uppgifter.
• Metoderna för kvalitetssäkringen av den arbetsplatsförlagda delen av lärlingsutbildningen är helt avgörande för en likvärdig och rättssäker hantering av utbildningen. Kvalitetssäkringen och uppföljningen bör omfatta välstrukturerade och återkommande trepartssamtal med företrädare för skolan, handledare på arbets-platsen och elever. Dessa samtal bör baseras på uppdaterade och detaljerade utbildningsplaner och yrkesbeskrivningar. Det måste vara en strategisk uppgift för programråden att se till att sådana utbildningsplaner finns tillgängliga på alla områden där det finns lärlingar. De nationella programråden skulle tillsammans med yrkesnämnderna och Skolverket kunna bidra till detta arbete. • För att garantera kvalitet och inte minst bredd i utbildningen
finns det anledning att möjliggöra rotation för eleverna mellan flera företag i den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen. • Systemet för att utse arbetslivsföreträdare i lärlingsråden
behö-ver utvecklas. Det föranleder bristande likvärdighet och god-tycke ur ett representations- och inflytandeperspektiv, men skapar även oklarheter avseende rådens och ledamöternas full-makter. I praktiken riskerar oklarheterna gällande rådsleda-möternas mandat att leda till att råden blir en diskussionsklubb utan påtagligt inflytande.
• På många skolor ställs lärlingsutbildningen inför ett logistikpro-blem som hänger samman med yrkeslärarnas dubbla roller: att dels bedriva karaktärsämnesundervisning för yrkeselever på de skolförlagda programmen och hinna med att följa upp lärling-arna på arbetsplatserna. Uppföljningsarbetet med lärlingar och handledare blir ofta lidande.
• På skolor med många lärlingar bör man eftersträva att anställa särskilda samordnare som uteslutande ägnar sig åt lärlingsutbild-ningen. På de skolor där man har lärlingssamordnare fungerar utbytet mellan skola och arbetsplatser oftast bättre.
• Flera arbetslivsföreträdare har uttryckt en önskan att eleverna borde få en bättre allmänteoretisk och yrkesteoretisk grund innan de kommer ut på arbetsplatserna. En introduktionsperiod med mer omfattande skolförlagda studier skulle underlätta intro-duktionen och lärandet på arbetsplatserna.
• För att motverka mönstret med många avhopp finns det anled-ning att betona betydelsen av en mer genomtänkt introduktion
av lärlingarna, bland annat med en mer omfattande skolförlagd period i början av utbildningen. Det finns också anledning att tydligare fokusera på det sociala ansvaret för eleverna.
• Lärlingsutbildningens kvalitet och elevernas villkor står och hänger med handledarnas insatser. Det finns anledning att betona att handledning bör betraktas som en professionell insats som förutsätter gedigen kompetens hos handledarna. Handledar-utbildningen måste uppvärderas. I dag handlar det ibland om en eftermiddag per år och i många fall genomförs ingen utbildning alls. De lokala programråden bör ges i uppdrag att garantera att alla arbetsplatser som tar emot lärlingar har kompetenta hand-ledare. De nationella programråden bör få som en central upp-gift att ta från utbildningspaket för handledare på olika yrkes-områden. De företag vars handledare deltar i utbildningen ska få ekonomisk kompensation för detta. En genomgången hand-ledarutbildning borde även beaktas vid ansökan till yrkeslärar-utbildning. Vi beklagar att man på politisk nivå inte har velat lägga fram ett förslag om obligatorisk handledarutbildning. • Lärlingsutbildningen innebär att yrkesundervisningen förflyttas
till en arbetsplats. Eleverna tillbringar ofta tre dagar i veckan eller 60 procent av utbildningstiden på en arbetsplats. Samtidigt får skolan en skolpeng som tidigare, i kombination med ett extra statsbidrag på 25 000 kronor per lärling. I våra samtal med företrädare för arbetslivet i lärlingsråden framkommer det att skolorna ibland uppfattar lärlingsutbildning som en modell som ger möjligheter till besparingar. Man sparar in på yrkeslärare samtidigt som skolans intäkter förblir oförändrade, eller till och med högre än tidigare. Det är ett oroande mönster.