När pedagogerna talar om läromedel är de delvis kritiska till de läromedel som finns att tillgå. Man uttrycker en relativt samstämmig syn på hur läromedel bör vara utformade för att fungera i elevgruppen: ”det ska vara enkelt och inte för mycket kludd” (Bo). Inte alla använder sig av färdiga läromedel, men de som gör det beskriver tydligt de tankar som ligger till grund för vilka val de gör:
För mycket färg och för mycket olika former, det är ju, för alla människor är det ett problem om du ska börja sortera ut former och färger innan du kan börja läsa texten, så att det är… pedagogiskt sett så är de flesta läromedlen rätt så dåliga på det (Didrik) Det framstår tydligt att ett läromedel som vid första anblick verkar lättillgängligt inte nödvändigtvis är passande vid närmare granskning. Det tycks vara en svår konst att producera tydligt och lättillgängligt material som inte är ytligt och pladdrigt.
Vi har en bok som jag valde för vi tyckte att den var lättillgänglig men jag tycker också att den är rätt pladdrig. Vi valde den för att den skulle vara lätt men den blev i stället lite ytlig och det var ju inte heller bra. Det är nästan bättre med den gamla boken […] som är mycket mer avskalad i sin text tycker jag (Ada)
Och jag tänker också att ämnen som historia och liknande skulle verkligen må väl av att skala bort allt oväsentligt, alla bilder och alla, liksom såna här färgklickar såhär… det blir inte tydligt och det blir inte bra. Våra elever vet verkligen inte vad de ska leta efter i det (Charles)
Alltså att böckerna är ganska bra strukturerade, inte för liten text kanske och gärna att det är inläst, det är mycket läromedel idag att man kan ladda hem och man kan också ha möjlighet att lyssna på, det kanske finns web-stöd till vissa böcker och så (Frida)
Pedagogerna tycks inte vara beredda att kompromissa när det gäller val av material. De beskriver att om de inte hittar tillräckligt bra läromedel, skapar de hellre själva sådant som är anpassat efter elevernas behov:
Vi har gjort eget material främst baserat på Skolverkets kursmål, så anpassar man uppgiften efter det, för det går inte alltid att använda bok rakt av utan du måste varva lite grann med egna uppgifter som du har gjort med elevernas input liksom så att de går igång på det och tänder på det lite grann så (Didrik)
[…] vi försöker istället att komplettera hela tiden väldigt mycket. Man tar och ger lite från boken så att säga. Så gör ju ni säkert också att man kan plocka bort ett helt stycke om man har ett annat upplägg som är bättre (Erik)
Andra pedagoger uttrycker en önskan om att kunna skapa eget material då de inte tycker sig finna tillräckligt anpassade läromedel, men känner sig begränsade av tidsbrist:
Så det där med att anpassa material tycker jag väl egentligen är ett dilemma, faktiskt ett stort dilemma att det finns faktiskt inte bra material tycker jag, och att sitta och arbeta fram det själv, det tar ganska lång tid som jag inte riktigt känner att jag har, att jag hinner (Hilda)
Ja precis, för hellre vill man ju skriva om det i så fall så att man kan känna att nu kan jag verkligen få det… men det är ju tidsbrist. Att få till det här att de kan använda alla sina sinnen då alltså lyssna, titta, höra… ja, det hade man önskat (Gina)
Talet och tankarna som rör läromedel präglas mycket av individualisering. Pedagogerna återkommer till att det ofta finns fler än ett läromedel igång i klassrummet, beroende på elevernas individuella behov, studietakt och inlärningsstil:
Men man har ju många läromedel i en grupp alltså egentligen, det är inte bara ett… och där är ju anpassningen mer individuell egentligen att man plockar ju fram nu för var och en på ett annat sätt än när man har en stor grupp, det tror jag (Bo)
Och sen använder man de som passar för varje elev. Man har ju rätt så mycket olika material igång samtidigt. Så att det ska passa varje individ så att säga (Didrik)
Sen ska man ju inte glömma att vi har ju ett helt spann med läromedel beroende på att ibland… vi är rätt så noga med att kolla på vilken nivå de ligger (Erik)
Sammanfattningsvis kan man konstatera att det enligt pedagogerna inte finns tillräcklig kunskap om de behov elever med NPF har bland läromedelsutvecklare. Material som skall vara lättillgängligt riskerar att blir ”pladdrigt” (Ada) och otillgängligt i layouten.
Den fysiska lärmiljön är en annan viktig del av anpassningen. Pedagogerna talar om klassrumsmiljön som en del av den didaktiska anpassning som hjälper lärare och elever att hålla struktur och möjliggör för eleverna att arbeta fokuserat.
Möbleringen […] Den är ju jätteviktig för oss. Den hjälper oss att hålla strukturen. Utan den så har jag inte samma självklara inledning och avslutning och den har gjort mig till en bättre lärare eftersom den ramar in tiden (Ada)
Möbleringen som Ada talar om innebär att man i den främre delen av salen har ett konferensbord där alla elever får plats. På denna skola börjar och slutar alla lektioner vid konferensbordet. I lektionssalens bakre del har varje elev sin avskilda, individuella arbetsplats med dator.
[…] vi försöker ju rama in lektionstillfällena så att de är tydliga och då har vi ju både klassrummets möblering och även så tror jag vi är rätt…vi är nog mer förberedda kanske än…just att man vet hur lektionen ser ut (Bo)
Inlärningsmiljöns utformning är således också en del av den didaktiska anpassningen. Genom att organisera miljön utifrån kunskap om och erfarenhet av elevernas problematik blir själva miljön en hjälp för att skapa struktur och tydlighet: ”möbleringen […] har gjort mig till en bättre lärare” (Ada).
När pedagogerna talar om de tekniska hjälpmedel som de ser som en del av den didaktiska anpassningen nämner de att det finns möjlighet att använda kompensatoriska program för
stavning och talsyntes där behov finnes. Webstöd och inläst material används av många. Två pedagoger talar om Smartboard som en möjlighet till didaktisk anpassning:
Vi har ju smartboard-projektet nu till exempel. Vi är väl lite i uppstarten av det men det är alltså en interaktiv tavla där man, där egentligen det som händer i klassrummet när man har presenterat ett ämne eller ett tema eller någonting där efter, kan alltså vara med och, ja vara framme och rita och så kan man sända ut de bilderna eller resonemanget till eleven (Bo)
Jag har använt det för att spara lektioner i ettan. Så att där har jag nu alla lektionernas anteckningar i en rad och det är rätt bra att kunna gå tillbaka till… att man liksom kör snabbt igenom vad sa vi nu förra gången? Eller förrförra gången, vad var det som ledde till det här och snabbt kunna… så, tjoff så är vi tillbaka tre veckor (Ada)
Utöver Smartboard, läromedel med webstöd och kompensatoriska program (stavning och talsyntes) talar pedagogerna inte så mycket om datorn som en viktig del i inlärningsprocessen. Vid studiebesök och informella samtal kommer datorerna snarare upp utifrån det problem de utgör som distraktion. Flera av eleverna ägnar mycket tid åt dataspel på fritiden och har stora svårigheter med att begränsa sig till skolarbete när de arbetar vid datorerna eftersom de alltid har möjlighet att glida över på någon annan sajt eller något spel. Vid en av verksamheterna har man valt att ta bort datorerna ur klassrummet för att man finner att de negativa effekterna är fler än de positiva. Vid en annan verksamhet undersöker man möjligheten att blockera vissa sajter och spel för att hjälpa eleverna att avgränsa sig när de arbetar vid datorn.