Löneutvecklingen

I följande avsnitt presenteras lärarnas och rektorernas synpunkter kring lärarnas löner, från tiden under den statligt reglerade skolan, tiden under kommunaliseringen och fram till den löneutveckling som finns idag. Avsnittet avslutas med en analys där den utveckling som åskådliggjordes utifrån kollektivavtalen i avsnittet ”2.5.2 Utvecklingen för lärarnas löner” jämförs med det som framkommit i intervjuerna.

19 _{R1 är rektor på gymnasiet och intervjuades den 13 februari} 20

44

4.2.1 Lärarnas syn på lönen i den statliga skolan

När lönerna i den statliga skolan kom på tal i intervjun var det en stor skillnad mellan de två lärarnas syn på saken. L2 såg det som att lönevillkoren var bättre i den statliga skolan medan L1 ansåg att lönen i det tariffsystem som fanns i den statliga skolan var dåligt. L2 menade att lärarnas avtal med Statens arbetsgivarverk gjorde att det fanns en större lönespännvid och fler lönenivåer i den statliga skolan. L2 berättade om att en adjunkt på högstadiet hade en lön på mitten av 1960 – talet som motsvarade det arvode en riksdagsledamot hade. Detta hörde enligt L2 ihop med att ”de var statstjänstemän båda två” och att ”de gör ungefär samma arbetsuppgifter, likvärdiga i alla fall” (Intervju L2, 2012). L1 exemplifierade lönesituationen för lärare med den lön som en avbytare på ett jordbruk hade i slutet av den statliga skolan. En avbytare var någon som skötte ett lantbruk under tiden som den ordinarie bonden var ledig. Lönen för en avbytare var enligt L1 på runt 11 000 kr i månaden och när L1 insåg att den egna lönen som lärare låg på 12 000 kr, infann sig en känsla över att lönen för lärare var väldigt dålig. Dåtidens tariffsystem innebar enligt L1 att lönepåslag gavs utifrån hur många år som läraren hade arbetat. Detta ledde till att lönespridningen enligt L1 var stor men att det inte spelade någon större roll om läraren var duktig eller mindre duktig på att lära ut då lönen ökade enligt tariffsystemet. Tanken om att ha individuella löner var något som L1 inte tyckte sig kunna se utan det var tarifferna som gällde (Intervju L1, 2012).

4.2.2 Rektorernas syn på lönen i den statliga skolan

R1 mindes inte att lönerna diskuterades i någon större utsträckning under den statliga styrningen och istället var det den upplevda friheten och arbetstiderna som ansågs vara några av fördelarna som lärare hade (Intervju R1, 2012). Intrycket från R2 är snarlikt, det har handlat mycket mer om lärarnas arbetstider än om lönenivån även om frågan har kommit upp från och till (Intervju R2, 2012).

4.2.3 Lärarnas syn på lönen i dagens kommunala skola

När det gäller lönesituationen för lärarna i dagens skola är intrycken från samtliga intervjuobjekt ganska samstämda. L1 svarar på frågan om hur lönesituationen för lärare är idag med att ”den är katastrofal” (Intervju L1, 2012). L2 ser det som att det finns vinnare och förlorare när det kommer till lönenivåerna i den kommunala skolans utveckling. Vinnarna har enligt L2 varit förskollärarna som L2 upplever har blivit

45

tongivande för hela skolan där L2 ser det som att det handlar om ”mera ett förhållningssätt till skolan än kunskaperna” (Intervju L2, 2012). Förlorarna ser L2 först och främst adjunkterna på gymnasiet och sedan adjunkterna på högstadiet (vars titlar enligt L2 försvann i och med att skolan kommunaliserades (Intervju L2, 2012).

4.2.4 Rektorernas syn på lönen i dagens kommunala skola

R1 anser att i förhållande till utbildningstiden är ”lärarlönerna för låga” (Intervju R1, 2012). Problematiken med de låga lönerna uppstår enligt R1 framför allt när det kommer till rekrytering av lärare i naturvetenskapliga ämnen då det anses vara väldigt svårt att kunna matcha den lön som potentiella naturvetare istället skulle kunna införskaffa sig som civilingenjörer som har en likartad längd på utbildningen. Den tidigare dragningskraften som skolan enligt R1 har haft med de fördelaktiga arbetstiderna är något som har försvunnit med den ökade arbetsplatsförlagda tiden och R1 anser att om det inte skapas möjlighet till en större lönespridning i skolan och en höjning av lönerna kommer det att leda till ett ”samhällsproblem som är ju gigantiskt” (Intervju R1, 2012). R2 ser det som att med den längden på utbildning som lärare har, är det en dålig löneutveckling. Dessutom ser R2 det som att lönesituationen för lärare är dålig, speciellt med tanke på den komplexitet som följer med uppdraget (Intervju R2, 2012).

4.2.5 Analys över löneutvecklingen

När det gäller löneutvecklingen är lärarnas och rektorernas svar relativt samstämda med den utveckling som framkom i arbetet med kollektivavtalen. Det har varit en väldigt låg löneutveckling för lärare. Den individuella lönesättningen har inte fungerat på ett tillfredställande sätt vilket framkommer både i intervjusvaren och i det faktum att lönespännvidden är 30 % inom läraryrket. Både lärare och rektorer efterlyser en högre lönenivå för lärare och argument för detta är b.la. att den långa utbildningstid som krävs för att bli lärare också ska ge effekt vid lönesättningen. När begrepp som prestation och resultat kom att bli allt mer förknippat med lön i och med decentraliseringen kan det tänkas att betydelsen av dessa begrepp inte specificerades tydligare utan att det överläts på de lokala nivåerna. Problematiken till detta kan tänkas vara att det är svårt för arbetsgivare och arbetstagare att rent konkret skapa en förståelse för vilka mål som ska resultera i vilken löneutveckling. Tydligast krav på högre lön kommer inte helt

46

överraskande från lärarna där det efterfrågas b.la. en återgång till fler karriärsteg som exempelvis lektorer. I genomgången av kollektivavtalen framkom det att olika typer av karriärsteg också resulterade i ökade lönenivåer i det tariffsystem som användes på den tiden. Detta försvann i och med kommunaliseringen och till och med lärarens roll som lärare kom att ifrågasättas, något som återkommer i avsnittet ”4.4.5 Analys över arbetsuppgifternas utveckling”. Först följer en genomgång över arbetstidernas utveckling.