Lönsamhet och individen

Intervjuerna visade på två utgångspunkter från ungdomarnas sida, då de skulle förklara den ekonomiska situationen i Södermöre: lönsamhet och individen. Dessa två begrepp genomsyrade diskussionerna kring varför det inte fanns lika många butiker och aktiviteter i Södermöre som i Kalmar, varför invånarantalet var lägre i Södermöre och varför arbetstillfällen var färre. Betoningen av individen dominerade också svaren på frågorna om möjligheten att påverka politiskt.

3.3.1 Butikerna

Många av ungdomarna känner att antalet butiker i Södermöre har minskat de senaste åren. De kan själva minnas, när det fanns fler butiker, kiosker, bensinstationer och banker.

IP 3: Ja. Fast, ja… Det var ju trevligt med en liten affär. [skrattar] D: Ja?

IP 3: Man känner… Alltså, när de lägger ner allting, så känner man… Ja…

IP 4: Ja, det fanns mycket mer förut, eller vad man ska säga. Där vi bodde… Affär och kiosk och bank och… allt möjligt. [---] De håller på att lägga ner hela

Södermöre, tycker jag. D: Jaså?

32 En annan av ungdomarna gav en liknande bild:

IP 5: …men trenden är ju att allting läggs ner, allting flyttas. I [ort i Södermöre] fanns det post och frisersalong, men när industrierna las ner, har allting dött. Det är väl… Det är ju tråkigt, förstås.

Anledningen till att servicen blivit sämre förklarade alla respondenterna med att butiker måste vara lönsamma och ge vinst, för att det ska gå att driva dem. I Södermöre bor det för lite människor för att en butik ska bli lönsam. (IP 6, 7, 5, 2) Centralorten Kalmar har betydligt fler invånare, och därför är butikerna fler där. Människors olika smak gör att de butiker som kan erbjuda ett större utbud av varor lockar kunder från Södermöre. Individens val avgör.

IP 8: De [butikerna] är nog rädda, lite. De vill nog inte etablera sig i samhällen, där det bara bor 1 000 personer. [---] Bredd i smak som kan göra det svårt att få ut… kedjor till mindre orter. Då är det så allting finns på en enda plats. Att där kan alla hitta nåt som passar dig själv, då.

Ofta kom ungdomarna in på marknadsekonomiska resonemang om utbud och efterfrågan:

IP 4: Men det är väl… Men allt ska vara så stort och… så mycket som möjligt och så stort som möjligt.

IP 3: Alltså, det kan ju vara från konsumenterna också. IP 4: Ja.

IP 3: Att det ska vara ett stort utbud. IP 4: Ja, precis.

IP 3: Och då nöjer man sig inte…

IP 4: Då nöjer man sig inte med den enda sorten de har på [butik i Södermöre]. IP 3: Felix.

IP 4: Utan då ska det vara… mexikansk ketchup. IP 3: [skrattar]

IP 4: Chiliketchup. Nej, men sådär. IP 3: Ketchup gjord på gula tomater. D: [skrattar]

33 IP 4: Och det kan ju inte stackars [butik i Södermöre] ta in. Det är ju… Om

[butiken] tar in tio och det bara är en som vill ha, då går [butiken] ju verkligen med förlust.

Konsumenterna ställer högre krav på utbud, än vad Södermöres butiker kan erbjuda, och därför åker boende i Södermöre in till Kalmar för att handla. Kraven har blivit högre ”[f]ör att vi vet mer. Vi vet att det finns… grillketchup. Då är det klart att vi vill ha det” (IP 4). Situationen

karakteriseras som en ”ond cirkel att folk flyttar därifrån, för att det inte finns tillräckligt med varor eller affärer, och då läggs affärerna ner, för att det inte är tillräckligt många som bor där. Skulle jag säga” (IP 3). En annan beskrivning var ”högre krav på vinst” än för ”50, 60 år sen”. (IP 5) På frågan varför en motionsaktivitet hade lagts ner i Södermöre blev svaret att tidigare ägaren inte ”orkade” driva det vidare längre, men om någon hade ”tid och ork” skulle det kunna gå. (IP 7) Just att antalet invånare avgör, om det går att driva butiker eller inte på en plats återkommer ständigt i intervjuerna. (IP 7, 6, 1, 2)

3.3.2 Bussarna

Också länstrafiken som ansvarar för bussarna ansågs lyda under lönsamhetens principer. Fastän ungdomarna var överens om att bussförbindelserna var dåliga, försvarade de samtidigt

länstrafikens organisering av busstider och -linjer. Tillsammans med lönsamheten spelade antalet passagerare roll, för vilka krav man kunde ställa på den landstings- och kommunägda länstrafiken. ”Det är ju inte så jättemånga, där jag bor. De fyller ju inte en buss [---] Det är ju inte ekonomiskt att köra en buss för tre personer.” (IP 5) ”Det måste väl också gå ihop på KLT [Kalmar

Länstrafik], antar jag. [---] Det måste ju ändå vara lite lönsamt. Alltså, det måste ju vara några som åker.” (IP 1) ”Det skulle verkligen gå med förlust.” (IP 4) ”Det är inte så många som åker helt enkelt.” (IP 3) Att köra bussar där få åker kunde ses som slöseri med bensin och energi. (IP 7)

IP 8: Ja, det är ganska osmidig busstrafik, men samtidigt kan man inte klandra KLT [länstrafiken] för det är väldigt svårt att sätta upp tider. [---] Man ska inte säga att de inte har nån förståelse för… Det är ganska svårt det där. [---] Ofta, bussen som kommer till [ort i Södermöre], det är inte en människa på den. Då kan man ju ifrågasätta vissa linjer, och ändrar ju varje år som jag förstått det. Jag tror de tittar… Hur mycket åks? Hur många är det på varje linje?

Uppenbarligen var ungdomarna övertygade, om att några större krav på länstrafiken inte kunde ställas. Lönsamheten avgjorde i slutändan, och det visade de en stor förståelse för.

34

3.3.3 Jobben, ekonomin och framtiden

Kundunderlaget är alltså för litet för att Södermöres butiker ska kunna konkurrera med utbudet och priserna i Kalmars butiker. Att det bor färre människor i Södermöre än i centralorten Kalmar uppges bero på färre arbetstillfällen. Jobben är färre, eftersom ”jakten på att spara pengar för företagen gör ju att färre blir anställda. Om det nu inte finns jobb, då flyttar man dit jobben finns”. (IP 5) Företagen antogs hellre förlägga verksamheten i centralorten Kalmar, där det finns ”många personer som eventuellt kan bli kunder” än i Södermöre. (IP 1) I Kalmar finns mer potentiella kunder och bredare arbetsmöjligheter (IP 2, 3, 7) – ”det är ju där allt finns” (IP 4). Människor ”vill bo inne centralt”. (IP 7) Lönsamhet och antalet människor styrde var arbetstillfällena uppstod. Ungdomsforskaren Anders Löfgren menar att den ekonomiska utvecklingen som beskrivs i fallet Södermöre innebär ett samhälle i ”otakt”, där ungdomar drabbas speciellt.84

Visserligen beklagade ungdomarna i min studie utvecklingen, men de tycktes främst se den som något naturligt och oåterkalleligt. Inga tecken syntes på att de upplevde sig särskilt missgynnade eller drabbade av just denna utveckling.

Alla ungdomar utgick från att de i framtiden skulle lämna Södermöre. Skälen angavs vara studier (IP 8, 1, 2, 3, 5) eller att man ville se nya miljöer. (IP 4, 7, 9) Däremot öppnade vissa av

intervjupersonerna för att de skulle kunna tänka sig att bo i Södermöre efter utbildningstiden, och bara någon enstaka sa uttryckligen att Södermöre i sig var orsaken till en framtida flytt.

Yrkesmöjligheterna sågs som alltför begränsade i Södermöre, då kommundelen inte ansågs kunna erbjuda de – ännu vaga – idéer om framtida jobb som ungdomarna hade tänkt sig. Detta är i linje med vad den kommunala enkäten Ung i Södermöre visade.85

Ungdomarnas framtidsplaner var förståeligt nog inte tillräckligt utstakade för att de skulle kunna ge några direkta svar. Om man är mellan 15 och 18 år, har man antagligen fortfarande så många vägar att välja bland, att exakta planer inte hunnit ta form. Som jag skrev i metodavsnittet läste alla ungdomarna på teoretiska program som inte är inriktade mot något specifikt yrke. Med ungdomar från yrkesinriktade gymnasieprogram hade svaren på denna fråga kanske blivit mer bestämda.

Sammantaget framkom, utom i ett fall, inget utbrett missnöje över Södermöre som boendeort. Ingen av ungdomarna sa sig vantrivas, utan uppgav att de var nöjda med sin tillvaro.

84

Löfgren, 1994, s. 199 – 201.

35 Beskrivningen bekräftas av Ung i Södermöre.86 Att de i framtiden skulle komma att flytta framstod snarare som en logisk följd. Södermöre kunde helt enkelt inte erbjuda de möjligheter som ungdomarna ville ha, och ingen ifrågasatte sakernas tillstånd på denna punkt. Alla

verkade ta det för givet att en flytt var nödvändig, om man inte ville arbeta inom vård om omsorg, skola, som präst (IP 3, 4) eller hantverkare (IP 5).

Frågan om huruvida boendeorten spelar roll för hur stark ekonomi invånarna har, besvaras överlag nekande av ungdomarna. De gånger som skillnader på denna punkt framkommer i intervjuerna relaterar ungdomarna snarare till bostadsområden inom centralorten Kalmar, där boendeformerna hyresrätt och villa fungerade som markörer för människor med sämre respektive bättre situation. (IP 3, 4, 5, 6) Någon gissade att Kalmar hade större ekonomiska skillnader, medan Södermöre hade en jämnare fördelning. (IP 2)