Södermöre – bliv vid din läst

Som vi såg i uppsatsens inledning visade SOU 2007:10 upp en positiv syn på små kommuner som ingalunda betraktades som resurssvaga eller ineffektiva.92 På min fråga om hur

ungdomarna skulle ställa sig till ett förslag, om att Södermöre kommundelsnämnd skulle bilda en egen kommun blev reaktionerna för det mesta i den här stilen:

IP 3: [skratt]

IP 4: Jag tror inte det skulle funka. IP 3: Löjligt… [skratt]

Någon trodde att en utbrytning av Södermöre skulle leda till ”anarki”, (IP 8) och andra menade att det var bra som det var. (IP 6, 7) Misstron till att Södermöre skulle kunna stå på egna ben bottnade i att Södermöre var för splittrat mellan de olika orterna såsom

Ljungbyholm, Halltorp och Påryd. Södermöre sas dessutom sakna tillräckligt stor befolkning

91

Arnstberg, 2000, s. 210.

39 och ha alltför svag ekonomi för att fungera som en egen kommun. (IP 3, 4, 5, 8) Att jag

påpekade att Södermöre har ungefär lika stor befolkning som den strax söderut belägna Torsås kommun, rubbade inte de tvivlande ungdomarna.

Frågan om hur stor befolkning och vilket skatteunderlag en kommun bör ha för att kunna sköta sina uppgifter har stötts och blötts i både i Sverige och i övriga Europa. Enligt statsvetaren Janerik Gidlund handlar frågan om en avvägning mellan å ena sidan en liten kommun med fördjupad demokrati, å andra sidan en stor kommun med större ekonomiska resurser. 8 000 invånare var den siffra som kommunforskare i Sverige på 1960-talet hävdade var den rimligaste befolkningsmängden för kommunerna.93

Vid ett tillfälle kom ungdomarna själva in på en diskussion om centrumets betydelse. Södermöre som självständig kommun skulle sakna ett centrum:

D: Behövs det ett centrum, då? Eller? IP 3: Ja, det tycker jag.

IP 4: Ja, det kan jag också tycka. D: Vad menar du med ett centrum?

IP 4: Dit alla känner att man kan åka för där finns allt. Eller inte allt men… IP 3: Där finns mycket.

IP 4: Ja.

IP 3: Där man kan träffas.

D: Och idag så… Vad är centrum idag? IP 4: Kalmar.

IP 3: Mm. D: Okej.

IP 4: Ja, eller det kan ju vara… för mig är ju centrum [ort i Södermöre]. IP 3: Ja.

D: Mm.

IP 4: Där har jag ju mycket kompisar och mycket som är med [idrott] och allt. Men det är ju bara vad jag tycker, eller för mig i alla fall.

40 De intervjupersoner som var positiva till en utbrytning till en egen kommun trodde att

Södermöre skulle kunna utvecklas bättre utanför Kalmar kommun. Emellertid avspeglas ingen fientlighet gentemot Kalmar i deras svar. Istället anger de som skäl att Södermöre utan

Kalmar helt enkelt skulle få större frihet att välja sina egna vägar mot utveckling.

IP 2: Vi ser ju inte ner på Kalmar, egentligen om vi säger så. Vi anser bara att vi inte får lika mycket möjligheter att utvecklas som Kalmar får. Men det gör ju inte att vi inte vill bli förknippade med Kalmar kommun, känner jag i alla fall. Men om det hade förbättrat våra möjligheter att utvecklas och få mer pengar, så hade det kanske varit en bra idé, i vilket fall. Mm.

D: Så om det hade varit folkomröstning om det idag, säger vi, och du skulle få rösta. Skulle du rösta ja eller nej eller avstå eller…?

IP 2: Hade det varit så att… Jag hade nog sagt ja, just på grund av möjligheterna att utvecklas, de hade blivit större. Att vi kanske hade kunnat satsa mer på de här småstadsorterna, och små samhällen som finns runt omkring Kalmar. Så jo, jag hade nog röstat ja.

En annan av ungdomarna gissade att Södermöre skulle tjäna på att bli mer homogent som egen kommun. Därigenom kunde invånarnas behov tillgodoses bättre, och att politiker och väljare skulle komma närmre varandra. (IP 1)

IP 1: Då skulle man väl få lite mer… specialiserat på just… ja, specialiserat på, det liknar ju mer… Det blir ju bättre, när du har ett mindre område, eftersom att… Hur ska jag säga… Du har ju inte med Kalmar som är värsta, största orten, såhär…

D: Nej.

IP 1: Inte en massa större orter, utan det är ju mer jämnt fördelat, om du har Södermöre som egen kommun då. Så det skulle säkert vara bra, tror jag.

Nielsen kunde kartlägga två dimensioner i frågan om hur kommuninvånarna såg på eventuella kommundelningar. Dels var det effektivitet, dels var det demokrati. Förbättrad eller försämrad effektivitet kommunal service ställs mot förbättrad eller försämrad kommunal demokrati.94

41 Mina respondenter diskuterade frågan om en eventuell utbrytning av Södermöre på ett snarlikt sätt. Motståndarna ifrågasatte att Södermöre ekonomiskt skulle klara sig på egna ben.

Förespråkarna – som är betydligt färre – lyfte fram närheten men också ett slags

effektivitetsargument. Detta argument gick ut på att Södermöre som egen kommun bättre skulle kunna tillgodose sina invånares behov, vilket skulle kunna ses som en fråga om effektivitet.

Ytterligare ett argument som anfördes mot att Södermöre skulle bilda en egen kommun var att det saknades en gemenskap i kommundelen. Enligt flera intervjupersoner talade man inte om Södermöre utan istället om orterna i kommundelen. Södermöre var alltså inget begrepp som de hörde särskilt ofta. Bilden av Södermöre som geografiskt splittrat målades upp flera gånger, vilket i sin tur påstods försämra sammanhållningen mellan invånarna. (IP 8, 9) ”Det är för stora avstånd [---] Ja, alltså det… blir ingen sammanhållning.”(IP 4) ”Och tätheten mellan invånarna är ju inte heller så stor. Det är väldigt utspritt, så.” (IP 5) ”Det är

Ljungbyholm, Halltorp, Påryd. Orten Södermöre räknas sällan.”(IP 7)

Som vi såg i den tidigare forskningen fann Erlingsson att förekomsten av en större gemenskap inom en kommundel var ett argument för dem som förespråkade en kommundelning.95 Mina intervjuer visar främst på en avsaknad av gemenskap inom Södermöre, vilket användes som argument mot en utbrytning. Känslan av gemenskap tycks alltså vara viktig, för om en

utbrytning av en kommundel ska få stöd eller inte. Wångmar definierade Kalmar kommun vid födelsen 1971 som en enkärnig kommun, där endast en ort utan konkurrens var ett självklart centrum inom kommunen.96 Nielsen visade att känslan av samhörighet med hela kommunen var större i just enkärniga än i flerkärniga kommuner.97 Invånarna i kommuner med bara ett centrum (enkärniga) upplever med andra ord en större samhörighet med invånare från hela kommunen, än vad invånare i kommuner med flera centrum (flerkärniga) gör. Den brist på gemenskap inom just Södermöre som ungdomarna målar upp kan bero på att Kalmar kommun ända sedan senaste kommunindelningen 1971 varit en enkärnig kommun.

95 _{Erlingsson, 1999, s. 662 – 663.} 96

Wångmar, 1997, s. 71.

42 Sammantaget var stödet bland ungdomarna svagt för en eventuell utbrytning av Södermöre från Kalmar kommun. Nielsen fann att stödet för kommundelningar är svagt över hela landet.98